Minnena av storbranden för 75 år sedan lever kvar i Rödeby

Barnhemmet förvandlades till ett rasande eldhav – elva barn omkom

Städningen i köket på barnhemmet slutade i fullständig katastrof.

Den lättantändliga fernissan fattade eld och på ett ögonblick stod hela byggnaden i lågor. Elva barn omkom i eldhavet.

– Det blev som en blåslampa. Elden drog igenom barnhemmet och utmynnade i en fasansfull tragedi, säger Inga Bergström, 89, i Rödeby hembygdsförening.

Publicerad 19 apr 2019 kl 22.04

Barnhemmet i Rödebyholm inrymdes i Skrapes gård. En stor, välskött och i betraktarens ögon fin gård där ägarna inte alltid bodde själva.

– Det var fint folk som hade gården och man lät anställa andra som skötte om driften, säger Inga Bergström.

I mitten av 1920-talet köpte Förstamajblommekommittén i Karlskrona gården och förvandlade den till ett barnhem, avsett för barn vars föräldrar vårdades på sanatoriet för tuberkulos. Barnen som hamnade på Rödebyholm var i åldrarna 2-15 år, kom från olika delar av Blekinge och stannade i allt från någon vecka till flera månader.

Barnhemmet invigdes 1932 men fick inte mer än tolv år. På kvällen 27 mars krigsåret 1944 ödelades hela byggnaden i en av den tidens värsta brandkatastrofer i Blekinge.

Inga Bergström minns branden väl, händelsen har klistrat sig fast i medvetandet. Inte minst eftersom hon ofta var där för att besöka sin bästa vän, Britta.

Flickornas vänskap trotsade oddsen

Flickornas vänskap trotsade oddsen. Som boende på orten saknade Inga anledning att vara på barnhemmet och barnen från Rödebyholm fick egentligen inte vara ute på byn.

– Vi lärde känna varandra i skolan. Vi hade samma väg hem och det var på så vis som vi lärde känna varandra, säger Inga och berättar vidare:

– Britta kände sig lite utsatt och ensam när hon började skolan men vi fäste oss vid varanda.

På kvällen 27 mars 1944 slocknade elva barns liv när barnhemmet de bodde på brann ned.

Foto: JENS CHRISTIAN

Efter katastrofen hölls en minnesstund i kyrkan för de avlidna. Därefter transporterades de till respektive hemort för begravning.

Foto: JENS CHRISTIAN

Efter tragedin fick Rödeby ett eget brandförsvar. ”Frågan om säkerhet väcktes på allvar då”, säger Inga Bergström.

Foto: JENS CHRISTIAN

De båda flickorna, 11-12 år gamla, förblev goda vänner. Inga följde ofta med sin kompis hem till barnhemmet och kom att vistas där allt oftare.

I slutet av 1943 hade Brittas föräldrar kryat på sig så mycket att hon kunde åka hem till sin hemort och Inga började på läroverket i Karlskrona. 

Det var på morgontåget dit den 28 mars 1944 som hon fick höra om tragedin.

– På den tiden hade vi ingen elektrisk belysning så man gick och lade sig ungefär när mörkret föll, därför visste jag inte vad som hände där på kvällen innan.

Glöd i AGA-spisen

Det som hände var att en 15-årig pojke fick i uppdrag att fernissa trägolvet i det stora grovköket. Den mycket lättantändliga lacken självantände plötsligt. Eftersom det fanns en del glöd kvar i den robusta AGA-spisen samt en stor påfyllningsdunk med cellulosalack på golvet utbröt en våldsam eldstorm.

Det blev ett eldhav. I mitten av huset fanns en stor trappuppgång. Den blev väl som en stor blåslampa

Branden fick ett explosionsliknade förlopp och lågorna fick snabbt fäste i trähuset.

–Det blev ett eldhav. I mitten av huset fanns en stor trappuppgång. Den blev väl som en stor blåslampa, elden flög fram och upp genom trappan till sovsalarna där barnen låg.

