Rasmus, 23, tog sitt liv • Lämnade kvar ett brev: "Förlåt till er alla jag sårat"

”Det gör så ont att han tänkte att han gjorde oss en tjänst genom att dö”

OSKARSHAMN. ”Jag är rädd att jag ska dö”, sa 23-årige Rasmus Sjösten Slättås till sin mamma när den nyutskrivna medicinen gav honom hjärtklappning.

En vecka senare tog han sitt liv.

Rasmus lämnade glada minnen och sorg efter sig, men också ett hemligt brev som mamma Anngelica Slättås hittade av en slump.

Det var inget avskedsbrev.

Utan ett brev som säger allt om den sjukdom som många lider av men få pratar om.

Publicerad 26 maj 2018 kl 05.05

Ytterdörren öppnas och slås igen på vad som känns som en sekund.

– Hej, hej! hörs från hallen.

Ett par skor tas av och en jacka hängs upp.

Det är Linnea, 14, som har kommit hem från skolan.

Ljudet av ytterdörren får mamma Anngelica att reagera. Det är svårt att avgöra om det är av lättnad eller fasa. Men reaktionen är inbyggd. De senaste åren har Anngelica varit van vid att hennes son, Rasmus, kommit och gått.

Med åren blev det ett ljud av trygghet och Rasmus "tjena!" studsar fortfarande mellan tapeterna om man lyssnar riktigt noga.

Men Rasmus finns inte längre.

Den 2 januari i år tog Rasmus Sjösten Slättås livet av sig efter flera års kamp mot psykisk ohälsa.

Rasmus blev 23 år gammal och nu sitter vi här, i familjens kök i Oskarshamn, för att prata om familjens kamp in i det sista.

undefined

Så sent som i julas kände Fredrik och Anngelica Slättås att det pekade åt rätt håll.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

undefined

Rasmus Sjösten Slättås började må dåligt sensommaren 2015, även om han inte pratade om det i början.

Foto: PRIVAT

"Ica-påse full med mediciner"

Det var sensommaren 2015 som Rasmus började må dåligt, även om han inte pratade om det. Till slut sökte han hjälp på egen hand utan att berätta för familjen. Han fick senare diagnosen bipolär sjukdom och det skrevs ut mediciner som i de flesta fall inte fungerade.

– När vi städade ur hans lägenhet var det en stor Ica-påse full med mediciner, och vi har mediciner nere i källaren också, säger Anngelica.

Allt blev bara värre, även om det flera gånger pekade åt rätt håll. Det fanns positiva stunder och så sent som i julas kände familjen att det kändes bra.

Att det fanns en ljusning.

– Dagen innan nyårsafton pratade han väldigt mycket om att han sökt utbildningar, satt upp sig för bostad i Uppsala, att han läste franska på nätterna. Han var så himla positiv. Den dagen kändes det bra. Ambitionen var att flytta till Uppsala, berättar Fredrik Slättås, Anngelicas make och Rasmus styvpappa sedan 17 år tillbaka.

Men vi går tillbaka till 2015 igen.

 Så sent som i julas kände familjen att det kändes bra

undefined

Rasmus blev körd till psykiatrin iförd handfängsel i sällskap av två poliser. Här en bild från när Rasmus tågluffade.

Foto: PRIVAT

150 unga dör i självmord varje år

• Ungefär 1 500 personer dör till följd av självmord varje år i Sverige. Det är fyra personer – varje dag.
• Sedan mitten av 1990-talet har självmorden minskat i alla åldersgrupper, förutom bland unga.
• Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna bland ungdomar mellan åldrarna 15 och 24 – ungefär 150 personer dör till följd av självmord i den åldersgruppen varje år.
• Samtidigt genomförs cirka 15 000 självmordsförsök och ungefär 150 000 bär på självmordstankar.

Bortförd i handfängsel

I november det året tog Rasmus kontakt med psykiatrin i Oskarshamn och han hade något viktigt att få ur sig: Att han hade självmordstankar.

Rasmus, iförd handfängsel, blir därefter körd till psykiatrin i Västervik i sällskap av två poliser.

