Tio studenter om framtiden, hoppet och rädslorna

Men vad händer sen då?

Det är er tur nu. Ta på studentmössan, dansa på flaket och ta klivet ut i verkligheten.

Men vad händer sen då? Vad vill du – och vad vill du inte? Tio studenter berättar om känslorna inför framtiden.

– Jag är rädd för att aldrig bli lycklig, eftersom jag vill så mycket, säger Simone, 18.

Publicerad 3 jun 2019 kl 18.06
undefined

Idun Owman tar studenten från estetiska programmet, inriktning musik på Malmö Latin. Foto: Åsa Sjöström

IDUN, 18, ESTET, MALMÖ

undefined

Hur ser din framtid ut?

– Jag har ingen aning. Jag är väldigt säker på att jag inte kommer jobba med musik. I perioder har musiken känts lika tung som andra skolämnen, vilket har gjort att jag vet att detta inte är något för mig. 

Jag vill plugga till sommelier och jobba på restauranger som kräver utbildning. Inte för att det är ett extrajobb, utan för att det är ett intresse. 

Jag är rädd för att inte hitta min plats i livet

undefined

Vad har du för rädslor?

– Jag är väldigt rädd av mig. Rädd för att inte hitta min plats i livet. Det sätter press på mig att hinna komma på vad man vill göra innan tiden är förbi. 

Jag är också väldigt hypokondrisk. När den hypokondriska sidan kommer fram kan jag ibland tänka att jag skiter i vad jag vill göra och att framtiden känns tung, trots att jag är en glad och fungerande människa som har det gott ställt. 

undefined

Simone Salek tar studenten från Social Science-programmet på Borgarskolan i Malmö. Foto: Åsa Sjöström

SIMONE, 18, SOCIAL SCIENCE, MALMÖ

undefined

Hur ser din framtid ut?

– Jag önskar att jag kunde leva fler liv för jag har så många drömmar. Som att bo utomlands, jobba mot orättvisor, bli jurist, korrespondent... Jag går i gång på orättvisor, det väcker en ilska inom mig, som till exempel systematisk rasism mot svarta, diskriminering mot minoriteter och jag är en stor feminist som brinner för kvinnliga rättigheter.

Min pappa brukar alltid säga att jag inte ensam kan rädda världen, men jag vill ändå kunna påverka människor till att vilja lyssna och göra det jag kan. Jag vill känna att mitt liv är meningsfullt och att jag kan bidra med förändring.

Jag är verkligen positivt inställd till min framtid och jag tror att alla människor kan åstadkomma vad som helst om man kämpar! 

Att aldrig bli nöjd oroar mig

undefined

Vad är du rädd för?

– Att aldrig bli nöjd är en stor sak som oroar mig, jag är rädd för att aldrig bli lycklig eftersom jag vill så väldigt mycket med mitt liv. 

Jag är för hård mot mig själv. När man ser många unga som åstadkommer stora saker får man sån press på sig själv. Att prestera för att åstadkomma något värdefullt. 

Man ser till exempel ungdomar i USA på sociala medier som har världen vid sina fötter, medan vi i Malmö inte har samma möjligheter. 

Sociala medier bildar en hets att vara si och så. Men när man hittar människor som använder sociala medier på rätt sätt är det värdefullt. Jag följer människor som lyfter viktiga frågor – de som använder sin plattform för att göra gott är inspirerande. 

undefined

Ebba Dankel, 18, tar studenten från estetiska programmet, inriktning musik på Malmö Latin. Foto: Åsa Sjöström

EBBA, 18, ESTET, MALMÖ

undefined

Hur ser din framtid ut?

– Den närmaste framtiden blir det folkhögskola, jazzlinje på Skurups folkhögskola. Jag kom in på en audition. Sen ska jag flytta till Paris där jag vill hålla på med jazzmusik. Min dröm är att vara frilansande jazzpianist och baserad i Paris. 

Jag ska flytta till Paris och hålla på med jazz

undefined

Vad är du rädd för?

– Det är väl att inte kunna försörja mig på min dröm. Jag är till exempel rädd att jag skall skada mig, bryta en hand eller nåt, då kan man ju inte spela instrument. En annan rädsla är att inte kunna försörja sig som jazzmusiker. Branschen är svår, det är lite läskigt. 

undefined

Nazir Afzali, 23, tar studenten från undersköterskeutbildningen på Universitetsholmens gymnasium i Malmö. Foto: Åsa Sjöström

NAZIR, 23, UNDERSKÖTERSKA, MALMÖ

undefined

Hur ser du på din framtid?

– Jag har bott i Sverige 6,5 år och av de åren var jag papperslös och levde gömd i fyra år. Jag kom ensam från Afghanistan 2013.  

Men nu ser jag ljust på min framtid. Min plan var att läsa till undersköterska och det har jag gjort, jag vill jobba med detta i några år nu. Sen vill jag läsa vidare till sjuksköterska eller sjukgymnast. Jag tycker om människor och vill jobba med människor.

