Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så blev Ulf Borgström Gryningspyromanen

Foto: Tomas Leprince

"Nu ska det brinna".

Ulf Borgström började sitt korståg mot samhället, med elden som vapen, när hans liv rasade samman efter en avtjänad fängelsedom i slutet av år 2000.

Hämndaktionerna satte skräck i Sverige i tio år.

I en nyutkommen bok, "Gryningspyromanen - från mobbad tonåring till Sveriges värste mordbrännare", utgiven av Hoi Förlag, kartläggs hans liv på ett unikt sätt.

Författarna Jörgen Pettersson och David Widlund beskriver mannen som ett av svensk kriminalhistorias största och förmodligen mest kostsamma mysterier.

FAKTA

Gryningspyromanen:

Ulf Borgström började sitt korståg mot samhället, med elden som vapen, när hans liv rasade samman efter en avtjänad fängelsedom i slutet av år 2000.

Hämndaktionerna skulle komma att sätta skräck i Sverige tio år framåt. Framför allt i Skåne.

I en nyutkommen bok, "Gryningspyromanen - från mobbad tonåring till Sveriges värste mordbrännare", utgiven av Hoi Förlag, kartläggs hans liv på ett unikt sätt.

Författarna Jörgen Pettersson och David Widlund beskriver mannen - som av myndigheterna betecknats som statsterrorist - som ett av svensk kriminalhistorias största mysterier, förmodligen det mest resurskrävande, kostsamma och samhällsskadliga någonsin.

I boken ges en delvis ny och fördjupad bild bakom motiven till hatet och hämndbegäret som drev Ulf Borgström.

Författarna har inte fått någon intervju med Borgström, men många av citaten som de har sammanställt i boken är inte kända sen tidigare.

Kvällsposten ger i dag och i morgon, i samarbete med Hoi Förlag, en exklusiv inblick i bokens innehåll - och bakgrunden till en av Sydsveriges mest omskrivna brottslingar.

Foto: Foto: Christer Wahlgren Ulf Robert Magnus Borgström föddes i Kirsebergs församling i Malmö den 6 november 1963. I allt väsentligt ett praktexemplar, enligt förlossningsjournalen. 49 centimeter lång, 3 550 gram. Men familjeförhållandena var röriga. Pappan var betongarbetare och alkoholist. Föräldrarna gick skilda vägar när Ulf var tre år. Snart flyttade en styvfar in hos familjen som då bosatt sig i Lövestad.

- Allt han lärde pojken var att stjäla, har modern sagt i förhör.

Och den yngre brodern som senare inspirerades till en kriminell karriär av Ulf, beskriver uppväxten som orolig och obehaglig:

"När moderns nye make flyttade in blev misshandeln och prygeln närmast daglig. När en yngre syster föddes blev situationen än värre. Särskilt illa utsatt var Ulf."

Själv har Ulf varit förtegen om sin bakgrund, som med allting annat. Men i korta stunder av öppenhet vid de många hundra förhören har han antytt en mörk och destruktiv barndom.

Mobbad i skolan

I småskolan var han utstött och mobbad. Han blev retad och slagen och fick ofta stanna hemma. Betygen halkade efter, utom i två ämnen - gymnastik och matematik. Han gjorde så gott han kunde för att komma in i kamratskapet. "Han försökte imponera på killarna med våghalsiga, utmanande men inte särskilt livsfarliga grejer", säger en klasskompis i en intervju med Skånska Dagbladet.

Författarna till boken har gått till botten med Ulf Borgströms olyckliga skolgång. Och konstaterar:

"...Ulf skulle aldrig riktigt förstå sig på det där med mänskliga relationer. Han började skolan som en svag, sängvätande liten kille med besvärliga hemförhållanden, någonting som alla inblandade misslyckades med att hantera. Den hjälp han eventuellt fick från skolans psykologer och kuratorer för att komma tillrätta med sina problem var långt ifrån tillräcklig. När Ulf fyllde 14 år var han redan halvt kriminell. Vid minst två tillfällen lades han in på sjukhusets ungdomsklinik för att ha skolkat. Mobbningen och utanförskapet blev allt värre. Dessutom stammade Ulf, vilket gjorde hans utsatthet extra plågsam. Han hade stulit pengar, snattat i butiker, levererat uppenbara lögner när han åkte fast, och i det stora hela gjort sig omöjlig både hemma och i skolan."

Utförsbacke

Våren 1978, när Ulf var 14 år, blev han inlagd på sjukhus för depression. Det var hans första kontakt med droger. Han behandlades med antidepressiv medicin. Nu blev lutningen i utförsbacken allt brantare.

