Rais kom till Sverige med mamma, en nu treårig lillebror och en nioårig storebror. Var barnens pappa finns någonstans vet ingen längre.
Efter ett par år i landet har familjen fått uppehållstillstånd. De bor på ett så kallat etableringsboende i Skanör och försöker leva ett vanligt liv.
– Vi kom hit från Syrien för att slippa dö i kriget. Vi har haft det mycket svårt, väntat två år på uppehållstillstånd, säger mamman.
– Vi trodde vi skulle få lugn och ro, och vara i säkerhet här.
Höll på att lära sig simma
Rais, som skulle fyllt sju i november, hade just börjat i ettan. Men innan dess hade han gått i förskoleklass på Tångvallaskolan, och badat många gånger i bassängen där.
Han kunde inte simma men höll på att lära sig.
– Tisdag var andra skoldagen, men egentligen den första riktiga. I måndags handlade det mest om att hälsa på de andra i klassen, säger hans mamma.
– Rais var alltid så glad, ett väldigt aktivt barn.
På eftermiddagen ringde skolledningen hem till mamman och berättade att något hade hänt. Men de sa inte vad.
– De sa att han var på sjukhus och att han inte kunde komma hem. De ville att jag skulle komma dit meddetsamma.
Rais morbror, som är på tillfälligt besök från Danmark, körde sin syster till skolan. Där möttes hon av polis som körde henne till sjukhuset i Malmö.
– Först där såg jag att han var död. Innan dess visste jag inte om han var skadad eller låg i koma eller något annat, berättar mamman.
– Det var en chock, mycket tungt. Poliserna tog in mig i ett rum på sjukhuset och pratade med mig och lovade att de verkligen ska undersöka vad som hänt.
”Jag vill få veta exakt vad som har hänt”
Mamman är väldigt angelägen om att skuldfrågan ska utredas ordentligt.
– Jag vill få veta exakt vad som har hänt. Hur det har gått till och vem som har ansvaret, säger hon.
– Någon måste vara ansvarig, den skyldige måste straffas. Det här ska aldrig få hända igen.
Under tisdagen hörde ledningen på Tångvallaskolan av sig till mamman igen, och en representant för Röda korset kom på besök hemma hos familjen.
Skolan flaggade på halv stång och ägnade dagen åt att låta eleverna prata av sig.
”Ha det bra i himlen”
Vid staketet utanför bassängen, bland gosedjur och tända ljus, låg blombuketter och teckningar med hälsningar från de andra barnen på skolan.
”Ha det bra i himlen.”
”Vi ses igen.”
”Sov gott.”
”Vi saknar dig.”
Ytterligare en av Rais morbröder hade kommit över från Danmark. En tredje bror var på väg från Tyskland, och syskonens farbror och hans fru skulle komma från Holland.
– Jag är ensam i Sverige och vet inte vad jag ska göra nu, säger mamman.
Nu måste familjen förbereda Rais begravning. Enligt muslimsk sed ska en avliden person begravas så snart det är möjligt.
– Jag vet inte var det blir, kanske i Malmö, säger mamman.
