Så gick det sen med drömmarna om framtiden • "Jag var kaxig och naiv"

Skolfotot från klass 9 – så blev livet 20 år senare

Välkommen ombord – det här är en tidsresa.
För 20 år sedan intervjuade vi 46 tonåringar i klass 9 om framtiden.
Vi frågade vad de VILLE bli – och vad de trodde att de KUNDE bli.
Nu har vi sökt upp dem igen.

Publicerad 30 dec 2017 kl 11.12

 

Det var den 17 maj 1997 som vi publicerade artikeln med klass 9:3 på Varagårdsskolan i Bjuv och klass 9A på Svaneskolan i Lund.

Vad vill du bli när du blir stor?

Så löd frågan.

Men så undrade vi också: Vad tror du att du kommer att jobba som, i verkligheten?

undefined

Expressen 17 maj 1997.

Ibland var det samma svar på båda frågorna. Jesper Gudmundsson i Bjuv, till exempel. Hans intervjusvar bestod bokstavligt talat bara av två ord.

Vad vill du bli? Brandman.

Vad tror du att du kommer att jobba som? Brandman.

Gissa vad Jesper blev?

Just det.

Brandman.

 – Ja, så blev det, skriver han i messenger från semesterresan på Bali.

Han bor kvar i Bjuv, har en dotter och jobbar i räddningstjänsten.

– Sedan har det ju hänt en del på vägen. Som för de flesta, antar jag. Jag kom in i yrket för tio år sedan. I dag har jag en kombinerad tjänst med lite av allt. Operativt är jag styrkeledare, men jag jobbar också som brandinspektör och instruktör, säger Jesper.

Han trivs, säger han, och det beror att han vet att han gör nytta.

– Vi hjälper andra och gör något bra, säger Jesper Gudmundsson.

undefined

Jesper Gudmundsson

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Brandman.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Brandman.
2017– så är livet nu: Jobbar som brandman. Bosatt i Bjuv. Har en dotter.
   Han drömde om att bli brandman, han trodde att han skulle bli brandman – och han blev brandman.
   – Ja, så blev det, konstaterar han på mejl från en långsemester på Bali.
   Däremot gick det kanske inte lika spikrakt som han trott.
   – Dar hänt en del på vägen, som för de flesta antar jag. Jag kom in i yrket för tio år sedan. Idag har jag en kombinerad tjänst med lite av allt. Operativt är jag styrkeledare på det är det en del brandinspektör, en del instruktör, en del insatsförberedande och lite till.
   – Jag trivs bra med jobbet. Största anledningen är väl det där med att hjälpa andra och göra något bra.

undefined

Ida Bramell (tidigare Hansson)

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Jag hoppas ha ett bra jobb på en bra betalande restaurang och ha en man som bryr sig om mig och ha två barn.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Jag kommer att ha en man och två barn. Och jag tror att jag kommer att ha ett jobb, men kanske inte något restaurangjobb.
2017– så är livet nu: Jobbar som kock på Grand Hotel i Lund, är gift och har två barn.
   – Det stämmer ju precis. Jag har verkligen uppnått mina mål. "En man som bryr mig om mig" – det gör han. Så jag har lyckats, säger Ida Bramell.
   Hon var inne på restaurangbranschen redan som 15-åring, och det var också så det blev.
   – Jag är kvar i branschen – tyvärr, får jag nästan säga, för det är tufft. Jag vet inte hur länge jag orkar. Jag kör nog på så länge jag pallar, säger hon.
   Som ung var hon inte säker på att betygen skulle räcka för yrkesutbildningen.
   – Jag snackade mig igenom skolan, och så är det fortfarande. Ett år gick jag på IV men sedan pluggade jag upp betygen. Själva jobbet var jag aldrig orolig för, jag är typ född i köket för min pappa är kock.
   Numera jobbar hon framför allt med frukosten på Grand för att få mer tid med sina barn.
   – Jag offrade mig lite där.

Patrik Lundin fick nytt jobb direkt efter Findus flytt

Andra fick drömmarna krossade. Eller i alla fall – förändrade. Patrik Lundin i Bjuv drömde om att bli civilekonom när han gick i nian, men trodde att han skulle hamna på "ett vanligt jobb". Och det var väl snarast så det blev, trots att han satsade på ekonomin.

– Fram till tredje året på gymnasiet hade jag haft väldigt bra lärare, men då fick vi en som aldrig ville förklara eller diskutera, utan tyckte att vi kunde titta i facit. Då tappade jag intresset, säger Patrik.

Under många år jobbade han på Findus och blev som alla andra av med jobbet när fabriken lade ner. Men någon a-kassa var det inte fråga om.

– Inte alls. Jag började på mitt nya jobb dagen efter.

