Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nu invigs tunneln genom Hallandsåsen

23 år efter första spadtaget, och en miljöskandal av gigantiska mått, är det dags för invigning av tågtunneln genom Hallandsås.
Tidsvinsten när man färdas genom åsen i stället för runt och över är modesta 13 minuter.
<p>Det har varit många sorger och besvär under åren som gått sedan de första tankarna på bygget lanserades.</p>Foto: Göran Fält
8,7 kilometer i dubbla tunnelrör. Ett tåg som kör i 160 kilometer i timmen passerar tunneln på tre minuter. Total byggkostad 10,8 miljarder kronor (i 2008 års penningvärde).Foto: Holger Staffansson
Den 13 december, släpps trafiken på i tunneln.

23 år efter första spadtaget, och en miljöskandal av gigantiska mått, är det i dag dags för invigning av tågtunneln genom Hallandsåsen.

Slutnotan på nära elva miljarder kronor är tio gånger högre än först beräknat.

Tidsvinsten när man färdas genom åsen i stället för runt och över är modesta 13 minuter.

Men på Trafikverket poängterar man att tunneln har andra långsiktiga effekter.

Samhällsekonomiskt lönsam är den dock inte.

Under tisdagen är det högtidlig invigning av Hallandsåstunneln, och om några dagar, den 13 december, släpps trafiken på. Då öppnas också nya stationer i Hemmeslöv, Baråkra och Förslöv.

Invigningen ska bli en folkfest hoppas man på Trafikverket. Infrastrukturminister Anna Johansson är på plats, liksom Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon, landhövding Margareta Pålsson samt kommunalråden i Ängelholm och Båstad.

Komikern Johan Wester är konferencier medan Erik Saade underhåller med dans och sång, och staten bjuder på glögg. Invigningsfesten har fått underrubriken "Två spår in i framtiden".

Nog finns det anledning att fira, för det har varit många sorger och besvär under åren som gått sedan de första tankarna på bygget lanserades. Nu är tunneln genom åsen äntligen borrad, tätad, testad och klar.

8,7 kilometer i dubbla tunnelrör. Ett tåg som kör i 160 kilometer i timmen passerar tunneln på tre minuter. Total byggkostnad: 10,8 miljarder kronor (i 2008 års penningvärde).

Det är mycket pengar och otroligt lång byggtid. Var det värt det?

Frågar man Trafikverket är svaret ja. Motivering: Flaskhalsen i tågtrafiken byggs bort, i stället för bara fyra tåg per timme kan banan trafikeras av 24. Snabbare går det också, godstågen slipper tvära kurvor och stigningar och kan köras med maximal godsvikt.

Samtidigt erkänner man att tunneln inte är samhällsekonomiskt lönsam enligt gängse kalkylmodeller.

Men den långsiktiga miljönyttan blir avsevärd när tågtrafiken görs attraktiv och bilåkandet minskar, hoppas verket.

"Kapaciteten är det viktiga"

Bo Wendt (Bjärepartiet), kommunalråd i Båstad, som en gång var med och stoppade tunnelbygget, talar i dag mest gott om projektet.

– Från Båstad till Helsingborg tjänar man 13 minuter, men det är inte tidsvinsten utan kapaciteten som är det viktiga. Tidigare fick tågen stanna vid Båstad norra och Grevie och vänta, nu får vi dubbelspår. Sedan är det positivt för godstrafiken som slipper passera högsta punkten på Västkustbanan som var 104 meter. För Båstad är det positivt att vi nu får halvtimmestrafik i rusningstrafik, det är värt jättemycket för dem som väljer att sälja sin bil och börja tågpendla, säger Bo Wendt.

Den första järnvägen drogs över och runt åsen vid gränsen mellan Halland och Skåne under senare delen av 1800-talet. Sträckan invigdes 1885 och gladde många. Förvisso inte lokförarna som under årens lopp kämpat med tågen längs den slingriga och under höstarna, när löven lagt sig på rälsen - snorhala - banan mellan Båstad och Grevie.

Man började tidigt prata om att göra något åt eländet, men världskrig och annat kom emellan. Det var först 1975 som Statens Järnvägar presenterade en idé om att dra en tågtunnel genom åsen.

1985 kom ett nytt tunnelförslag inspirerat av idén om en "Scandinavian link", men pengarna saknades. Först 1992 kunde bygget starta och kostnaden beräknades då, något överoptimistiskt, till en dryg miljard kronor. Beställare var dåvarande Banverket.

Till entreprenör hade utsetts Svenska Kraftbyggarna, ett dotterbolag till Vattenfall. Redan efter 13 meters borrning in i åsen tog det stopp. Den tunnelborrmaskin man använde, Hallborr, var felkonstruerad för det dåliga berget. Istället fick man börja spränga sig genom åsen på konventionellt sätt.

Men det var heller inte problemfritt då det visade sig att det läckte in mycket mer vatten än tillåtet. Grundvattennivåerna sjönk snabbt medan tätningsarbetet var kostsamt och arbetet försenades. För att vinna tid föreslogs att man skulle bygga en arbetstunnel ner i åsen för att kunna spränga huvudtunneln från två håll. Detta möttes av skarpa protester hos Båstads kommunpolitiker på grund av befarad miljöpåverkan.

Miljöskandalen

Nu hade Banverket tröttnat och Svenska Kraftbyggarna fick sparken från projektet. Skanska tog över som entreprenör och lovade att tunneln skulle vara klar i november 1999.

Man började med att försöka täta alla läckor som uppstått i tunneln. Först användes cement för att täta sprickorna, men det var inte tillräckligt.

