M-klanen som har öppnat för Åkesson

Välkomna till ”Staffanstorp – Framtidens kommun.”

Rosorna på tapeten i kafferummet ser ut som Socialdemokraternas partisymbol. Men de är inte röda, utan vita. Och bladen är bruna. 

Kommunalrådet Christian Sonessons, 38, rum är lite för stökigt, därför sitter vi här. 

Han är kaxig, inte rädd för någon. Allra minst den moderata partiledningen. 

– Moderaterna i Staffanstorp, men också på andra ställen i Skåne, är nog betydligt mer mörkblå än vad man är i riket. Det är inte så att vi står still, men vi är inte de nya Moderaterna.

Budskapet om att Staffanstorp är framtidens kommun hamras in i pressmeddelanden, på kommunens hemsida och i sociala medier. Till och med kommunens översiktsplan har fått rubriken: ”Framtidens kommun – Livsoas 2039”.

Staffanstorp är Sonessonland. Vaktmästaren i rådhuset håller upp hissdörren för honom. Besökare i biblioteket tar honom i hand. På torget vill alla prata med honom.

Sedan valet styr Christian Sonesson kommunen med järnhand, i koalition med Sverigedemokraterna. Och samarbetet går ”mycket bra”, hävdar han. Moderaterna och Sverigedemokraterna är de partier som står närmast varandra.

– Vi har ju lagt ett handlingsprogram tillsammans som spänner över de flesta politikområden, och som är väldigt brett men också går på djupet. Det har faktiskt varit enkelt att plocka fram.

På riksplanet borde M, KD och SD göra gemensam sak, anser Christian Sonesson.

– Hos de tre partierna finns ett frö till opposition. Då bygger det på att man pratar med varandra, och på att man kan förhandla med varandra. Att förhandla innebär ju inte att man tycker likadant, men det innebär att man är beredd att sätta sig ner och jämföra sin politik med varandra. Och det måste man kunna göra.

Partikamraterna i Stockholm håller inte med. 

Christian Sonesson har flera gånger kritiserats av sin egen partiledning. 

När han lät flyktingar och nyanlända bo i husvagnar, hösten 2017, sa till exempel partiets migrationspolitiska talesperson Johan Forssell:

– Jag utgår från att alla gör sitt bästa för att leva upp till lagen och ge människor rimliga levnadsförutsättningar.

Och när den förra utrikesministern Carl Bildt gästade SVT:s Aktuellt fick han en fråga om Moderaternas samarbete med Sverigedemokraterna i Staffanstorp.

– Jag var nere och försökte sortera ut konstiga situationer i Skåne, så jag vet att de kan vara konstiga, sa han. 

Malmös oppositionsråd Torbjörn Tegnhammar skämtar bort partikamratens uttalande.

– Jag är smålänning i grund och botten, så jag känner mig inte attackerad personligen.

Frågan om hur Moderaterna på riksplanet ska behandla Sverigedemokraterna kräver mer allvar.

– Om du har ett förhållningssätt till SD som är att vi behandlar dom som pesten, så finns det en fara i det. Då kan vi aldrig få igenom borgerlig politik, hävdar Torbjörn Tegnhammar. 

Fler än fyra av tio Staffanstorpsbor röstade på Moderaterna, vilket gjorde Christian Sonesson till en av landets mest framgångsrika M-politiker.

Samtidigt var det han som bäddade för statsminister Stefan Löfven. 

Centerledaren Annie Lööf pekar nämligen ut just Staffanstorp som en av orsakerna till att hon inte litade på Moderaterna och Ulf Kristersson. 

– Att på lokal nivå, som man gjort i till exempel Staffanstorp, där man hade majoritet med alliansen samarbetar med Sverigedemokraterna i stället… Det gör att det blir väldigt svårt för mina medlemmar att sälja in detta för Centerpartiets del. Så det har spelat in, i detta, säger Lööf i P1-dokumentären ”Regeringsbildningen”. 

