Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

GW hyllar polisens nya grepp i jakten på mördare

Det här kan bli ett viktigt verktyg för polisen, säger polisprofessorn Leif GW Persson. Foto: /IBL / /IBL
Totalt finns 130 olösta mord eller dråp i södra Sverige och det blir bara fler och fler. Bo Lundqvist, chef för polisens kalla fall-grupp i region Syd, uppskattar lagändringen. Foto: FREDRIK SAMUELSON

En utökad DNA-analys ska hjälpa polisen att lösa fler grova brott. Det hela har möjliggjorts efter en ändring av polisdatalagen vid årsskiftet.

Polisen i region Syd har redan skickat in två mordfall till Nationellt forensiskt center, NFC, för bedömning. I ett fall har man fått svar.

– Det här kan bli ett viktigt verktyg för polisen, säger polisprofessorn Leif GW Persson. 

Vid årsskiftet ändrades polisdatalagen när det gäller DNA-analyser. Nu får polisen göra familjesökningar vid misstanke om grova brott, som mord och våldtäkt.

Polisens egen uppfattning är att förändringen kan hjälpa utredarna att komma närmare en misstänkt.

Totalt finns 130 olösta mord eller dråp i södra Sverige och det blir bara fler och fler. Bo Lundqvist, chef för polisens kalla fall-grupp i region Syd, uppskattar lagändringen.

– Dna ger fantastiska möjligheter och det vore konstigt att inte använda tekniken fullt ut, säger han.

Jag vill inte gå in på vilka mord det handlar om, bara att de ingår som två av de fall vi ägnar oss åt just nu, säger Bo Lundqvist. Foto: Caroline Larsson

Familjesökningar

Det handlar om så kallade familjesökningar av spår från brottsplatsen om det inte finns någon känd gärningsman eller misstänkt.

I förekommande fall kan det efter lagändringen göras specialsökningar för att få fram möjliga personer som är nära anhöriga. Det handlar om föräldrar, barn eller syskon.

Sökningarna görs i polisens två DNA-register. I DNA-registret för dömda finns i dag 150 250 personer och i utredningsregistret över misstänkta som riskerar fängelsestraff finns 12 439 profiler.

Bo Lundqvist, chef för kalla fall-gruppen i region Syd, har redan skickat in två gamla mordfall för bedömning enligt lagändringen. 

I ett av fallen ska man redan ha fått svar från NFC.

– Jag vill inte gå in på vilka mord det handlar om, bara att de ingår som två av de fall vi ägnar oss åt just nu, säger Bo Lundqvist.

Funnits motstånd

Intresset för att utvidga användningen av DNA-spårningen har funnits hos polisen länge. Men motståndet till förändringen har satt käppar i hjulen.

Lagändringen betyder att man inte längre behöver en hundraprocentig matchning för att gå vidare med en DNA-analys. Sökningen kan i stället vidgas till att indikera att gärningsmannen finns som en av släktingarna i familjen.

En förutsättning är dock att den aktuella släktingen redan finns med sin DNA-profil i polisens sökregister. 

Anna Granlund, gruppchef vid Nationellt forensiskt center, säger att avdelningen hittills fått in en handfull ärenden med begäran om familjesökning.

Hon räknar med att avdelningen kan hantera 5-6 ärenden i månaden. Ingen vet i dag hur många fall som kommer att lämnas in.

Tänkbara personer 

Förutsättningen för att NFC ska ta sig an arbetet i de aktuella fallen är dock att det finns ett komplett DNA-spår från brottsplatsen.

– Med vårt arbete får man fram en lista med kandidater. Dessa radas då upp där mest trolig står överst och minst trolig hamnar nederst, säger Anna Granlund.

Efter manuell bearbetning lämnas en lista över tänkbara gärningspersoner till polisens utredare. Enligt Anna Granlund kan den listan bli ganska lång.

– Därefter blir det polisens uppgift att genom vanligt polisarbete undersöka misstankarna vidare. I förekommande fall kan det bli aktuellt att ta dna-prover på personer och jämföra resultaten med spåren från brottsplatsen.

Enligt Bo Lundqvist vid Region Syd innebär nyordningen att polisen i bästa fall kan ta utredningar som kört fast vidare.

"Bra grepp"

Polisprofessorn Leif GW Persson bedömer att polisens förändrade arbetssätt ökar möjligheterna att avslöja både mördare och våldtäktsmän.

– Jag har personligen varit intresserad av detta jävligt länge, säger han. Från min sida finns inga invändningar mot det här sättet att arbeta. 

Leif GW Persson minns fallet med den så kallade Hagamannen, Niklas Lindgren, som 2006 dömdes till 14 års fängelse för ett antal brutala våldtäkter på kvinnor i Umeå.

– När polisen topsade hans bror insåg han allvaret och drog öronen åt sig. Men han kunde bara hålla sig i sex år innan det var dags igen. Hur polisen kunde missa honom från början förstår jag dock inte.