I dag jobbar han som byggnadsanläggare i ett mindre företag. I stället för att stå inne i en fabrik – grönsaker på sommaren, färdigmat på vintern – åker han nu runt till kunder och åtgärdar elfel och kabelfel.

undefined

Maria Haraldsson

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Jag hoppas ha ett arbete där jag kan hjälpa människor som har det svårt. Något som intresserar mig och verkar spännande är teckenspråkstolkare.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Jag tror nog att jag kommer att jobba med människor. Det är något som jag tycker om, och jag vill kämpa för att jobba inom det.
2017– så är livet nu: Jobbar som teckenspråkstolk och bor utanför Stockholm.
   Maria Haraldsson utbildade sig mycket riktigt till teckenspråkstolk och har nu tio år i yrket.
   – Helt ärligt kommer jag inte ihåg vad som gjorde att jag blev intresserad. Men jag minns att när jag tittade på olika gymnasier var det en som hade teckenspråksutbildning och en väldigt engagerad lärare. Då valde jag den, och det var roligt, och det blev bra.
   Hon trivs med sitt jobb, främst för att det är ett så socialt yrke.
   – Man får göra nya saker och komma in i nya miljöer, där man aldrig skulle hamna annars. Det kan vara riksdagen, ett polisförhör eller någon utbildning som jag inte skulle ha valt själv.
   Vad är svårast?
   – Det svåraste är samma sak: Att möta alla de där situationerna. Att det inte är jag som skriver manus. Man vet aldrig vad som händer. Jag hamnar i roliga situationer, men också svåra situationer. Både känslomässigt och översättningsmässigt.

undefined

Jim Canerstam

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Jag vill spela innebandy som proffs i Schweiz.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Spelar innebandy i Schweiz eller har en egen sportaffär med halvtidsjobb som brandman.
2017– så är livet nu: Tidigare landslagsspelare i innebandy, numera mäklare. Bosatt i Varberg.
   – Det var väldigt mycket innebandy som gällde då och det var nog därför som jag såg framför mig att jag skulle fortsätta. Jag tycker själv att jag har varit målmedveten med det jag vill och så fanns det väl bra förutsättningar. Jag spelade ju tidigt på hyfsad nivå, säger Jim Canerstam.
   När han lämnade landsplatsspelet jobbade han en period som tränare.
   – Jag tränade Varberg i högsta svenska nivån en säsong. Men det var roligare att vara spelare. Som tränare blev det väldigt mycket annat runt omkring, säger han.
I stället blev det – något helt annat.
   – I dag jobbar jag som fastighetsmäklare i Varberg. Intresset för hus och bostäder, det var nog det som gjorde att jag valde den branschen. Det är ett roligt yrke där det händer mycket.

Lisette Henrixon: "Känner att jag gör skillnad"

Lisette Henrixon, född i Lund och i dag bosatt i Arlöv, nådde inte ända fram men är mer än nöjd med platsen hon i stället hamnade på. Hon ville bilda familj, plugga och bli barnmorska.

Familj har hon ("lyckligt gift med två barn") och vårdinriktning blev det, men inte barnmorskeprogrammet.

– Jag blev bara undersköterska, säger hon. Jag läste inte vidare efter gymnasiet.

I stället arbetar hon i äldreomsorgen och det är precis så stressigt som medierna rapporterar om.

– Det är klart att det är stressigt. För lite personal, för lite resurser. Många behöver hjälp, men vi saknar resurser och det sliter när man känner att man inte räcker till. Men jag känner att jag gör skillnad. Jag försöker göra det där lilla extra, och det uppskattas.

undefined

Sara Bosson (tidigare Johansson)

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Jag hoppas att jag är 1-7-lärare.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Jag tror att jag är 1-7-lärare.
2017– så är livet nu: Lånehandläggare. Gift med två barn. Bosatt i Hyllinge.
   – Det blev inget med lärardrömmarna, och jag vet faktiskt inte varför. Det var nog för att jag inte visste riktigt vad jag ville. På gymnasiet läste jag samhälle/samhälle. Så fick jag jobb på Cervera på köpcentret Väla, och trivdes, säger Sara.
   Hon gick ut gymnasiet med bra betyg, pluggade service management och jobbar nu som lånehandläggare – något som hon trivs med, trots att det är mer av ett säljaryrke.

   – Det roligaste är kontakten med kunden. Och så lite det att det är en tävling att sälja. Drivet. Att hjälpa kunderna.

undefined

Sammy Steen

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Ha ett välbetalt jobb som tolk eller språklärare.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Vet ej.
2017– så är livet nu: Journalist, bosatt i Stockholm.
Sammy Steen blev inte språklärare, men jobbar med språk. Han är reporter på Sveriges Radios finska redaktion.
   – Jag har en finsk mamma så jag är tvåspråkig från barnsben och nu känner jag mig lyckligt lottad att jag får hålla finskan vid liv. Jag är bättre på svenska, men tillräckligt bra på finska för att jobba med det.
   Sammanlagt har han pluggat sju år av sitt liv, ungefär.
   – Efter att jag hade några industrijobb, bland annat på Findus, kände jag att det inte var det jag ville göra. Då försökte jag kämpa för att göra något annat.
   Tvåspråkigheten har nog legat till grund för språkintresset, tror han, men också ett språköra som finns hos nästan alla i hans familj.
   – Min mamma, som är finsk, pratar perfekt skånska och min pappa, som är svensk, klarar sig bra på finska. Det lärde han sig via en kurs på kassettband på 1970-talet. Min syster är likadan, ett tag pluggade hon fyra språk samtidigt.

Kalle Leander: "Drömmarna har hunnit ifatt mig"

Hennes klasskamrat Kalle Leander ville skriva romaner, och det gjorde han också, fast de ligger i byrålådan. Den senaste är han nöjd med, och den kanske han i framtiden försöker få utgiven.

