Prins Henrik av Danmark stod ständigt i skuggan av sin fru, drottning Margrethe, och accepterade aldrig sin biroll.
Prins Henriks sista tid i livet blev mörk. Han plågades svårt av sin demens och han gav vid flera tillfällen uttryck om hur missnöjd han var med sin situation.
Under de sista åren gav han allt oftare uttryck för sin bitterhet, och det kulminerade när han förklarade att han inte som planerat ville begravas vid sin frus sida i Roskilde domkyrka. Ett halvår senare, i februari 2018, avled han på Fredensborgs slott.
Om en månad är det premiär för en ny dokumentär om prins Henrik som ska ta upp just de sista tunga åren.
”Genom ljudinspelningar, som aldrig har spelats upp offentligt tidigare, kommer vi tätt på människan prins Henrik och hans kamp för att finna sin plats i Danmark och sin roll som drottningens man”, skriver Danmarks Radio i ett pressmeddelande.
Det är journalisten Stéphanie Surrugue som har gjort inspelningarna med prins Henrik. Varför dokumentären släpps först nu, snart tre år efter hans död är oklart.
Drottningen: ”Jag var lättad”
Tidigare i år öppnade drottning Margrethe upp om hur parets sista tid var tillsammans. I en intervju med det danska magasinet ALT berättade hon om makens demens.
– Jag började ju märka att allt inte var som vanligt. Men när det gäller demens tar det ett tag innan man förstår vad som är fel. Det var inte enkelt de sista åren, han hade det inte bra, säger hon.
Drottningen träffade prins Henrik, eller Henri-Marie-Jean André de Laborde de Monpezat som han hette då, på en middag i London 1965. Paret fick 53 år tillsammans. Men den sista tiden blev väldigt annorlunda.
– Det är svårt att vara anhörig till en människa som drabbas av demens för den människan förändras. Det inte samma person som man har levt tillsammans med i många år.
I efterhand kan drottningen erkänna att prins Henriks tillstånd gjorde det lättare för henne att acceptera att han gick bort.
– Det är svårt att säga högt, men jag var lättad att han inte behöva leva längre än vad han gjorde. För hans egen skull, men också för min, säger hon till ALT.