Det låter väldigt dramatiskt vid en första kontakt med psykiatrin. 

– Väldigt dramatiskt, och det gjordes en Lex maria på det sen. En kille som känner att han egentligen inte vill öppna sig men som ändå säger det här... och blir sedan körd i polisbil, säger Anngelica och skakar på huvudet.

Att jag var så godtrogen och tänkte att han får hjälp nu

Rasmus berättade för familjen att han hade åkt och hälsat på farmor och farfar men i själva verket befann han sig på psyket i Västervik.

Men till slut kom det fram.

– Och jag sa till Rasmus: "Gud, jag är så glad att du tagit kontakt med psykiatrin. Nu kommer de att kunna hjälpa dig och allt kommer att bli bra". I dag känner jag mig lite lurad. Att jag var så godtrogen och tänkte att han får hjälp nu. Just då visste jag inte heller att han hade självmordstankar, säger Anngelica och gråter.

undefined

Rasmus berättade för Fredrik, Anngelica och lillasyster Linnéa Slättås att han åkt och hälsat på farmor och farfar. I själva verket befann han sig på psyket.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

undefined

"I dag känner jag mig lite lurad. Att jag var så godtrogen och tänkte att han får hjälp nu", säger Anngelica Slättås.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Inte sovit på över två år

Anngelica beslöt sig för att försöka hålla koll på Rasmus utan att han själv visste om det.

Via Facebooks meddelandeapp Messenger kunde hon se när han var aktiv, vaken och vid liv. Om Rasmus var inaktiv hade han antagligen bara gått och lagt sig.

Då visste Anngelica fortfarande inte om självmordstankarna.

– Men jag kände att något var fel. Det kändes inte bra. Min magkänsla sa att det inte var bra.

– Och sedan dess har det varit så, i två och ett halvt år har jag alltid kollat telefonen varje natt vid klockan två, klockan fyra och så vidare. För att ha koll. Det har blivit inprogrammerat. För jag ville veta om han sov ordentligt, säger Anngelica.

Jag kan fortfarande vakna på nätterna för att kolla telefonen

Beteendet finns fortfarande kvar.

– Jag har inte sovit ordentligt en enda natt på två och ett halvt år. Det har satt sig och blivit som en klocka. Jag kan fortfarande vakna på nätterna för att kolla telefonen. Han skickade ju alltid till mig på Messenger. Så det där pling-ljudet får mig oftast att reagera... 

Med tiden fick Anngelica full koll på Rasmus dygnsrytm.

– Han kunde fråga "oj är du också vaken mamma?" Jag svarade att "ja, jag sover lite dåligt". Han förstod nog inte varför jag faktiskt var vaken, säger Anngelica.

undefined

"Hade han haft alla pengar i världen hade han delat ut det till människor som har det dåligt och själv levt på vatten och bröd. Sådan var han. Han tänkte på sig själv sist", berättar Rasmus styvpappa Fredrik.

Foto: PRIVAT

Brydde sig bara om andra

Rasmus var social och engagerad, hade ett stort intresse för historia och krig, politik och presidentval, människor och barn som far illa, tv-spel, samhällsproblem och samhällsutveckling.

– Hade han haft alla pengar i världen hade han delat ut det till människor som har det dåligt och själv levt på vatten och bröd. Sådan var han. Han tänkte på sig själv sist. Jämt, säger styvpappa Fredrik.

– Det gör också så ont nu...att han tänkte att han gör oss en tjänst genom att dö. Att vi inte ska behöva vara oroliga mer. Att han varit en belastning. Det var han ju verkligen inte, säger Anngelica.

Han tänkte på sig själv sist. Jämt.

Hon sveper handen över sin kind och torkar en tår.

