Mördarens försprång krympte – tack vare översvämmad gård

Titti Magnusson, 15, mördades i kioskmordet som skakade landet

Sverige på 1950- och 1960-talet var rena landet Idyllien. 

Det var då vi lät ungarna leka utan tillsyn på gården och släppte i väg dem ensamma till skolan. 

Men det skulle ändra sig. Och just det här mordet blev på något sätt signifikativt för hur det hårdare kriminella klimatet och våldet grep tag i Sverige.

Text: Ulf Matson
Publicerad 6 jan 2019 kl 11.01

The Beatles var redan etablerade som världskändisar medan Abba var på väg att ta steget in i popvärldens finrum genom sin låt Waterloo. Parallellt började dock klimatet hårdna i den brottsliga världen. En grupp av Sveriges värsta fångar massrymde från nybyggda säkerhetsbunkern på Kumla i början av 1970-talet. Norrmalmstorgsdramat utspelade sig inför öppen tv-ridå 1973 och i Malmö avslöjades landets genom tiderna värste seriemördare 1978-79. 

Mitt i alltihop föll också en ung blond femtonårig tjej offer för ett rånmord (!) i skarven in till 1980-talet – bytet blev ynka 800 kronor!

undefined

Kvällspostens förstasida några dagar efter mordet på 15-åriga Titti.

Foto: Arkiv

Visst hade Sverige haft uppmärksammade mordfall tidigare både före och efter andra världskriget.

Jag tänker exempelvis på Salaligan som härjade under 1930-talet och mördade sammanlagt fem personer. Bland annat sköts ett lantbrukarpar till döds i ett rånmord där gärningsmännen sedan försökte dölja dådet genom att bränna ner deras gård. 

Det trygga Sverige

Men trots allt var Sverige ett tryggt land att leva i under efterkrigstidens första decennier. Folkhemmet utvecklades och levnadsstandarden höjdes. Vanligt folk fick råd att köpa både hus och bil.

Det var heller inget ovanligt att en ensam femtonårig tjej eller kille jobbade extra i en kiosk eller på ett kafé. Jag tror inte ens att facket opponerade sig särskilt mycket över dessa unga ensamarbetare, för vad skulle kunna hända? Rån?

undefined

Kvällsposten bevakade mordet intensivt.

Foto: Arkiv

Det var heller inget ovanligt att en ensam femtonårig tjej eller kille jobbade extra i en kiosk eller på ett kafé

Nej, kom igen. Det var ju bara något som banker med stora kassor utsattes för. Vem kunde få en så idiotisk idé att ge sig på någon stackars tonåring ”för några sketna hundringar?”

Men det skulle ändra sig. Här föll en ung tonårstjej offer för just det – ett rånmord! Att det sedan kom att innehålla så många osannolika komponenter att det ledde fram till att det klarades upp ”på nolltid”, gör att det sticker ut bland alla fall jag rapporterat om. 

Sandra var en av många

Femtonåriga Sandra ”Titti” Magnusson var en av dessa många hundra tonårstjejer och -killar runtom i Sverige som extraknäckte. Hon jobbade på det populära långtradarfiket ”Tradar´n” vid dåvarande Riksväg 15 (i dag Europaväg 65) några mil väster om Kristianstad. Jag stannade själv där många gånger för en kopp kaffe på väg bort mot Karlskrona eller Kalmar. Själva namnet borgade för både gott kaffe och goda (om än kanske inte alltid så hälsosamma) varma mackor med till exempel stekt falukorv och ägg. Yrkeschaufförerna hittar som bekant snabbt prisvärda stopp utefter vägarna.

undefined

15-åriga Sandra ”Titti” Magnusson mördades på sitt jobb.

Foto: Sydsvenskan

Några kompisar skulle plocka upp henne efter jobbet och sedan skulle de åka till Sommarlust inne i Kristianstad

Och eftersom kiosken stängde redan klockan 20 var det ju ingen fara. Visserligen hade föräldrarna uttryckt oro, men Titti lugnade dem med att en kompis skulle vara med henne på jobbet – och då var det ju OK, eller hur...

