Reste över världen – träffade kändisarna på inneklubben Studio 54

Pia jobbade som modell i New York hela 70-talet

Av en ren slump hamnade 16-åriga Malmötjejen Pia Buggert som fotomodell i New York 1969. Under hela 70-talet syntes hon i modetidningar och reklamkampanjer.

Efter tio år la hon av tvärt och bytte liv – gifte sig, fick barn och blev mäklare.

– Jag har alltid gått min egen väg, säger Pia i dag.

Publicerad 9 mar 2019 kl 15.03

Numera heter hon Pia Knigin, har nyligen fyllt 66 och bor i en lägenhet i Limhamn. Pia har blivit mormor och slutade jobba häromåret.

Men när hon plockar fram sin slitna gamla portfölj med studiobilder, helsidesannonser, förstasidor och urklipp går tankarna 50 år tillbaka i tiden.

– När jag var 14 år råkade jag hamna på en bild i Kvällsposten när jag var med en kompis på Pilebaren, serveringen i källarplanet på NK i Malmö, berättar Pia Knigin.

”Men oj, vad fin den var!” Kvällspostens Claes Carlson beundrar Pia Knigins gamla bilder.

Foto: JENS CHRISTIAN

Färgdia från 70-talet håller fortfarande högsta tekniska kvalitet.

Foto: JENS CHRISTIAN

Alla Eileen Fords modeller hade sina egna ”reklambroschyrer” – som de själva fick bekosta.

Foto: JENS CHRISTIAN

Pias gamla portfölj är fylld av minnen. Nu öppnar hon den för Kvällsposten.

Foto: JENS CHRISTIAN

Omslaget till bildtidningen Life i november 1970 – Pia Buggert (till höger) och kompisen Irja Eckerbrant.

Foto: JENS CHRISTIAN

Ibland skulle det vara glamouröst – ibland enkelt och vardagligt.

Foto: JENS CHRISTIAN

– Tack vare den bilden blev jag kontaktad för att vara modell för en stickad klänning som designern Katja of Sweden hade gjort. Klänningen var liten och det var jag också.

Kom med i bildtidningen Life

Modefotografen Norman Parkinson var i Sverige för att göra reportage för bildtidningen Life och hade bestämt att han ville ha med Katjas klänning på sina bilder.

De var flera svenska tjejer som fick posera tillsammans.

– Vi var ute i någon skog och stod på en stock. Jag var livrädd, minns Pia Knigin.

– Jag var så ung och väldigt blyg. Jag hade inte alls några modelldrömmar.

Bilden med Pia publicerades i Life – där den sågs av Eileen Ford som drev dåtidens stora modellagentur Ford Models i New York.

Eileen Ford gillade vad hon såg och bestämde sig för att värva den unga Malmötjejen. Kvällspostenjournalisten Björn Fremer hjälpte henne att ta kontakt.

Fick hjälp av Kvällsposten

– Eileen Ford kände Björn Fremers fru Gun som hade varit modell, och ringde henne. Vi bodde på Sergels väg och stod i telefonkatalogen så jag var väl lätt att hitta, säger Pia.

Ford Models hade många svenskor i sitt stall av över hundra fotomodeller. Eileen Ford gjorde årliga besök för att hitta nya förmågor och höll uttagningar som flickor köade till.

Pia Knigin kan inte säga ”me too”. Hon drabbades aldrig av tafsande män.

Foto: JENS CHRISTIAN

Kvällsposten gjorde lördagsreportage om Eileen Fords jakt på svenska modeller.

Foto: JENS CHRISTIAN

Pia tycker det är kul att se de gamla bilderna och minns fortfarande vem som var fotograf till var och en.

Foto: JENS CHRISTIAN

Pia Buggert uppmanades att komma till en sådan uttagning strax före jul 1968 och visa upp sig. Men hon var inte så lättraggad.

– Jag vägrade gå dit. Jag sa bara ”jag vill inte stå i kö”, berättar hon.

– I stället ordnade de så att jag fick komma på kvällen när alla de andra var klara, och då hade jag mina föräldrar med mig.

