Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Överlevaren Max: Min bror fördes bort inför mina ögon

”Förintelsen kan verka så overklig, man tänker hur kunde det hända? När man får höra det från personer som faktiskt var där så blir det mycket verkligare”, säger Rebecca Gellert, 22-årig Malmöbo och tredje generationens överlevare.Foto: Jenny Strindlöv
Kommunstyrelseordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) menar att det är viktigt att komma ihåg att vi aldrig är vaccinerade mot antisemitism.Foto: Jenny Strindlöv

Av de som överlevde Förintelsen finns det snart inga kvar, men deras personliga minnen och erfarenheter kommer fortsätta berättas, och aldrig glömmas bort. 

– Min bror fördes bort inför mina ögon. Jag såg honom aldrig mer, berättar Max Safir i sitt vittnesmål i utställningen ”Speaking Memories” på Slottsholmen i Malmö. 

Max Safir hade inte ens hunnit fylla 15 år när han och hans bror Feivl tvingades från sina föräldrar i polska Kielce för att gräva diken åt tyskarna vid ryska gränsen. Han berättar om sin förtvivlan då Feivl pratade om att fly till Ryssland med några jämnåriga kamrater. ”Jag har bara dig. Om du flyr blir jag ensam”, sa han till sin bror. 

Om natten band han med hjälp av en trasa fast sina ben med broderns så att han skulle vakna om Feivl steg upp. Feivl såg rädslan i sin lillebror och bestämde sig för att stanna. En tid senare skadades Feivl under tvångsarbetet och kunde inte fortsätta arbeta. Han fördes bort, och det var sista gången de såg varandra. 

75 år senare har Max Safir fortfarande skuldkänslor över att han inte lät sin bror fly den där gången, berättar han i utställningen ”Speaking Memories” som visas i Malmö.

”Min bror fördes bort inför mina ögon. Jag såg honom aldrig mer”, berättar Max Safir i sitt vittnesmål i utställningen ”Speaking Memories” på Slottsholmen i Malmö.Foto: Jenny Strindlöv

Max vägde 24 kilo vid befrielsen

Max berättar också om sin storebror Moshe, som sköts ihjäl av tyskarna när han stal en limpa bröd för att rädda sin familj från svält. Han berättar om den ständiga lukten av bränt från krematoriet i Auschwitz, om SS-soldaterna i gettot som ryckte spädbarn ur armarna på deras mödrar och drämde dem i väggarna. Det skoningslösa våldet. Den ständigt närvarande döden. När Max Safir befriades av amerikanska soldater för 75 år sedan vägde han 24 kilo och hade förlorat hela sin familj.

En annan som överlevde Förintelsen och tids nog hamnade i Sverige var Ruth Berlinger. Efter flera år i Warszawas getto lyckades hon fly med sin mamma och tillsammans tillbringade de ytterligare två år på ständig flykt från död och förintelse, i ständig jakt på nya gömställen. Ruth Berlinger beskriver en tid av konstant rädsla, men också tacksamhet gentemot de polska familjer som riskerade sina liv för att rädda andras.

– Förintelsen kan verka så overklig, man tänker hur kunde det hända? När man får höra det från personer som faktiskt var där så blir det mycket verkligare, säger Rebecca Gellert, 22-årig Malmöbo och tredje generationens överlevare.

”Jag har från en väldigt ung ålder fått lära mig att man inte ska ha på sig davidsstjärna eller kippa för att det är en säkerhetsrisk”, säger Rebecca Gellert.Foto: Jenny Strindlöv

Av de som överlevde är det inte många kvar som kan berätta, men Rebecca är en av dem som tagit till sin uppgift att föra berättelserna vidare, och hon gör det genom att väva in dem i nutiden, med sina egna erfarenheter av antisemitism så som den kan kännas och se ut för en judinna som växer upp i Malmö i dag.

– Jag har från en väldigt ung ålder fått lära mig att man inte ska ha på sig davidsstjärna eller kippa för att det är en säkerhetsrisk. När jag var på judiska läger som liten var det alltid hög polisbevakning. Att som ung få veta att du behöver det skyddet för att kunna utöva din religion ... det gör något med en, säger hon.

Kommunstyrelseordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) menar att det är viktigt att komma ihåg att vi aldrig är vaccinerade mot antisemitism.

– Det är lätt att säga ”aldrig mer” men det förpliktigar också att vi gör något. Vi har en skyldighet att föra berättelserna vidare. Inte bara för att skapa förståelse för det som hänt utan också för att forma samtiden och framtiden.

För några dagar sedan dog Max Safir. Hans sista önskan var att regeringen skulle bygga ett minnesmuseum över Förintelsen för framtida generationer att ta del av. Frukterna av hans önskan har redan börjat ta form.

 

SPEAKING MEMORIES – FÖRINTELSENS SISTA VITTNEN

En turnerande utställning som visas på Slottsholmen i Malmö fram till 16 maj 2021.

 

Porträtten i utställningen är fotograferade av Karl Gabor, och intill dem kan man läsa de överlevandes egna berättelser och personliga budskap till framtida generationer.

 

Genom en interaktiv installation med förinspelade videointervjuer kan besökarna samtala på engelska med två överlevande: Pinchas Gutter och Eva Schloss.

LÄS MER: Lea Gleitman överlevde Förintelsen 

Lea Gleitman överlevde förintelsen: ”Orolig för framtiden”