Full panik utbröt i barnhemmet. En överlevare, Nina Palmquist, berättar i BLT.

Brandresterna efter barnhemmet i Rödebyholm den 27 mars 1944.

Foto: DN

Syster Agda Alm med barnhemsbarnen som överlevde katastrofen.

Foto: DN

Elva barn omkom i lågorna.

Foto: DN

Mycket folk kom för att hedra offren vid minnesstunden i kyrkan den 4 april 1944.

Foto: DN

Flaggan på halv stång vid stationshuset i Rödeby.

Foto: DN

– Vi var fyra flickor i mitt rum. Plötsligt slogs vår dörr upp, det var som en orkan svepte genom huset. Hela huset skakade. Jag hade min säng närmast fönstret och jag förstod att det bara fanns en väg ut. Men jag hade så svårt att få upp de gammaldags fönsterhakarna och händerna skakade så, säger hon till tidningen.

Slängde sig ut ur fönstret

Hon fick till slut upp fönstret och slängde sig ut. Hon landade på en vedstapel, skar sig på benet men överlevde som ett av tolv barn.

Elva barn omkom när den pampiga mangårdsbyggnaden i ett slag förvandlades till en dödsfälla. I några fall utplånades hela syskonskaror om tre barn.

Något brandförsvar fanns inte i Rödeby vid tiden för katastrofen, räddningsstyrkorna ryckte ut från stan, Karlskrona.

Men tack vare en hjälteinsats kunde flera barn räddas till livet. Ett ungt biträde, själv tidigare barnhemsbarn, trotsade lågorna och sprang in i eldhavet eftersom hon visste var sängarna stod. Fyra barn överlevde tack vare henne.

Hon belönades senare med 500 kronor av landshövdingen för sin insats.

Tragedin lever kvar i närområdet och i minnet hos de inblandade. Samtidigt som den rev upp ett djupt sår bidrog den också till att Rödeby fick ett eget brandförsvar.

– Man fick upp ögonen för säkerheten på ett annat sätt, innan var det ingen som tänkte på något sånt. Två år senare fick vi en egen brandkår och den är fortfarande kvar, säger Inga Bergström.

Förvridna järnrester efter branden

Omedelbart efter branden låg förvridna järnrester av sådant som inte brunnit kvar på gården. Lösa delar fladdrade i vinden och bara skorstenen stod kvar.

undefined

Inga Bergström minns branden.

undefined

Minnet av storbranden i Rödeby 1944 lever ännu kvar i minnet i bygden. Elva barn omkom.

Så småningom röjdes skräpet undan och bara en en liten del av stengrunden är kvar.

För att hedra minnet av de omkomna satte Rödeby hembygdsförening upp en minnesplakett på platsen för 15 år sedan. 

Vi ville göra något, det är en enkel sak för att visa både vad som har hänt och att vi inte glömmer bort dem

Överlevande och andra med koppling till barnhemmet, däribland Ingers väninna Britta, deltog.

– Vi ville göra något, det är en enkel sak för att visa både vad som har hänt och att vi inte glömmer bort dem, säger Inga Bergström.

Barnhemsbarnen i Rödeby blev med åren ett naturligt inslag på orten. På ett träd i det här skogspartiet ristade flera av dem in sina namn, berättar Inga Bergström.

Minnesplaketten sattes upp vid landsvägen alldeles vid tomtgränsen till platsen där barnhemmet låg för att hedra de omkomna barnen.

Branden i barnhemmet rasade med våldsam kraft och lågorna syntes på långt håll. Men Inga Bergström, då 14 år, såg eller märkte inget eftersom hon gått och lagt sig tidigt.

Hon och Britta förblev goda vänner genom åren och höll kontakten tills alldeles häromåret då Britta avled. 

– Vi hade många år tillsammans och glömde aldrig bort varandra. Faktum är att vi alltid höll oss uppdaterade även om inte sågs så ofta på slutet, säger Inga.