Christian Sonesson sörjer inte alliansen. 

– Det har varit en typ av fängelse idémässigt för Moderaterna.

I ”SD-huvudstaden” Sölvesborg i västra Blekinge, bara elva mil från Staffanstorp, tvingades Socialdemokraterna bort från makten för första gången sedan 1982. 

Partiledaren Jimmie Åkesson, vars sambo Louise Erixon nu är kommunstyrelsens ordförande, hyllar Christian Sonesson i synnerhet och skåningarna i allmänhet. 

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

– Överhuvudtaget får man väl säga att Moderaterna i Skåne och i viss utsträckning i Blekinge har en mer nykter syn på verkligheten än vad den moderata partiledningen i Stockholm har, säger han.

– Vi är nog lite klokare i Skåne och Blekinge. Jag själv är ju född i Skåne och sen uppväxt i Blekinge, så det är en utmärkt kombination. 

Åkesson är övertygad om att Moderaterna på riksplanet kommer att följa efter sina partikamrater i Staffanstorp, Hörby och Sölvesborg:

– Vi brukar säga att vi ligger ungefär en mandatperiod före i utvecklingen.

Och Christian Sonesson håller med: 

– En eller två skulle jag säga. Det är klart, tittar man på politiska trender så har det visat sig vara så. 

Jimmie Åkesson tror att Stefan Löfven ryker efter nästa riksdagsval. 

– Jag ser stora möjligheter för att det konservativa blocket får ytterligare 21 mandat i nästa val och därmed en majoritet i riksdagen. Då är jag övertygad om att vare sig Ulf Kristersson eller Ebba Busch Thor kommer att tveka, utan då tar man makten. Och man kommer att göra det med vårt stöd och vi kommer få en tydlig inverkan på den politiken. 

Hur viktigt är det här samarbetet i Staffanstorp, Hörby och Sölvesborg för er då?

– Det är jätteviktigt, så klart. Dels är det viktigt för att vi får möjlighet att driva igenom mycket av vår politik. Det är ju det vi vill, det är därför vi finns som parti. Men det är också viktigt för att vi kommer att kunna visa Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor att det fungerar att samarbeta med oss, säger SD-ledaren. 

Det är ”pilotkommuner”?

– Ja, det blir det ju i någon mening, för det är där vi kan visa att det fungerar. Än så länge tycker jag att det går väldigt bra. 

Moderaternas förbundsordförande i Skåne, Lars-Ingvar Ljungman, tidigare kommunstyrelseordförande i Vellinge i åtta år, ger åtminstone delvis Jimmie Åkesson rätt. 

– Vi här nere tar ut svängarna lite mer. Vi är benägna att sticka fram hakan lite mer och känner oss kanske inte så bundna alltid av centrala direktiv eller beslut. 

Vad beror det på?

– Det är en bra fråga. Det blir väl spekulationer. Men vi är nog lite mer danska. Tittar man över sundet och följer dansk samhällsutveckling och dansk politik så inser man att danskarna är väl också lite så där att de tar ut svängarna lite mer. Danskarna tycker ju att vi är väldigt politiskt korrekta i Sverige. 

Lars-Ingvar Ljungman håller med om att skåningarnas syn på Sverigedemokraterna också är en annan än i övriga landet.

– Vi ligger en mandatperiod före i det spåret. Det har varit nödvändigt att hantera SD längre än vad man har behövt göra i resten av landet. 

Om ni nu ligger en mandatperiod före här i Skåne, innebär det då att 2022 kan vi få se ett samarbete mellan M och SD också på riksplanet?

– Jag vet inte, men jag tycker inte att man ska utesluta det. Alltså, det är rätt lång tid till 2022. Det kommer hinna hända mycket. Enligt min uppfattning är det alldeles uppenbart att det sker en normalisering gradvis när det gäller förhållandet till SD, så det är väl inte omöjligt i alla fall. 

Din partiledare brukar ofta peka på SD:s historia när han säger att det inte är aktuellt med samarbete. Hur problematiskt tycker du att SD:s historia är?

– Den är problematisk, självklart. De kommer från en miljö som är osund, reaktionär och rasistisk. Det är alldeles uppenbart. Och det är naturligtvis besvärande, kanske framför allt för dem själva, att de ständigt påträffas med representanter som har den ena märkligare åsikten än den andra. 

– Samtidigt är det så att de tillåts att verka i landet och ställa upp i val. Jag tror överhuvudtaget inte att de som stöder dem på ett nationellt plan har den sortens obehagliga åsikter.

De missade varandra med 22 år. 

Kyrkoherden Nils Sonesson dog 1958. Christian Sonesson föddes 1980. 

Som vikarierande fängelsepräst i Ystad på 1930-talet mötte Nils Sonesson oftast människor från samhällets skuggsida. Inhoppet som kyrkoherde i kyrkan på Sturkö var något annat. 

Han erbjöd själavård och höll i begravningar, dop och bröllop, men samtidigt var han ensam. 

När Nils Sonesson på kvällarna stängde portarna till den största kyrkan i Blekinges skärgård förbarmade sig familjen på granngården över den skånske pastorn och bjöd in honom på middag. 

Och där arbetade pigan Margareta Karlsson.

Hon var 16 år gammal. Han var 14 år äldre.

Och kärlek uppstod. En skandal som hette duga, kan man tänka.

Nu – nästan hundra år senare – skämtas det ibland i släkten Sonesson om ”prästen som blev kär i konfirmanden”. Kanske låter det roligare än historien om prästen som gifte sig med pigan.

Tillbaka i Skåne flyttade de in i den ”dragiga och svåruppvärmda prästgården” i Gudmundtorp, enligt en äldre skrift om fastigheten. Nils Sonesson tog också plats i fullmäktige i det som då hette Snogeröds landskommun.

Paret gifte sig och fick fyra barn.

Så uppstod politikerklanen Sonesson.

Christian Sonesson känner ni redan, men han har släktingar:

Pappa Carl Sonesson var tidigare moderat regionråd i Skåne. Brodern Carl-Johan Sonesson är moderat regionråd i dag. Farbror Sven Sonesson var moderat oppositionsledare i Burlöv. Hans hustru Britt Sonesson var moderat vice ordförande i socialnämnden i Burlöv. Farbror Gudmund Sonesson satt i polisnämnden i Kristianstad. Svägerskan Anja Sonesson var tidigare moderat kommunalråd i Malmö. Faster Inga Genarp satt i kommunfullmäktige i Staffanstorp – för Kristdemokraterna.

Hur är en släktmiddag hos familjen Sonesson?

– Det är ganska mycket politiksnack, men inte bara givetvis. Och nej, vi är inte överens om allt, det är vi inte, säger Christian Sonesson.

Vad är det som driver dig, varför vill du vara politiker?

– Det är nog ett kall och en liten plikt också, faktiskt, att engagera sig i sitt samhälle där man bor och verkar, att kunna hjälpa till och forma det samhället så som man vill ha det. Därför har lokalpolitiken alltid tilltalat mig.

Farbror Sven Sonesson, 76, tar emot med nykokt kaffe och wienerlängd i den nybyggda lägenheten i stadsdelen Ringstorp i Helsingborg. Han och hustrun Britt Sonesson, 72 lämnade huset i Burlöv så sent som i december och tänker framöver spendera mer tid i sommarhuset utanför Karlskrona.

På 1960-talet bildade han och brodern Carl Sonesson, 74, en högerförening som snabbt fick 70-80 medlemmar. I valet 1976 tog han plats i kommunfullmäktige i Burlöv för Moderaterna.

– Min far var präst – och han var intresserad av samhället. Jag tror han var socialdemokrat till att börja med, sen var han liberal. Redan på 1950-talet satt man framför radion och hörde debatterna med Ohlin, Hedlund och Hjalmarsson. Både Calle och jag blev engagerade av det. Vi tyckte det var spännande.

Sven Sonessons bror Carl Sonesson, pappa till Christian Sonesson, har tröttnat på allt prat om ”klanen Sonesson” och vill inte ge någon intervju.

För femton år sedan, 2004, lät det annorlunda.

– Vi har blivit en liten klan, medgav han själv i en artikel i Sydsvenskan som hade rubriken ”Nästa generation Sonesson är på väg”.

I ett sms förklarar Carl Sonesson i dag:

”Jag vet inte om jag är så hågad att ställa upp. En del är måna om att belysa oss som en klan. Jag befinner mig numera på den politiska läktaren.”

– Jag är modigare, konstaterar hans bror Sven Sonesson. 

Är du överraskad över att den mäktigaste politikern i hela Skåne heter Sonesson och att kommunalrådet i Staffanstorp heter Sonesson?

– De har fostrats i den miljön.

Sven Sonessons politiska engagemang slutade med en skandal. Inför valet 2014 petades han ner på listan i Burlöv av partikamrater som ville ”föryngra”.

– Jag blev ju jättebesviken för jag hade full energi, minns han.

I det läget erbjöd Sverigedemokraterna honom en plats i utbildnings- och kulturnämnden – och han tackade ja utan att tveka. 

– Jag såg det som en plats där jag kunde fortsätta att föra moderat politik precis som jag gjort innan. 

Men det accepterade inte partikamraterna. 

Moderaternas förbundsordförande i Skåne, Lars-Ingvar Ljungman, uppmanade honom att lämna partiet – och så blev det. 

– Tiderna förändras, säger Ljungman i dag. 

– Jag är ju själv en sån som har fått uppleva vilken enorm skillnad det är när det gäller frågan kring SD nu, mot hur det var för fyra fem år sedan. 

Då fick Sven Sonesson lämna Moderaterna, det hade han kanske inte behövt i dag?

– Det är en hypotetisk fråga, men kanske inte, nej. 

Lars-Ingvar Ljungman känner ”alla” i familjen Sonesson, hävdar han.

– Jag har jobbat med dom alla. Det är klart. Dom har ju varit politiskt aktiva under lång följd av år med tanke på att generationerna har avlöst varandra, och det har naturligtvis satt sina spår i Skåne och i deras hemkommuner först och främst.

– Man kan lura väljarna i ett val, men man kan inte lura dom i val på val på val. Trots allt har dom ju varit aktiva i politiken under många år, så dom har varit framgångsrika. Absolut, visst är det så.

Oppositionsledaren i Staffanstorp, Pierre Sjöström:

– Jag tror att pappan bäddade för sina söner litegrann, till att börja med i alla fall. Calle var ju ordförande för Moderaterna under lång tid, fram tills Christian kom till Staffanstorp och blev kommunalråd.

Lotsade han fram sina söner?

– Jag kan inte utesluta det, men jag vill inte heller anklaga honom för att ha gjort det.

Du som har arbetsrum bredvid Christian Sonesson, hur skulle du beskriva honom som person?

– Han är en hygglig person. Rent relationsmässigt har jag inga problem med att sitta bredvid honom. Vi vet var vi inte är överens och vi behöver inte stå i korridoren och prata om det som vi inte är överens om, för där kommer jag inte uppnå resultat.

Drygt tre mil från Staffanstorp ligger Sjöbo, kommunen som blev riksbekant på 1980-talet när kommunpolitikern Sven-Olle Olsson drev igenom en folkomröstning om flyktingmottagande.

– Jag vet vilken skada det innebar för Sjöbo en gång i tiden. Den bilden jobbar Sjöbo kommun fortfarande med att få bort. Så jag vill inte hamna i en sån bild, det hårda. Jag vill hellre att bilden ska vara det medmänskliga, och den bilden finns också i Staffanstorp, säger oppositionsledaren Pierre Sjöström (S).

Moderaternas framgångar i kommunen beror på populism och signalpolitik från Christian Sonessons sida, hävdar han och nämner flyktingstopp, förbud mot böneutrop, tiggeriförbud och kommunala ordningsvakter.

