Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nadja, 28, hade inga vänner: ”Väldigt ensam”

När Nadja Sjölin, 28, flyttade tillbaka till sin hemstad Malmö var hennes gamla vänskaper inte längre desamma.

Successivt försvann kompisarna från förr och när ett långt förhållande dessutom tog slut blev Nadja ensam.

Där och då satte hon en deadline för sig själv.

– Jag tänkte att jag får chansa, säger Nadja.

Nadja Sjölin beskriver sig själv som pratglad. 

Hon säger att hon har lätt att komma överens med människor och att hon uppfattas som en social person, något som utåt sett kan misstas för synonymt med stor vänskapskrets.

Det är kanske därför folk inte har frågat mig om jag vill följa med och göra grejer, säger hon. 

Sedan gymnasiet har Nadja till och från upplevt perioder av stor ensamhet. I samband med att hon tog studenten lämnade hennes familj Malmö och lägenheten där de bott i över tio år.

Flytten gick norrut till Gävle, staden där Nadja är född och tillbringade sina sju första år i livet. 

Hon följde med och började studera till sjuksköterska. Men Nadjas sociala liv blev lidande och 2013 bestämde hon sig för att flytta tillbaka. 

– Jag hade någon enstaka som jag umgicks med, men det togs aldrig längre. Det var svårt och där och då kände jag att jag hade mer i Malmö.

Ämnet i korthet

De har vanliga jobb eller går i skolan.

På vänlistan på Facebook eller i kontaktboken i mobilen finns det mängder av namn – men ingen att ringa.

Ensamheten kan vara lika skadlig för hälsan som att röka, och den ser inte alltid ut som man tror.

– Den typiska klienten är en kvinna mellan 20 och 22 år. Hon studerar vid universitet eller yrkeshögskola. Många är oerhört ensamma med sina tankar, säger Robert Nilsson som är teamledare för krisjouren vid Helsingfors mission.

Samtidigt är ämnet tabubelagt.

När bilder på sociala medier helst ska vittna om en perfekt tillvaro lider många i tystnad.

Gruppen unga är nog en högre andel än vad vi vet om som upplever mycket ensamhet. Inte bara social isolering, utan upplevelsen av att vara ensam, inte vara förstådd eller känna sig lik sina kompisar, säger psykologen Anna Bennich.

Victoria Renebom, 26, och Nadja Sjölin, 28, vet hur det känns att ofrivilligt sitta hemma på helgerna.

– Det var ingen som hörde av sig till mig. Jag var väldigt, väldigt ensam, säger Nadja.

Saknade djupare vänskap

Visserligen fanns flera vänner som Nadja lärt känna på gymnasiet kvar i stan.

Men mycket hade förändrats.

Många tycker att de har väldigt många bekanta men väldigt få vänner.

Nadja upplevde inte längre att de delade intressen, värderingar eller prioriteringar i livet.

– Vi umgicks i några år, men sedan märkte jag att för mig är vänskap inte bara det här ytliga. Man vill gå in i djupare diskussioner och känna att man har någon att lita på. Och det var där jag kunde känna att det brast, säger Nadja.

Närmare 300 000 personer beräknas leva socialt isolerade, enligt SCB.
Illustration: Helen Rasmusen

Robert Nilsson är teamledare för krisjouren vid Helsingfors mission, som erbjuder samtalsstöd till barn och unga mellan 12 och 29 år. 

Av de samtal som han och hans kolleger får uppskattar han att ungefär var femte handlar om ensamhet. 

Den typiska klienten är en kvinna mellan 20 och 22 år. Hon studerar vid universitet eller yrkeshögskola. Många tycker att de har väldigt många bekanta men väldigt få vänner, och de flesta lever med en typ av ångest, säger Robert Nilsson. 

Den ångest han möter i sitt jobb är främst kopplad till prestation, både karriärmässig och sådan som bygger på andra normer kring att leva ett ”lyckat” liv. 

– Många är oerhört ensamma med sina tankar. De lider av en typ av emotionell ensamhet eller isolering. De har ingen att dela de här tankarna med, säger Robert Nilsson. 

– Jag tror att jag höll fast vid mina gamla vänner ett tag eftersom jag kände att jag bara hade dem, säger Nadja.

”Jag var väldigt, väldigt ensam”

Successivt tog kontakten mellan Nadja och hennes gymnasievänner slut helt.

