Så fick hon respekt hos eleverna i klass 6B • Federico Moreno är tillbaka i Rosengård – 15 år senare

Oriana är läraren som de kriminella fruktar

Barnen i klass 6B växte upp i Sveriges mest utsatta område, omtalat för kackerlackslägenheter, upplopp och en skandalskola som stängdes.

Femton år senare träffar de sin första lärare i ett möte fyllt av skratt och tårar.

En återträff som handlar om barndomen, två skjutna klasskamrater och en speciell lärare som en dag hoppade ut genom klassrummets fönster.

Publicerad 18 apr 2020 kl 15.04
undefined

Oriana Mazhari arbetar fortfarande på Rosengårdsskolan. Hon har sett hur skolan rest sig från katastrofen: högstadiets nedläggning.

Foto: JENS CHRISTIAN

Hon befann sig i skolmatsalen när hon fick höra att en av hennes gamla elever hade skjutits ihjäl.

Det var en flicka som berättade om mordet, utan att veta att offret var en före detta elev.

Året var 2017 och Oriana Mazhari hade nyligen återvänt till Rosengårdsskolan efter en sju år lång paus, då hon jobbat som Hot Yoga-instruktör.

Först lyssnade hon bara med ena örat, mitt i sorlet och allt skrammel från brickor och tallrikar. Men när flickan nämnde den mördades smeknamn stelnade hon till.

Smeknamnet hade han fått när han började i en speciell klass som Oriana Mazhari ledde från årskurs 1 till 5.

Först reagerade hon närmast argt.

– Vad är det du säger?

undefined

Berättelsen om barnen från Herrgården:

1  Meddelandet från en gammal elev

2  Läraren kriminella män är rädda för

3  Hembesöken – ”Är det våld i familjen?”

4  Återträffen – när männen blir barn igen

5  Läraren om mördade ”Zahir”: Vi kramades

6  ”Jag tycker reportaget var orättvist”

7  Frågan eleverna tänkt länge på

undefined
undefined

Oriana Mazhari var lärare för klassen i alla ämnen från årskurs 1 till 5. Därefter började de på högstadiet som var tufft och kaotiskt.

Foto: JENS CHRISTIAN

undefined

Meddelandet från en gammal elev

Några år senare.

Ett par dagar har gått sedan publiceringen av mitt reportage, ”Barnen från Sveriges mest utsatta gata – så lever de nu”.

Det handlade om ”Klass 6B” och några av de sista eleverna som gick på Rosengårdsskolans högstadium innan det stängdes på grund av våld och usla resultat.

Barnen växte upp på Ramels väg i Herrgården, det allra fattigaste bostadsområdet i Rosengård.

Nu är de omkring 26 år gamla.

Några dammiga, gamla skolfoton på Malmö stadsarkiv leder oss till deras öde.

Det visar sig att några flyttade från Sverige i jakten på ett bättre liv, tog examen och gör i dag karriär i London.

undefined

Mejid Awadi och Hayder Nahee gick i klass 6B. De flyttade från Sverige i jakten på ett bättre liv. London är nu deras hemstad sen många år tillbaka.

Foto: NINA E. RANGOY

undefined

Bild från förundersökningen visar platsen där Zahir, som egentligen hette något annat, blev ihjälskjuten. Han blev 23 år gammal.

Foto: Polisen

En annan elev blev sjuksköterska.

En är fotbollsspelare, har spelat i ett landslag och gjort mål mot Malmö FF.

Men för några blev livet inte som någon hoppats. En av eleverna sköts förra året och sitter numera i fängelse. En annan mördades i Herrgården, 23 år gammal, år 2017.

En elev, Fadi, avböjer först medverkan.

En dag efter att reportaget publiceras skriver han:

Du har fått en bra bild av det hela. Du har jobbat hårt”.

Nu har Fadi något speciellt att berätta.

undefined

Förre eleven Fadi, som nu är 26 år, skriver ett meddelande. Om en lärare som betytt mycket för honom och de andra i klassen. Det visar sig att hon fortfarande jobbar på skolan.

