Paret åker till Ryssland för att garanteras ett barn – annars pengarna tillbaka

Monika och André betalar 240 000 för ett eget barn

Kampen för ett barn vet ibland inga gränser.

När svenska sjukvården stängde dörren såg Monika Oscarsson, 44, och maken André, 47, ingen annan möjlighet än att rikta blickarna över Östersjön.

För 240 000 svenska kronor ska de få ett livs levande barn. Om det misslyckas betalas pengarna tillbaka. 

Publicerad 17 nov 2018 kl 18.11

Det lyser inbjudande varmt från den vackert gulmålade trävillan i Färlöv utanför Kristianstad.

Här har Monika och André Oscarsson bott i fyra års tid och skapat sin familjeidyll. Hammarslagen har ekat i takt med att huset byggts om för att passa just dem.

Men det har ändå varit något som saknats i deras liv - drömmen om ett gemensamt barn.

– Att skaffa barn var något vi bestämde oss för nästan direkt, säger båda och tittar kärleksfullt på varandra. 

Parets vägar korsades redan under ungdomsåren. Vid ett tillfälle jobbade de på samma arbetsplats, Nolato i Kristianstad.

– Kärleken fanns där nog redan då, men ingen av oss vågade ta steget, konstaterar Monika. 

Möttes igen

Först flera år senare möttes deras vägar igen. 

– Jag såg dig på badhuset i Kristianstad, men vågade inte ta kontakt, säger Monika.

Då hade hon flyttat hem från Stockholm och André var separerad och hade en dotter.

Det blev i stället André som av en tillfällighet fick syn på Monikas profil på Facebook.

Den tjejen ska jag träffa. Henne släpper jag inte en gång till.

undefined

Monika och André har virkat sin första bebisfilt. Drömmen om ett gemensamt barn tvingas de betala kring 300 000 kronor.

Foto: JENS CHRISTIAN

– Den tjejen ska jag träffa. Henne släpper jag inte en gång till. Så gick tankarna, säger han.

Monika berättar om första mötet och när benen nästan vek sig.

– Ingen av oss ville att känslorna ännu en gång gick oss förbi, säger hon.

Paret förlovade sig i Prag 2013 och gifte sig året efter i Vittskövle kyrka inför familj och vänner. 

Under hela kärleksresan fanns tankarna på ett gemensamt barn närvarande. 

Lämnar något efter sig

– Man föds, man dör och man lämnar något efter sig. Livets mening är fortplantning, säger Monika.

Men Monika var 37. André hade hunnit fylla 40.

– Vi insåg att det var kort om tid, säger båda.

Monika besökte gynekologen och slängde snart p-pillren. Men det ville sig ändå inte. Det kom aldrig något besked om att hon var gravid.

Man föds, man dör och man lämnar något efter sig. Livets mening är fortplantning

undefined

Jag har alltid älskat barn, säger Monika. Men man måste träffa den rätte och det har jag gjort genom André.

Foto: JENS CHRISTIAN

– Vi provade allt, drack alger, tog naturtillskott och utsatte oss för akupunktur, men det hände ändå inget, berättar båda.

Samtidigt försökte vänner och familj uppmuntra paret med att inte tänka så mycket på saken, utan att det säkert skulle ordna sig, bara de slappnade av.

Själva kände de att det var viktigt att Andrés dotter så långt det gick också ingick som en naturlig del i planeringen för den nya och större familjen.

Hopp och förtvivlan

Det hela övergick så småningom i en process med besök på fertilitetsmottagningar i både Kristianstad och Malmö.

– Det blev en resa där vi kastades mellan hopp och förtvivlan, beskriver båda. 

Samtidigt tickade åldersklockan. Efter 38 år omfattades de inte längre av samhällets omsorg och fick stå för kostnaderna själva.

Vi kastades mellan hopp och förtvivlan

undefined

Monika och André har inrett sitt gemensamma hem utanför Kristianstad, men känner att något saknas, ett gemensamt barn.