Under tiden har han skrivit manus till musikföreställningen "Doktor Glas möter samtidens tonsättare", där han också spelar en roll och även sjunger.

– Det låg för mig ganska tidigt att använda språket. Men att jag skulle sitta och skriva libretto hade jag inte drömt om, säger han.

Att stå på scen drömde han inte om på högstadiet, däremot. Det var först under gymnasiet som han blev tillräckligt utåtriktad för att ens tänka tanken, och under hösten har Doktor Glas-föreställningen haft premiär i Göteborg.

– Mina drömmar har hunnit ifatt mig, kan man säga.

undefined

Kalle Leander

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? En juridisk utbildning, några skönlitterära böcker publicerade och en doktorsavhandling i filosofi.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? En juridisk utbildning och om möjligt en roman utgiven.
2017– så är livet nu: Skådespelare och musiker. Bosatt i Göteborg. Barn från tidigare förhållande som bor i Stockholm.
   Kalle Leander har skrivit flera romaner – och den sista är han riktigt nöjd med. Däremot är de inte utgivna.
   – Nej, jag har inte gett ut några böcker. Däremot har jag skrivit ett manus till en föreställning, som vi just nu håller på att repa in, "Doktor Glas möter samtidens tonsättare". Den baserar sig på Hjalmar Söderbergs roman, men även Bengt Ohlsson bok "Gregorius" som vi har fått tillstånd att använda, säger han.
   15-årige Kalle hade nog inte sett detta framför sig.
   – Det låg för mig ganska tidigt att skriva. Att använda språket. Men att jag skulle sitta och skriva libretto hade jag inte drömt om, säger han i dag.
   Du var ganska optimistisk när du var 15?
   – Jag var fylld av självförtroende, rent intellektuellt. Jag kände att jag låg långt fram. Men jag visste inte då att jag skulle gå vidare med musiken. Det var först på gymnasiet som jag blev mer extrovert, och att bli scenartist, den förmåga och det intresset kom långt senare.
   – Mina drömmar har hunnit ifatt mig, kan man säga.

undefined

Nina Anjefelt

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Då hoppas jag att jag jobbar på en fransk fin restaurang mitt i Paris. I en villa i Paris bor jag med min man och mina två barn och en söt blandrashund.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Jag kommer att bo i en tvåa i utkanten av Lund med medellön och en blandrashund (den försvinner i alla fall inte från verkligheten). Jag är gift och har två barn, ett normalt svenssonliv.
2017– så är livet nu: Jobbar som arbetsledare på Tetrapaks prototyplabb. Bor i Lund med tre barn.
   – Jag bor i Lund, och jag bor själv med mina tre barn. Dock är det bättre än jag trodde då, arbetsmässigt, för jag har fått lite ansvar på Tetrapak, säger Nina Anjefelt.
   Hon har inte hund – men har haft.
   – Vi hade en hund i 13 år som avlivades i somras, men det var en Jack Russell, ingen blandrashund. Nu har vi en kanin och två katter. Eller, barnen har det. Men det är jag som tar hand om dem.
   Konstigt nog har hon rest till ett stort antal länder, men inte just Frankrike.
   – Jag pluggade franska och såg framför mig: Där ska jag bo. Sedan gick jag Hotell- och restaurangprogrammet och har jobbat på olika ställen. Men jag har faktiskt aldrig varit i Frankrike. Jag har varit på en massa olika ställen – men inte just där. Och jag är 36 år.
   Hon minns tonåren som att hon såg fram mot vuxenlivet med både förväntan och viss bävan.
   – Jag tänkte nog att det skulle vara spännande, och jag såg fram emot att bli vuxen. Samtidigt var jag orolig: Kommer jag att hitta jobb? Vad kommer att hända mig?
   – Jag kommer från en arbetande familj. Det har inte varit fråga om några bananskal. Jag har fått jobba mig upp.

Nina Anjefelt: "Inga bananskal"

Nina Anjefelt från Lund drömde om att bo i Frankrike och jobba på restaurang. Krogjobb blev det, både som kallskänka, kock och servitris, men trots att hon har rest i stora delar av världen har hon faktiskt aldrig satt sin fot just i Frankrike. "Och nu är jag 36 år."

När hon fick barn blev tiderna i restaurangvärlden för jobbiga och i stället hamnade hon på Tetrapak. I dag är hon chef på prototyplabbet och har ansvar för att ta fram provförpackningar åt kunder som vill visa upp något i mindre upplaga.

Hon har inte "ärvt" någon av sina framgångar. Ingenstans har hennes föräldrar eller familjens kontakter hjälpt henne. Sitt första helgjobb fick hon genom att tjata hål i huvudet på en pizzabagare, provjobba gratis och till slut göra sig oumbärlig.