Han skriver att klassen hade en väldigt speciell lärare innan högstadiet.

Hon var som allas mor. När hon lämnade oss för att vi skulle till högstadiet, då spårade det ur för många”, skriver han.

Det visar sig att läraren, Oriana Mazhari, ännu jobbar på Rosengårdsskolan.

undefined

Läraren kriminella män är rädda för

Jag vet inte riktigt vad som väntar när jag åker för att möta Oriana Mazhari, Fadi och ytterligare en före detta elev.

Hon är en mytomspunnen lärare.

Kriminella män som vuxit upp i Rosengård säger att de är rädda för henne.

De flesta barn på Rosengårdsskolan bor i Herrgården, inklämt mellan en motorväg och den hårt trafikerade Amiralsgatan.

För drygt tio år sedan var området centrum för en stor del av konflikterna som många förknippar med Rosengård och Malmö.

Öppen knarklangning, skjutningar, sprängningar, ”apejävel”-skandalen då polismän gjorde rasistiska kommentarer i samband med kravallerna 2008, vänsterautonoma som gick ihop med knarkgäng, upplopp som sedan spreds till andra städer. Och lägenheter fulla av fuktskador och kackerlackor.

Så såg elevernas kuliss ut.

undefined

”I vilken annan stadsdel i Malmö skulle invånarna tvingas bo i söndermöglande lägenheter fyllda av kackerlackor, trots att kommunen känt till problemen i tio år?”, frågade sig gruppen Reclaim Rosengård 2009 veckan innan den manifesterade ihop med ett kriminellt gäng på Herrgården.

Foto: JOACHIM WALL

Bara 13,4 procent nådde målen i högstadiet

2009 var 66 procent av de boende beroende av försörjningsstöd. Det kan jämföras med en annan del av Rosengård, Apelgården, där motsvarande siffra bara var tre procent.

Året därpå stängdes en förskola i området. Barnens och personalens säkerhet kunde inte garanteras.

Under samma period besökte jag flera skolor på Rosengård där lärare larmade om att våldet tagit över.

Rosengårdsskolans högstadium rankades som Sveriges sämsta. Bara 13,4 procent av eleverna lyckades nå målen i alla ämnen.

2013 avvecklades högstadiet akut.

I Herrgården stod kriminella gäng redo att rekrytera misslyckade elever från de trångbodda lägenheterna.

 

undefined

Oriana Mazhari har ett stort, varmt skratt när hon pratar med eleverna. Men hon kan vara tuff. En förälder säger att hon ”inte är artig”. ”Nej, mitt uppdrag är inte att vara artig, mitt uppdrag är att få ditt barn att nå målen”, säger Oriana.

Foto: JENS CHRISTIAN

undefined

Hembesöken – ”Mitt uppdrag är inte att vara artig”

– Gå raka vägen hem, inga omvägar, säger Oriana Mazhari till några elever som dröjer sig kvar i lågstadiet när skoldagen är slut.

Hon är rätt liten och nätt och har ett stort, varmt skratt när hon pratar med eleverna.

När vi sätter oss säger hon att hon rös när hon läste reportaget om sina gamla elever.

– De flesta har det gått bra för. Trots sämre förutsättningar. De skriver till mig än i dag och berättar om sina jobb, sina studier, säger hon.

Att hon var lärare för klassen i alla ämnen från 1:an till 5:an, något hon inte varit med om före eller efter, berodde på att det fanns en elev i klassen som ingen annan kunde hantera.

När eleverna en gång bad om att få se Josef Fares film ”Zozo”, om en 11-åring som tvingas ta sig från krigets Libanon till Sverige, började en av pojkarna skaka och gråta okontrollerat efter visningen.

– Jag har sett hur vi som skola rest oss från katastrofen ett nedlagt högstadium faktiskt innebär. Även om jag inte jobbade på högstadiet så var det ju mina gamla elever, deras föräldrar, mina kollegor, som drabbades och som länge hade lidit när högstadiet inte fungerade.

