Fabriken ligger bredvid legitima verksamheter i Malmö. Daglönarna kommer tidigt på morgonen. Ibland finns det inte jobb, då får de gå hem igen. Men oftast finns det arbete och då får de jobba i tio-tolv timmar för 30-50 kronor i timmen.
Det är tidningen Arbetets reportrar Hiram Li och Jesper Klemedsson som beskriver missförhållandena i tygfabriken i Malmö.
En som tidigare har arbetat i fabriken berättar att majoriteten av de som arbetar där är papperslösa.
– De letar efter sådana som oss. Papperslösa som behöver pengar. Det är bara vi som accepterar den typen av betalning, säger han.
I fabriken sys det upp gardiner som när de är klara levereras till svenska kommuner och myndigheter. På varje gardinpacke sitter en arbetsorder där köparens namn står tydligt utmärkt.
Kinnarps: ”Code of conduct”
Arbetets granskning visar att det på ett flertal av arbetsordrarna står att textiljätten Kinnarps är säljare och leverantör. Men enligt Arbetets källor finns inget som tyder på att Kinnarps haft direktkontakt med den svarta fabriken.
För Ann Cederwall som är marknads- och kommunikationsansvarig på Kinnarps kommer uppgifterna om textilfabriken i Malmö som en nyhet när Arbetet pratar med henne.
– Det är oerhört viktigt att vi följer de regler och lagar som finns. Vi kontrollerar våra leverantörer enligt fastställda processer och rutiner samt upprättar avtal om code of conduct, uppförandekod.
Sten-Erik Johansson arbetar på Fackligt center för papperslösa. Enligt honom är det vanligt med flera leverantörsled när det är papperslösa arbetare inblandade.
– Underentreprenörskapet kan vara i många led, de stora drakarna tar uppdragen, trots att de inte har tillräckligt med personal. Sedan tar de in underentreprenörer. Det är mycket svårt för myndigheterna att kontrollera detta upplägg, säger han till Arbetet.
