Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Rädslan i Malmö efter mordet på Ahmed, 16

Mördade Ahmed Obaid, 16.
Polisen spärrade av platsen efter mordet. Foto: FRITZ SCHIBLI

Mordet på Ahmed Obaid har skakat Malmöborna.

I hans egen stadsdel Rosengård menar många att tryggheten raserats:

– Om en oskyldig pojke kan skjutas kan vem som helst vara nästa offer, säger Waleed, som gick i Ahmeds klass.

Vid busshållplatsen där Ahmed sköts till döds växer högen av blommor och ljusen fortsätter att brinna i blåsten. Människor passerar förbi, ber böner och försöker förstå det ofattbara. På gatan saktar bilarna in, vissa stannar till för några sekunder.

Waleed var klasskompis med Ahmed, men vill inte synas på bild. Han är rädd.

– Om det kan hända Ahmed kan det hända mig. Vännerna som träffade honom samma dag sa att han var som vanligt, han anade ingenting. 

Många stannade till vid minnesplatsen. De vittnar om en ökad otrygghet i stadsdelen och Malmö i stort. Foto: FRITZ SCHIBLI

En familj med fyra döttrar väntar på bussen. De berättar om oron de känner, men för barnens säkerhet vill föräldrarna vara anonyma.

– När dina barn inte vågar gå till skolan själva, när du är rädd när du ska hem från jobbet på kvällen... Det är vår vardag. Området har förändrats sen vi flyttade hit för nio år sedan och som mamma känner man med hans föräldrar. Det är förfärligt, säger mamman.

En annan kvinna undrar om barnen i Rosengård inte räknas:

– Förlåt om jag säger det, men våra barn dör och ingenting händer. Polisen måste komma hit och skapa trygghet, annars rasar förtroendet för samhället. Vi kan inte lösa det här själva.

"De som skjuter bor här"

Människor hastar över torget som ligger ovanför hållplatsen. Här känner alla till mordet.

– Jag är inte rädd, men det är klart att det påverkar oss som bor här. Speciellt om man har barn i samma ålder, säger en kvinna.

En man som bott i området och är engagerad i föreningslivet vågar inte ställa upp på bild. Han tror mördarna snabbt tar reda på vem som pratat med medierna och polis.

– De som skjuter bor ju här. Jag är inte rädd, men jag skulle vara det om mitt namn och bild var med i tidningen. Man måste vara försiktig när samhället inte kan skydda en.

Delad stad

Men Malmö är en delad stad. Kvällsposten har pratat med människor från olika delar och oron skiljer sig. Sorgen finns där, men inte alltid oron för sin egen trygghet. 

– Nej. Jag bor i Limhamn. Men hade det här hänt i närheten hade man säkert varit lite mer skärrad. säger Malmö FF-stjärnan Oscar Lewicki.  

– Personligen känner jag mig inte rädd, här i Västra Hamnen där jag bor, säger konsulten Krister Eliasson.

Känner du dig otrygg i Malmö?

Foto: FRITZ SCHIBLI

Pernille Hansen, 35, Malmö:

– Det känns inte tryggt och är väldigt sorgligt, han verkar inte ha gjort någonting. Jag har bott här 1 år och det har blivit värre. Polisen borde vara här mer. Jag är orolig över att min son ska dras in i dåligt umgänge när han växer upp.

Foto: FRITZ SCHIBLI

Salim Muhammed Ali, lärare, Malmö:

– Ja, Malmö har förändrats. I mitt arbete som lärare möter jag ungdomar som känner stor oro och rädsla. Eleverna mer eller mindre känner varandra och det senaste mordet var ett tungt besked för många. Våldet finns i hela Malmö och nu vill vi se verkliga handlingar, det duger inte längre med enbart löften från politikerna.

Foto: FRITZ SCHIBLI

Muhammad Ghana, kontaktperson för Shiitiska Församlingen i Malmö:

– Ja på sätt och vis, även om jag tycker Rosengård där jag växte upp på många sätt blivit bättre. Våldet finns tyvärr i hela Malmö och jag oroar mig över att många känner otrygghet. Den känslan försvinner först när kriminaliteten går ner.

Foto: FRITZ SCHIBLI

Otto Remmer, 30, Stockholm med Hilda Kraft, 30, Malmö:

– Jag känner en oro inför andras rädsla. Ett samhälle där människor är rädda blir ett farligt samhälle. Samtidigt är det tydligt att sammanhållningen människor mellan är stor, inte minst under fredagens manifestation och hur många som stöttar familjen och går ut och pratar om det här, säger Hilda.

– Ja, det är en sorg att en så ung person dör, säger Otto.