När Oriana Mazhari var ung lärare besökte hon familjer för att komma närmare dem. Ofta bjöd de på mat eller te och berättade om sina liv.

– Nuförtiden har jag dessvärre inte den extra tid som krävs, så nu blir det bara hembesök när jag vill kontrollera varför en elev inte kommit till skolan. Min uppriktighet uppskattas och jag kommer många familjer väldigt nära. Jag är rak. Jag frågar ”är det våld i familjen”? Om pappan inte medverkar frågar jag om han sitter inne, haha.

Det är life changing

– En förälder sa ”hon är inte artig, den läraren”. Nej, mitt uppdrag är inte att vara artig, mitt uppdrag är att få ditt barn att nå målen. Det är life changing. Och den tacksamhet vi lärare i Rosengård i slutändan får av föräldrarna bidrar till att vi stannar så länge. Vi möter otroligt mycket tacksamhet från föräldrar och från före detta elever.

undefined

Krossade rutor på Rosengårdsskolan 2004. Skadegörelsen blev tung ekonomiskt för skolan.

Foto: JESPER JAKOBSEN / KVP

 

Hål asfalterades när drottning Silvia kom på besök

Oriana Mazhari har tusen historier att berätta om Rosengårdsskolan.

Hon minns hur drottning Silvia en gång kom på besök. Hur alla hål i marken utanför skolan asfalterades. Byggnaden stängdes av och lärarna informerades om att de inte skulle säga du eller ni utan Drottningen eller Ers majestät.

I dag vill få av de före detta eleverna öppet förknippas med att de gick på Rosengårdsskolan under skandalåren. På den tiden rapporterade SVT:s Uppdrag granskning och flera andra medier om en dysfunktionell skola där bråkiga barn tycktes ha tagit makten.

undefined

Kungen hälsar på och pratar med Rosengårdsskolans mellanstadieelever 2005.

Foto: KINGA LEZANSKA / KINGA LEZANSKA

undefined

2013 råkade en av klassens före detta elever, Noor Zadran, träffa dåvarande SVT-reportern Joakim Lamotte som var i området för att göra ett reportage om Rosengårdsskolan.

Foto: SVT

Flera gånger är vi nära att boka intervju med tjejer som gått i klassen – men alla drar sig ur.

Enligt Oriana Mazhari kommer en del från väldigt religiösa hem. Men främst handlar det om att de är rädda över hur kolleger och kamrater ska betrakta dem.

– Det är synd. De har ju rest sig, säger hon.

För femton år sedan hände det att flickor i skolan inte fick delta i simlektionerna, medan deras bröder låg och plaskade i vattnet.

Det var en tid då högstadiet anställde en imam i hopp om att kunna skapa lugn och ro och en slags bro mellan lärosätet och barnens föräldrar.

– Jag sa till mammor: ”Hur kan du skilja så på dina barn?” Pojken plumsade och flickan satt vid sidan och tittade, minns Oriana Mazhari.

– Idag hade svenska skolor inte accepterat det. Men då kom vissa mammor hit och krigade för att deras döttrar inte skulle duscha.

undefined

Här går eleverna i årskurs 5. Oriana står längst till vänster och Fadi till höger om henne.

undefined

Återträffen – när männen blir barn igen

Några sekunder senare kliver de två före detta eleverna Fadi och Alex in.

Nu vuxna män med jobb och familj.

De omfamnar sin lärare.

Under följande två timmar som återföreningen pågår händer något alldeles särskilt.

Det är som om de vuxna männen sakta tar ett steg åt sidan. In träder barnen från de gamla, dammiga skolfoton som jag i december hittade i Malmö stadsarkiv.

undefined

Fadi har ett stort, självklart leende med smala, varma ögon. Alex ler inte på foto, ser inte in i kameran, sitter med händerna prydligt vilande på knäna.

Alex: När man är liten vet man inte vad man har. Du har varit en väldigt speciell lärare. På den tiden var du i vår ålder. 29-30?

