Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sovjetiska specialstyrkor skulle kapa svenskt fartyg

1981. Den sovjetiska ubåten U 137 på grund i Gåsefjärden i Karlskrona skärgård.Foto: JAN COLLSIÖÖ
Den sovjetiska ubåten U 137 gick på grund i Gåsefjärden utanför Karlskrona. Här några besättningsmän under sovjetmarinens flagga.Foto: STEFAN LINDBLOM

Sverige och Sovjet var bara en halvtimme från en väpnad konfrontation under ubåtskrisen 1981.

Attackdykare från specialstyrkorna ”spetsnaz” skulle kapa ett svenskt fartyg och frita den grundstötta ubåten U 137, enligt nya ryska uppgifter.

– Det var mycket nära att vi gick till aktion 1981, säger amiral Gennadij Zacharov, som ledde den sovjetiska insatsen.

Dramatiska nya detaljer om ubåtskrisen i Karlskrona skärgård 1981 har publicerats i två ryska böcker. Attackdykare från sovjetiska Östersjömarinens specialstyrka, ”spetsnaz” fanns ombord på några av de 14 fartyg som låg strax utanför svenskt territorialvatten den gången.

De skulle frita den kärnvapenbestyckade U 137, som stod på grund i Gåsefjärden i Blekinge, genom att kapa ett svenskt fartyg som hindrade ubåtens utfart.

– Uppgiften var först att tvinga den svenska besättningen att dra loss vår ubåt och med den bege sig till internationellt vatten. Om de hade vägrat så hade vi med oss specialister för varje funktion ombord. Vi var redo att utföra uppgiften, men diplomaterna löste problemet genom sina kanaler – svenskarna släppte ut ubåten, säger konteramiral Gennadij Zacharov i en nyutkommen rysk bok.

Gennadij Zacharov planerade aktionen till Gåsefjärden.

 

Ryska specialförband

Spetsnaz är ett samlingsnamn för specialförband inom den ryska militären, polisen och säkerhetstjänsten.

Militära spetsnaz-förband är specialiserade på spaning och sabotage bakom fiendens linjer. Polisens spetsnaz rycker ut vid gisslantaganden, kidnappningar och liknande situationer. Säkerhetstjänsterna har flera sorters spetsnaz mot bland annat terrorister.

Spetsnaz blev ett begrepp i Sverige under jakten på främmande ubåtar på 1980-talet. Då kom man att fokusera på Östersjöflottans spetsnaz-enhet i Kaliningrad som är specialiserad på infiltration från havet.

Specialstyrka redo att attackera

Och spetsnaz-veteranen Aleksandr Rzjavin skriver i en annan ny bok att de sovjetiska specialförbanden ”var redo att tränga in i Gåsefjärden och erövra det svenska fartyg som hindrade ubåtens utfart”.

– Häpnadsväckande att nu få höra detta, kommenterar den pensionerade överstelöjtnanten Rolf Lindén i Karlskrona.

 

LÄS MER: De dramatiska dygnen på U-137

 

Han var 1981 chef för operativa sektionen vid Blekinge kustartilleri och den som praktiskt samordnade artilleri-, min- och markstridsförbanden i området när U 137 gick på grund. Han säger att det fartyg som spetsnaz-dykarna fokuserat på bör ha varit ”det som låg där det var som smalast”.

– Det bör ha varit Thule, en militär isbrytare som även var den svenska ubåtsflottiljens stabsfartyg vid tillfället. Men det svenska försvaret skulle vid det laget ha gett dem avsevärda komplikationer. Alla försvarsgrenar hade ingripit med full vapenmakt, säger han.

Kapten Anatolij Gusjtjin, befälhavare på den sovjetiska ubåten U 137.Foto: SCANPIX SWEDEN

Tre nya böcker

Mycket om de sovjetiska marina specialoperationerna är fortfarande hemligt. Trots detta har under de senaste två åren tre böcker getts ut på vanliga ryska bokförlag med uppgifter om bland annat den kris som uppstod när en sovjetisk ubåt gick på grund i Karlskrona skärgård den 27 oktober 1981, dessutom inne i svenskt militärt skyddsområde.

Ubåten hette S-363 men benämns i Sverige ännu mest U 137. Svenska tekniker kunde fastställa att ubåten var kärnvapenbestyckad. Sovjet varken medgav eller förnekade detta. Många år senare erkände sovjetiska ubåtsveteraner att den haft flera kärnvapenladdade torpeder.

Senare blev det också känt genom en sovjetisk veteran att det ombord på de 14 sovjetiska fartyg, som den 29 oktober ankom strax utanför den svenska territorialgränsen, fanns hundratals soldater som var redo att med våld frita ubåten klockan 03.00 den 30 oktober. Men bara en halvtimme före fritagningen ska aktionen ha avblåsts, alltså klockan 02.30.

Skälet som ska ha cirkulerat bland de sovjetiska officerarna var att de svenska militära resurserna vuxit till för mycket. Svenska flygvapnet hade visat upp sig liksom svenska ubåtar. Och man trodde att svenskt kustartilleri nu också kunde lägga ubåten och omgivande platser under tung eld.

Svenska flottan eskorterar U 137 till internationellt vatten efter grundstötningen.Foto: SCANPIX SWEDEN

Attackdykare utanför Karlskrona

Enligt två av de tre nya ryska böckerna om spetsnaz var det inte bara vanliga marininfanterister som skickades mot Gåsefjärden i Karlskrona skärgård den 29 oktober. Utan också attackdykare ur sovjetiska Östersjömarinens spetsnaz, vars själva existens förnekades fram till Sovjets upplösning.

Spetsnaz-delen i fritagningsplanen för U 137 har fram till nu varit okänd i den svenska offentligheten. Också spetsnaz-förbandens uppgifter vid den planerade utbåtsaktionen har varit okända.