Året innan hade han och den yngre brodern åkt fast för en mopedstöld. Där hände något vid polisingripandet som fick livslånga konsekvenser för Ulf. Mopeden slängdes i sjön och han blev blåslagen. Här började hans hat mot samhället, mot myndigheter och framför allt mot ordningsmakten att gro. "Mopedincidenten förstörde mitt liv", har han sagt utan att gå in på detaljerna för det övergrepp som senare anmäldes av honom och hans mamma, men som aldrig ledde någonstans.

Ulfs fortsatta tonårstid var flyktig, fladdrig och på rymmen. Han flyttades mellan institutioner, fosterhem och mamman. Hans fasta punkt blev kriminella gäng, hans omvittnade begåvning och intelligens användes till sinnrika tjuverier, bilstölder och manschettbrott. Han fick smak för hasch, en drog som han använt hela sitt fria liv, som självmedicinering. Kokain och annan tyngre narkotika, har han undvikit. Alkohol och amfetamin har varit okej, men aldrig något uttalat beroende.

Ute på stöldturné

Stöldturnéerna blev allt mer avancerade och vidsträckta. Hans tekniska talang och praktiska handlag användes vid kassaskåpsinbrott i Norge och en del andra intrång i automathallar och societetsvillor. Några bränder var det ännu inte frågan om, även om missnöjet med samhället i stort och smått började utvecklas. Och orättvisorna mot just Ulf Borgström var så uppenbara och påtagliga att de måste beivras, enligt honom själv.

Den tiden skulle komma. "Det skulle brinna".

Men först skyddstillsyn och fängelse. På sin 17-årsdag fick Ulf Borgström sitt första fängelsestraff. Tre månader för bilstölder, olovlig körning och narkotikaförseelse.

Efter frigivningen tar den grova kriminella karriären fart på allvar. Villainbrott i Ystad. "Listigt planerade och genomförda", enligt polisen. Den omfattande stöldraiden tillsammans med brodern avbröts av polisen. Ulf dömdes 18 år gammal till tio månaders fängelse, men släpptes med hänsyn till sin ålder efter tre månader.

Så följde en turbulent tid. Ulf hade flicktycke, smal, snygg och smidig. Han kunde vara hur trevlig och flirtig som helst - när han var på det humöret. 1982 inledde han ett förhållande med den tolv år äldre kvinna som varit hans alkoholiserade numera svårt sjuke fars hustru. De gifte sig några år senare, efter faderns död. Hustrun hade två pojkar med Ulfs pappa. Tillsammans med Ulf fick hon tvillingsöner. Ulf gifte sig alltså med sin styvmor och blev styvfar till sina halvsyskon.

Stormigt förhållande

Det kan verka som om någon slags familjelycka och vardagsliv var på väg att upprättas hos Borgströms i Skurup. Mitt i all röran. Så var det inte alls. Förhållandet var stormigt, ekonomin bräcklig och Ulf plågades av demoner, ångest och missbruk.

Han åkte in och ut ur fängelser, men lyckades tack vare sitt stora tekniska intresse och kunnande starta flera telekomföretag. Inte så rumsrena, skattetekniskt och moraliskt undermåliga. I själva verket lagvidriga. Fientliga övertag av porrbranschens 071-nummer, intrång och manipulation av kopplingsskåp, stationer och telefonväxlar. Ulf Borgström piratkopierade, krängde program och byggde datorer ända upp i ABB:s toppledning. Skumraskaffärerna gick lysande. Ulf utnyttjade den nymodiga, förvirrade okunskapen inom internet, bredband och datakommunikation. Han var smart och receptiv.

"I de blindas rike är den enögde kung", raljerade han.

Lätt att glömma

Det är lätt att glömma bort. Men Ulf Borgström var en etablerad och välkänd brottsling i Skåne redan på 90-talet, långt före karriären som misstänkt mordbrännare. Han kallades då för Telesabotören.

"Hade han inte hållit på med droger hade han kunnat bli chef över vilket teleföretag som helst", sa en av dåvarande Televerkets (numera Telia) allra högsta chefer.

Efter att ha åkt fast för de vidlyftiga telebedrägerierna hämnades Ulf Borgström genom att förstöra och elda upp Televerkets anläggningar på olika platser i Skåne. Flera av sabotagen var direkt samhällsfarliga genom att livsviktiga kommunikationslänkar slogs ut. Kostnaderna för återställande av material och funktioner uppgick till många miljoner.

Svor att hämnas

När Ulf Borgström släpptes ut från en av sina många tämligen korta fängelsestraff den 21 november 2000 hade hustrun och tvillingsönerna lämnat hemmet och flyttat till hemlig adress. Hans ägodelar var konfiskerade eller spridda för vinden. Det var denna dag han nedkallade en tioårig hämnd mot samhället, "som svikit honom och tagit ifrån honom allt han höll kärt". Han svor att hämnas alla oförrätter under tio år framåt. Han skulle ge igen genom att anlägga bränder.