Fadi: De andra lärarna var inte så bra. Men du, du var mer än en lärare. Därför har det ändå gått bra för oss.

Jag kan ännu minnas när du knäckte koden till läsningen

Oriana: Denne kille (pekar på Fadi) var så envis. Man skulle inte säga till honom hur han skulle göra. Och jag är ju den bestämmande typen, så att säga. Jag kan ännu minnas när du knäckte koden till läsningen. Det var lycka.

Fadi: Jag minns att du inte gillade att vi hade godis och läsk. Att ha det kändes som att man hade begått ett brott.

Oriana: (skrattar) Jag var extremt hälsosam på den tiden.

Fadi: Ibland hade vi läsk i vattenflaskor när vi var på utflykt. Hon gick runt och luktade. Vi var rädda, jag svär.

undefined

Efter ett sju år långt uppehåll gick Oriana Mazhari tillbaka till läraryrket och valde själv att komma tillbaka till Rosengårdsskolan där hon känner att hon kan göra skillnad på riktigt.

Foto: JENS CHRISTIAN

undefined

Dansuppvisning på Rosengårdsskolan innan högstadiet stängdes.

Foto: TORBJÖRN ANDERSSON

Flera gamla elever säger att de aldrig respekterade lärare. De är inte stolta över det idag. Men Oriana kände de inte bara respekt för – hon gjorde dem ”nojiga”.

En dag såg de henne jaga en äldre kille som hade snott deras boll.

– Hon hoppade ut genom fönstret, direkt över buskar, som i värsta filmen, säger en före detta elev.

Fadi: Ja, den killen du jagade säger än i dag att han var så rädd att han bara sprang.

Alex: En dag åt vi chips. Såna Pringles, som en kille i en annan klass hade med sig. Vi tog var sin bit och du såg oss och blev så arg. Vi vågade inte äta. Vi försökte få bort alla smulor. Inte en enda chipsskiva vågade vi äta.

 

undefined

Oriana Mazhari hade kunnat jobba på vilken Malmöskola som helst när hon valde att återvända till läraryrket, efter sju år som Hot Yoga-lärare.

Hon skickade flera ansökningar och fick genast napp i resursstarka skolor.

– Men jag valde Rosengårdsskolan. För vad ska jag säga till föräldrar i Limhamn? Deras barn är redan på så hög nivå utan att skolan behöver jobba ihjäl sig. Här finns så mycket mer man kan göra för att hjälpa, säger hon.

 

undefined

När Oriana träffade Zahir igen 2016 visade hon sitt hår och sa ”åh, du gav mig alla grå håren”. Hon kramade honom och sa ”du måste ta dig ifrån det du gör”.

Foto: JENS CHRISTIAN

undefined

Läraren om mördade ”Zahir”: Vi kramades

En halvtimme in i mötet berör läraren och de gamla eleverna något som är tydligt smärtsamt för alla i rummet.

Mordet på eleven ”Zahir”, som sköts ihjäl i mars 2017.

Oriana: Han besökte mig här i skolan i september 2016. Vi kramades och skrattade. Jag visade mitt hår och sa ”åh, du gav mig alla grå håren”.

Fadi: Han pratade mycket om det efteråt. ”Vad menade hon om de gråa håren? Var jag så jobbig?”

Oriana: Jag sa till honom: ”du måste ta dig ifrån det du gör”. 

Oriana: Jag hade ett samarbete med min bästa väninnas klass på en resursstark Malmöskola. Ni skulle träffa svenskar, integreras, ha brevvänner. Och gjorde en diktbok ihop. Kolla vad han skrev då:

Oriana visar upp en dikt som Zahir skrivit:

Jag hör att någon skriker och säger låt oss vara i fred. Det luktar blod och barn dör. Det smakar äckligt och luktar svett. Jag känner att de är rädda och det kommer att vara samma sak med mig”.