Foto: JENS CHRISTIAN

– Dessutom fick vi genom ytterligare undersökningar veta att både jag och André hade flera fysiska hinder, säger Monika.

Det var hinder som sjukvården missat från start. Hade det upptäckts i tid skulle svensk sjukvård inte bara stängt igen dörren.

Monika hade bland annat tvärstopp i båda äggledarna, vilket gjorde att ägg och spermier inte kunde mötas. På André upptäcktes att han hade ett så kallat kromosombrott, vilket också försvårade en graviditet på naturlig väg.

Det var en hemsk upplevelse

Kostade bara pengar

Paret fick trots allt en remiss till en fertilitetsklinik i Köpenhamn. Där skulle Monikas ägg befruktas med Andrés spermier i laboratorium och sedan placeras i Monikas livmoder.

Men det enda paret fick med sig hem från Danmark var en faktura på 21 000 danska kronor för besöket.

– Då sa vi till varandra att vi inte skulle utsätta oss för det längre. Bara det att man körde upp en lång nål för att plocka ut äggen var en hemsk upplevelse, säger Monika.

Det ena bakslaget efter det andra gjorde att båda gick in i väggen. Psykologsamtal behövdes för att bearbeta sorgen.

Månaderna gick och både Monika och André sökte efter nya halmstrån.

– Vid det här laget insåg vi att den enda framkomliga vägen var en konstgjord befruktning med äggdonation.

undefined

Monika och André ser med tillförsikt fram emot besöket i Sant Petersburg.

Foto: JENS CHRISTIAN

 

undefined

Monika och André har fått 205 äggdonatorer att välja bland.

Foto: JENS CHRISTIAN

Rysk mottagning

Paret såg det som en gåva från en annan kvinna som förstod kampen för ett barn och att man genom förfarandet skulle lyckas med sin graviditet.

Men i Sverige var dörren till hjälp fortsatt stängd. 

Paret tittade därför på kliniker i Spanien och Polen. De läste allt de kom över och var med i diskussionsgrupper på nätet som handlade om ofrivillig barnlöshet, IVF och äggdonationer.

Till sist landade deras beslut i att ta kontakt med fertilitetskliniken Scanfert i Sankt Petersburg i Ryssland.

Kliniken profilerar sig starkt mot Skandinaven och lovar en barngaranti - den som inte föder fram ett levande barn får 80 procent av pengarna tillbaka.

Enligt Monika och André är skillnaden också att äggen är färska och odlas fram i laboratorium under fem dagar till embryon. Processen anses vara en mer säker väg till en graviditet.

undefined

Om vi inte slits isär efter det här finns inget som kan skilja oss åt, resonerar Monika och André.

Foto: JENS CHRISTIAN

Vid behandlingen sätts bara ett befruktat ägg in i kvinnans livmoder. Resten sparas och fryses in med möjlighet att användas senare.

Priset kunderna betalar för en lyckad graviditet och förlossning är 22 000 euro - cirka 240 000 kronor. I paketet ingår tre försök med äggdonation.

Det ingår även transfer från flygplatsen till hotellet och en endagars guidad tur i Sankt Petersburg. Alla pengarna ska  betalas i förväg.

Men det finns en babygaranti - den som inte föder fram ett levande barn får 80 procent av summan tillbaka.

De har skänkt närmare 60 000 kronor för att vi ska komma i väg

undefined

I prospekten finns alla uppgifter om äggdonatorerna, längd, vikt, hårfärg, sjukdomar och annat.

Foto: JENS CHRISTIAN

Har tagit lån

Monika och André berättar att de tagit lån i banken för att finansiera besöket i Ryssland.

– Vi har även haft vänner och företag som stöttat oss i den här processen och skänkt närmare 60 000 kronor för att vi ska komma i väg, säger Monika.

Paret räknar med att slutnotan inklusive resor, mediciner och förlorad arbetsförtjänst hamnar över 300 000 kronor.

Hittills finns enbart en god känsla, inget om att de efteråt kan känna att de blivit lurade. 

