Stora lyckan – efter tragedin med sonens dödsfall och kampen mot livshotande sjukdomen

Maria, 59, fann kärleken i dansläraren Sergio, 28

Grannfrun frågade Sergio om han bodde hos sin mamma.

– Yes, svarade han glatt.

En av flera förvecklingar som kan uppstå när man är gift med en 31 år äldre kvinna från Malmö.

Men folks åsikter är inget som Maria Navarro, 59, och Sergio Charon, 28, från Kuba bryr sig om.

– Vi lever i nuet och njuter, säger Maria från Malmö.

Publicerad 20 okt 2018 kl 18.10

Maria Navarro Charon har gått igenom mycket. Hon har på nära håll mötts av dödsfall hos nära anhöriga, kämpat emot en livshotande sjukdom och samtidigt navigerat familj och sig själv genom livet.

Men nu ler hon stort, mycket tack vare de där 20 timmarnas salsalektioner hon tog häromåret och som visade sig bära på nyckeln till en ny, mycket oväntad men varmt välkommen, kärleksrelation.

***

Kärleken

Tonerna från den medryckande salsan i högtalarna strömmar ut i den brittsommarvarma lägenheten som Maria och Sergio hyr i andra hand i Slottsstaden i Malmö. 

På golvet trängs resväskor, sex stycken, fyllda till bristningsgränsen. Det är bara någon dag kvar innan de båda ska flyga Köpenhamn-Paris-Kuba. Fem dagar senare ska Maria borda planet tillbaka, högst sannolikt utan sin livskamrat.

– Det är för att Sergio bara fick ett visum på 61 dagar. Vi fick nej åtta gånger först, när de till slut ringde från den svenska ambassaden i Havanna och sa att han hade fått sitt visum trodde han knappt på det, säger Maria medan hon sippar på en kopp nybryggt kaffe och lägger till:
– Ska jag stänga av musiken? Sänka? Salsa är glädje för mig, som livet. Vi spelar det hela tiden.

undefined

Genom kärleken till Sergio kan Maria Navarro Charon känna lyckan i hela kroppen. ”Det påvekar hela livet, till det bättre”, säger hon.

Foto: JENS CHRISTIAN

De 61 dagarna har gått väldigt fort för Maria, till vardags säljare på ett företag inom hudläkemedelsbranschen, och Sergio, egenföretagande danslärare på Kuba.

Med begränsad tid tillsammans har de levt som om varje dag är den sista och avverkat den ena turistattraktionen efter den andra.

Orden forsar ur Maria i ett rasande tempo. Klädd i jeansshorts och en färgglad t-tröja med Cuba tryckt på bröstet, springer Sergio stafett mellan lägenheten och tvättstugan, det är mycket som ska tvättas upp innan resan.

Själv bär hon ett par tajta svarta brallor och en svart topp. CHARM glittrar på bröstet.

Det sägs att ögonen är själens spegel. Det stämmer nog, för Maria är precis så glad som hennes mörkbruna ögon skvallrar om.

Men lyckan har inte alltid funnits där.

***

Döden

I mitten av 1990-talet slog tragedin till med full kraft mot Maria och hennes dåvarande familj. Hon, maken och barnen levde ett lugnt och stabilt liv.

Barnen var välartade, skötte sig och vållade inte några bekymmer.

Det kom in två poliser som bad mig sätta mig ner

Det trodde i alla fall Maria och hennes man tills polisen knackade på dörren en höstkväll 1996 med ett besked om sonen Johan. Det var en konstig knackning, något kändes annorlunda.

– Det kom in två poliser som bad mig sätta mig ner. Sedan sade de att det skulle säga något som inte är roligt för dem att säga eller för mig att lyssna på. ”Johan har tagit en överdos. Han är död”. 

– Bara så där. Det var det de sa.

Golvet rasade och Maria kunde inte förstå det. Familjen hade ingen aning om att han knarkade. Det som dödade honom var en överdos av ”fattigmanskokain” som Maria kallar det, amfetamin.