Oriana: Jag minns att jag satt bredvid honom då, han var ett sånt barn man sitter bredvid hela tiden. Och jag minns att jag tänkte vad menar han? ”Det kommer vara samma sak för mig”, den meningen passade inte in för en pojke i femman.

undefined

I november 2019 dömdes tre personer för mordet på Zahir. Här är en av männen (med dolt ansikte) som häktades under utredningen.

Foto: CAROLINE LARSSON

Polis under larmsamtalet: ”Vi behöver inte tycka synd om honom”

Innan mordet levde Zahir under dödshot i flera år på grund av en konflikt som enligt många med insyn grundades i en svartsjukehistoria.

En februarinatt bröt sig flera personer in i hans lägenhet för att döda honom. Han gömde sig på toaletten, låste dörren och ringde 112 i panik.

”Nån är hemma hos mig. Jag ber er, snabba er. Ja, nån vill döda mig. Jag kan inte snacka. Dom kommer nära. Skynda er.”

När SOS kontaktade polisen uppstod ett märkligt samtal, som sedan transkriberades i en förundersökning.

Polisen: ”Ja alltså han är jättekriminell”.

SOS: ”Jag sa till han, ”om du gömmer dig, varför skriker du då?”

Polisen: ”Ja alltså han är jättehysterisk. Alltså han är megakriminell. Alltså han har säkert skjutit nån annan för nu ska de väl skjuta honom. Så vi behöver inte tycka synd om honom”.

Där, vid 19-tiden, fångade övervakningskameror ögonblicket då Zahir sköts ihjäl på nära håll av två beväpnade män.

När de beväpnade killarna hörde att Zahir ringt polisen lämnade de lägenheten.

Trots flera mordförsök återvände Zahir till området där han vuxit upp. Även när han blev förvarnad om att kriminella planerade att lura honom till ett bakhåll på Rosengårdsskolan, dök han upp på Ramels väg den 30 mars 2017.

Där, vid 19-tiden, fångade övervakningskameror ögonblicket då Zahir sköts ihjäl på nära håll av två beväpnade män.

Dömda för mordet

I november 2019 dömdes tre personer för mord och medhjälp till mord. En av domarna i målet har överklagats till hovrätten, där ytterligare en person kan dömas för mord. Dessutom sitter en 28-åring häktad i Malmö för att ha beställt mordet.

undefined

”Jag tycker reportaget var orättvist”

En före detta elev säger att det var orättvist att ha med polisens ord om Zahir i det första reportaget.

– Han jobbade ett tag på Subway, betalade skatt. Jag tycker reportaget var orättvist, säger han.

Oriana: Sa de verkligen att han var ”megakriminell”? Det tog mig i hjärtat. Vi vet att han inte fick en bra chans i livet. Han är jävligt rädd när han ringde det samtalet, medan polis och larmcentralen har den sjuka diskussionen.

Fadi: Du borde skrivit ”polisen säger si och så men det finns inga bevis på att han var inblandad i grov kriminalitet”. Om du röker på, åker fast och dör efteråt är du ”känd av polis sedan tidigare”.

 

undefined

”Du måste inte kunna för att börja, men du måste börja för att kunna”, står det vid ingången till Rosengårdsskolans byggnad där lågstadieeleverna går.

Foto: JENS CHRISTIAN

 

Greps för väpnade rån

Flera elever i klassen hamnade i kriminalitet.

När jag går igenom klasslistor från åren innan högstadiet stängdes hittar jag flera årskurser där så många som hälften av pojkarna senare döms.

En tredje elev i klass 6B skulle redan under högstadietiden dömas för väpnat rån.

Jag har långa samtal med honom men han avböjer till slut att vara med i reportaget.

 

undefined

Ramels väg i Rosengårds bostadsområde Herrgården. Sveriges mest utsatta gata.

Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Killar som gått på skolan berättar om ett kaotiskt högstadium där elever gick in i klassrummen genom hål i väggen som barn slagit in. 

Före detta elever som gått i parallellklasser berättar, oberoende av varandra, om en spelmissbrukande lärare som bad elever om pengar.