Hon hade redan gjort upp planerna för den här lördagskvällen, den 12 april 1980. Några kompisar skulle plocka upp henne efter jobbet och sedan skulle de åka till Sommarlust inne i Kristianstad, ett på den tiden mycket populärt dansställe. Hon lovade också att vara hemma senast halv två på natten och brukade hålla vad hon lovat. Det kunde någon gång kanske bli några minuter senare men aldrig mer än fem minuter.

Vinkar till varandra

Klockan tio över åtta denna lördagskväll ser ett vittne, Lise-Lotte Ohlsson, hur Titti höll på att stänga kiosken när hon cyklade förbi platsen.

– Då stod Titti utanför och plockade in tidningarna från stället. Hon hade satt för luckorna och dörren stod på glänt. Jag hejade och vinkade till henne. Hon vinkade tillbaka, berättade Lise-Lotte för Kvällsposten.

Samtidigt noterade vittnet att det stod en bil parkerad utanför kiosken.

– Jag tror att det var en Volvo kombi. Antingen var den grön eller blå. Varken mörk eller särskilt ljus, förklarade hon.

Hon hade satt för luckorna och dörren stod på glänt. Jag hejade och vinkade till henne

Lise-Lotte var på väg till sin syster i Bäckaskog för att hämta en bok hon hade glömt. Systern erbjöd sig köra henne tillbaka och tjugo minuter senare passerade systrarna på nytt kiosken.

– Då hade bilen flyttats. Den stod på snedden vid sidan av kiosken och bildörren stod öppen. Kiosken var stängd men vi kunde se ljus sippra ut genom luckorna, berättade vittnet vidare för KvP. 

undefined

Kaféet vid vägen där Titti Magnusson mördades.

Foto: Arkiv

Kiosken var stängd men vi kunde se ljus sippra ut genom luckorna

Kritiska minuter

Mycket tyder på att morddramat då pågick inne i kiosken, att rånet inletts och kanske övergått i vad som skulle sluta som rånmord. För en halvtimme senare kom Tittis kamrater till kiosken för att hämta upp henne för vidare färd till Sommarlust. Då var klockan ganska prick 21. Men kiosken var stängd och igenbommad och ingen Titti eller någon mörk Volvokombi syntes till.

Ja, egentligen kan tiden för dådet kanske snävas in ännu mer. Kamraterna hävdade nämligen att de ringt och pratat med Titti så sent som tjugo minuter i nio för att säga att de blivit litet försenade men att de nu var på väg.

Sett mot bakgrund av dessa vittnesmål kan man slå fast en sak – mördaren hade en otrolig tur som inte avslöjades på bar gärning. Men den tur han hade haft skulle snart bli mer tudelad, vilket jag strax återkommer till.

Satt uppe och väntade

Liksom tidigare kvällar då Titti var ute och roade sig, satt hennes föräldrar och väntade på att dottern skulle komma hem. Jag tror att de flesta tonårsföräldrar känner igen sig. En liten gnagande oroskänsla – och så en suck av lättnad när man hör nyckeln sättas i dörrlåset. Jag har själv upplevt det.

Men det kom inte hem någon Titti den här lördagsnatten. Klockan blev både halv två och två. Snart övergick tiden till söndag morgon. Klockan nio ringde flickans föräldrar till polisen och anmälde dottern försvunnen. Något måste ha hänt henne, löd deras budskap. Hon brukar aldrig göra så här.

Men polisen hanterade först deras anmälan som ett vanligt försvinnande. Det är inte helt ovanligt att tonårstjejer ”drar iväg” något eller några dygn, är den allmänna uppfattningen även om man under senare år blivit mer vaksam över de omständigheter som presenteras av anmälare.

Slumpen spelade polisen i händerna

I det här fallet började dessutom slumpen spela Kristianstadspolisen i händerna. Det som kunde blivit det nästintill perfekta gömstället av den döda flickkroppen, avslöjades mindre än ett dygn efter dådet.

På andra sidan Kristianstad, förbi Vä och vidare över Träne och Djurröd, styrde den än så länge okände mördaren fram till Rickarum med sin makabra last. Sedan fortsatte han mot Vinslöv på en väg som han förmodligen visste var mycket glest trafikerad. Ja, han kanske till och med kände till att huset han strax skulle passera hade blivit ett sommartorp. Några hundra meter längre fram låg den vägtrumma som var hans mål, den vägtrumma där han tänkte dumpa sitt offer med förhoppningen att det skulle ta veckor eller månader innan någon upptäckte det.