– Jag kommer från en arbetande familj. Det har inte varit fråga om några bananskal. Jag har fått jobba mig upp.

undefined

Henrik Quist

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Mitt drömyrke är att bli kock eller att bli innebandyspelare i elitserien eller i landslaget.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten?Jag kommer att spela innebandy i elitserien.
2017– så är livet nu: Har fyra VM-guld och varit proffs i Schweiz. Tog SM-guld som junior med laget i Bjuv som ung. Bor i Torslanda utanför Göteborg.
   – Jag spelar inte längre, men jag har spelat 15 säsonger i elitserien och tolv säsonger i svenska landslaget, så jag fick rätt, säger Henrik Quist.
   Han slutade efter en knäskada 2014.
   – Sedan dess har jag tagit det lugnt och varit med familjen. Jag är tränare i en lokal klubb och har anknytning till innebandyn genom min son. Men ingen elitverksamhet, säger Henrik Quist.
   Trots att han spelat på elitnivå har han alltid haft "vanliga" jobb vid sidan om.
   – Innebandy är tyvärr ingen sport som man kan livnära sig på riktigt, så jag har alltid haft vanliga jobb. Jag började på ett lager och sedan har jag jobbat med inköp på Renew Group som är tillverkare och ägare av de två största varumärkena inom innebandy i Sverige.
   Från början utbildade han sig till kock, men det funkade inte med tiderna, och då var det innebandyn som vann. Han håller med om att han verkade tämligen ambitiös som 15-åring.
   – Jag visste tidigt att jag ville satsa och redan i sjuan insåg jag att jag hade talang. Men att det skulle räcka så långt vågade jag nog inte drömma om, säger han och fortsätter:
   – Bjuv var kanske inte det bästa stället utifrån sett. Medelbetygen ligger aldrig så högt om man jämför. Men jag har haft en bra barndom och underbara föräldrar så för mig var det aldrig negativt.

undefined

Emma Grönwall (tidigare Björklund)

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? När jag är 30 år har jag förhoppningsvis öppnat en restaurang i något sydamerikanskt land. Jag hoppas också på att arbeta med något inom modebranschen.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Jag tror nog att min dröm kommer att bli verklighet. Jag kommer antingen att jobba i en korvkiosk eller på en fin restaurang.
2017– så är livet nu: Utbildad kvalitets- och miljösamordnare. Bor i Arlöv och väntar sitt fjärde barn.
   – Så fel jag hade! säger Emma Grönwall.
   Hon sökte visserligen Hotell- och restaurangprogrammet och kom in, men insåg snabbt att kockyrket var för stressigt och började i stället jobba på hotell. Därefter följde andra serviceyrken, bland annat butik, varpå hon utbildade sig till mäklarassistent.
   Nu är Emma nyligen färdig med utbildning till kvalitets- och miljösamordnare – ett yrke som förenar både hennes intresse för miljö och arbetsmiljö.
   – Arbetsmiljö är jag intresserad av därför att jag själv har upplevt hur det är att jobba i dålig arbetsmiljö. Och miljön värnar jag om – jag tycker att man ska göra vad man kan, säger Emma Grönwall.
   Miljödebatten har på senare år präglats av viss undergångsstämning, men det påverkar inte henne.
   – Det har svängt, tycker jag. Fler och fler är medvetna och det ställs stora krav på företag. Många företag är också väldigt medvetna och har kommit långt, säger hon.

Föräldrarnas bakgrund helt avgörande

Föräldrarnas bakgrund och utbildning är helt avgörande för var en ung människa hamnar, det visar statistik som Statistiska centralbyrån, SCB, tagit fram.

"Andelen som skaffar sig en eftergymnasial utbildning är högst för dem med två högutbildade föräldrar och lägst för dem vars föräldrar har förgymnasial utbildning", rapporterade SCB förra året.

Det är stor skillnad det handlar om: 80 procent av dem med två högutbildade föräldrar har själva en eftergymnasial utbildning – jämfört med 25 procent om ingen förälder har gymnasial utbildning.

undefined

Therese Rosqvist

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Jag vill jobba som dagisfröken och ta hand om barn.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Jag tror nog att jag kommer att jobba som dagisfröken, för det kommer nog att behövas en hel del i framtiden.
2017– så är livet nu: Förskollärare. Bosatt i Halmstad och har tre barn.
   – Jag är verkligen förskollärare, så jag hade en plan. Jag är äldst av fem syskon så jag har alltid varit storasyster och tagit hand om alla. Det har varit min roll bland kompisar också, säger Therese Rosqvist.
   Hon tog sin examen 2003, har jobbat sedan dess och har fortfarande kul.
   – Det är tufft, men jag hade inte velat jobba med något annat. Ingen dag är den andra lik, och barn ger väldigt mycket. Jag bor i samma område som jag jobbar, och det är kul, för man får följa barnen. Man känner igen dem, säger hon.
   Hon funderade inte så mycket på självförtroende och liknande saker när hon var 15 år, för hon var så övertygad om sitt yrkesval.
   – Jag var målinriktad. Jag visste vart jag skulle. Jag behövde inte lägga så mycket energi på det, för jag brann för det. Det var i mig. Jag hade inte ens någon backup-plan, säger hon.
   Delvis kanske det berodde på åldern, funderar hon.
   – De flesta tonåringar har inte fått så många knäppar på näsan. Man tror att man vet allt, och har man inte haft motgångar, så man tror att kan allt.
   Hennes son går på högstadiet nu, och hans liv är helt annorlunda, menar hon.
   – På något sätt har världen blivit större, och det finns så många möjligheter. Därför är det kanske svårare att veta vad man vill, säger hon och fortsätter:
   – Sedan är det en tuffare värld. Jag jobbar i ett väldigt invandrartätt område. Det är tufft och föräldrarna har det tufft. Det blir en annan miljö och då är det kanske svårt för de ungdomarna att ha stora drömmar.