– När kliniken var i Göteborg för berätta om sig själva fick vi personlig kontakt med deras överläkare. Hon gav ett professionellt och förtroendeingivande intryck, säger Monika.

Paret har även följt vad som skrivits på nätet. Där skildrar flera svenska kvinnor hur deras barndröm gått i uppfyllelse. En kvinna skriver hur hon döpt sitt barn som andranamn till Olga, efter den ryska överläkaren.

Monikas och Andrés uppfattning är att kliniken lyckas för att man individanpassar behandlingen. 

I början av nästa är tanken att de ska resa över till Ryssland. Då kan barnet vara fött inom ett år.

Vid det tillfället är Monika 45 och André 48. Men ingen av dem känner sig för gammal. 

Skulle det misslyckas kan vi ändå säga till oss själva att vi åtminstone har gjort vad vi kunnat.

undefined

Monika och André fick flera hundra förslag på äggdonatorer och valde till sist bland 22 stycken.

Foto: JENS CHRISTIAN

– En livmoder har ingen åldersbegränsning. Det finns många kvinnor som varit mycket äldre, säger Monika. 

– Och en man kan under hela sitt liv göra en kvinna gravid, så varför ska det finnas en åldersgräns, inflikar André.

Kan välja hårfärg

Båda säger att de går in i detta med öppna ögon. 

– Vi har kommit till en punkt där vi känner oss trygga och tror på möjligheterna. Skulle det misslyckas kan vi ändå säga till oss själva att vi åtminstone har gjort vad vi kunnat.

Just nu sitter Monika och André hemma i villan och funderar på vilken kvinna som ska bli deras äggdonator.

Paret har fått en lunta med 205 ryska donatorer och till sist bestämt sig ur en grupp på 22.  På prospekten finns bilder på hur kvinnorna sett ut som barn och upp i tonåren.

 Där står också vilken hårfärg och färg på ögonen donatorerna har. Och vilken utbildning och yrke kvinnorna har. Även handikapp och eventuella könssjukdomar tas upp. Ingen av donatorerna är över 35 år.

undefined

André arbetar som elektriker och Monika som pedagog. Båda säger att de älskar barn. Jag valde mitt yrke just för det, säger Monika.

Foto: JENS CHRISTIAN

Den som önskar kan även välja kön och få reda på det i förväg, mot en extra kostnad.

– Vi har i princip valt ut vem vi vill använda. Det är en kvinna i 30-årsåldern och vi har fått se en bild av henne i vuxen ålder också. Jag nästan chockades, för det var en kopia av Monika, säger André.

Drömmarna har redan fladdrat i väg. Lyckas det första gången kan ytterligare en baby komma något år senare, resonerar de.

– För mig spelar könet ingen roll, drömmen om ett barn oavsett kön är viktigast, säger André. 

Vi har i princip valt ut vem vi vill använda. Det är en kvinna i 30-årsåldern och vi har fått se en bild av henne

undefined

På bordet ligger förslag på möjliga äggdonatorer.

Foto: JENS CHRISTIAN

Bebisgrejor på plats

Monika säger att hon inte vill veta könet, utan önskar att det ska bli en överraskning.

Innan vi lämnar paret visar de upp en virkad bebisfilt i rutmönster. I en låda ligger även lite bebiskläder, några böcker och ett gosedjur.

– Vi vill inte planera för mycket, men det är svårt att inte göra någonting i förväg, säger de.

Samtidigt är Monika och André tydliga med att de känner sig svikna av det svenska samhället.

– Varför ska någon ha rätt att bestämma när det är rätt tid att skaffa barn? Det är en fråga man borde ställa till politikerna. Svårigheten att få barn är en folksjukdom, vart tionde par drabbas, säger båda.

När vi säger hej då till Monika och André står de kvar på trappan och omfamnar varandra i en innerlig kärlekskram.

– Kampen för ett barn är gemensam och har stärkt oss mycket. Om vi inte går isär av det här gör vi det nog aldrig, säger båda.

undefined

Text: Lars-Olof Strömberg Foto: Jens Christian.