”Vi får abstinens när vi inte tränar”
Jacob Walleberg, 33, Nordanå, dansare, musikalartist och danslärare
Hur känns det att jobba hemifrån?
– Just nu har vi varit hemma i en vecka. När väl produktioner är färdiga har vi vanligtvis rätt mycket fritid. Men nu har allt ställts in, daglig träning, balett och jobb. Det har kommit upp fler onlineklasser – danscentrum syd sänder live. Vi får abstinens när vi inte tränar och påverkas definitivt av detta. Det finns ingen riktning i livet just nu, allt blir väldigt annorlunda. Dansen är gemenskap och man måste göra det på plats.
Känner du någon oro?
– Jag känner oro för hela branschen. Det är många projekt och kommande föreställningar som ställts in. Hur kulturen i Sverige på sikt kommer ta det här, vet jag inte. Hur hälsoaspekten på lång sikt blir om alla går in i karantän, vet jag inte heller. Om folk slutar träna så mår de sämre. Det finns ingen struktur. För oss innebär det självdisciplin och att vi måste träna på egen hand. Jag är rädd för att mina föräldrar ska bli sjuka, men inte för att själv bli sjuk.
Det finns ingen riktning i livet
Vad har din arbetsplats för förhållningssätt?
– Alla måste vara hemma. Malmö opera tog ställning att göra uppehåll för alla föreställningar. Vi får behålla lönen än så länge, men många frilansare och kommande bokningar blir väldigt sårbara. Jag har möjligtvis två kommande projekt som eventuellt stänger ner.
”Att lämna datorn för att slänga in en tvätt är inte alltid dåligt”
Maria Jönsson, 41, Ystad, automationsingenjör på Connectitude
Hur känns det att jobba hemifrån?
– Det har varit enkelt för mig att komma i gång här hemma. Det jag jobbar med kan man nästan göra var som helst, för det är fjärrövervakning vi jobbar med. Det är lite ensamt, vi har ett väldigt trivsamt kontor och vi tänker bra i grupp. Det kan jag sakna.
– Det är skönt med sovmorgon, jag pendlar normalt sett en timme enkel väg till jobbet. Det är lite både och med att jobba, på ett sätt blir man lättare distraherad, men att lämna datorn för att slänga in en tvätt är inte alltid dåligt.
Det är lite ensamt
Känner du någon oro?
– Det är klart man känner oro. Men jag försöker att lägga fokus på att driva framåt, jobba hemifrån och ha mysiga hemmakvällar med sonen. Vi håller oss mest hemma, inga kalas och vi träffar inte min mamma. Men att stressa upp sig blir bara jobbigt för barnen och samhället i stort. Vi får hjälpas åt att få samhället på fötter igen.
Vad har din arbetsplats för förhållningssätt till det här?
– Vi följer folkhälsomyndighetens direktiv. Vi får jobba hemma om vi vill – vill vi vara på kontoret går det bra. Men det kan ju förändras.
”Jag är rädd för att man vänjer sig vid det beröringslösa”
Johan Svensson, 44, Lund, skådespelare och ljudboksinläsare
Hur känns det att jobba hemifrån och hur ser din vardag ut?
– Jag läser in ljudbok hemma just nu. På ett sätt är det ingen skillnad, på ett annat sätt är det all skillnad.
– Anledningen är oförändrad, det blir en slags isolering. Jag skulle ändå inte träffat någon i jobbet nu under mars månad. Men jag kan inte gå ut och träffa mina vänner på samma sätt som tidigare, så isoleringen blir ännu större än vad jag väntat mig.
– Till vardags tycker jag det är skönt med lite rutiner. Det känns extra viktigt nu att läsa nyheter – i någon sorts relevant urval – och att ha kontakt med familj och vänner lite mer regelmässigt. Eftersom jag har ett par olika arbetsuppgifter försöker jag varva mellan dem och pausa med en film eller lite nöjesläsning, så att det inte blir för enahanda. Och att ta mig ut en stund och få frisk luft och rörelse.
Isoleringen blir ännu större än vad jag väntat mig
Är du orolig?
– Inte orolig för egen del, men för hela branschen är det tråkigt. Den här branschen är kreativ, väldigt kreativ vilket kanske får många att hitta nya vägar att nå ut. Men teater färdas inte alltid vackert i medier… teater ska ju upplevas live i samma rum. Där är den vacker!
– Vad gäller ljudböcker, så kanske den branschen får ett uppsving, jag tror man kommer konsumera mer böcker och andra streamingtjänster.
– Jag är rädd för att när detta är över, att man kanske får ett uppdämt behov av kontakt. Att man vänjer sig vid det beröringslösa, inte ser varandra i ögonen. Den digitala världen vi konsumerar och kanske använder oss av ännu mer just nu, gör att man träffas mindre och har vi otur så vänjer vi oss vid det.
”Man kopplar aldrig ner”
Emma Anckar, 35, Malmö, produktionsansvarig på SVT
Hur känns det att jobba hemifrån och hur ser din vardag ut?
– Normalt sett är det fullt möjligt, men extra rörigt när barnen, som denna veckan, är snuviga och måste vara hemma samtidigt. Det är pressande och jag blir ofokuserad. Jag känner mig otillräcklig på alla fronter, jobbmässigt och i mitt föräldraskap. Man kopplar aldrig ner, jobbar när barnen sover på dagen och sena kvällar när barnen lagt sig för natten.
Man distanserar mig mer från folk
Är du orolig?