Johan blev 18 år. 

undefined

Maria tillsammans med ständiga följeslagarna, Vera Larsson och Bosse Bus.

Foto: JENS CHRISTIAN

Chocken var enorm för familjen. Johan hade inte visat några tecken på att vara missbrukare. Hur länge han hade sysslat med det vet man inte. Maria övervägde att ljuga för släkt och vänner, säga att han avlidit till följd av cancer eller genom en trafikolycka.

– Men min man var klok och sa att vi skulle vara ärliga. Det fanns inget att skämmas för, om vi inte visste, hur skulle vi kunna ha hjälpt honom?

Sorgen var svår att bära, Maria ville bara dra ett täcke över huvudet och försvinna. Men Johans syskon fick henne på benen igen.

– De sa att ”mamma, du har två barn till. Ryck upp dig!”. 

Och Maria ryckte upp sig. Hon började jobba som informatör på Föräldraföreningen mot Narkotika (FMN) och förklarade för barn och unga hur det är att mista ett barn. Ett jobb ingen borde behöva ha men som Maria gjorde för att försöka rädda någon annan.

– Jag fick gå till banken och låna 75 000 till Johans begravning. Eftersom han medvetet och avsiktligt tagit knarket gällde inte försäkringen. På föreläsningarna med FMN sa jag ofta det, att om ni vill hålla på med det här: glöm inte att lägga undan pengar till era föräldrar åt begravningen och kom ihåg att meddela hur ni vill ha det med kremering. Jag visste inte vad Johan ville. Det var aldrig något vi hade anledning att tala om, säger Maria och låter blicken flacka mot vänster handled.

****

Lyckan

Där blänker en klocka från prestigetillverkaren Rolex. Urtavlan är rosa och verkligen läcker. Klockan är Marias present till sig själv och köptes i samma stund som hon friskförklarades från bröstcancer.

Beskedet om sjukdomen kom som för så många som en blixt från klar himmel. Hon skulle bara åka till sjukhuset för den rutinartade mammografin.

Allt lyxigt och fint förutom klockan har jag sålt. Lyckan hittade jag på Kuba.

Efter operationen skrevs hon ut men var snart tillbaka igen, mer cancer hade hittats. Sedan blev det strålning, en tuff period. Men Maria kämpade på, stod emot tröttheten och fem år senare kom beskedet: Cancern var borta.

– Det var en lättnad, absolut, säger hon och ler åt Sergio som springer förbi soffan på väg upp från tvättstugan för femtioelfte gången och med famnen full av väldoftande handdukar.

undefined

Skratten avlöser varandra i Marias och Sergios relation. ”Klart att vi kan vara oense också, det händer att Sergio i bland säger att jag är ju faktiskt den äldre här och borde kunna uppföra mig”, skrattar Maria.

Foto: JENS CHRISTIAN

Klockan är i princip det lyxigaste hon har i dag förutom en väska från superfashionabla modehuset Louis Vuitton. Maria berättar om hur hon alltid drivits av ett behov av att visa sig duktig, att hon duger till något. Ytan har getts orimligt stort utrymme.

– Det är inte det materiella som betyder något, det ger ingen lycka. Allt lyxigt och fint förutom klockan har jag sålt. Lyckan hittade jag på Kuba, i Sergio Charon Lopez.

***

Relationerna 

Genom åren har Maria gått igenom flera relationer, inte alltid har de slutat särskilt lyckligt men hon berättar om dem med gott humör. Bland annat om mannen som hon skulle flytta utomlands med. Han stack i väg några månader före henne och barnen. När hon till slut kom fram var det för att upptäcka att han hade utökat förhållandet med en person till.

Maria vände förstås i dörren och åkte hem igen. Men när mannen senare kom tillbaka bestämde de sig för att börja om igen.

– Jag var helt enkelt inte klar med förhållandet, jag älskade honom fortfarande över allt annat.

Det är nog en typisk grej i åldersskillnaden mellan oss.

Men allt har en gräns. När samma man visade sig ha ett nytt förhållande vid sidan av var det tack och hej. Igen. 

