Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Påhoppad på tåget: "Jävla äckliga apor"

Therese Johnsson, 28, och dottern Alina,3, fick utstå rasistiska trakasserier på tåget från Göteborg till Halmstad. Foto: Lina Salomonsson

För Therese Johnsson blev tågresan från Göteborg en mardröm.

Av en äldre kvinna blev hon trakasserad och smädad - på grund av sin hudfärg.

– Jag var helt knäckt och kände mig helt handlingsförlamad, berättar hon för Kvällsposten.

Tillsammans med sin treåriga dotter Alina hoppade Therese Johnsson, 28, på tåget i Göteborg för att ta sig hem till Halmstad.

Ganska snabbt under resan började trakasserierna. Mittemot Therese och Alina satt ett äldre par där kvinnan muttrandes började kommentera vad som pågick. Till en början uppehöll sig kommentarerna kring vad treåriga Alina hade för sig - men strax därefter tog sig kvinnans monolog en alltmer rasistisk ton.

– Sen började hon helt plötsligt att svära: "Usch", "Fy" och "Vad äckligt!". Sen började hon kommentera mig, att "sådana som du borde inte få ha barn, konstigt att socialen inte har tagit barnet. När man ser ut så där är de så fula". Allt kom från ingenstans och sen rullade det bara på, säger Therese Johnsson.

– Hon tyckte inte att sådana som vi skulle sitta på samma tåg och sa: "De borde åka hem till Afrika, jävla äckliga apor". Jag försökte prata med henne under resan och sa att hon kunde prata med mig och inte om mig. Men då vände hon bara ryggen mot och tittade ut genom fönstret. Hon gav mig inte en blinkning. Hennes gubbe satt där och bara nickade med, fortsätter Therese.

Ingen medpassagerare reagerade

Treåriga Alina förstod att den äldre kvinnan sa elaka saker, men inte innebörden i orden.

– Hon sa "Mamma, vill inte hon prata med dig? Varför inte?". Hon är en pratglad, social treåring men var nog mest fundersam varför den här kvinnan inte svarade mig när jag försökte prata med henne. Hon förstod att jag var ledsen, men inte riktigt varför, säger Therese.

Ingen medpassagerare reagerade på kvinnans kommentarer. Det gick inte heller förbi någon konduktör förrän det var dags för den äldre kvinnan att hoppa av, i Varberg.

– Det var en ganska ung konduktör, han fattade nog inte riktigt vad som hänt. Jag berättade snabbt och då sa han "Va? Vem?". Jag pekade ut genom fönstret när hon gick förbi och då räckte hon bara ut tungan till mig. Sen var hon borta. Konduktören förstod inte riktigt hela historien, han sa "Jaha" och sen gick han vidare, säger Therese.

Under tågresan lyckades Therese hålla känslorna i styr, men när hon kom fram till Halmstad och möttes av sin pappa och sambo, då bröt hon ihop.

– Först då började jag gråta. Jag har aldrig blivit så kränkt i hela mitt liv. Det var så fula ord och allting var bara på grund av mitt utseende. Vi hade verkligen inte gjort någonting. Jag var helt knäckt och kände mig helt handlingsförlamad. Visst har jag hört liknande saker tidigare, men det var som att allt jag hört under 28 år - hon tog allt det där, dubblade det, och slängde sen ut det på 45 minuter.

"Bitter invandrare som ljuger"

På kvällen skrev Therese pappa ett Facebook-inlägg om det inträffade och morgonen därpå förklarade även Therese vad som hänt. Hallandsposten skrev om saken tidigare i veckan och för Kvällsposten säger Therese att hennes berättelse gjort att många reagerat.

– Det är jättemånga som skrivit fina saker och kommentarer. Det har också lett till att flera jobbarkompisar, som är invandrare, har berättat att sådant här hänt dem också. De har fått kommentarer på bussen, att de borde gå av och att de smutsar ner landet.

Therese säger att hon fått mycket stöd, men att hon också mött skepsis och ännu mer hat. På nätforumet Flashback har det startats en tråd där många menar att Therese ljuger.

– De har skrivit att jag är en "bitter invandrare som försöker söka mer bidrag", att jag överdriver och ljuger. De har vänt på det och presenterat det som att "det här är problemet med Sveriges invandringspolitik". De skrev också att jag hade varit mer trovärdig om jag hade varit läkare eller något annat välutbildat yrke, säger Therese som arbetar som förskollärare.

Att Therese valde att berätta om det inträffade ångrar hon inte.

– Det här borde inte hända mig eller någon annan. Det är inte alla som vågar stå upp för det eller säga ifrån. Men jag kan inte vara tyst.