Tillsammans bestämde de att Pia skulle flytta till New York och bli fotomodell. Men inte förrän till sommaren året därpå, när hon hade gått ut nian.

Reste ensam till New York

Den 5 juli 1969 landade hennes flight i New York.

– Jag åkte själv, det var hur trevligt som helst. De mötte mig och jag fick bo hemma hos familjen Ford på East 78th Street. Eileen och hennes man Jerry hade fyra barn. 

 

”På tidningen Seventeen tyckte de att jag var perfekt”

 

Pia är stolt över sitt förflutna och känner att hon fått mycket med sig i livet.

Foto: JENS CHRISTIAN

Vissa av bilderna känns hypermoderna och fortfarande väldigt läckra.

Foto: JENS CHRISTIAN

En hälsning från 70-talet. Den tiden var inte så dum.

Foto: JENS CHRISTIAN

Två dagar senare gjorde Pia sitt första modelljobb – och sedan gick det i ett.

– På tidningen Seventeen tyckte de att jag var perfekt. Ung, plattbröstad, med långt blont hår och ingen makeup. 1,72 lång.

– Det var precis så ”the all-American girl” skulle se ut. Ingen anorektiker, som många modeller i dag.

Efter den snabba debuten jobbade Pia ”i princip varje dag” för Ford Models fram till 1979. Måndag till fredag, vecka in och vecka ut. I tio års tid.

Allt från jeans till Chanel No 5

– Jag hade riktigt fint hår. Så jag gjorde mycket jobb för hårprodukter. Och för allt från jeans till Chanel No 5.

I november 1970 var tonårstjejen från Malmö omslagsflicka på Life tillsammans med bästa kompisen Irja Eckerbrant. Nu tjänade hon mycket pengar.

Visst är det kul att kolla gamla bilder. Fråga oss!

Foto: JENS CHRISTIAN

Korniga, svartvita bilder i gatumiljö var en alldeles egen genre inom modefotot.

Foto: JENS CHRISTIAN

Portföljen var modellens viktigaste utrustning. Där fanns hela hennes yrkesliv.

Foto: JENS CHRISTIAN

– Att boka mig kostade 750 dollar om dagen, i den tidens penningvärde. Eller 100 dollar i timmen om de inte bokat en hel dag, berättar hon.

750 dollar på 70-talet motsvarar 20 000 kronor om dagen i 2019 års penningvärde.

Pia fick så klart inte behålla allt hon drog in. Agenturen skulle ha sin provision, skatt och utgifter skulle betalas. Men hon fick råd att satsa på sitt boende.

1971 skaffade Pia och kompisen Irja en lägenhet på East 57th Street. De ville ha något eget med gott om plats.

Egen lägenhet som 20-åring

– Eileens man Jerry Ford blev orolig och undrade om vi verkligen ville betala vad den lägenheten kostade. Två rum och kök, var sitt badrum – det var väldigt dyrt.

Två år senare delade svenskorna på sig och Pia hyrde en egen lägenhet i New York, vid 20 års ålder. Nu hade hon börjat intressera sig för konst och breddat sitt umgänge.

För att ta bilderna på vårens och sommarens badkläder reste modellerna till exotiska länder under hösten.

Foto: JENS CHRISTIAN

En bra modell kan variera sitt utseende nästan hur mycket som helst.

Foto: JENS CHRISTIAN

Seventeen – här med Pia på omslaget – riktade sig till tonårstjejer. Tidningen lever fortfarande. Men det gör inte Life som lades ner år 2000.

Foto: JENS CHRISTIAN

– Jag läste konsthistoria på New School på min fritid, gick på vernissager och träffade folk den vägen, säger hon.

– New York på 70-talet var verkligen the best place in the world. Jag var aldrig orolig, man kunde fråga vem som helst om vägen. Folk var vänliga och trevliga.

På jobbet var kraven höga och arbetsdisciplinen total. Men när det blev fredagskväll gick kompisarna ut – allra helst till legendariska nattklubben Studio 54.

Pia gillade att dansa och där dansade alla med alla, minns hon.

