Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nouran, 6, flydde
med brutet ben

Redan i Turkiet bröt 6-åriga Nouran foten under flykten mot Sverige.Foto: Fredrik Samuelson
På måndagsmorgonen anlände hennes familj i Malmö.Foto: Fredrik Samuelson

MALMÖ. Resan genom Europa undan Assads bomber och IS massavrättningar i Syrien tog en hel månad.

För Nouran, 6, måste resan ha känts oerhört mycket längre.

Redan i Turkiet bröt hon foten - men trots smärtorna har hon envetet kämpat sig vidare med sin familj mot Sverige.

– Tack Sverige, tack Danmark, tack Tyskland, tack Europa! Vi är så glada att vara här, säger hennes pappa Eihab Ahmed.

Eihab Ahmed, 42, gnuggar sina rödsprängda ögon. Han sätter sig ner på sänggaveln på asylboendet i Malmö och försöker trösta sin dotter Nouran. Hon hostar och grinar illa. Hennes ena fot är svullen och inlindad i gips.

– Men hon lever, säger Eihab.

Det har gått en månad sen han och hans fru Rasha, 25, flydde med döttrarna Goslin, 4, Nouran, 6 och Laial, 7, från de hårda striderna i hemstaden Aleppo i norra Syrien. Då hade familjen förlorat allt hopp om att situationen i hemlandet skulle bli bättre.

Men redan på andra sidan gränsen, i staden Gaziantep i södra Turkiet, bröt Nouran foten efter att ha blivit påkörd av en bilist.

De kom till Izmir i västra Turkiet och åkte vidare med bil norrut. Efter en båtfärd på knappt två timmar nådde de den grekiska staden Mitilini på ön Lesbos.

– Den turkiska polisen försökte stoppa oss när vi var på turkiskt vatten. Men vi lyckades komma undan och alla överlevde båtfärden, tack och lov, säger Eihab.

Fastnade i Ungern

Familjen korsade Grekland, kom till Makedonien, Serbien och vidare in i Ungern. På en järnvägsstation i den ungerska huvudstaden Budapest tog det stopp. Där blev de fast i fem dagar eftersom ungerska myndigheter inte tillät flyktingar att lämna landet.

– Vi var hela tiden rädda för att bli placerade i något flyktingläger. Men en vänlig man erbjöd oss skjuts i sin bil till den österrikiska gränsen. Han gjorde det helt gratis. I Österrike åkte han fast och fick betala böter för att han hade fört in oss olagligt, säger Eihab.

Flydde från danskt hotell

Från Österrike åkte de tåg till Tyskland. På söndagskvällen kom familjen tillsammans med flera hundra flyktingar till syddanska Rödby. De stoppades av dansk polis och togs till ett hotell.

– Polisen ville att vi skulle söka asyl i Danmark, annars riskerade vi att skickas tillbaka till Tyskland, säger Eihab.

Enligt Dublinförordningen ansvarar nämligen det första landet där en flykting registreras för prövningen av asylansökan. Har flyktingarna registrerats i ett annat EU-land överförs de normalt tillbaka dit.

– Polisen var väldigt hårdhänta och ville tvinga oss att ta fingeravtryck, det var det vi reagerade på. De gjorde bara sitt jobb men situationen var väldigt speciell. Vi var i kris och ville till Sverige, så vi flydde ut från ett hotellfönster för att undkomma registrering. Polisen såg oss men när två svenska journalister upptäckte oss och började ta bilder höll sig polisen på avstånd.

De flydde vidare till fots. Från Rödby till Malmö är det 18 mil.

– Vi gick i många timmar längs en järnväg. Jag bar Nouran på mina axlar och var helt slut, säger Eihab.

Klockan 07 i går morse nådde de slutligen Malmö med tåg från Köpenhamn. Eihab säger att resan från Turkiet till Sverige kostat 6 000 euro för hela familjen.

– Vi hade inget annat val än att åka, det går inte att leva i Syrien. Det finns ingen skola för barnen, ingen framtid för dem. Vår president al-Assad är galen och har förstört vårt land. Islamiska staten likaså, det är inte islam. Vi levde tidigare med både judar och kristna. Nu är jag orolig över utvecklingen.

Hans pappa bor numera i Turkiet och hans tre systrar i Turkiet, Saudiarabien och Libanon. Kvar i Aleppo har familjen två hus. Men Eihab har inga planer på att återvända.

"Vi vill börja om här"

– Ni i Sverige är vänliga och hjälper oss. Vi vill börja om här, hitta ett jobb och komma in i samhället. Jag var skodesigner förut och vill fortsätta med det, kanske i Stockholm, kanske i Malmö. Visst skulle jag kunna tänka mig att återvända till Syrien när allt blir lugnt igen. Men samtidigt, om jag hittar jobb här och barnen får gå i skolan, varför ska jag då åka tillbaka till Syrien?