Tonåringar som ansetts problematiska och flyttats till andra skolor har fått nationella prov skrivna av elevassistenter.

Och på gymnasiet har lärare som uppfattat eleverna som kriminella tagit emot mutor för att i gengäld ge dem godkänt i vissa ämnen.

undefined

Skottlossning mellan två falanger på Rosengård 2006.

Foto: Emilia Olofsson

Elever i sjuan skrattar åt dem för att de jobbar för 25 000 kronor i månaden här

Oriana: Vi har unga killar som jobbar som elevassistenter här. Det finns elever i sjuan som skrattar åt dem för att de jobbar för 25 000 kronor i månaden här när de kan få pengar av socialen eller andra pengar. De har en skev bild av verkligheten.

Alex: De förstår inte att kriminella lever ett väldigt hårt liv.

Oriana: Vi lärare är mycket tydligare mot föräldrarna i dag. Jag säger: Håll. Koll. På. Era. Barn.

Fadi: Många barn har inte respekt för föräldrarna.

Oriana: Många bor så trångt att barnen inte går hem med sina kompisar. Så föräldrarna lär inte känna sina barns kompisar. Allt händer ute. Föräldrarna vet inte.

 

undefined

Elever klagade på lärare som bröt på svenska

Flera elever har i vuxen ålder bett om ursäkt till lärare som de behandlade illa under högstadiet. Lärare som inte var bra på svenska hånades av barnen.

Oriana: Kommer ni ihåg hur ni klagade på lärare som inte kunde svenska så bra?

Fadi: Om jag ska vara ärlig... Jag vet att vi inte är de bästa på svenska, våra föräldrar kan ingen svenska alls, men vi fattade inte vad de lärarna sa.

Fadi: Vi sa flera gånger ”vad sa du”. Då blev de arga.

Oriana: Det komiska är att ni inte hade respekt för att de var utländska. Svenska lärare respekterade ni.

 

undefined

”Nu har vi nåt som heter Rosengårdsmodellen: Barnen är aldrig ensamma. På rasten är alltid två eller tre av oss ute”, säger Oriana i den renoverade skolbyggnaden.

Foto: JENS CHRISTIAN

”För tidigt att komma in i en tuff miljö”

Oriana: När högstadiet stängdes hade ni nyligen gått där eller hur?

Fadi: Det var värst när vi gick där. De som kom efteråt var lugnare. Då fanns färre elever.

Oriana: Efter att ni hade mig, i årskurs 6 flyttade ni in till högstadiet. Det var för tidigt för att komma in i en tuff miljö där lärarna bryr sig om sina ämnen och inte har helhetskollen på eleverna.

Fadi: Ingen brydde sig om oss där.

Oriana: Låg- och mellanstadiet har alltid fungerat bra på Rosengårdsskolan. En hel del av lärarna har jobbat här länge. 

2019 öppnade Rosengårdsskolans högstadium igen, i en mindre skala med bara en sjua.

Oriana: Nu har vi nåt som heter Rosengårdsmodellen som innebär struktur och trygghet: Barnen är aldrig ensamma. På rasten är alltid två eller tre av oss ute. Vi går med dem till idrotten, hämtar dem. Hela skolan är renoverad, högstadiet har bara en sjua och när de börjar åttan ska det bara fyllas på med en klass. Alla arbetslag planerar allt ihop så att vi fungerar som en helhet. Det ger trygghet.

 

undefined

När vi möts pågår en debatt bland forskare om att Sverige bör stänga skolor, för att stoppa spridningen av coronaviruset som orsakar sjukdomen covid-19.

Flera länder har då stängt grundskolor. I Sverige får gymnasieelever distansundervisning.

Oriana: Det vore katastrof för oss men vi får se hur det blir. Varje dag här är jätteviktig för att hinna med det vi ska göra. Läroplanen är massiv. Men strukturen på skolan idag är så mycket bättre än när de här eleverna gick i femman. Mer gynnsam för elever och pedagoger.