– Jag har kämpat med språket och med mitt liv. Livet är inte lätt, man måste alltid kämpa för att gå vidare. 

Jag levde gömd i fyra år

undefined

Vad har du för rädslor? 

– Jag vet ännu inte hur mitt uppehållstillstånd blir. Jag har ett tillfälligt på tre år, som omförhandlas nästa år. Jag tänker ofta på hur det blir om jag inte får uppehållstillstånd, det spökar i mitt huvud. 

Samtidigt kan jag inte fastna där, jag måste släppa de negativa tankarna och gå vidare. Annars är jag rädd att förlora tiden. Jag får påminna mig om att det är här jag finns och är i livet, det är de positiva tankarna som gör att jag går vidare.

undefined

Saga Fagerström, 19, tar studenten från Social Science-programmet på Borgarskolan i Malmö. Foto: Åsa Sjöström

SAGA, 19, SOCIAL SCIENCE, TRELLEBORG

undefined

Hur ser din framtid ut?

– Livet börjar bli verkligt. Om ett år kommer alla mina klasskompisar vara på olika platser i Sverige och världen. Ofattbart att tänka på, men så är verkligheten. 

När vi tar studenten börjar utmaningen. Att bo i Trelleborg eller i Stockholm är jättestor skillnad. Nu är det verkliga testet och vi måste visa vad vi lärt oss.

Bara de senaste månaderna har jag lärt mig mycket om vuxenlivet, till exempel har jag skrivit på mitt första hyreskontrakt i Stockholm.

Jag vill jobba inom vården. Optiker är både teoretiskt, praktiskt och tekniskt. Framtiden inom det yrket ser väldigt ljus ut. Min stora dröm är att starta eget en dag och ha min egen mottagning.

Min stora dröm är att ha min egen mottagning

undefined

Vad är du rädd för?

– Min största rädsla just nu är att jag sökt in till fel program och har ordnat boende i Stockholm. Tänk om jag känner att det inte är rätt, vad gör jag då? 

Jag är också rädd för att jag har fått en förvrängd bild av framtiden. Det kanske slutar med att man äter nudlar varje dag och knappt har pengar till att åka buss. 

Den största rädslan är att man hamnar väldigt fel i livet. Strukturen som alltid har funnits i ens liv kommer försvinna och nu måste man skapa den själv. Lika coolt som det är, lika läskigt är det ju. 

undefined

Bochra Jaballi, 18, tar studenten från samhällsvetenskapsprogrammet, inriktning beteende, på Jensen gymnasium i Malmö. Foto: Åsa Sjöström

BOCHRA, 18, SAMHÄLL, MALMÖ

undefined

Hur ser din framtid ut?

– Jag vet inte exakt – man vet aldrig förrän det händer. Jag ser mig som sjuksköterska, eftersom jag gillar att hjälpa människor. Det ger en möjlighet att arbeta med människor både psykiskt och med händerna. 

Mitt drömmål är att resa till Sydkorea och bo där några månader, och resa runt jorden. Jag gillar Sydkoreas Youtubeserier och appen Viki som visar sydkoreanska serier. De har ett budskap med det de gör. Därför vill jag dit och se hur det är där. 

I åttan hade jag lite vänner och kände mig ensam. Men serierna hjälpte mig att må bra och jag lärde mig engelska och även lite koreanska genom att titta på serierna. Tack vare det lyckades jag höja mitt betyg i engelskan – inte genom skolan. 

Jag är rädd att jag ska studera flera år i onödan

undefined

Vad har du för rädslor?

– Att inte kunna hitta mig själv. Att jag ändrar mig och vill göra något annat. Jag har svårt att bestämma mig för saker. Därför blir jag rädd att jag skall gå på högskolan och studera flera år i onödan. Mitt hinder är att när jag inte orkar, så har jag ändrat mig och vill göra något annat.

Jag är också rädd att förlora människor som jag har nära, att vänner försvinner när alla flyttar och gör sin grej. Man vet aldrig hur framtiden blir. Det som kommer kommer, det som går går. 

undefined

Martin Hentschel Lund tar studenten från samhällsvetenskapsprogrammet, inriktning beteende, på S:t Petriskolan i Malmö. Foto: Åsa Sjöström

MARTIN, 18, SAMHÄLL, ARRIE

undefined

Hur ser din framtid ut?

– Jag ser ljust på framtiden. Jag har bra meriter i handen och bra betyg, som jag kämpat för. 

Jag tänker livet i en treenighet som hör ihop, och för mig är den politik, juridik och ekonomi. Nyckeln till alla dem tre är juridiken och jag har betygen för att komma in, men först behöver jag en paus, ta ett sabbatsår och jobba. 

Gymnasiet har varit ett bra fundament inför framtiden. Det blev en nystart i livet. 