– Han kunde säga ”mamma, du får inte vara ledsen, du får inte gråta”, men jag sa att ”det är inte för att du gör mig ledsen. Jag är ledsen för att jag älskar dig och vill att du ska må bra”.

undefined

"Rasmus kunde säga ”mamma, du får inte vara ledsen, du får inte gråta”, men jag sa att ”det är inte för att du gör mig ledsen. Jag är ledsen för att jag älskar dig och vill att du ska må bra”, säger mamma Anngelica.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

undefined

Rasmus tar studenten och gratuleras av sina systrar Linnea och Evelina Sjösten Slättås.

Foto: PRIVAT

Timmarna av ovisshet

Natten till den 2 januari ringde Rasmus till Anngelica.

Han var orolig och de pratade i en timme.

– Jag försökte få honom att tänka på oss och att vi älskar honom, säger hon.

Sedan gick Rasmus ut på en promenad, vilket gjorde Anngelica orolig.

”Tänk om han dränker sig i hamnen och aldrig mer kommer tillbaka?”

– Men sedan såg jag på Messenger att han var hemma igen. ”Fasen vad jag stressar upp mig hela tiden”, tänkte jag.

06:00 vaknade Anngelica igen. Hon såg att Rasmus fortfarande var vaken och aktiv. ”Ska du inte gå och lägga dig nu, så kan vi prata sen?” skrev Anngelica till sin son utan att få svar.

Ett par timmar senare publicerade Rasmus en suddig bild på sig själv på Instagram.

Bildtexten löd: 

”Kan vi inte bara lova oss själva att vara lite snälla?”

– Det syns på bilden att han inte mår bra, säger Anngelica när hon ser bilden nu.

undefined

Familjebild på Anngelica, Fredrik, Rasmus och Linnea tillsammans.

Foto: PRIVAT

Har du självmordstankar?

• Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder.

• Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Ge konkreta exempel på varför du tror att det finns en självmordsrisk. Visa empati och döm aldrig. Men vidhåll att alla har ett eget ansvar för sina handlingar.

• En självmordsnära person behöver träffa någon från psykiatrin på en gång. Ring 112 eller åk till en akutmottagning. Om möjligt – lämna inte personen ensam.

• Självmord är ofta impulshandlingar.

• Självmordsnära människor är ofta ambivalenta in i det sista. Det går att påverka dem. Betona att det går att få hjälp och att saker och ting kommer att bli bättre.

• Bris: 116 111, bris.se. Vuxentelefon: 077-150 50 50.

• Hjälplinjen: 0771-22 00 60.

• Jourhavande präst: Nås via 112.

• Svenska föreningen för psykisk hälsa: sfph.se

• Föräldratelefon: 020-85 20 00.

• Självmordslinjen: 90101

• Röda korset: redcross.se. Telefonjour: 0771-900 800.

• Jourhavande kompis: 020-22 24 44.

• SPES (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.se.

• Telefonjouren: 08-34 58 73.

• Källor: mind.se och www.spesistockholm.se.

”Du har sådan panik i ditt ansiktsuttryck”

Sent på kvällen den 2 januari har fortfarande ingen fått tag på Rasmus och Anngelica och Fredrik bestämmer sig för att åka dit.

– ”Fredde, kan inte du gå upp?” sa jag. Och jag kände hur jag satt och stirrade på den där trappuppgången. Min magkänsla sa att något inte var bra, minns Anngelica som stannade kvar i bilen utanför.

Minuterna går, portdörren slås upp igen.

– Du hade sådan panik i ditt ansiktsuttryck. Och jag kände att jag måste ut ur bilen, men du skrek ”sätt dig i bilen”. Så då förstod jag att det hänt något fruktansvärt, säger Anngelica.

Fredrik hade hittat Rasmus död.

– När jag öppnade dörren var det kolsvart i lägenheten, säger han.

Då förstod jag att det hänt något fruktansvärt

undefined

Fredrik hittade Rasmus död i lägenheten på kvällen den 2 januari 2018..

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Det hemliga brevet

Efter Rasmus död hittade Anngelica ett hemligt textdokument skrivet av Rasmus själv.

Ett brev som var nära att följa med honom in i döden.

Men en dag i höstas loggade Rasmus in på sitt mejlkonto på Anngelicas mobiltelefon. Det hela glömdes bort, men när Rasmus dog låg hans inloggning kvar på mammas telefon.