 

undefined

Noor Zadran och Herolind Xhafolli är två av de elever vi fick veta hur det gick för i reportaget ”Barnen från Sveriges mest utsatta gata – så lever de nu”. Länk till det finns i botten av artikeln.

Foto: ÅSA SJÖSTRÖM

 

 

undefined

”Jag minns att flickor sa: 'Vi vill vara som du när vi är vuxna. Singel, bo själva, läsa böcker'”, berättar Oriana.

Foto: JENS CHRISTIAN

 

Fadi vrider på sig.

Det finns en sak han velat fråga länge.

Fadi: Vi fick följa med dig hem en gång. Minns du? Var bodde du?

Oriana: Det var en lägenhet på sextonde våningen, i Almvik.

Alex: Va? Jag trodde det var Kronprinsen. Än i dag säger jag till folk när jag kör förbi att längst där uppe, där bodde min lärare.

Fadi: Du ser, hon är en speciell lärare. Hur många tar med eleverna hem?

Alex: Varje gång jag tittar upp ser jag för mitt inre hur det var. Den lilla lägenheten. Sovalkov. Träpersienner. Mysig belysning.

Oriana: Jag minns att flickor sa: ”Vi vill vara som du när vi är vuxna. Singel, bo själva, läsa böcker”.

Fadi: Vi fick gå upp för alla trappor.

Oriana: Haha, jag var verkligen träningsfreak.

Fadi: Ja, det var inte precis nio våningar, det var 16.

Fadi och Alex heter egentligen något annat.

 

Estela har jobbat i lågstadiet i 36 år: ”De vet att jag aldrig sviker”

undefined

Estela Garcia läser sagor för barnen och lär dem att läsa: ”Detta är mitt sätt att bygga landet”, säger hon.

Foto: JENS CHRISTIAN

Estela Garcia, seniorlärare:

”Jag gick i pension i juni, sen frågade skolan om jag ville komma tillbaka som seniorlärare.

Det här, att lära ettor att läsa, att berätta sagor, att vara närvarande, det är mitt sätt att säga tack till Sverige som tog emot mig och min man från Argentina 1978.

Jag har bott i Malmö sedan juli 1978.

Tiden erbjuder nya chanser, nya fönster öppnas. Jag har fått lära mig så mycket av barnen.

Först hade vi arton barn i klassen som alla var spansktalande. Sen började jag jobba med barn som kom från andra länder. Mellanöstern. Polen. I början var jag osäker men barn är ju barn. Om jag ser barn som har behov - då är jag där.

Vi har haft jättejobbiga tider här, för de äldre eleverna, inte för de yngre.

Men jag håller mig kvar. Detta är mitt sätt att hjälpa till att bygga landet, när jag ger kärlek, förtroende, kunskap. Varje dag blir en oas av kärlek och uppskattning för barnen. Och de vet att jag aldrig sviker dem”.

Bozena: ”Vi är mer än lärare här”

undefined

Bozena Kondrat: ”Klarar du utbildningen är vägen i livet helt fantastisk”.

Foto: JENS CHRISTIAN

Bozena Kondrat, lärare:

”Jag har varit anställd på Rosengårdsskolan i 23 år. Vi har erfarit både goda och sämre stunder. Däremot har vi aldrig upplevt några svårigheter i låg- och mellanstadiet.

Genom lärarnas insatser och stöd från ledningen, har arbetsmiljön förändrats till det bättre, där lärandet står i centrum. Nu är vi en skola där alla känner varandra. Tidigare var vi mer anonyma.

Vi känner familjerna, deras barnbarn som börjar här. Vi är också förebilder för dem.

Kunskapen är viktig. Klarar du utbildningen är vägen i livet helt fantastisk. Gör du inte det… Vi måste hjälpa dem på vägen. Vi kan lista ut snabbt vilka barn som behöver mer stöd i matte eller i ett annat ämne. Får de klara grundskolan och lite till, då är framtiden ljusare. Vi är mer än lärare här”.

 

MER AV FEDERICO MORENO: