Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vårdlarmet: Brister sopas under mattan

Mirijam Ask och Elin Flyrén larmar om att rutiner inte följs som de ska på LSS-boenden i Malmö. Foto: Privat
Åsa Qvarsebo, avdelningschef för LSS-bostäder i Malmö stad. Foto: Sanna Dolck
Mirijam Ask och Elin Flyrén vittnar om allvarliga händelser som aldrig utreddes. Foto: Privat

Flera anställda på LSS-boenden i Malmö larmar om att deras rutiner inte följs som de ska.

Allvarliga händelser sopas under mattan utan att utredas.

– Det är inte så konstigt att det är totalt kaos på vissa LSS-boenden eftersom våra avvikelser inte tas på allvar, säger Mirijam Ask, vårdbiträde på ett LSS-boende i Malmö.

När något händer på ett LSS-boende som medför, eller som hade kunnat medföra, allvarligt missförhållande har de anställda en skyldighet att anmäla det genom att skriva en avvikelserapport. 

Avvikelserapporten ska sedan granskas av någon i ledningen och av utvecklingssekreterare, som bedömer om händelsen är så allvarlig att den bör gå vidare till IVO (Inspektionen för vård och omsorg) som en lex Sarah-anmälan. 

Om händelsen inte går vidare till IVO ska den utredas internt, med tydliga åtgärder och fastställda rutiner. Personalen ska informeras om åtgärderna och erbjudas stöd om det behövs. 

Nu slår anställda larm om att dessa rutiner inte fungerar.

Ledningen på flera boenden sopar allvarliga händelser under mattan, menar personalen. 

– Jag har skrivit hur många avvikelserapporter som helst, som sedan bara gått upp i rök. Det har varken blivit någon åtgärd eller någon återkoppling, säger Elin Flyrén som arbetat på olika LSS-boenden i Malmö i 8 år.  

Ingen anmälan finns hos IVO

Mirijam Ask, vårdbiträde, och Elin Flyrén, undersköterska, har båda lång erfarenhet inom LSS-boenden i Malmö. 

– Jag har skrivit flera avvikelser på flera olika boenden. Men av alla dem har bara en blivit en lex Sarah, ingen av de andra har fått någon uppmärksamhet. Det är chefernas ansvar att återkoppla till oss i personalen, och sedan komma fram till en åtgärd – men jag har aldrig varit med om att det har hänt, säger Mirijam Ask. 

Elin Flyrén känner till flera händelser där hon och hennes kolleger skrivit rapporter under de senaste sex åren.

Men hos IVO finns inte en enda anmälan från boendet.

– Det är patetiskt, säger hon. Det är inte så konstigt att det inte fungerar på det boendet, eftersom ingen avvikelse har kommit i väg till IVO eller blivit utredd, säger Elin Flyrén.

Avsaknad av struktur

Åsa Qvarsebo är avdelningschef för samtliga LSS-boenden i Malmö stad.

Enligt henne kan en del av problemen på boendena grunda sig i personalbrist, och en avsaknad av tydlig struktur.

– Vi arbetar nu med att jobba fram en pedagogisk struktur, så att de som arbetar på våra boenden också vill stanna kvar. Sedan kommer vi tillse att man på samtliga boenden vet hur rutinen kring avvikelser fungerar, säger hon.

Varför det inte finns någon anmälan från boendet som Elin Flyrén arbetat på kan hon inte svara på. 

– Det är jättesvårt att svara på varför det har blivit så här, vi har duktiga utvecklingssekreterare som går igenom varenda avvikelse. Men vi ser allvarligt på det här, och måste arbeta med vår återkoppling till personalen, säger hon.  

På flera boenden i Malmö larmar anställda om att deras rutiner inte fungerar. Foto: SHUTTERSTOCK

Anhöriga vittnar om LSS-boenden

Även anhöriga till personer på LSS-boenden vittnar om att det inte alltid fungerar som det ska på Malmös boenden. 

Ingen av dem vågar gå ut med sina namn, eftersom de är rädda för att deras anhöriga ska bli utsatta för repressalier, något som är vanligt, enligt Eva Wiman, ordförande i Anhörigföreningen Malmö.

– Det är nästan ingen som vågar anmäla till Patientnämnden själv, eller berätta för medierna hur det står till eftersom man är rädd att det ska påverka den anhörige som är på boendet. Det är tufft att vara anhörig i dag, och det är tufft att vara på boende, säger hon. 