undefined

Cecilia Cordesius

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Jag hoppas jag är klar med mina universitetsstudier. Kanske bli läkare. Givetvis ska jag ha haft en massa kul och rest mycket, så att jag vid 30 har en familj. Det där låter ju lite tråkigt, men jag kan också tänka mig att bli sångerska och resa runt i världen.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten?Drömmarna blir nog sanna om man verkligen vill.
2017– så är livet nu: Jobbar som sjukgymnast och har familj.
   – Det blev inte helt olikt, men ändå inte exakt likadant. Jag blev sjukgymnast, men det ligger ju ganska nära läkare. Och jag hade inte familj förrän jag var 31, säger Cecilia.
   Har du haft "en massa kul"?
   – Ja, innan jag fick familj hade jag bara kul. Åren efter studenten och fram till 30-årsåldern var det mycket fest och resor. Och pluggande, så klart. Sedan när man får barn är det också kul, men på ett annat sätt.
   Hon minns tonåren som att hon hade gott självförtroende och var övertygad om att hon skulle kunna föreverkliga sina drömmar.
   – Absolut. Det gjorde jag. Jag trodde att jag skulle ha kul och bli läkare. Det är ju ganska ambitiöst.

Samma bild ger Universitetskanslerämbetet (UKÄ) som har jämfört studenternas sociala bakgrund i flera årskullar i sin årsrapport för 2017.

"Det visar att den sociala snedrekryteringen har varit mer eller mindre oförändrad bland dem som föddes mellan 1981 och 1991", skriver UKÄ.

Med andra ord: Det är troligare att eleverna i Lund pluggade vidare, än att de i Bjuv gjorde det.

I vissa fall stämmer det: John Brante från Lund hamnade på UD efter akademiska studier och fick jobba utomlands, precis som han drömt om. Ylva Löfqvist från Lund ville bli lärare – och det blev hon. Benjamin Negash från Lund läste internationell ekonomi och säljer medicinteknik med världen som arbetsfält.

undefined

Ylva Kozic Löfqvist

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? När jag är 30 år bor jag i en lyxvåning i ett varmt och tropiskt land och jobbar som lärare.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Jag bor nog kvar i Sverige med min man och två barn. Jag jobbar förhoppningsvis på ett kontor eller som lärare.
2017– så är livet nu: Bor kvar i Lund och jobbar som lärare.
   – Jag blev faktiskt lärare, och det har jag nog alltid velat. Men det blev fyra barn. Sa jag två? För jag har alltid drömt om att få fyra barn, säger Ylva.
   Något tropiskt land blev det alltså inte.
   – Jag bor ju i Sverige, men jag har en förkärlek för tropiska ställen, som jag sa då, och jag tycker om att resa. Thailand, Maldiverna, Dubai till exempel.
   – Någon lyxvåning har jag inte, men jag har fått det bra. Det har gått väldigt bra för min man. Vi har varit tillsammans i 18 år och när vi träffades anade jag inte att det skulle bli så. Men nu bor vi i ett fint, stort hus och har det bättre än jag trodde att jag skulle få det.
   – I dag har jag helt andra drömmar. Nu är det viktigaste att familjen får vara frisk.

undefined

Helena Kjellberg

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Jobb och familj. Mitt drömyrke: ambulansförare eller överläkare. Jag vill inte flytta utomlands. Jag vill jobba här i Sverige.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Datan kommer att ta över.
2017– så är livet nu: Utredare på Försäkringskassan. Gift och har fyra barn.
   – Jag är så långt ifrån vården man kan komma. Jag jobbar som utredare av det statliga tandvårdsstödet hos Försäkringskassan, säger Helena.
   Hon och de 25 kollegerna kollar slumpvis utvalda tandläkarbehandlingar för att undersöka om tandvårdsstödet hanterats på rätt sätt. Här började hon som inhoppare när hon var ung och hade blivit mamma.
   – Nu har jag har fyra barn – det räcker och blir över. Jag har två barn sedan ett tidigare förhållande och två barn med min nuvarande sambo. Vi bor i ett radhus och har hund. Men ingen villa. Och ingen Volvo.
   Att få barn tidigt formade hennes liv – och var bland det bästa som hänt henne.
   – Det var inte meningen att bli gravid, jag gick på p-piller, men det fanns ingen tvekan. Aldrig något snack. Det barnet skulle till världen. Jag tycker att det är mysigt med barn. Det ger mycket i vardagen. Mycket jobb också förstås, men det är härligt, jag trivs med barn.
   Och ditt uttalande från 1997 om att "datan tar över" – hur ser du på det nu?
   – Utan IT på jobbet hade det inte fungerat, och jag har absolut inget emot tekniken i sig, det är hur man använder sig av det. Att en fyraåring är lika duktig som en 30-åring, det är lite skrämmande. Men att tekniken utvecklas tycker jag bara är bra.