– Jag är inte orolig över att jag skall få viruset, men jag har anhöriga som kan drabbas värre än mig som jag tänker på. Jag oroar mig mest över ekonomin, arbetslösheten ökar, räntorna kanske stiger, kronan faller. Man distanserar sig mer från folk. Svenskar var redan innan viruset tenderat att vara distanserade från varandra, man vill inte sitta bredvid någon annan på bussen, möta någon i affären osv… Jag gillar mer tanken med att låta oss friska bli smittade så att vi får flockimmunitet, så att samhället kan gå vidare på något sätt. Nu är det problem på alla håll, småbarnsföräldrar drabbas hårt främst på ett karriärmässigt sätt. Ska man rekrytera någon inhoppare så är jag rädd att man kanske måste diskriminera de som har barn, det är ju inte lönt eftersom de troligtvis ändå måste vara hemma med barnen. Allt blir pressat.
Vad har din arbetsplats för förhållningssätt till det här?
– Vi ska jobba hemma om man inte jobbar med sändningskritiska uppdrag. Det största problemet är väl att vi skall passa våra barn samtidigt.
”Det blir lätt att man bara slänger in en mikropizza”
Algot Gradin, 17, Malmö, Sundsgymnasiet Vellinge
Hur känns det att studera hemifrån?
– Det är tråkigt att inte träffa klasskamraterna på riktigt. Lunchrasterna är ibland för korta för att man skall hinna laga lunch hemma så det blir lätt att man bara slänger in en mikropizza. Jag skulle inte kunna vänja mig vid att plugga på distans. Det är svårt med självdisciplin, det finns fler distraktioner hemma som man inte har i skolan, det är ingen riktigt som har koll på en på samma sätt.
– Som i dag ”skolkade” jag på lunchen och gick ut och käkade lunch med mamma i stället. Men det är ju ingen som märker det så länge jag gör min uppgift. Det som är bra med detta är att jag kan lägga mer fokus på de ämnen jag ligger lite efter i, de ämnen jag ligger före i kan jag bromsa lite. Man ges tid till att omprioritera.
Det är ingen som riktigt har koll på en
Känner du någon oro?
– Jag är personligen inte orolig för coronaviruset, det finns så många olika sjukdomar man kan dö i. Jag tycker det i nuläget känns som en överdrift, men om man jämför oss med Italien så är vi ju en underdrift. Jag har många vänner som ska ta studenten, de är oroliga för sina betyg och att de inte skall kunna ta studenten. Som tur är behöver jag inte oroa mig för det.
”Fördelen är att jag blir mer effektiv”
Annika Brocknäs, 53, Höllviken, service delivery manager på Assa Abloy
Hur känns det att jobba hemifrån och hur ser din vardag ut?
– Det fungerar i stort sett bra. Mina normala arbetsdagar består av många skypemöten med kolleger i andra länder. Det som är mest negativt är avsaknaden av sociala kontakter. Här fyller de sociala medierna en viktig funktion
– Fördelen med att jobba hemma är att jag blir mer effektiv, normalt sett reser jag utomlands en del och pendlar fram och tillbaka till Malmö varje dag. Nu kan jag lägga även restiden på mitt arbete i stället. Men jag känner mig isolerad.
– Jag har fortfarande jättemycket att göra på jobbet, vi har möten hela dagarna. Jag är glad så länge barnen kan vara i skolan, min äldsta dotter går på gymnasiet och har hemundervisning, det spekuleras ju i att barn inte kan få viruset eller vara smittbärare.
Min arbetsplats blir en osäker plats
Är du orolig?
– Min oro är för de som är den utsatta gruppen, min mamma som är 80 år och min särbo är i riskgrupperna.
– Sedan oroar jag mig för hur detta påverkar samhället i stort, och på sikt, man ser ju redan vilka effekter det har. Min egen arbetsplats blir ju också en osäker plats. Vi kan inte förutspå vad som kan hända, men vi anpassar oss så gott det går. Vi försöker ha ett sunt förhållningssätt, hur man nu kan ha det.
Vad har din arbetsplats för förhållningssätt till det här?
– De har varit väldigt tydliga. Från och med i måndags skulle alla jobba hemma och inga resor.
– Mina kolleger utanför Sverige tycker att Sverige varit liberala i frågan. Mina kolleger är mer isolerade än vad vi är. Jag hoppas inte vi kommer dit.
”Jag har långt gången cancer så jag undviker att träffa folk”
Farideh Arman, 63, verksamhetsansvarig på Kvinnorättsförbundet i Malmö
Hur känns det att jobba hemifrån?
– Det är väldigt tråkigt att vara hemma. Den verksamhet vi driver handlar om att träffa våldsutsatta kvinnor och barn. Nu får vi ta rådgivningen på Whatsapp, Skype eller telefon. En del kvinnor vill inte prata i telefon, då träffas vi i parken. Men vi måste hålla avstånd, jag har en långt gången cancer och tillhör riskgruppen så jag undviker att träffa folk. Våra aktiviteter får mina kolleger hålla i, jag saknar mammorna och barnen.
Våld mot kvinnor har ökat kraftigt
Känner du någon oro?
– Gamla och riskgrupper gör mig orolig. Ingen kunde förutspå att detta skulle kunna hända.
– I Iran måste man multiplicera med tio vad regimen säger. Jag har fått mejl och meddelanden från Iran att våld mot kvinnor har ökat kraftigt. När folket måste vara hemma, ökar den ekonomiska pressen vilket tenderar att skapa mer våld i hemmet, isoleras man kan man ju inte heller fly.
– I stället för att ta hand om varandra och visa kärlek blir det bråk. Och det är kvinnor och barn som drabbas mest. Hittills har jag inte sett att det blivit mer våld i hemmen i Sverige. Men det kanske ökar med isoleringen.
Vad har din arbetsplats för förhållningssätt?
– Vi ses bara i mindre grupper, när vi har språkcafé får vi sitta med avstånd, träningen har upphört, men vi försöker fortfarande styra upp utomhusaktiviteter.
Premium
