Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Personalen larmade – redan ett halvår innan upploppet på hemmet

19 av ungdomarna på HVB-hemmet i Lindås är i dag misstänkta för inblandning i våldsamt upplopp. De anklagade säger att de ville protestera mot maten och bristen på aktiviteter i det lilla samhället. ”Vi menade absolut inte att det skulle gå så här långt”, säger en av de misstänkta.
Foto: Suvad Mrkonjic
Redan i april förra året klagade personal på HVB-boendet i Lindås på att de var för få och krävde att två skulle jobba på nätterna. Det var först efter upploppet som kommunen satte in extra personal.
Foto: Suvad Mrkonjic
Hans Olausson jobbar som behandlingspedagog med de ensamkommande ungdomarna i Lindås.
Foto: Suvad Mrkonjic

LINDÅS. Ett våldsamt upplopp bryter ut på boendet för ensamkommande flyktingbarn i Lindås.

Personalen barrikaderar sig och larmar polisen, som dröjer 40 minuter medan rädslan ökar för ett väpnat angrepp.

Nu avslöjar facket att anställda redan tidigare hade varnat för att något skulle hända – utan att kommunen agerade.

Det är sent på kvällen den 27 januari. Två dagar tidigare har Alexandra Mezher, 22, mördats på ett HVB-hem i Mölndal när hon arbetade ensam på natten.

Klockan 23.15 kommer ett larm till polisen från HVB-hemmet i Lindås i småländska Emmaboda kommun. Ett våldsamt bråk rasar. Tre anställda har stängt in sig i personalutrymmet tillsammans med en 17-årig pojke. Ungdomar på boendet har gått till angrepp, personalens oro växer för att de ska lyckas ta sig in och för att några ska vara beväpnade med kniv.

Tre veckor senare besöker Expressen Lindås för att träffa de inblandade.

Vi sitter i den lokala pizzerian. Ägaren blir nervös när vi intervjuar ensamkommande från det kommunala HVB-boendet. Han ber oss att prata utanför och att inte filma restaurangen.

Lindås är ett litet samhälle och det är tydligt att få vill förknippas med ortens ”bråkstakar”. Nyligen försökte en rakad lokalpatriot ta sig in på boendet för att säkerställa att allt var lugnt. Flyktingarna på boendet blev också portade från idrottshallen och badhuset direkt efter bråket.

Barometern om upploppet på flyktingboendet.

Vi står ute i kylan med en av tonåringarna. Bilar gasar till synes demonstrativt när de kör förbi.

– De som har orsakat det här har fått flytta och har det bättre än vi nu. Men vi får ta skiten, säger en de ensamkommande.

Skrik, slag och sparkar mot dörren

Knytnävsslag och sparkar smäller mot dörren på första våningen i trapphuset i HVB-hemmet i Lindås. Det är på kvällen den 27 januari och tre anställda på boendet har barrikaderat sig i personalutrymmet. Där inne finns också en 17-årig pojke, som dras in i rummet när han undrar vad som pågår.

– De vill slåss, svarar en anställd honom.

De hör skrik, slag och sparkar mot dörren. Trapphusets fönster krossas med tallrikar och glas. En stol dunkas mot dörren. Oron stiger, personalen fruktar att några ungdomar kan ha knivar. Polisen larmas, men det dröjer 40 minuter innan de kommer.

Tidigare samma kväll har en av ungdomarna på boendet, en 16-åring från Afghanistan, blivit osams med personalen. Han kräver att få köpa naturgodis, men personalen säger att han inte får göra det för de gemensamma frukostpengarna.

Alexandra Mezher mördades på ett HVB-hem i Mölndal.

Personalen har länge haft problem med 16-åringen. Han hamnar ofta i bråk och ses som en ledarfigur, särskilt av två yngre och besvärliga killar som är 14 och 12 år gamla.

Besviken över det uteblivna godiset återvänder 16-åringen till boendet och samlar ihop alla afghaner. Under högljudda diskussioner går 19 av 20 afghanska ungdomar med på att underteckna ett protestbrev med krav på bättre mat, fler aktiviteter och drägligare boendemiljö. Det är samma saker som de krävt i månader. Ingen har lyssnat, anser de.

Hade vi vetat att det skulle bli våldsamt, hade vi aldrig skrivit under.

När vi träffar dem som skrev under säger flera att de såg protesten som en möjlighet att förbättra situationen. Andra hävdar att de skrev på av rädsla.

– De tvingade oss att skriva under, säger en av ungdomarna.

Hur kan några få tvinga er alla?

– Genom att svära och hota att vi måste göra detta.

Planen var att lämna över brevet under lugna former. Men när personalen låste dörren spårade allt ur. Några av de mest drivande i protesten slog sönder saker, medan övriga hävdar att de drog sig tillbaka.

– Hade vi vetat att det skulle bli våldsamt, hade vi aldrig skrivit under, säger flera.