Gennadij Zacharov, som senare blev konteramiral, ledde spetsnaz-insatsen för Gåsefjärden, enligt egen uppgift i Aleksandr Severs bok ”Vojennyj spetsnaz Rossii” (Rysslands militära spetsnaz) som utkom 2017. Han kommer in på ämnet när han tillfrågas om sina mest allvarliga erfarenheter under 23 år inom marin spetsnaz.

Spetsnaz-dykare under övning med Sirena-dykarfarkost som kanslussas ut från både ubåtar och ”civila” fartyg. Notera dykarens ryggsäcksliknande återandningsapparat – en detalj som rapporterades av flera svenska observatörer.Foto: PAVLO I

"Mycket nära aktion"

 – Under kriget i Mellanöstern 1967 satt vi på en ubåt nära kusten. Uppgiften var att förstöra israeliska oljeterminaler och lager. Vi skulle ha gjort det, men kriget slutade före det sista klartecknet. År 1981, i Östersjön, var det också mycket nära att vi gick till aktion, säger Zacharov i boken.

– En av Östersjöflottans ubåtar med kärnvapen ombord hade gått på grund på den svenska kusten. Svenskarna ville inte släppa ut den och blockerade utvägen med sitt fartyg. Och jag utarbetade då, enligt order uppifrån, en plan för att ta över fartyget.

– Uppgiften var först att tvinga den svenska besättningen att dra loss vår ubåt och med den bege sig till internationellt vatten. Om de hade vägrat så hade vi med oss specialister för varje funktion ombord. Vi var redo att utföra uppgiften, men diplomaterna löste problemet genom sina kanaler – svenskarna släppte ut ubåten, säger han.

Kort före Sovjets fall blev Zacharov en del av den ryske presidenten Boris Jeltsins livvaktsstyrka och avancerade till dess vicechef.

Den sovjetiska ubåten U 137 gick på grund i Gåsefjärden utanför Karlskrona. Här några besättningsmän under sovjetmarinensflagga.Foto: SCANPIX SWEDEN

Skulle erövra svenskt fartyg

Hans citat kan jämföras med avsnittet om U 137 i ”Morskie djavoly” (2016) av Aleksandr Rzjavin, en spetsnaz-veteran. Rzjavin var inte själv med 1981 men underkänner de sovjetiska förklaringarna till att U 137 dök upp i Sverige. Han menar att det i stället handlade om en operation som ”kastade en skugga över de sovjetiska hemliga tjänsternas operationer vid Sveriges kuster”. 

Om fritagningsplanen skriver Rzjavin att enheten som han själv utbildats vid, Östersjömarinens spetsnaz i Kaliningrad, ”var redo att tränga in i Gåsefjärden och erövra det svenska fartyg som hindrade ubåtens utfart”.

Både Aleksandr Rzjavins bok och Arkadij Tjikins bok från 2017 med samma namn, ”Morskie djavoly” (havets djävlar), lyfter fram att inte bara den sovjetiska marinen använde spetsnaz-dykare i hemliga operationer utomlands, utan också den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB.

En spetsnazdykares IDA-71 återandningsapparat då den ännu var i förvar hos den svenska polisen, den finns nu på Armémuseum i Stockholm.Foto: LARS GYLLENHAAL

"Den svenska korridoren"

Det var i detta sammanhang viktigt att i fredstid dolt kunna föra in både personal och speciell utrustning  i Nato-länder. Aleksandr Rzjavin skriver om nyttan med det han kallar ”den svenska korridoren”:       

”På detta sätt är det i nordväst det formellt neutrala Sverige som har de bästa förhållandena av de skandinaviska länderna för att agenter ska kunna ta sig in i de Nato-länder man är mest intresserad av.”

Särskilt den svenska östkusten och Norrlandskusten har ”lämpliga och mindre befolkade fjärdar, skär och öar”, enligt Rzjavin.    

Rzjavin skriver att ”under kalla kriget användes ’den svenska korridoren’ mest från slutet av 1960-talet till början av 1980-talet”. 

När främmande undervattensverksamhet i svenska vatten varit aktuell har Moskvas officiella hållning utomlands varit att förneka eller förlöjliga. Efter Sovjets fall har dock flera sovjetiska veteraner erkänt kränkningar av andra länders vatten. De flesta anonymt och med få detaljer, men enligt några ryska tv-dokumentärer och militärhistoriska böcker var sovjetiska miniubåtar i ”skandinaviska” vatten och ”Stockholmsviken”.

Förstklassiga sabotörer

Vad gäller antalet undervattenskränkningar sade den tidigare marinofficeren och numera militärhistorikern, Arkadij Tjikin, i den ryska dokumentärfilmen ”Diversanty” (på svenska ungefär ”sabotörerna”):

– Det måste sägas att vad gäller de sovjetiska undervattensdiversanterna så var de förstklassiga, de mest kompetenta specialisterna på undervattenskrig under kalla krigets period. Det var inte en gång utan tiotals gånger som de på andra länders territorier osanktionerat utförde skarpa uppdrag. Hur många gånger de for in på utländska staters territorium, vet bara få.

I det nutida Ryssland är mycket om Sovjets marina specialoperationer fortfarande hemligt. Spetsnaz-veteranen Gennadij Sizikov förklarade i rysk tv:

– En enhet försvinner ur förbandet, den som känner till vart (de tagit vägen) tiger. Den som inte vet frågar inte. När man återvänder efter en månad eller två frågar självklart ingen var vi har varit. Naturligtvis bedrev vi operationer i fredstid … Än i dag anses de vara hemliga.

 

Lars Gyllenhaal är militärhistorisk skribent och medförfattare till boken "Ryska elitförband och specialvapen" (2016)