***

Salsa och rom

Sergio är klar med tvätten och sätter sig i stolen och tar fram mobilen.

– Han spelar tv-spel. Det är det han gör. Det är nog en typisk grej i åldersskillnaden mellan oss, säger Maria medan hennes 28-årige make koncentrerat följer händelserna på skärmen.

Han var hennes danslärare på Kuba och från början var det helt oskyldigt.

– Jag blev bjuden av en vän till Kuba efter att ha tagit ungefär 20 salsalektioner i Sverige. Först ville jag inte åka, men när biljetterna låg på bordet kunde jag inte neka.

Vännerna hamnade i Havanna och såg en kväll på en bar ett par som dansade något så alldeles erotiskt. De fick veta att dansen hette Kizomba och att de kunde få numret till läraren.

– Det var Sergio. Han lärde oss dansa och vi höll kontakten. Det ena gav det andra och till slut förstod vi att vi var kära.

undefined

”Jag är glad över att jag fick uppleva lyckan i att finna kärleken nu igen”, säger Maria Navarro Charon om äktenskapet med 31 år yngre maken Sergio.

Foto: JENS CHRISTIAN

Åldersskillnaden tänkte de inte ens på. Framförallt eftersom Maria trodde att han var äldre och han trodde att hon var betydligt yngre.

– När vi väl visste var det redan för sent.

Eftersom kärleken slog till med full kraft var det inget att göra. De var tvungna att få det att funka. Men att lämna Kuba är ingen barnlek för Sergio. Eftersom motståndet mot att ge honom visum till Sverige är stort, ”säkert för att alla misstänker att vår relation är på låtsas”, har Maria mer eller mindre flygpendlat till den karibiska ön sedan det första mötet i januari 2016.

Den 24 november 2017 gifte de sig i en borgerlig ceremoni i Havanna med hela den kubanska släkten på plats. En manifestation för kärleken. Festen efter har ingen glömt.

– Det blev mycket salsa och ännu mer rom.

***

Framtiden

När Sergio till slut fick sitt visum till Sverige passade de på att ”gifta sig” en gång till i Kungsparken i Malmö, med stora delar av den svenska släkten och vänkretsen på plats.

Efteråt försvann de till Paris för en härlig smekmånad.

Jag har blivit bedragen förr och skulle jag behöva starta om igen så är det inga problem, den biten kan jag.

undefined

Inget märkligt med en yngre kärlek. ”Både Madonna och Tina Turner hade yngre män”, säger 59-åriga Maria Navarro Charon från Malmö. Maken Sergio Charon, 28, från Kuba säger att i hans hemland är det ingen som höjer på ögonbrynen åt relationen.

Foto: JENS CHRISTIAN

Nu hoppas de att Sergio ska få uppehållstillstånd i Sverige. I första läget ett tvåårigt som sedan kan förlängas i fyra år och därefter övergå i ett permanent.

– Han har jobb som danslärare här direkt i så fall och kan försörja sig själv. Jag kan ta också ta på mig försörjaransvar. Vi är gifta och jag vill ha min man här, säger Maria.

– Skulle han inte få komma får väl jag gå i deltidspension och flytta dit i stället.

Maria och Sergio är kära. Folk får säga vad de vill, tycker de.

– En del säger att jag blir lurad nu. Men vet du vad? Jag har blivit bedragen förr och skulle jag behöva starta om igen så är det inga problem, den biten kan jag. Men just nu lever vi i nuet och älskar varann, det är jag glad för. Och ålder, det är bara en siffra.

LÄS FLER DELAR AV ”MITT LIV”:

Madeleine, 29, om sin tid i fängelset: ”Ångrar ingenting” 

Susanne vann 12 miljoner – så förändrades hennes liv 

Systrarnas ovanliga sjukdom – behöver hjälp med allt 

 

undefined

Kärleken är evig. För Maria och Sergio finns det inga hinder. ”Åldern är bara en siffra”, säger de om åldersskillnaden på 31 år.

Foto: JENS CHRISTIAN