Då började man testa tätningsmedlet Rhoca-Gil från den franska tillverkaren Rhône-Poulenc. Detta var på våren 1997.

Rhoca-Gil innehöll bland annat akrylamid, ett ämne som är giftigt och farligt att inandas eller på annat sätt få i kroppen.

Tillverkaren bedyrade att produkten inte var farlig i de utspädda mängder det rörde sig om, så Skanska började täta läckorna i tunneln med Rhoca-Gil.

Kommunstyrelsens ordförande i Båstad, Bo Wendt, var på den tiden miljöchef i kommunen.

– Vi var bara tre som jobbade på miljökontoret och tittade mest på livsmedelsfrågor, renhållning, avlopp och sånt som folk anmälde. Och så fick vi ansvar för ett komplicerat tunnelbygge, det var en oerhört svår uppgift, berättar han.

– Jag ringde Kemikalieinspektionen och frågade om tätningsmedlet. De svarade att det här var på en lista i EU över farliga ämnen som ska fasas ut.

Då skrev kommunen ett brev till Skanska och Banverket med en mängd frågor och ville att det skulle stoppas. Men man hann inte få något svar innan

kossor blev sjuka, fiskar dog och brunnar förgiftades. Även personal som jobbade med tätningsmedlet insjuknade. Akrylamiden läckte ut i grundvattnet visade det sig.

Miljöskandalen var ett faktum.

Tunnelbygget avbröts igen och flera rättsprocesser drogs i gång sedan Skanska, Banverket och Rhône-Poulenc polisanmälts av Båstad kommun. Överåklagare Sven-Erik Alhem drev fallet till domstol där två chefer vid Skanska och en vid Rhoca-Gil-tillverkaren fälldes för miljöbrott, arbetsmiljöbrott respektive brott mot kemilagen.

"Lärt sig av skandalen"

Många år senare funderar han över tunnelns invigning med pompa och ståt.

– Man kan fråga sig i slutändan - var det värt det? Många har drabbats av skador och olägenhet under resans gång och det är något som verkligen ska läggas in i vågskålen när man firar det här och hyllar människans precision, säger Alhem.

Trots allt drogs en hel del lärdomar i samband med miljöskandalen. Det är förre överåklagaren övertygad om.

– Jag tror människan lärt sig av skandalen att göra en synnerligen gedigen riskbedömning och analys innan man drar i gång och sätter borren i marken. Den saknades definitivt i det här fallet.

I en senare process fälldes även Banverket för att man låtit dubbelt så mycket vatten som tillåtet läcka ut i tunneln.

En av de drabbade var lantbrukaren Sven-Olle Svensson, 69, som hade ett 40-tal kor betande norr om åsen. Han tvingades kassera 1000 liter mjölk dagligen i sex veckor på grund av giftutsläppen. Då var tonläget högt och Sven-Olle citerades ofta i lokalpressen.

I dag suckar han lite när ämnet förs på tal igen.

– Jag är inte bitter utan lättad att det är över och jag hoppas att det fungerar nu. Men jag går inte på tunnelinvigningen för jag känner inte att jag hör hemma där. Vi har blivit så kolossalt motarbetade genom åren. Som en granne sa: vi har haft så många sömnlösa nätter på grund av detta, berättar Sven-Olle Svensson som numera har kvar lite köttkor och växtodling i trakten.

När krutröken efter miljöbomben börjat skingras beslutades om ett nytt försök att borra sig genom Hallandsås. Uppdraget gick till Skanska-Vinci och en ny tunnelborrmaskin införskaffades för en halv miljard kronor. Detta var 2005.

Det var samma år som Sara Henriksson, ställföreträdande projektledare på Trafikverket och ansvarig för risk- och kvalitetsfrågor, började jobba med tunneln. Uppdraget var glasklart: tunnelbygget fick inte misslyckas igen.

– Det har varit tekniskt komplicerat och svårt att bygga en tunnel med 15 bars vattentryck, det är som att bygga 150 meter under vattenytan. Men i och med detta har det varit tacksamt att jobba med riskhantering, det har varit mycket fokus på mina frågor, förklarar Sara Henriksson.

Ska hålla i 120 år

Den nya borrmaskinen, som vitsigt döptes till Åsa, bestod av ett gigantiskt borrhuvud och en sköld samt en lång bakrigg där förproducerade betongelement matades fram för att monteras ihop till ett betongrör allt eftersom maskinen tuggade sig genom berget. Totalt användes omkring 40 000 sådana element.

Metoden var en framgång, men 2010 stötte man på nya utmaningar inne i åsen vid den så kallade Möllebackzonen.

Här var berget så poröst att man tvingades frysa ner hela avsnittet med minus 39-gradig saltlösning som leddes in i rör. Därefter kunde man fortsätta borra. I augusti nådde man ett genombrott i den östra tunneln, och den 4 september 2013 hade man borrat klart i det västra tunnelröret.

Efter ytterligare några års arbete med bland annat järnväg och nya stationer är det nu klart att öppna Hallandsåstunneln. Nu ska den hålla i 120 år.

Det är inte utan att de inblandade ingenjörerna känner viss stolthet.

– Vi har enligt miljödomen tillåtelse att släppa in 33 liter grundvatten per sekund, just nu släpper den in nio liter per sekund. För något år sedan hade vi aldrig kunna drömma om de siffrorna. Det känns kul att vi kunna bygga en så tät tunnel, tack vare det har grundvattnet återhämtat sig uppe på åsen. Därmed har vi ingen bestående påverkan på miljön, säger Sara Henriksson vid Trafikverket.

MISSA INGA NYHETER FRÅN SYDSVERIGE – ladda ner Kvällspostens app!