Den här kvällen hade dock sommartorpets ägare dykt upp. Mamma Anna Johansson satt ensam hemma i den gamla släktgården, sonen Kjell som var basist i dansbandet Bimbo, spelade i Åhus Folkets park som nog får betraktas som värsta konkurrenten till det Sommarlust som Titti planerat besöka.

– Så länge jag var vaken hände inget konstigt på vägen. Jag skulle nog ha märkt om någon bil stannat där borta vid vägtrumman, förklarade Anna J, när jag intervjuade henne för snart fyrtio år sedan.

Sonen Kjell berättade i sin tur att han kommit hem vid halv sju på söndagsmorgonen då det redan var ljust men hade inte heller han sett något anmärkningsvärt. 

Fruktansvärt fynd

Framåt söndagseftermiddagen gick mor och son ut på ägorna för att rensa det dike och den vägtrumma som de trodde beckat igen och vållat en stor översvämning på deras marker.

– När vi kom fram till vägbrunnen såg jag en blå flik från ett par jeans bakom skyddsgallret. Mamma vickade undan det tunga locket och hittade flickan, berättade sonen Kjell för mig då i april 1980.

undefined

Den gröna Volvokombin misstänks vara fordonet som fraktade kroppen till fyndplatsen.

Foto: Arkiv

Mamma vickade undan det tunga locket och hittade flickan

– Någon hade stoppat ner henne med huvudet före. Jag förstod att hon var död och valde därför att larma polisen först, förklarade Anna Johansson också.

I stället för att få kanske veckor eller månaders försprång innan det stod klart för polisen att Titti mördats, hade nu den okände mördarens försprång krympt till bara 19 timmar.

Dagarna efter mordet skrev jag en krönika i Kvällsposten om det här mordet. Jag försökte analysera vad som hänt, att rånet troligen spårat ur därför att Titti kanske känt igen rånarens bil, hans klädsel eller kanske till och med hans röst. Och att hon förklarat det för honom och därigenom indirekt skrivit under sin egen dödsdom.

undefined

Kriminalreportern Ulf Matson 1986.

Foto: Sydsvenskan

Jag sammanfattade mina tankar så här: ”Det skulle förvåna om det här mordet på 15-åriga Titti inte snabbt klaras upp. Trots de till synes dåliga oddsen. Kanske hinner polisen inte ens ringa in gärningsmannen förrän denne – när han fått litet distans till vad som hände på lördagskvällen – själv går och anmäler sig”.

Ibland är det som att jag läst i en kristallkula vad som skulle hända! Eller kanske rättare sagt; Efter ett antal år som rättsreporter och många och intensiva kontakter med både kriminella och poliser, kunde jag rätt väl läsa av skeenden.

Ja, jag kanske till och med började förstå hur en gärningsman tänker i olika situationer.

Stoppad av polisen

För så här blev upplösningen. Verkligheten följde nästan till punkt och pricka det scenario jag målat upp i krönikan.

Gärningsmannen flydde från Skåne mot hemmet uppe i Dalsland och valde länsväg 117 från Hässleholm via Markaryd och Knäred mot Halmstad. Strax söder om Vittsjö hade länstrafikguppen från Kristianstad den här natten upprättat en trafikkontroll. Från midnatt och några timmar framöver skulle de checka nykterhet, körkort och bilarnas kondition hos hemvändande dansbanebilister. En av trafikpoliserna kände igen den 39-årige föraren av den blå Volvokombin och visste att han varit i klammeri med rättvisan tidigare när han varit bosatt i Kristianstadstrakten. Men mannen hade giltigt körkort, bilen var i ordning och något stöldgods hittades inte i bagageutrymmet. 

Att där bara några timmar tidigare legat ett mordoffer kunde polismannen ju inte veta. Men det skrevs en PM om ekipaget vilket senare skulle visa sig vara mer än värdefullt. 

undefined

Kroppen hittades på en gård av Anna Johansson.

Foto: Arkiv

Ringde och erkände

39-åringen fortsatte färden och kom till sist hem. Där hade hans sambo förstått att allt inte stod rätt till och ställt ultimatum. Berätta vad som hänt annars lämnar jag dig, hotade hon. Då brast det för mannen och han erkände mordet.

Jag har gjort något hemskt. Ni måste komma

Efter en uppslitande natt förmådde sambon honom att ta kontakt med polisen. Klockan tio över elva ringde han en kriminalassistent i Uddevalla som han fått förtroende för. Då hade mordutredningen i Kristianstad knappt hunnit dra i gång och något namn på en misstänkt hade över huvudtaget inte vaskats fram.

– Jag har gjort något hemskt. Ni måste komma, förklarade 39-åringen för sin poliskontakt.

Polismannen slog larm till sina kolleger i Vänersborg eftersom han visste att uppringaren bodde i en liten by i Dalsland.

– När vi kom upp i lägenheten grät mannens sammanboende hejdlöst. Själv verkade han alldeles förkrossad. Vi trodde först att han skadat något av sina egna två barn.

– Men sedan kom bekännelsen omedelbart. Han berättade att han mördat Titti Magnusson i Tradar´n-kiosken, berättade polispatrullen i Kvällsposten.

På gatan nedanför bostaden såg de också den blå Volvokombi som mördaren hade fraktat sitt offer i efter dådet. Den beslagtogs direkt för teknisk undersökning.

Yrkeskriminell dansk

Så långt själva mordet. Men vem var den misstänkte? Via kontakter i Danmark fick jag fram bilden av en yrkeskriminell man som härjat runt i Danmark i början av 1970-talet. Grovt rån, grovt våld, stölder, bedrägerier och hälerier avlöste varandra. 1972 dömdes han till fem års fängelse i vårt grannland, två år senare blev det påbackning med ytterligare tio månader bakom lås och bom. Danska myndigheter stämplade hans våldsbrott som ”våld af saerligt farlig karaktaer”.

Det visade sig också att mannen varit ett hett namn i jakten på en seriemördare bland prostituerade i Köpenhamn i juni 1974. På kort tid dödades tre gatflickor i och runt Istergade. Danska polisens draebtsafdelning fick ögonen på honom sedan han påstods ha försökt strypa en fjärde prostituerad. Han greps i Sverige, satt i långa förhör men släpptes. De tre morden är, såvitt jag vet, fortfarande ouppklarade.

1976 kom Tittis mördare till Sverige som villkorligt frigiven och fick jobb på IFÖ i Bromölla, bara någon halvmil från Tradar´n-kiosken. Så lokalkännedom hade han verkligen...

Hotade mörda poliser

Sedan flyttade han in till Kristianstad och blev något av en boss i den lokala undre världen. Flera gånger hotade han mörda folk, ja han drog sig inte ens för att mordhota poliser. Vid ett tillfälle skulle han slå ihjäl en Kristianstadspolis med en stor stålkofot men flydde när polismannen drog sitt tjänstevapen.

Jakten fortsatte och till sist blev det definitivt stopp för hans framfart. Handbojad drog mannen sig ändå inte för att hota de båda polismännen med att han skulle skjuta dem med kpist. Och förhörsledaren fick också sin beskärda del:

– Du skall ha klart du har maffian framför dig, inom tio dagar ska du inte sitta där. Jag och maffian ska nog hitta dig, du ska snart vara en död man, vräkte han bland annat ur sig.

Det blev åtta månaders fängelse den gången i Kristianstads tingsrätt för hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman med mera. 

Extremt kort stubin

Redan då undersöktes 39-åringen av psykiatrisk expertis. Det mest intressanta som kanske också var en förklaring till mordet på Sandra ”Titti” Magnusson, är följande del av utlåtandet:

Något irritabel och visar klart uppladdningstendens även vid minimal provokation”. 

Vad psykiatern alltså skriver i klartext är att mannen hade extremt kort stubin vid minsta lilla motstånd. Det behövdes alltså inte mycket från Titti för att han skulle gå till attack mot henne.

Drygt fyra månader efter mordet, dömdes 39-åringen av Kristianstads tingsrätt den 22 augusti 1980 till livstids fängelse för mord, frihetskränkande otukt och grovt rån. Samtidigt utvisades han från Sverige på livstid. 

undefined

Kriminalreportern Ulf Matson i dag.

Foto: JENS CHRISTIAN

 

LÄS DE TIDIGARE DELARNA I MATSONS MORD: 

Del 1: Maria Sjöstedt hittades död – men alla dörrar var låsta inifrån

Del 2: Den skånske spionens arm kom upp ur en åker i skånska myllan