Sonja Dahlqvist har de senaste veckorna förekommit i både lokal och riksmedia. Därför är det inte så konstigt att hon uppvaktats av okända med både vykort och blommor.
– Härom dagen kom det en hälsning från Brunflo i Jämtland. En kvinna från Malmö skickade blommor. Men jag känner ingen av dem, säger Sonja.
Hon är tacksam för all uppmuntran förstås.
Men helst av allt vill hon slippa den ofrivilliga fångenskapen i rummet på äldreboendet i Kristianstad.
– Jag är van att röra på mig, träffa människor och dra en vits för de som orkar höra på. Men det går ju inte nu, säger hon.
Testad för corona
Det var när Sonja fick hosta och lite feber som livet plötsligt vändes upp och ner. Några dagar senare visade ett test att hon bar på coronaviruset.
Då hade enligt sonen Alexander Dahlqvist viruset redan börjat härva på boendet.
Sonja blev instängd på sitt rum på äldreboendet Östergård i Kristianstad. Där han hon befunnit sig i 45 dagar nu.
– Hela min vardag är förändrad, säger hon.
Rummet är på 38,3 kvadratmeter. Den enda kontakten med livet utanför är när personalen knackar på dörren och kommer in med maten.
– Från början hade de inga skyddskläder. Nu bär de både munskydd och vantar, säger Sonja.
I dag känner sig Sonja frisk igen. Det verkade som att viruset aldrig bet sig riktigt fast i henne.
– Jag var trött några dagar. Nu är det full fart igen, säger hon.
Men trots det får hon inte lämna sitt rum.
Hälften är borta
Samtidigt beskriver Sonja att stämningen på äldreboendet känns nervös. Redan innan hon blev sjuk hade minst en av de andra pensionärerna avlidit i sjukdomen.
Nu är siffran, enligt tillförlitliga uppgifter, uppe i sju boende som inte finns längre.
– Vi var tio på min avdelning. Nu är vi bara fem kvar, säger Sonja själv.
Men varken hon eller de anhöriga upplever att de får information om läget. Det råder patientsekretess.
– Det är sorgligt att inte få veta någonting, för de var ju mina vänner. Det är förfärligt att det ska vara på detta sättet.
Att just Sonja klarade sig kan ha varit ren tur. Sonen Alexander Dahlqvist spekulerar i att det möjligen berott att hans mamma satt vid ”rätt bord” när de gamla åt middag.
Hur som helst längtar Sonja till att förhållandena ska bli normala igen. Den 25 maj firar hon att hon bott på äldreboendet i i fem år. Då vill hon bjuda på tårta.
Längre fram i augusti planerar hon att fira sin 96-åriga födelsedag.
– Det börjar bli rätt jobbigt med den här instängdheten. Men jag är en glad person och ger inte upp, tillägger Sonja.
För att få dagarna att gå ser hon mycket på tv och följer rapporteringen om viruset.
– Sedan lyssnar jag på talradio och lånar skivor från biblioteket. Jag spelar Julio Iglesias och gillar även Charles Aznavour.
Gillar musik
Men helst vill Sonja få lämna rummet.
– Jag behöver motion, att få röra mig. Sedan vill jag köpa frukt och träffa son och barnbarn, säger hon.
Den kontakt Sonja har med världen där ute sker genom telefonsamtal med sonen Alexander varannan dag.
– Det är klart man får vara försiktig i allt man gör. Men rädd är jag inte, det behöver man inte vara i min ålder.
På Sonjas äldreboende infördes besöksförbud redan den 18 mars. Hur smittan tagit sig in lär aldrig bli känt.
Första dödsfallet
– Vi vet att en boende avled där redan den 22 februari, säger sonen Alexander Dahlqvist.
Kommunens ansvariga har hittills endast lämnat knapphändiga uppgifter om dödsfallen. Det motiveras med att det råder patientsekretess.
– Vi kan inte klarlägga varifrån smittan kommer. Vi kan bara beklaga situationen, vi är oerhört ledsna över att personer har drabbats av det här. Vi jobbar med att minimera smittspridningen, har Camilla Gärdebring på omsorgsförvaltningen tidigare sagt till Kvällsposten.
Premium