Mamman: ”Jag var rädd att min son skulle dö”

En mamma till en son med Aspergers syndrom kände länge att hon inte fick någon hjälp. När sonen var 16 år fick han en plats på ett LSS-boende i Malmö. 

– Det var fruktansvärt, till slut mådde min son väldigt dåligt. Vi hade väldigt höga förhoppningar, det här boendet skulle vara utformat efter hans behov – men det var raka motsatsen, säger mamman.

På boendet började problemen nästan direkt efter att sonen flyttat in. 

I sitt rum hade han en fläkt som ständigt lät, och ett brandlarm med lampor som inte slutade blinka. Det låg högar med sopor både på balkongen och i rummet, och larver hade börjat krypa in i rummet.

– Min son är känslig för ljud och ljus, så han fick fullständig panik i det rummet. Han ville sabotera allt som lät och lyste, och personalen gjorde ingenting. När jag såg soporna så frågade jag en tjej i personalen om jag kunde anmäla – men hon svarade att det inte var lönt, eftersom anmälan förmodligen ändå inte kommer i väg, berättar mamman.

När mamman såg hur sonen mådde på boendet valde hon att flytta ut sonen.

– Jag var rädd att han skulle ligga där och dö, utan att personalen gjorde någonting. Jag tog kontakt med politikerna i Malmö stad efter händelsen, och svaret jag fick var ”han ska inte bo här i Malmö, det är bättre att flytta honom. Här fungerar det inte”, berättar mamman. 

 

Källa: Intervju med anhörig till person på LSS-boende

 

Mirjam Ask och Elin Flyrén har båda lång erfarenhet inom LSS-verksamheter. Foto: Privat

Stor personalbrist på flera boenden

Vårdbiträdet Mirijam Ask berättar att det har varit personalbrist på flera LSS-boenden som hon arbetat på. 

– Det är det som ligger till grunden för många felsteg som görs, att det helt enkelt är för få som jobbar. Men i stället för att gå till botten med det och komma fram till en lösning – så mörkas våra avvikelser, säger hon. 

Både Elin Flyrén och Mirijam Ask har varit med om anställda som inte vågar skriva rapporter. Ibland på grund av rädsla att förlora sitt jobb – men de berättar även om personal som inte vet hur man skriver en avvikelserapport.

– Jag bad en chef på ett boende i Malmö att hålla en föreläsning för oss anställda om hur och varför man ska göra avvikelser, men det sa hon blankt nej till, säger Elin Flyrén. 

– Om de avvikelser som skrivs dessutom hamnar i skymundan och aldrig kommer fram är det inte konstigt att anställda tappar hoppet och slutar larma om händelser, fyller Mirijam Ask i. 

Enligt Åsa Qvarsebo, avdelningschef, är det viktigt att alla anställda vet hur man skriver rapporter. Men hon berättar också att det finns boenden som aldrig har lämnat in några rapporter. 

– Om det finns anställda som inte vet hur och varför det är viktigt att skriva avvikelser så måste vi prioritera det. Vi har sett att det finns boenden som aldrig lämnar in någon avvikelse, och det är ett problem som vi vill åtgärda, säger hon. 

Inger Larsson, nationell ämnessamordnare på IVO för personer med funktionsnedsättningar.Foto: Jonas Malm

IVO känner till problemet

På Inspektionen för vård och omsorg, IVO, känner man till problematiken angående rapporter. 

– Vi känner till att det förekommer att händelser som medfört eller hade kunnat medföra allvarligt missförhållande inte anmäls till IVO som lex Sarah, fastän de skulle ha gjort det, säger Inger Larsson, nationell ämnessamordnare på IVO för personer med funktionsnedsättningar.

Det är också känt att personal ibland slår larm utan att få gehör. 

– Ibland framkommer det även på inspektioner att verksamheten har gjort en bedömning att det inte var en händelse som skulle rapporteras till IVO som en lex Sarah, medan personalen tyckt det motsatta, säger Inger Larsson, nationell ämnessamordnare på IVO för personer med funktionsnedsättningar. 

Enligt Inger Larsson ska personal som skrivit en rapport involveras, om verksamheten gjort ett förbättringsarbete inom föreskrifterna för lex Sarah. 

– För att verksamheten ska kunna genomföra ett kvalitets- och förbättringsarbete utifrån en lex Sarah-utredning – och för att det ska få effekt – är det ju i princip omöjligt att genomföra det om inte berörd personal involveras, säger hon. 