De stökigaste på boendet har omplacerat

Ungdomarna vill visa oss hur de bor, men kommunen låter oss inte komma in på grund av sekretess.

Händelsen har fått direkta konsekvenser för flyktingarna. De tre stökigaste killarna på boendet har omplacerats.

Kammaråklagare Lise-Lotte Norström leder utredningen som rubriceras som våldsamt upplopp. I nuläget är alla 19 som skrev på protestbrevet misstänkta. Mer än hälften har hittills fått försvarare. Hon anser att bevisen är tillräckliga för att väcka åtal mot några av de misstänkta.

Personalen krävde säkerhetsåtgärder

Redan före bråket krävde personalen på boendet att kommunen skulle vidta säkerhetsåtgärder. Förra våren påtalade anställda att säkerheten var otillräcklig när Inspektionen för vård och omsorg gjorde en tillsyn. De begärde dubbel nattbemanning trots att det då bara bodde åtta till tio ensamkommande i Lindås. Sedan kom den stora flyktingströmmen och fler ungdomar placerades där under hösten.

KvP.se efter upploppet på HVB-hemmet.

Krav på mer personal, dubbel nattbemanning och oro för stökiga ungdomar återkom ofta på veckomötena. Tre ungdomar pekades ut som säkerhetsrisker. De hamnade ofta i bråk, både i skolan och på boendet. Det var samma pojkar som nu omplacerats. Gode mannen för den nu tvångsomhändertagne 16-åringen säger att personalen gick på knäna. Planerade aktiviteter som killarna sett fram emot ställdes in i sista stund för att andra saker dök upp.

– Frustrationen växte hos de här killarna. Och de mår redan inte bra. Minsta grej för dem blir stort, säger den gode mannen som berättar att 16-åringen i dag mår bättre och får den uppmärksamhet personalen inte hade tid att ge i Lindås.

– Det är varken personalens eller killarnas fel att det här hände. Det är fel att trycka in så många killar det går på det här utrymmet, säger den gode mannen.

Redan för ett halvår sedan larmade den gode mannen förgäves kommunens socialtjänst att 16-åringen behövde stimuleras eftersom hans frustration blev värre när personalen inte hade tid för ungdomarna. Efter upploppet har 16-åringen förklarat varför det här hände.

”Jag blir behandlad som ett djur”

– Ingen lyssnar på en. Vi har inga aktiviteter. Ingen lyssnar på mig. Jag blir behandlad som ett djur, har han berättat.

Oron för att något skulle inträffa framfördes av personalen till Lars-Olof Strågefors, chef för Emmaboda kommuns integrationsenhet, så sent som samma dag som upploppet inträffade. Två dagar tidigare hade Alexandra Mezher, 22, mördats på ett HVB-hem i Mölndal. Kommunen uppmanades att agera innan situationen i Lindås också skulle ta "en ände med förskräckelse”, som en person uttryckte det.

När man vet vad som har hänt är det klart att det hade varit bra om vi hade kunnat jobba mycket mer med den här situationen.

– Medlemmen sa att vi måste göra något åt det här och hänvisade till det som inträffade i Mölndal. Men då hade man återigen negligerat varningen, säger Frida Larsson, ordförande i akademikerförbundet SSR i Emmaboda.

Lars-Olof Strågefors säger att kommunen tittade på lämpliga åtgärder, bland annat omplaceringar, och sökte efter lämplig nattpersonal.

– När man vet vad som har hänt är det klart att det hade varit bra om vi hade kunnat jobba mycket mer med den här situationen, säger han.

Han har ännu en månad efter bråket inte gjort en anmälan till Arbetsmiljöverket. Det borde ha gjorts inom 24 timmar, anser facket.

– Det har varit mycket att göra, säger Lars-Olof Strågefors.

”De kastade tallrikar, glas och en stol”

En pojke från boendet står i kylan. Han pekar upp mot trapphusets upplysta fönster.

– Jag stod där. De kastade tallrikar, glas och en stol, säger han.

Trots kaoset som uppstod och trots konsekvenserna håller nästan alla vi träffar fast vid kritiken mot boendet i Lindås.

– Vi är fortfarande missnöjda för att vi saknar riktiga aktiviteter och har dålig mat. De säger att det ska bli bättre, men inget händer, säger en av dem.

Många säger att andra flyktingboenden i Emmaboda har fler aktiviteter, som månadsutflykter till Växjö och Göteborg. Det här har de hört från andra flyktingbarn de träffar i skolan. Kommunen hävdar att aktiviteterna är likvärdiga för alla, men personer med insyn i verksamheterna säger att det är stora skillnader. Framför allt har personalen på andra boenden mer erfarenhet. De har också färre ungdomar - och kan ge dem mer tid än i Lindås.