”Studio 54 var något väldigt unikt. Alla kom in, hur de än var klädda”

”Studio 54 var något unikt”

– Studio 54 var något väldigt unikt. Alla kom in, hur de än var klädda – om de kom i smoking eller var hippie eller transperson. Man kunde bara vara, och alla hade stenkul.

 – Där var Andy Warhol, Michail Barysjnikov, Liza Minnelli, Keith Richards, Mick Jagger, och ingen brydde sig. Man gick inte fram och frågade efter autograf, det fanns inte.

Två månader om året var arbetsfria. Strax före jul varje år åkte Pia hem till Sverige och blev kvar i en månad. Och strax före midsommar likadant. 

– Det var aldrig några problem. De satte stora kryss i bokningsschemat och visste att ”då jobbar inte Pia”, berättar hon.

Modelljobbet medförde oerhört mycket resor – särskilt på höstarna då alla bilder skulle tas till vårens och sommarens kataloger och magasin.

Hade alltid en väska packad

– Det var Mexiko, Puerto Rico, Bermudas, Bahamas och en massa annat. Två veckor i Japan. Jag hade alltid en väska packad. Jag var på resa hela tiden, säger Pia Knigin.

Men i Europa var hon nästan aldrig. Bara något enstaka jobb i Hamburg och en show för Yves Saint Laurent i Paris.

– Det var mycket bättre att arbeta i New York. Bättre disciplin. Det var ordning och reda, arbetstiderna hölls. I Europa kunde man förväntas jobba långt in på natten.

Under sina tio år i modebranschen råkade Pia inte en enda gång ut för tafsare eller någon som försökte utnyttja henne.

– Det förekom inte. Det var aldrig någon som la handen på mitt lår. Om Eileen Ford hade fått höra talas om något sådant så hade hon gjort slut på hans karriär.

Ingen ”me too” för Pia

– Det fanns normer och regler och hände aldrig något konstigt. Så det är ingen ”me too” för mig, säger Pia Knigin.

I september 1979 gjorde Pia sitt sista modelljobb – sedan var hennes karriär över. Hon hade träffat sin man två år tidigare och nu var hon med barn. Det passade henne fint.

– Efter tio år kände jag att jag inte ville arbeta längre. Jag hade arbetat så mycket och nu var jag färdig med det.

– Jag har aldrig sörjt det eller längtat tillbaka.

I stället levde Pia en amerikansk hemmafrutillvaro. I april 1980 fick hon sin första dotter, i juli 1984 den andra. 1985 flyttade familjen ut från Manhattan till Bedford Hills.

Utbildade sig till mäklare

Men kontakten med vännerna behöll hon. Eileen Ford och hennes man Jerry är gudmor respektive gudfar till döttrarna. Och lite arbetade Pia ändå.

– Jag jobbade ideellt på ett sjukhus. Läste böcker och försökte aktivera svårt sjuka och handikappade barn. Det är något av det bästa jag har gjort, säger hon.

I mitten av 80-talet utbildade Pia sig till fastighetsmäklare och började en ny karriär.

Men 1989 var äktenskapet över och hon flyttade hem till Malmö med döttrarna, 36 år gammal.

Hon jobbade som fastighetsmäklare även i Malmö några år men sadlade om i samband med finanskrisen 1992, när sjunkande fastighetspriser drabbade lönsamheten hårt.

Harr gått i ofrivillig pension

Därefter har Pia jobbat som receptionist och sekreterare inom vården – fram tills hennes senaste arbetsplats lades ner hösten 2017.

– Det var så tråkigt. Jag hade tänkt jobba tills jag blev 67, säger Pia Knigin.

”Vem vet vad livet ger?”

– Nu har jag gått i ofrivillig pension. Men jag vet inte, det känns inte riktigt som att jag har jobbat färdigt. Vem vet vad livet ger?

Modellåren när Pia var ung gav henne erfarenheter som hon kunnat ta med sig under resten av livet.

– Jag fick arbetsdisciplin och arbetsglädje. En positiv livssyn och en känsla av att allt ordnar sig, säger Pia Knigin.

– Så är jag en glad prick också.

undefined

BYLINEBILD: Claes Carlson (text) och Jens Christian (foto)

Foto: JENS CHRISTIAN