Kvinna blev fast på toaletten – ingen hjälpte, trots larm

På ett LSS-boende i Malmö blev en äldre dam med Parkinsons fast inne på en toalett en hel natt. 

Under nattens gång blev hennes kropp stelare och stelare, och trots att hon vid flera tillfällen larmade personal så kom ingen för att hjälpa.

– Som konsekvens fick hon stora sår efter att ha suttit så länge, hon blev inlagd på sjukhus efter händelsen, berättar den undersköterskan som hittade damen morgonen därefter. 

Undersköterskan skrev själv en rapport, men den kom aldrig till IVO – och ingen åtgärd på boendet vidtogs.

– Det finns en mentalitet bland chefer på LSS-boenden, att man helst inte ska skriva avvikelserapporter för då syns inga problem. Men ofta tycker vi anställda precis tvärtom – om vi inte skriver avvikelserapporter kan vi inte förbättras eller gå till grunden med våra problem, berättar undersköterskan. Det bästa hade varit om någon opartisk granskade alla avvikelserapporter, undersköterskan. 

 

Källa: Intervju med vårdbiträde på LSS-boende

Anställda är rädda för repressalier

Många av de anställda på olika skånska LSS-boenden vill vara anonyma när de berättar, eftersom de är rädda för repressalier.

Malin Tillgren, vice ordförande i Vårdförbundet.Foto: @Anders Olsson

”Det är väldigt oroväckande”

Malin Tillgren, vice ordförande i Vårdförbundet avdelning Skåne, har mött medlemmar som varit rädda för repressalier på arbetsplatsen om de rapporterar fel.

– Vi vill så klart veta vad som ligger till grund för det - kan det vara så att chefen uttrycker något eller har okunskap och hävdar att man inte får tala med pressen? säger hon.

– Det är väldigt oroväckande om det är flera som känner sig rädda för repressalier.

Även LSS-chefen Åsa Qvarsebo tycker det är allvarligt att anställda på LSS-boenden i Malmö stad är rädda för repressalier.

– Självklart ska det inte vara så att anställda är rädda för repressalier, det är inte en sådan arbetsmiljö vi vill ha. Om brukare eller anställda far illa ut är det av största vikt att vi får veta det, säger Åsa Qvarsebo.

”Enorm brist i systemet”

Enligt Elin och Mirijam är det Både Mirijam Ask och Elin Flyrén menar att det är väldigt få LSS-boenden i Malmö som fungerar som de ska.

– Det funkar inte som det är nu, det är en enorm brist i systemet. För brukarnas och personalens skull borde våra avvikelser tas på allvar, säger Elin Flyrén.

Vikarien hittade stulna mediciner

Fler händelser som vårdbiträden och undersköterskor på olika LSS-boenden i Skåne har vittnat om, där åtgärder uteblev: 

 

En äldre man utan talförmåga var inskriven på ett LSS-boende i Sjöbo kommun. En undersköterska gick förbi när mannen fick sina mediciner, och såg hur han fick krossade tabletter inkörda i munnen utan varken vatten eller sylt. Mannen reagerade starkt, och hostade och fräste med vitt pulver över hela ansiktet. Sköterskan skrev en rapport – men sedan dess har ingen åtgärd gjorts, personalen har inte fått någon återkoppling och undersköterskan som gav medicinerna är fortfarande kvar på arbetsplatsen. 

 

En vikarie på ett LSS-boende i Malmö fick ta över ett skåp för den undersköterskan hon vikarierade för. Inne i skåpet låg där flera påsar med mediciner – stulna från boendet. När vikarien sa till sin chef och ville skriva en rapport viftade chefen bort det. Vikarien kände sig utsatt efter händelsen, och arbetade inte kvar efter sitt vikariat. 

 

Källa: Intervjuer med vårdbiträde på LSS-boende

 

Vad är ett LSS-boende?

 LSS står för Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Den innebär att personer med funktionshinder har rätt att ansöka om stöd hos kommunen för att kunna leva ett självständigt liv.

Personer med utvecklingsstörning eller autism kan ha rätt till stöd. LSS gäller även personer med begåvningsmässigt funktionshinder personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder.

Anpassad bostad, personlig assistans och kontaktperson är några saker som man kan få hjälp med.

 

Källa: Vårdguiden 1177.