– Han hade ett dokument där, ”Bipolär”, som jag öppnade och läste, och jag tänkte att det var något han laddat ner. Men det var något som han skrivit själv, säger hon.

undefined

I texten som Rasmus skrivit berättar han om sin sjukdom och om hur dåligt han mått.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

undefined

"Förlåt till er alla jag sårat. Förlåt för alla lektioner jag har stört. Förlåt för mina märkliga sidor. Förlåt", skriver Rasmus i dokumentet.

Foto: PRIVAT

I brevet skriver Rasmus bland annat:

”Jag vill först och främst be om ursäkt och förlåt. Förlåt till er alla jag sårat. Förlåt för alla lektioner jag har stört. Förlåt för mina märkliga sidor. Förlåt. Det finns en anledning till varför jag ibland mår otroligt bra och tar för mig ibland för mycket, och varför jag ibland mår så pass dåligt att jag försökt ta slut på det.”

Han tillade även:

"Att leva med bipolär sjukdom kommer bli jobbigt och svårt att acceptera men samtidigt är jag lättad att jag har en förklaring till mitt mående och beteende. Ifall man inte får hjälp så slutar det illa...."

– Det gör otroligt ont i mig att läsa det här. För man förstår ju verkligen att han... han ju har mått skitdåligt, säger Anngelica.

undefined

Rasmus tillsammans med sina två systrar Linnea och Evelina.

Foto: PRIVAT

Orkar inte gå ut

Rasmus död gör sig påmind i vardagen.

Anngelica har haft svårt att röra sig ute i samhället efter det som hände.

– Jag går inte till affären, jag går inte in till stan. Jag kunde knappt gå utanför dörren i början, för jag hade sådan panikångest, jag kände hur hjärtat slog, säger hon. 

Vissa människor kommer fram och vill prata och fråga om det som hänt. Medan andra undviker Anngelica och Fredrik helt och hållet, men de är medvetna om att det är så det kan bli.

– Jag har precis börjat gå lite själv med hunden, och då kan jag ibland känna oro att möta någon för jag är inte alltid så stark att jag orkar prata med någon.

Däremot uppskattar familjen allt stöd.

– Det är så många som verkligen bryr sig. Vi har haft och har väldigt fina vänner och bekanta och vid sådana här tillfällen ser man verkligen det, säger Fredrik.

undefined

Anngelica luktar på Rasmus parfymflaska. "Den här doften väcker så många känslor", säger hon.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

undefined

Rasmus älskade att resa ”och ville besöka Prag en gång till innan han dör”.

Foto: PRIVAT

Ett sista hopp

Anngelica lägger händerna på Rasmus parfymflaska. På väggen hänger en tavla på Rasmus framför Eiffeltornet. Han älskade att resa ”och ville besöka Prag en gång till innan han dör”. 

– Den här doften väcker så många känslor, säger Anngelica och blundar.

Nu hoppas hon att Rasmus död ska kunna göra skillnad.

– Han har själv skickat in en anmälan om att han blivit felbehandlad.

Jaså, när gjorde han det?

– Samma dag som han dog. Någonstans kände han att han inte fått rätt hjälp, säger Anngelica.

Så pass medveten var Rasmus om sin situation.

– Ja, han läste på om allting, men hade så svårt att sedan kräva något. För han ville inte vara till besvär. Han visste vad han borde ha fått men hade svårt att begära det själv, säger Anngelica.

undefined

Samma dag som Rasmus dog skickade han in en anmälan om att han hade blivit felbehandlad.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

 

LÄS MER OM "VI SOM BLEV KVAR"

Jonas Gardell: Hur kan vi svika dem som drabbats av det allra värsta?

Fyra personer tar sitt liv – varje dag

Tove, 24, tog sitt liv: ”Förlåt, jag älskar er villkorslöst”

Dennis försökte ta sitt liv: ”Ingen vill höra en 13-årig kille prata känslor”

Sissela, 25, planerade sitt självmord – räddades av sin mamma