Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Pernilla misskötte sin diabetes - blev blind

HÅLLPUNKTER. Tomten är ojämn och backig och ännu känner sig Pernilla lite osäker när hon är ute, då gäller det att ha hållpunkter när hon ska till grinden. Foto: Christer Wahlgren
TRYGG. Pernilla känner numera trygg inne i huset, men ännu måste hon treva sig fram för att hitta rätt. Foto: Christer Wahlgren
MOGNAD. Pernilla Hallin har omvärderat sitt liv sedan hon förlorade synen. Hon har mognat och vill uppmana unga diabetiker att ta sin sjukdom på allvar. Foto: Christer Wahlgren

Höör. Pernilla Hallin, 26, fick diabetes när hon var åtta år gammal.

Hon hatade sjukdomen så mycket att hon struntade i den.

Hennes vårdslösa livsstil gjorde att hon blev helt blind för ett år sedan.

- Att förlora synen var fruktansvärt, men det blev också en vändpunkt för mig, säger Pernilla.

Det finns omkring 350 000 svenskar med diabetes

  • En av de stora folksjukdomarna. I Sverige räknar man med att det finns minst 350 000 människor med diabetes.
  • Diabetes är inte en utan flera olika sjukdomar med olika orsaker. Den gemensamma nämnaren är att sockerhalten i blodet är för hög.
  • Vid diabetes typ 1 har kroppens egen produktion av insulin helt eller nästan helt slutat att fungera.
  • Vid diabetes typ 2 kan kroppen fortfarande producera lite insulin, men den mängd som produceras räcker inte för kroppens behov.
  • De båda diabetestyperna har många gemensamma drag men skiljer sig också åt på viktiga punkter, till exempel hur de behandlas och orsaken till att någon får sjukdomen. Oavsett diabetestyp är det främsta målet med behandlingen att upprätthålla en så normal blodsockernivå som möjligt.
  • Diabetes påverkar kroppen på olika sätt och komplikationer kan uppstå med åren oavsett vilken diabetestyp man har. Framförallt påverkas blodkärl och nerver negativt. Med dagens behandling får de flesta drabbade mildare komplikationer jämfört med tidigare.
  • Källa: Svenska diabetesförbundet

Pernilla tar emot i sitt hus i Höör. Här har hon nu bott i fyra månader, och hon älskar stillheten och ljuden och dofterna från naturen runt omkring.

- Jag rör mig relativt obehindrat inomhus, men ute på tomten känner jag mig inte riktigt bekväm ännu, säger hon.

Pernilla är född i Norrland och var en envis och egensinnig flicka från början. Så när hon drabbades av diabetes valde hon att mer eller mindre ignorera sjukdomen.

- Jag envisades med att ta sprutorna själv, men fuskade hela tiden, berättar hon. Jag ville inte acceptera att jag var sjuk, och tyckte väl att det var pinsamt inför kompisarna också.

Slarvet, både med sprutorna och med maten, gjorde att Pernilla hamnade på sjukhus med jämna mellanrum.

- När jag var tio år hamnade jag i koma och var nära att stryka med, berättar hon. Jag tillbringade nästan lika mycket tid på sjukhus som i skolan, så jag fick gå om fjärde klass.

Började dricka tidigt

Hon hamnade snabbt i en ond cirkel. Hennes dåliga hälsa gjorde henne trött och deprimerad, vilket gjorde att hon fortsatte att missköta sin sjukdom.

Trots att Pernilla hade ett bra stöd av sin familj kände hon sig ensam och utanför.

- Det funkade sämre och sämre i skolan. Jag började skolka och hamnade i dåligt sällskap. Redan när jag var 13-14 började jag att regelbundet dricka sprit.

Alkoholen försämrade hennes tillstånd ytterligare, både fysiskt och psykiskt.

- Jag struntade nästan helt i min diabetes och fick problem både med njurar och lever, berättar hon.

Vid det laget hade hon flyttat ner till Höör, där hon hängde med ett gäng missbrukare.

- När jag var 18 eller 19 blev jag tillfälligt blind under några dagar. Men inte ens det fick mig att ändra livsstil. Så småningom gick glaskroppen i höger öga sönder och näthinnan lossnade, och för ett och ett halvt år sedan blev jag helt blind på det ögat.

"Fruktansvärd ångest"

Trots det ville Pernilla inte tro att hon skulle förlora synen.

- Men inom loppet av ett halvår var jag helt blind på båda ögonen. Jag drabbades av en fruktansvärd ångest och drack mer än någonsin.

I den vevan blev hon också misshandlad och senare rånad av sina "kamrater".

- De tog mitt bankkort och tömde mitt konto, berättar hon. Det var ungefär då jag insåg att jag måste ta tag i mitt liv.

Den verkliga vändpunkten kom när Pernilla kunde flytta in i huset som familjen hjälpt henne med.

- Jag började sköta min diabetes och är nu nere på ett blodsockervärde på mellan 5 och 15. Min läkare sägare att jag ska vara nere under 10 till sommaren. Det är klart att min förbättrade hälsa gör att jag nu börjat se positivt på tillvaron och känner hopp inför framtiden.

- Jag har börjat våga öppna mig för nya bekantskaper, något jag har haft svårt för tidigare.

En ledarhundskurs i Stockholm förra året betydde mycket.

- Det var sjukt roligt, säger hon. Det var också väldigt inspirerande att få träffa andra blinda som levde fullvärdiga liv. Nu hoppas jag kunna få en egen ledarhund inom ett halvår. Det kommer att betyda mycket.

Tackar sin familj

Pernilla hoppas att så småningom kunna hitta ett jobb som passar henne. Men än så länge går den mesta tiden åt att lära sig leva som blind.

- Det är mycket småsaker som man inte tänker på som seende som är besvärliga, säger hon. Bara att äta med kniv och gaffel och nästan omöjligt.

- Men det finns också en massa bra hjälpmedel, som en talande blodsockermätare, en talande klocka och en färgseende klädsensor så jag vet vad jag har på mig. Och så bor min mamma alldeles i närheten. Utan henne, och resten av familjen, hade jag inte suttit här. De har fått stå ut med mycket, men de har hela tiden stöttat mig.

Pernilla har fått en förfrågan från kommunen om att komma ut i skolorna och berätta om sina erfarenheter.

- Det dröjer nog ett tag innan jag byggt upp tillräckligt med självförtroende för det, men det är vad jag vill. Kan jag få en enda ung människa att inte göra som jag, så vore mycket vunnet.

- Och jag vet ju vad jag pratar om. Jag är ju faktiskt ett levande exempel på vad som händer när man missköter sig.

Det lyser livsglädje och framtidstro om Pernilla Hallin där hon sitter vid sitt köksbord.

- Det är klart att jag har mina mörka stunder när jag grubblar över allt det här. Men det tjänar ju faktiskt inget till. Jag känner mig stark nu och jag är glad att jag lever. Jag är blind, men jag lever.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!