Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Pegge" har ALS – det stoppar honom inte från Sweden Rock

Per "Pegge" Gustafsson med barndomsvännen Janne Jansson och sonen Christofer Cederberg.Foto: PEO MÖLLER / KVP/EXPRESSEN
Per "Pegge" Gustafsson är inne på sin 18:e Sweden Rock. Han får bromsmediciner och tar en dag i taget.Foto: PEO MÖLLER / KVP/EXPRESSEN
Kvällspostens reporter Fredrik Samuelson med Per "Pegge" Gustafsson.Foto: PEO MÖLLER / KVP/EXPRESSEN

Per "Pegge" Gustafsson, 53, har sjukdomen ALS.

Men det hindrar honom inte från att vara på Sweden Rock.

– Jag älskar hårdrock. Alla här är glada och hjälper mig, säger han.

Per "Pegge" Gustafsson från Grebbestad har precis sett det brittiska hårdrocksbandet Thunder. Nu vilar han ut i sin permobil på Rosenlunds camping. Tack vare permobilen kan han ta sig runt på festivalområdet. 

– Jag satt längst fram på sidan, till vänster om scenen. Det var helt underbart. Jag älskar hårdrock. Det är många bra band här, säger han.

Tillät inte ALS hindra honom

2011 fick han diagnosen ALS, som sakta bryter ner musklerna. Men Pegge vägrade låta sjukdomen hindra honom från att åka till Sweden Rock. I år blir hans 18:e festival, som även Kristianstadsbladet skrivit om. 

– Jag trodde att jag skulle dö efter fem-sex månader. Jag kan inte lyfta armar eller ben eller röra min kropp men jag kan fortfarande vara med här och köra. Var jag än kommer är folk vänliga. Alla hjälper till.

Med en lift flyttas han från permobilen. Till sin hjälp har han två assistenter; sin son och en barndomsvän. Han får hjälp att ta på sig en andningsmask. 

– Jag använder den några gånger på dagen och sen sover jag med den. När jag slappnar av orkar lungorna inte andas ut så den hjälper mig med det.

"Tänker inte ge upp"

ALS är obotlig. Den som drabbas avlider förr eller senare. Han får bromsmediciner och tar en dag i taget.

–  Man blir inte bättre men jag tänker inte ge upp. Så länge jag kan vara med så kör vi och har det roligt. Sen får jag ta tag i det andra.