"Nu ska det brinna."

Och det brann. I Bromölla, Kristianstad, Åhus, Kristianstad gång på gång, Norra Åsum, Ystad, Rinkaby. Ystad. Igen och igen och igen.

- Ystadsborna ska få se rök. Vänta ni bara. Förstår ni eller fattar ni varför jag gör som jag gör? Vet ni inte vem jag är? Jag ska hämnas. Ni ska få.

I polisförhör och rättegångar spelade Ulf Borgström ut sin aggressivitet och sitt samhällshat. Men det fanns också tillfällen då han visade en helt annan sida. Vid besöken i Frälsningsarméns lokaler där han var känd som en lugn och omtänksam person, den som tog hand om stökiga och berusade gäster. Även vid den dagliga tidningsläsningen på biblioteket gav han ett försynt och lågmält intryck.

Ulf Borgström älskade att läsa om sig själv, följa bevakningen av Gryningspyromanens framfart och polisens ständiga misslyckanden i försöken att gripa honom och hitta hållbara bevis.

Men han var avhållsam och skygg med egna framträdanden. Ett undantag var när han stegade in på Skånska Dagbladets Ystadsredaktion och ville bli intervjuad. Det var 2008, han var punktmarkerad av polisen. Han var i dåligt skick, bitter och förbannad:

- Jag vill ha ett hem, förklarade han för reportern på Skånska Dagbladet. Och fortsatte:

"Vill studera"

"Helst av allt vill jag börja studera igen, helst av allt vill jag läsa linjär algebra och matematisk analys. Jag har funderat mycket på det, men som min situation ser ut i dag så ser jag ingen väg ut. Jag kan inte studera för att jag får inget studiemedel. Soc vägrar hjälpa mig, och vem vill anställa mig? Jag får ingen lägenhet för ingen vill hyra ut till mig och inget hotell vill hyra ut rum. Nu tvingas jag av samhället att vara en tjuv. Det är så jag överlever. Ska jag vara mätt i kväll så måste jag stjäla mat, men det är svårt nu när alla känner mig. Jag är 45 år, träffar jag en kvinna och hennes barn går in på Wikipedia och läser att jag har bränt ner Emils snickeboa, hur stora chanser har jag då?"

Vid det laget var Gryningspyromanen ett riksfenomen.

Hans mordbrännarturné genom kulturlanskapen i Småland och Dalarna väckte avsky och skräck. Resan möjliggjordes av det skadestånd på 98 000 kronor han fick av staten efter en frikännande dom i hovrätten. Han for omkring med en begagnad röd Peugeot som han köpt för 30 000 kronor. Med sitt sparsamma levnadsmönster skulle resten av pengarna räcka länge. Till många välplanerade mordbränder och hämndaktioner.

Emils snickeboa, försök att tutta på Astrid Lindgrens barndomshem, medeltidskyrkor, nationalklenoder, klockstapeln och Zorns gammelgård i Mora. Glass-fabrik, Moraknivsindustri och Dalahästtillverkare i Nusnäs. Hotell och villor i Tidaholm, ett anrikt pappersburk i Ösjöfors, kyrkobyggnader i Vadstena. Mängder av oersättliga kulturskatter stacks i brand av Gryningspyromanen. Oftast använde han samma antändningsmekanism. En toapappersrulle indränkt med brandfarlig vätska. I rullen ett stearin- eller värmeljus, utan metallhölje. Placerat i direkt anslutning till eldfängt material, gardiner, möbler, torra reglar och andra bärande byggfundament i trä.

För en del av bränderna i Dalarna dömdes Ulf Borgström till tre års fängelse. Den enda fällningen för mordbrand före slutpunkten i Ystad, december 2010, och domen på åtta år.

"Varför blir de arga?"

Ulf Borgström raseri och rabiata samhällshat växte i styrka efter att han avtjänat straffet för Dalabränderna:

- Varför blir de arga för att jag tänder på en villa? Jag ger dem ju bara pengar från försäkringen, Kalla mig försäkringsutlösare, skrek han mot häktespersonalen som tvingats lägga honom i spännbälte efter ett omhändertagande i Trelleborg. Just då var Trelleborg centralort för hans eldande. Häktespersonalen noterade och skrev ner hans rytande utspel:

- Jag ska ta ett liv per timme. Det svär jag på. Jag ska rökförgifta er. Jag ska ta min hämnd. Jag ska till Trelleborg - som jag ska njuta. Skulle kunna elda upp en hel stad utan att åka dit. Efter åtta år har de inte kommit på hur det går till. Jag ska ta ett liv per timme, en slumpvis utvald trelleborgare. Som jag ska skratta...