Det var väldigt skönt att börja skolan i Malmö när man kommer från en byskola i Västra Ingelstad. Man fick börja om på nytt och behövde inte känna att andra hade en förutfattad mening om hur jag var som människa. 

Många har rädslan att man har peakat på gymnasiet

undefined

Vad är du rädd för?

– Jag har en rädsla för att man inte skulle lyckas, när man kämpat så pass hårt med allting. 

Det är många som har rädslan att man har ”peakat” på gymnasiet. Det gör mig rädd att man ska kolla tillbaka på den här tiden och tänka att ”det här var det bästa som har hänt mig”. Men det borde vara det livet man lever just då. 

Jag är orolig över Sveriges plats i det globala samfundet. Hur länge kommer vi kunna upprätthålla bilden av Sverige? Vi som land kan inte leva länge till på den glamoriserade bilden som finns.

undefined

Elvira Vejlgaard tar studenten från estetiska programmet, inriktning musik på Malmö Latin. Foto: Åsa Sjöström

ELVIRA, 18, ESTET, MALMÖ

undefined

Hur ser din framtid ut? 

– Ja... förhoppningsvis bra. Jag vill experimentera och hålla på med olika musikgenrer. Jag vill se hur många sidor av mig själv jag kan upptäcka och distansera mig från roller som jag förväntas uppfylla. Speciellt som kvinna. 

– Jag tycker det är tråkigt att man måste ha en plan redan nu. Jag är bara 18 och jag har förhoppningsvis 60-70 år till att hitta fram till vart jag ska vara i livet. 

Jag vill distansera mig från roller som jag förväntas uppfylla.

undefined

Vad har du för rädslor?

– Att folk inte ska tro att jag kan klara mig själv. Att jag ska vara naiv och tro att jag kan mer än vad jag kanske kan. Att inte bli tagen på allvar

– De flesta jag känner ska plugga och de har personer som hjälper dem och strukturerar deras liv åt dem. Ibland kanske jag ifrågasätter strukturer och förväntningar mer än vad andra gör. Att andra runtomkring mig inte gör det lika mycket, kan jag känna mig ensam i.

undefined

Malcolm Jeppsson tar studenten från estetiska programmet, inriktning musik på Malmö Latin. Foto: Åsa Sjöström

MALCOLM, 18, ESTET, HELSINGBORG

undefined

Hur ser din framtid ut? 

– Jag vill skaffa mig utbildning som gör att jag kan ha ett strukturerat liv, med ekonomisk trygghet. Jag vill bli musiklärare. 

– Jag känner inte att familj är något mål i mitt liv just nu. Men Volvo-vovve-villa-tänket är nog något som kommer automatiskt. Inget man behöver tänka på just nu. 

En stor rädsla är att bli lämnad eller att bli ensam

undefined

Vad har du för rädslor?

– Två stora. Det ena är att bli lämnad eller att bli ensam. Jag är rädd för att man blir isolerad om man inte är på samma sätt som sina vänner. De vill alla vidare inom musiken och jag vill bli lärare. Den andra rädslan är att jag inte skall klara av den ekonomiska pressen i framtiden, att jag inte skall ha möjlighet att försörja mig själv.  

undefined

Olga Ottilia Vestergård tar studenten från estetiska programmet, inriktning musik på Malmö Latin. Foto: Åsa Sjöström

OLGA, 18, ESTET, MALMÖ

undefined

Hur ser din framtid ut?

– De kommande två månaderna ska jag jobba en massa och sen flytta hemifrån. Jag ska vara vaktmästare på Fridhems Folkhögskola och bo där tillsammans med de andra som jobbar där. Efter det ska jag själv gå jazzlinjen på Skurups Folkhögskola. Längre fram vet jag inte vad jag ska göra. Jag tycker det är spännande att inte ha bestämt mig, att framtiden är oviss. 

Det är spännande att inte ha bestämt sig, att framtiden är oviss

undefined

Vad har du för rädslor? 

– Min största rädsla är att jag inte ska komma på vad jag vill hålla på med. Fast om jag känner mig själv rätt kommer jag nog ändå satsa på jazzen. 

Jag är mest rädd att inte lära mig allt som jag drömmer om att lära mig och att inte fortsätta utvecklas. Att inte räcka till, det är jobbigare än den ekonomiska aspekten. 

FOTOGRAFEN ÅSA SJÖSTRÖM OM BILDERNA

Jag fotograferade 10 ungdomar som är på väg in i vuxenvärlden, en väg som kantas av en tonårings drömmar, vuxenlivets svårigheter och rädslan för att stå ensam. Jag vill visa ungdomarnas stolthet, styrka, men också den rädslan de känner, genom enkla porträtt där alla fotograferats rakt framifrån med blicken mot betraktaren. Studentmössan som de håller i handen får symbolisera studenten, som på många sätt är ett vägskäl i livet, där allt som hittills varit rutin nu öppnas upp och hela världen ligger framför deras fötter

Se fler bilder som berättar och berör – följ Expressen Photo på Instagram