Foto: FRITZ SCHIBLI

Muhammed Aeveis, lärare, Malmö:

– Det känns oroligt och sorgligt att man inte kan leva i fred med varandra. Jag bor här i närheten och såg på nyheterna om mordet och blev chockad när jag fick veta hur ung pojken var. Det är otryggt i Rosengård, men de flesta människorna är trevliga och bra personer. De unga borde bygga sina liv och utnyttja sina tid, inte skjuta varandra.

Foto: FRITZ SCHIBLI

Krister Eliasson, 61, konsult, Malmö:

– Jag tror många upplever att råheten och bristen på empati kryper ner i åldrarna. Det är klart att det kan upplevas som att otryggheten ökar i Malmö, men staden är stor och generellt tror jag inte folk är mer rädda. Däremot förstår jag de som är det, det handlar om var man bor och hur gammal man är. Personligen känner jag mig inte rädd, här i Västra Hamnen där jag bor.

Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Oscar Lewicki, 24, fotbollsspelare i Malmö FF:

– Nej. Jag bor i Limhamn. Men hade det här hänt i närheten hade man säkert varit lite mer skärrad. Det senaste fallet med 16-åringen är jävligt tragiskt, särskilt eftersom han inte har något kriminellt förflutet. 

– Det är svårt att vara politisk men jag tror det krävs hårdare straff. Att ropa på fler poliser är svårt, för man ska ha personer som kan sin sak. Man kan inte minska på kraven för att bli polis. Det är en resursfråga.  

Foto: RONNY JOHANNESSON

Jesper Mattsson, 41, assisterande tränare Malmö Redhawks:

– Ja, det gör jag. För jag, och min familj, lever ganska nära de här skjutningarna. Mina söner, 9 och 12 år, har hockeyträningar på Rosengård. Jag känner föräldrar som har hörde skott när de var på väg till hallen. Sen kom det fram att det var 16-åringen som blivit skjuten. Det är inget som går obemärkt förbi när det händer 500 meter ifrån där man brukar vara. Det krävs i kraftinsats i Malmö för att man ska bukt med våldet. 

Foto: PEO MÖLLER

Frank Madsen, 65, driver Malmö Reptilcenter i Folkets park:

– Jag känner ingen oro eftersom jag tror att de flesta sådana här skjutningar är interna inom de kriminella grupperingarna. Drabbar det någon utomstående har de antagligen tagit fel på person.

– Det här måste stoppas i sin linda, när killarna är tolv år eller så. Har de hunnit fylla 18 så tror jag det är jättesvårt. 

Foto: undefined

Tareq Taylor, 47, TV-kock:

– För egen del är jag inte orolig men jag kan känna en oro för vart samhället är på väg. Jag tycker att det är allvarligt att det verkar bli allt lättare att få tag på vapen. När jag var ung fick man på flabben om man blev ovän med någon – idag kan man bli skjuten.

– Polisen behöver bättre resurser. Men vi måste också prata med våra barn på ett sätt som inte uppmanar till strid utan lär dem att hålla samman. Jag tror att många gängkriminella helst av allt vill hitta en väg ut ur kriminaliteten. Vi måste hjälpa dem med det.

Foto: CHRISTOFFER HJALMARSSON

Andréas Schönström (S), 40, kommunalråd med ansvar för trygghet och säkerhet i Malmö:

– Det är klart jag känner oro, konstigt vore det annars. För Rosengård och för hela vår stad. Mordet på den 16-årige pojken, det känns bara så absolut meningslöst. Vi har en situation i Malmö nu där jag hoppas att det leder till en gemenskap bland Malmöbor, att vi får en vändpunkt.

– Vi som politiker ska göra allt vi kan. Vi har ett nytt konkretare, samverkansavtal med polisen. Vi ser att polisen får förstärkning och vi ser kraftiga lagskärpningar.

Foto: BERTIL HASKEL

Gudrun Hauksdottir, 63, projektledare i nöjesbranschen:

– Jag känner inte mer oro än vad jag känt innan. Med det sagt är det inte samma sak som att jag inte känner oro. Men man blir så förtvivlad som råkar ut för det här och deras familjer.

– Jag tror att överhuvudtaget att man måste arbeta med integration och människors lika värde. 

Foto: CHRISTER WAHLLGREN

Gunnel Carlson, 60, trädgårdsjournalist:

– Jag är inte rädd för att gå ut i Malmö. Men jag känner en oro för det som händer. Det är klart att man blir orolig över våldet och hur lätt folk tar till vapen.

– Det här handlar ju om att människor går över en tröskel, en fruktansvärt hög tröskel och att det är för lätt att få tag på vapen. Det är lätt att säga, men våld kan aldrig få vara en lösning. Det här är inte en fråga bara för polisen. Det är fråga för hela samhället, politikerna och oss själva.