Sidinh Luc: "Har aldrig känt mig hämmad"

Men en av de allra mest framgångsrika av 1997 års niondeklassare är forskaren Sidinh Luc – och hon kommer från Bjuv. Hon doktorerade i England och jobbade sedan som forskare i USA i många år.

För henne var grundskolan i Bjuv en bra utbildning, och hon visste redan som 15-åring att biologi och kemi var hennes ämnen, och att fysik inte var det.

– Vi tänkte ljust på framtiden. Varför vet jag inte, men kanske hade det med skolan att göra. Min uppfattning var att jag bara behövde bestämma vad jag ville göra, så skulle jag klara det. Jag har aldrig känt mig hämmad. Att min bakgrund på något sätt skulle stoppa mig, säger Sidinh Luc.

I dag är hon tillbaka i Sverige och driver ett eget labb, inriktat på stamceller. Lika säker som hon som ung var att hon skulle kunna bli forskare – lika säker var hon på att hon då skulle tvingas välja bort familj.

Det måste man om man "sätter arbetet först", trodde den unga Sidinh.

Men livet hade en överraskning till henne.

 – Jag har familj i dag. Jag träffade min man precis efter studenten och han flyttade med mig till England och sedan till USA. Det beror ju helt på att jag träffade en person som var villig att resa med mig, säger hon.

undefined

Sidinh Luc

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Jag hoppas att jag har ett jobb, förmodligen inom sjukvården, antingen som en läkare eller på en forskningsavdelning. Jag hoppas kunna göra karriär. Om jag inte jobbar inom sjukvården, hoppas jag att jag jobbar utomlands.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Jag tror inte att jag är gift eller har barn, eftersom jag sätter arbetet i första hand och satsar på karriären först. Jag tror att jag förmodligen har ett jobb.
2017– så är livet nu: Driver sin egen forskargrupp. Bosatt i Stockholm.
   – Det var intressant att läsa vad jag sa då. Att jag funderade på att bli forskare redan då, det mindes jag inte. Jag sökte läkarprogrammet, men sedan tackade jag nej. I stället läste jag biomedicin, som var ganska nytt då. Först pluggade jag i Lund, och sedan doktorerade jag i England. Efter det flyttade jag till USA och jobbade som forskare där, säger Sidinh Luc.
   Hon flyttade hem till Sverige för ett år sedan. Livet har överbevisat henne om en sak: Man måste kanske inte välja mellan karriär och familj.
   – Nej, det stämmer, jag har familj. Jag träffade min man precis efter studenten och han flyttade med mig till England och sedan till USA. Det beror på att jag träffade en person som var villig att resa med mig, och vi har rest runt ganska mycket.
   Hon forskar på hur vanliga blodstamceller fungerar hos en person som är frisk.
   – Det är grundforskning. Om man vet hur detta fungerar, kan man sedan ta reda på varför sjukdomar uppstår, till exempel leukemi, säger Sidinh Luc.
   Att det skulle finnas någon motsättning mellan att komma från Bjuv och att bli toppforskare, det märkte hon aldrig, och känner inte heller igen från klasskamraterna.
   – Vi tänkte ljust på framtiden. Varför vet jag inte, men kanske hade det med skolan att göra. Man hade uppfattningen att det du vill göra, det är möjligt. Jag har aldrig känt mig hämmad. Att min bakgrund på något sätt skulle stoppa mig.
   Grundskolan i Bjuv på 1990-talet var helt enkelt en utmärkt förberedelse, menar hon.
   – Min uppfattning var att jag bara behövde bestämma vad jag ville göra, så skulle jag klara det. 

undefined

Jacob Töringe

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Jag vill bli skådespelare och kunna försörja mig på det, det vore skitkul. Jag vill bo i Lund när jag flyttar hemifrån så att jag kan läsa på universitetet, men Stockholm lockar också, för om jag blir en känd skådespelare tror jag det finns fler jobb där,
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Jag tror inte att jag någonsin kommer att få spela på exempelvis Dramaten, men jag vill ändå jobba med teater, även om det bara är på fritiden.
2017– så är livet nu: Jobbar som lärare. Gift, har två barn och bor i Helsingfors, Finland.
   Han är inte skådespelare, men Jacob Töringe tycker ändå att hans framtidsdröm uppfylldes, i alla fall till en del.
   – Jag var väldigt inne på teater då, men efter gymnasiet rann det ut i sanden. Och egentligen var jag aldrig på allvar beredd att söka till scenskolor och så, säger Jacob Töringe.
   I stället läste han dramapedagogik, blev lärare – och flyttade till Helsingfors i Finland.
   – Det var på grund av min fru, som är finska. Först bodde vi tillsammans i Malmö, men när jag var klar med min utbildning så packade vi våra grejer och flyttade vi hit. Nu får jag utlopp för lusten att stå på scen i mitt jobb som lärare. Att få berätta. Så det blev inte riktigt som jag önskade i nian, men nästan, säger Jacob.

"Det finns elever som inte ens tänker tanken"

I framtiden kanske det blir fler som Sidinh Luc i Bjuv. Varagårdsskolan ligger i startgroparna för ett flerårigt samarbete med Lunds universitet. Det kan handla om dra in aktuell forskning i skolans undervisning, men också om att helt enkelt bara åka till universitetet och besöka lokalerna.

– Att se att det inte är så farligt, säger rektor Annette Isberg.

Bjuv ligger fortfarande i botten när det gäller antal elever som pluggar vidare.

 – Alla ska så klart inte läsa på universitetet. Men vi ser att det finns elever som inte ens tänker tanken, även om de är väldigt duktiga. En del barn har aldrig varit i Malmö och Lund, och den världen ligger otroligt långt borta, säger Annette Isberg.

undefined

Linn Andreasson

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? När jag är 30 år vill jag vara en känd och oberoende advokat i USA. Ta min juridiska examen här i Lund och sedan flytta till USA.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Realistiskt sett är jag en journalistreporter som jobbar på TV, eller så har jag jobb inom databranschen.
2017– så är livet nu: Jobbar som kundansvarig på ett rekryteringsföretag och bor i Lund.
   – Jag är inte helt avlägsen från ett juristjobb, om man tänker lite kreativt. Jag är kundansvarig på ett rekryteringsföretag och det handlar om att övertyga. Initialt ringer man upp kunderna: "Hej, jag har världens bästa deal till dig". Vi jobbar med personer som har idrottsbakgrund och jag är den som drar in uppdragen.
   Nuvarande jobbet fick hon egentligen mest av en slump.
   – Jag kom in i den här branschen på ett bananskal. Jag har jobbat som rekryterare och innan det var jag labbtekniker på Tetrapak. Att bli säljare hade jag aldrig tänkt, men så såg de att jag hade den potentialen, säger hon.
   En trend inom rekrytering är att göra kandidaterna anonyma, för att inte fördomar om ålder, kön och etnicitet ska påverka anställning.
   – Det finns en del företag som gör det. Men vi vill rekrytera fördomsfritt från början. Varken kön, läggning eller ålder har med din prestation att göra. Det finns i vårt företags DNA – det är vårt mindset, säger Linn och fortsätter:
   – Sedan är det fantastiskt om vi i och med det kan vara med i integrationsprocessen. Sporten ligger långt framme där, det vet vi.
   Vad är den perfekta rekryteringen?
   – En bra rekrytering, det är att utmana sin kund. En sak är vad de tror att de vill ha. Många anställer sig själv gång på gång. Självklart ska man lyssna på kunden, men sedan ska man utmana. Trycka på och visa att det finns andra vägar att gå.

undefined

Martin Struve

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Jag vill spela i NFL (amerikanska fotbollsligan), för jag tycker att det skulle vara jätteroligt. Sitter på miljonerna. Ingen familj. Har inte tid med små barn eller fru.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Jag tror att jag kommer att starta ett eget företag.
2017– så är livet nu: Eventkoordinator med eget företag. Singel, bosatt i Lund.
   – Jag var både kaxig, hårdkokt och naiv på en och samma gång. Men det stämmer att jag driver ett eget företag, som festfixare, dj och eventkoordinator. Jag dj:ar och gör fester för alla möjliga tillfällen, bröllop till exempel, och spelar även på klubbar i Sverige och utomlands.
   – Det är snart inget som förvånar mig. Jag har spelat i en buss, i en hall när folk kommer eller ljussatt en hel byggnad.
   – Dessutom har jag en anställning i polismyndigheten.
   – Några miljoner har jag inte än, tyvärr. Men det är inte målet längre.
   – När det gäller familj så har jag faktiskt inte haft tid för det. Så jag hade rätt på den punkten också. Jag har pluggat väldigt mycket och dessutom spelar jag fruktansvärt mycket hockey. Jag bytte ut amerikansk fotboll mot det. Jag vet att jag har idrotten att tacka för mycket – den formade mig under uppväxten.

Åren kring 20 bland de mest dramatiska

Åren kring 20 är bland de mest dramatiska i människans liv. En studie som Linnéuniversitetet gjorde förra året visade att ungdomar mellan 18 och 25 kände oro och stress över framtiden – och var rädda att inte lyckas.

Samtidigt är det också en optimistisk ålder. Det visar undersökningar av unga som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor gjort sedan just 1997.

Ett stort antal personer tillfrågas om ifall de är optimistiska kring världens framtid, läget i Sverige och i sitt eget liv.

Ingen är så optimistisk som tjejer och killar mellan 16 och 19 år.

Strax efter millennieskiftet gick antalet optimister till och med upp, för att i den senaste undersökningen från 2013 sjunka tillbaka till 1997 års nivå. Omkring 8 av 10 unga säger att de tror på framtiden.

– Det är höga nivåer, säger Tiina Ekman, utredare på myndighetens avdelning för statistik och analys.

undefined

Linda Åberg

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Jag hoppas att jag är civilingenjör, gärna jobbande i USA, man får mer i lön då. Gift är jag inte. Gifta mig kommer jag inte att göra förrän jag är riktigt säker, så jag slipper skilja mig. Jag vill tjäna mycket pengar, men vem vill inte det?
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Jag tycker att mina drömmar är ganska realistiska. Allting hänger på att orka den långa utbildning man måste gå igenom. Men med lite jävlar anamma hoppas jag kunna ta mig igenom den med fina betyg att visa upp.
2017– så är livet nu: Jobbar på hotell i Longyearbyen på Svalbard.
Linda Åberg är en av få som minns intervjun från 1997. Hon bor inte i USA, men har lämnat Sverige – för Svalbard.
   – Jag skulle bara jobba i några månader men nu har jag varit kvar i fyra år. Jag kom hit för att se isbjörnar och vitval, säger hon.
   Tidigare har hon jobbat som revisor och hudterapeut. Och hon har uppenbarligen inte varit "tillräckligt säker", för hon har inte gift sig. Att upptäcka Svalbard var som att komma hem.
   – Det är människorna. Jag har sedan tio år flyttat runt i olika länder. Sedan kom jag hit och det är den mest varma atmosfär jag mött. Här är kallt, visserligen. Men människorna! Bykänslan är väldigt varm och omhändertagande. Ingen storstadsstress. Man tar dagen som den kommer.

undefined

Oskar Schulz

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke Sportjournalist.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Vet ej.
2017 – så är livet nu: Jobbar som kommunrevisor i Helsingborg.
   – Sportjournalist blev jag tyvärr inte. Jag jobbar som kommunrevisor i Helsingborg. Mitt arbete är att utreda granska och analysera. Det är väldigt intressant för en allvetare som jag. Det är nog lite likt ert jobb som journalister, att granska, säger han.
   I jobbet möter han politiker och tjänstemän som alla är experter på sitt specialområde – och som revisionen ska granska.
   – Då gäller det att ställa bra följdfrågor. Att lyssna, men ändå vara ganska tuff, säger Oskar Schulz.
   I reportaget från 1997 jämför Per Svensson situationen för skolelever i akademikerstaden Lund och industriorten Bjuv. Men Oskar Schulz menar att uppväxten i Bjuv var en bra språngbräda.
    – Jag hade alltid väldigt lätt i skolan. Jag var inte direkt motiverad, kanske, men jag var intresserad av att studera och vår klass tyckte det var kul med kunskap. Läraren Håkan Larsson var en del av det. Vi hade ofta tävlingar i samhällskunskap. Vi fick en bok och sedan delade vi in oss i lag och hade quiz.
   Håkan Larsson, som jobbar kvar på Varagårdsskolan, höll i kvarsittningarna. Oskar var en av flera elever som gick dit frivilligt, bara för att det som Håkan hittade på var så intressant.
   Efter gymnasiet var det självklart för Oskar att plugga vidare.
   – Jag har aldrig varit den här killen som gillar att skita ner mig och byta däck. Samtidigt var jag sportnörd när jag var ung, så jag tror att det var därför jag sa att jag ville bli sportjournalist.

Att optimismen steg efter millennieskiftet kan ha berott på tidsandan, tror hon, och att den sedan sjönk knappt tio år in på det nya århundradet beror definitivt på en sak: Jobben. Den ekonomiska nedgången kring år 2008 slog extremt hårt mot just ungdomars arbetsmarknad.

– När man frågar unga om deras egen framtid, säger Tiina Ekman, så är just detta att kunna försörja sig så otroligt viktigt. Bostad och utbildning, men framför allt jobb, det är supercentralt. Att kunna påbörja ett eget vuxenliv.

undefined

Liselotte De Mello (tidigare Persson)

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Bli förskollärare och flytta till USA - Florida.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Är förskollärare och har flyttat till USA - Florida.
2017– så är livet nu: Pluggar till förskollärare, har två barn och bor i Bjuv.
   Liselotte De Mello har precis gått klart första terminen på utbildningen till förskollärare. Vägen till yrket har varit lång och krokig.
   – Då, i högstadiet, valde jag det för att jag trodde det var den lättaste linjen. Och när jag själv fick barn så ändrades det, säger Liselotte.
   Under mer än tio år jobbade hon i butik. Och så vände allting – igen.
   – Jag växte till mig och tänkte: Vad ska jag bli när jag blir stor? Mitt senaste jobb var i livsmedelsbutik och jag kände att jag inte ville sitta där tills jag blev 65, utan göra något mer meningsfullt, säger hon.
   Efter första terminen på nya utbildningen är hon säger på att hon valde rätt.
   – Det viktiga är att forma de nya medborgarna, säger hon.

undefined

Per Sjöborg

1997: Vad hoppas du göra när du är trettio år, vilket är ditt drömyrke? Jag skulle vilja jobba med reklam.
1997: Vad gör du när du är trettio år, hur blir verkligheten? Jobbar på en reklambyrå.
2017: Jobbade som fotograf. Avled i augusti 2017.
   Pers föräldrar Eva och Gunnar Sjöborg säger att familjen gärna vill att sonen är med i publiceringen. Per Sjöborg jobbade som frilansfotograf, knuten till en reklambyrå i Helsingborg. Han avled i augusti i år.
   – Han reste över hela världen. Han hade planerat en resa till Kina, när han dog, säger Gunnar Sjöborg.
   Per Sjöborg drabbades av diabetes när han var 15 år. Som en följd av det fick han i augusti 2017 hjärtstillestånd när han tränade på ett gym, och hans liv gick inte att rädda.
   Sedan dess har han hyllats på sociala medier. Bilden är vald av familjen och föreställer Per när han kitesurfar.
   – Vi fick 1 500 kommentarer och över 150 personer kom på begravningen. Det var en uppskattad pojke, säger Gunnar Sjöborg.