Efter upploppet krossades flera fönster.
Foto: Göran Johansson

Om situationen var dålig före upploppet, är situationen värre nu. De stora höjdpunkterna i Lindås var tidigare främst två aktiviteter. En gång i veckan kunde de spela fotboll i Flygthallen och två dagar i veckan fick de bada i simhallen. Direkt efter bråket blev de portade. Nu får de bada i mindre grupper, med personal närvarande. Alla på boendet har drabbats trots att nio ungdomar inte var inblandade i bråket.

En av dem är en 16-årig med somaliska rötter. Han och en till på boendet spelar fotboll i Johansfors IF, det lokala klubblaget som räddades tack vare att man tog in ensamkommande.

– De andra som inte är med i laget behöver också kunna spela fotboll en eller två gånger i veckan, säger 16-åringen.

– Det är inte bra för oss om vi stannar i Lindås utan att göra något, säger han och skyndar till träningen.

En annan på boendet tycker att det gnälls för mycket.

– Vi har haft det värre där vi kommer från. De har bara förstört för sig själva och får skylla sig själva, säger han.

Kommuner landet över har larmat

Sverige tog emot en tredjedel av alla ensamkommande som sökte asyl i Europa under förra året, totalt 35 369 flyktingar.

87 ensamkommande i Emmaboda

Det bor strax över 9 000 invånare i Emmaboda kommun i Småland.

Drygt 14 procent av invånarna är födda i ett annat land än Sverige.

Just nu finns 441 asylsökande i Emmaboda. 87 av dem är ensamkommande barn.

Deras boendeform skiljer sig åt. 277 bor på ett asylboende. 85 bor i familje- eller HVB-hem. 79 har eget boende.

Utöver dessa anvisades 98 personer som fått uppehållstillstånd till kommunen under förra året. Det är dock inte säkert att alla de har bosatt sig där, enligt Migrationsverket.

Nästan 90 procent var pojkar och en majoritet kom från Afghanistan. Kostnaden för de ensamkommande beräknas bli 29 miljarder kronor i år, vilket är nära hälften av den totala kostnaden för migrationen. Ungdomarna har fördelats till orter som Emmaboda, en kommun med drygt 9 000 invånare, som har tre boenden för flyktingbarn.

Kommuner över hela landet har larmat att de inte klarar av att ta emot alla barn som anvisas till dem. Bara under förra året kom 32 lex Sarah-anmälningar rörande HVB-hem för ensamkommande till Inspektionen för vård och omsorg. Hittills i år är det sju anmälningar.

Emmaboda kommun har också satts under hård press. Kraven har fått sänkas för att man ska kunna få tillräckligt med personal till alla boenden. Förutom 25 ungdomar i Lindås bor 23 i Bussamåla och 14 i Emmaboda.

Alla vet att det inte har varit några aktiviteter. Vi har inte haft möjlighet att ordna det på något vis.

– Vi hade som mest 5-6 anvisningar i veckan till Emmaboda kommun. Det är ju väldigt många här. Det fanns ingen plats och ingen personal som var anställd till det, men det har man ju löst nu med tiden. Men allt gick för fort, säger Hans Olausson, behandlingspedagog på HVB-hemmet i Lindås.

Han förstår ungdomarnas frustration.

– Vi vet. Alla vet att det inte har varit några aktiviteter. Vi har inte haft möjlighet att ordna det på något vis, säger han.

”Alla vill ha olika slags aktiviteter”

Han säger att många flyktingbarn har fått helt fel bild av vad som väntar i Sverige.

– Det känns lite som att många av killarna är missnöjda när de kommit till Sverige och till ett boende. De tänker direkt: ”Shit, var det här allt? Det regnar ju pengar i Sverige. Det ska vara jättebra i Sverige. Vi har hört att man ska få dator, man ska få en telefon, man ska få kläder”, säger Hans Olausson.

– Många har hört det på vägen hit. Då blir killarna besvikna när de ser att det inte regnar pengar här.

Två afghanska ungdomar som står tillsammans med oss nickar instämmande.

– Ja, ja, ja, säger den ene.

Hans Olausson resonerar kring vad som räknas som en aktivitet. Att åka i väg och shoppa är en sådan, enligt honom.

Man behöver inte vara i tv för att lösa det här. Vi är en familj och vi kan lösa det här själva.

Jag frågar ungdomarna vad de anser vara en aktivitet.

– Alla vill ha olika slags aktiviteter. Vissa gillar fotboll, vissa karate, säger den ene tonåringen.

– Jag gillar cricket, men det finns inte i Emmaboda. Det finns i Kalmar, säger den andre.

De båda understryker att de inte vill skapa mer irritation. De som deltog i protesten har redan bett kommunen om ursäkt. Nu vill de se framåt.

– Man behöver inte vara i tv för att lösa det här. Vi är en familj och vi kan lösa det här själva, säger en av pojkarna.

MISSA INGA NYHETER FRÅN SYDSVERIGE – ladda ner Kvällspostens app!