Och vidare:

- Det finns många sätt att rökförgifta en människa på. En rökbomb genom brevlådan med en timmes fördröjning så poff bolmar det ut giftig rök.

Till och med de mest förhärdade häktesvakter upplevde hoten som mycket obehagliga och allvarligt menade.

- Jag kommer att leta upp var ni bor, vrålade Ulf Borgström mot personalen.

- Det blir helt slumpmässigt. Det blir svårare att hitta motiv om det är slumpmässigt. En per timme som jag har varit här och nästa gång så dubblar vi det. Så blir det två per timme. Kanske träffar jag rätt en gång så att en av dina kollegers hus brinner ner. Jag tror att några av er skulle gråta då.

Det här var när han gripits för en serie bränder mot olika byggnader och bostadshus i Simrishamn.

- Jag tyckte det var snällt att sätta fyr så sent som vid sex-sjutiden så att folk fick en chans att ta sig ut.

Som vanligt räckte inte bevisningen för en fällande mordbrandsdom. Ulfs digra belastningsregister späddes den här gången i stället på med ett kortare fängelsestraff för olaga hot.

Ulf eldade, alla visste vad som pågick. Ystadborna fasade, oroades och var var mäkta irriterade över att karln aldrig åkte fast. Ulf vandrade runt i stan, visade upp sig för övervakningskameror och häcklade de poliser som fått den otacksamma kommenderingen att punktmarkera honom. En stackars infiltratör från rikspolisen blev grundlurad av Ulf Borgström. Bland annat körde han Ulf till Svaneholms slott samma kväll som en av Gryningspyromanens mest uppmärksammade mordbränder iscensattes. Nils Holgerssongården i Skurup brann ner till grunden. Kyrkan i Västra Vemmenhög alldeles intill klarade sig med en hårsmån.

Ruggigare bränder

Brändernas blev allt ruggigare. De riktades mot bostadshus och institutioner. Människor väcktes av rök och brandlarm. Folk evakuerades, de materiella skadorna var förödande, men som genom ett under miste ingen person livet eller fick allvarliga men. Psykiskt var emellertid många svårt sargade av Gryningspyromanens framfart.

Aggressionerna tog sig allt våldsammare uttryck:

- Sug kuk era jävla hyenor! Ni är ena jävla as allihop, utbrast han mot journalisterna inför en rättegång i Lund.

I ett annat sammanhang skrek han till medieuppbådet:

- Tidningarna har inte skrivit om liken i de andra bränderna. Polisen vet om det, men vågar inte gå ut med det. Shit happens. Tuttar jag fyr och någon brinner inne. Shit happens! Jag ska simulera sinnessjukdom. Som jag ska jubla. En 39-åring som oprovocerat sticker ner en sextonåring. Vad fan är det? Jag kan runka till det.

"Ni ska smälta"

Och till polisen på plats:

- Det blir varmt. Och ni ska smälta. Som pol-is.

Poliskommissarie Dan Granvik i Ystad är den som haft den mest ingående kontakten med Ulf Borgström, som spaningsledare och förhörsledare. I boken ger han sin bild av Gryningspyromanen: "Ulf Borgström skiljer sig väldigt mycket från alla, för han är en väldigt ensam människa. Han har inte någon form av kontaktnät, han är väldigt annorlunda. Han är tvärvänd mot samhället. Aggressionen mot samhällsfunktionerna är kraftig och förvärras hela tiden. Han har inte några vänner och han har inte några kommunikationsmedel. Han jobbar för sig själv. Han är ju rätt smart och har mera intelligens än vad vi är vana vid i den här världen, om man säger så. Han tänker mycket."

Lite drygt tio år efter att Ulf Borgström hemkallat sin decennielånga hämnd mot samhället greps han på bar gärning utanför ett flerfamiljshus på Bollhusgatan i Ystad. Klockan var 02.41 på natten till den första december 2010. Flera personer var ytterst nära att få sätta livet till. Alla lägenheter evakuerades. Ulf Borgström dömdes äntligen för grov mordbrand. Domen fastställdes i juni 2010 av hovrätten. Ingen part överklagade till högsta domstolen.

Kan släppas 2016

Ulf Borgström avtjänar sitt åttaåriga fängelsestraff på Tidaholmsanstalten. Han kan om han sköter sig exemplariskt bli frisläppt sommaren 2016. Polisen, räddningstjänsten, Skåne och Ystadborna bävar.

Själv förklarade statsterroristen Ulf Borgström i förhör inför huvudförhandlingarna i Ystads tingsrätt:

- Tro inte att jag är så jävla dum att jag ger er nöjet att ta livet av mig. Jag ska bränna ner halva Ystad. Hämnden är det jag lever för och det har jag gjort de senaste tio åren. Ni kommer att få leva med konsekvenserna.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!