– Jag tror att jag höll fast vid mina gamla vänner ett tag eftersom jag kände att jag bara hade dem, säger hon.

En tilltagande känsla av ensamhet kröp sig på när vännerna försvann. Riktigt tungt blev det i våras, när ett fem år långt förhållande tog slut. 

– Då mer än någonsin kände jag att jag behövde ha vänner att göra roliga saker med, så att jag inte sitter här ensam. Det var ingen som hörde av sig till mig. Jag var väldigt, väldigt ensam.

Ensamheten bland unga större än många tror

En stor, färsk undersökning om ensamhet har genomförts i Storbritannien under 2018.

55 000 personer svarade på hemskickade frågor.

33 procent av de som svarade uppgav att de känner sig ensamma.

– Det är en ganska hög siffra om man jämför med andra mätningar som brukar ligga på 10-11 procent, säger psykologen Anna Bennich.

Undersökningen i sig har däremot vissa brister, menar Anna Bennich, då människor är mer benägna att svara om de känner igen sig i problemet. Som i det här fallet ensamhet. Därför kan siffran öka något.

Om man däremot bryter ner undersökning och tittar på en specifik åldersgrupp blir det mer intressant, enligt Anna.

– Där blev man ganska förvånade, för det var en jättehög andel i gruppen 16-25 år som uppfattade sig som ensamma, och som dessutom inte har gått till psykologen eller vårdcentralen, eller vänt sig till någon. För att det är så skamset och man vet inte riktigt vad man ska göra. Gruppen unga är nog en högre andel än vad vi vet om som upplever mycket ensamhet. Inte bara social isolering, utan upplevelsen av att vara ensam, inte vara förstådd eller känna sig lik sina kompisar. Det tror jag är jättestort bland unga, säger Anna Bennich och konstaterar:

– Det är ju många unga som upplever sig vara ensamma och jag tycker inte alls att vi belyser det lika mycket.

Satte en deadline: ”Jag får chansa”

Nadja umgicks inte med någon, berättar hon. Efter jobbet tog hon cykeln raka vägen hem, de sex-sju kilometer som utgör sträckan mellan hennes bostad och barnmorskemottagningen där hon arbetar.

Nadja använde sig av internet för att hitta nya vänner.

När sommaren kom blev tillvaron för torftig. Trots ett grönskande Malmö med sol och värme var det någonting som saknades, och för att bryta mönstret satte Nadja en deadline. Hon var rädd att hamna i ett läge där hon skulle börja tycka synd om sig själv. 

– Jag tänkte att jag får chansa och kasta mig ut. Om jag inte mår bättre inom ett år får jag tänka om, byta miljö och se om jag kan hitta vänner på en annan plats. 

Man tänker att alla är så upptagna och jag tror att man är rädd för att bli nobbad.

Första steget blev att skriva i tre grupper på Facebook, något som Nadja hade övervägt att göra tidigare – men inte vågat. 

– Jag var rädd att bli dömd och utskrattad. Man gör sig väldigt sårbar och jag oroade mig för att jag bara skulle bli sedd som en ensam person. 

Nadja, som jobbar som barnmorska, tycker också att steget från kolleger till vänner kan vara svårt att ta. 

– Det känns kanske konstigt att bara fråga på jobbet: ”vill du ta en fika?”. Man tänker att alla är så upptagna och jag tror att man är rädd för att bli nobbad, säger Nadja. 

Trots risken att bli avvisad är vänsökande på nätet relativt utbrett.

Vid sidan av appar och sociala medier brukar också storbloggare som Isabella Löwengrip, Sandra Beijer och Flora Wiström med jämna mellanrum skriva inlägg där läsarna erbjuds en möjlighet att hitta vänner i kommentarsfältet till inlägget.

Ofta får man då skriva några rader om sig själv, berätta vem man är och vad man söker för typ av vän samt i vilken stad man bor. Därefter kan någon annan välja att ta kontakt via den mejladress som man angett i sin kommentar. 

Lyckan vände för Nadja.

”Jag mår mycket bättre”

Lyckan vände för Nadja. Efterlysningarna fick hennes inkorg att svämma över av svar från personer som ville stötta – eller som kände igen sig i hennes ensamhet.

Och hon fann även vänskap. Två tjejer som hon fick kontakt med via Facebook har i dag blivit kompisar som Nadja träffar flera gånger i veckan. 

– Jag känner en förändring i mig själv. Jag mår mycket bättre.