– Vi har vad jag vet två, tre tiggare, högst fem, som absolut inte är något problem. Det är inte så att de går på människor. De sitter vid affärerna.

Samtidigt har Moderaterna på ett sofistikerat sätt säkrat ett framtida styre för lång tid framöver, enligt Pierre Sjöström.

– Det är till exempel elva år sen man byggde en hyresrätt i den här kommunen. I stället byggs det villor för fyra fem miljoner, och det är klart att de som köper såna villor är inte våra väljare.

Är det frustrerande att vara socialdemokrat i Staffanstorp?

– Nej, inte frustrerande, men det är utmanande. Du kan vara säker på att du hela tiden har att göra.

Det faktum att Christian Sonesson förhandlar med Sverigedemokraterna har den lokala S-toppen dock inget större problem med. Pierre Sjöström pratar nämligen också med Sverigedemokraterna.

– Vi både pratar och hälsar på varandra. Vi beter oss som folk. De ger gärna en bild av att man behandlar dem som pest eller kolera, men så är det inte. Vi pratar med dem. Men vi ser inte att vi får något tillbaka. De stöttar inte oss på något sätt, och särskilt inte nu när de gått i koalition med Moderaterna.

Pierre Sjöström hoppas att Jimmie Åkesson och Christian Sonesson har fel när de säger att Skåne ligger en mandatperiod före riket i övrigt.

– Nu har vi ju ändå styrt om hela migrationspolitiken, och det gör ju att det behöver inte bli så i resten av landet.

Men du låter inte helt övertygad?

– Det som avgör om det blir så är egentligen hur vi lyckas med integrationen av de människor vi har tagit emot.

Precis som på riksplanet var det Centerpartiet och Liberalerna som lämnade alliansen i Malmö. Socialdemokraterna kunde fortsätta styra i Skånes största stad.

– Jag tror att många moderater runtom i landet har haft en ganska tuff höst känslomässigt. Man känner sig sviken och lite förrådd. Det saknas ett sammanhang där man tidigare var en familjemedlem i alliansen, och där det nu finns en villrådighet, säger den moderata oppositionsledaren Torbjörn Tegnhammar, vars pappa alltid röstat på Socialdemokraterna. 

– Jag var uppvuxen med att det fanns ett parti – och det var Socialdemokraterna.

Nu vill han lära av Staffanstorp och Christian Sonesson.

– Det finns saker som är relevanta som vi i större kommuner bör analysera och titta på. Det är viktigt att ha örat mot marken.

Vi återvänder till fikarummet i rådhuset i Staffanstorp, där kommunalrådet Christian Sonesson håller hov och talar om alla framgångar.

Författaren och teologie doktorn i etik, Ann Heberlein – riksdagskandidat för Moderaterna i höstas – dyker upp vid kaffemaskinen. Hon gör sin tredje vecka i rådhuset.

På frågan om hon arbetar som rådgivare svarar Sonesson:

– Consigliere.

– Jag stryker Christians skjortor, skämtar Heberlein, men lägger snabbt till:

– Min titel är väl politisk sekreterare, och jag gör sånt som en politisk sekreterare brukar göra. Jag servar Christian med en del saker, som inläsning.

Christian Sonesson berättar att partisekreterare Gunnar Strömmer gratulerade honom efter valet – men sedan dess har det varit ganska tyst från partiledningen.

När hade du senast ett besök här i Staffanstorp från någon i din partiledning?

– Du, det minns jag inte. Jag vet inte ens om det har hänt.

Ni fick 42,7 procent i valet. Är inte det konstigt?

– De har väl varit fullt upptagna med regeringsspelet, men de är såklart hjärtligt välkomna om de skulle vilja komma.

Du vill ha ner Ulf Kristersson hit?

– Nej, det är inte så. Jag klarar mig nog ändå. Men vill de komma så tar vi gärna emot dem.