Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Niklas har en penna av guld

Bra jobbat, niklas! Här delar Publicistklubbens ordförande Stina Dabrowski ut Guldpennan till Niklas Orrenius. Kvällsposten-reportern belönas även med 15 000 kronor - pengar Orrenius planerar att använda till en reportageresa till Sydafrika. Foto: Olle Sporrong

MALMÖ. Att rapportera och berätta så att våra läsare blir berörda. Det är vårt mål varje dag med Kvälls­posten. Så har det varit ända sedan starten 1948.

Vissa dagar lyckas vi väldigt bra, ibland kanske inte fullt lika bra.

Niklas Orrenius lyckas nog oftare än de flesta. I går kväll fick han anrika Publicistklubbens finaste pris - "Guldpennan".

Han är en mästare på att berätta så att det berör.

Det berättande reportaget har alltid varit en viktig del av Kvällsposten.

Så här skriver Lars Klint, chefredaktör på Kvällsposten 1995-1998, i jubileumsboken "Från Kvällsposten till Kvällsposten", som kom ut 1997 och då sammanfattade tiden från starten 1948 fram till 1997:

"Det fanns ett område som Kvällsposten utvecklade starkare än någon konkurrent, och som antagligen betydde mer för framgångsvågen än vad samtids- och efteranalys riktigt uppmärksammat. Jag syftar på artikelserierna, det upplevande, upplysande , avslöjande och engagerade reportaget".

Flera av artikelserierna andas ett starkt socialt patos och ett publicistiskt ställningstagande långt mer ansvarsfullt och samhällsorienterat än vad som någonsin framkom i vulgärpropagandan mot kvällspressen i allmänhet och Kvällsposten i synnerhet".

Kvällsposten är inte annorlunda i dag.

Vi ger fortfarande reportaget stort utrymme och det är viktigt för mig att våra läsare fortfarande blir berörda av att läsa vårt berättande .

Vad är då "berättande som berör"?

Niklas Orrenius:

- Att föra in liv i tidningen. Verkligheten man upplever som reporter är som en sprattlande, färggrann, levande fisk man ska transportera till läsaren. Man måste vårda den, bry sig om den. Den får aldrig dö. Bo Widerberg hade ett motto för sina filmer: "Liv till varje pris". Det försöker jag jobba efter, säger han.

Berättande som berör kan således handla om många olika saker.

Som när Kvällspostens Per Lindelöw i somras åkte till Hörby för att få höra hur familjen till Helén Nilsson, den lilla flickan som mördades i Hörby på 80-talet, klarade att sig igenom sitt helvete.

Som Josefine och Björn Jadeblom i Lund som för några veckors berättade för Kvällspostens Maria Rydhagen om hur deras son Levi dog i magen, när vården inte tog deras farhågor på allvar.

Som när Ingrid Ojonen förra helgen berättade sin historia för Lars Klint (idag reporter på Kvällsposten). Ingrid är mamma till Annelie Ojonen, som försvann på Öland för 15 år sen, när hon var gravid med sitt första barn - sannolikt blev hon mördad, men några svar har hennes mamma aldrig fått. Ingrids sista önskan för sin dotter är nu att få henne dödförklarad så att hon kan få en minnesplats att gå till.

Alla är fantastiska exempel på reportage där vi berört er läsare.

Där Kvällsposten berättat en historia så att den gripit tag och berört.

Niklas Orrenius är en mästare på just detta.

Niklas är en reportagereporter i klassisk Kvällsposten-anda. Han träffar människor, lyssnar, tänker efter och skriver sina reportage med stor närvaro och eftertanke.

Ett bra exempel på hans reportage är det om färdtjänsten i norra Skåne. Reportaget publicerades i maj i år.

- De som har färdtjänst i stora delar av Skåne ringer ett svenskt nummer när de beställer en bil - men hamnar i en telefoncentral i Senegals huvudstad Dakar. Där sitter unga senegalesiska språkgenier som lärt sig svenska utan att ens ha besökt Sverige. De skickar bilar till orter som Hässleholm, Knislinge och Simrishamn. Fotografen Daniel Nilsson och jag var med hemma hos 85-åriga Frideborg i Knislinge när hon ringde beställningsmottagaren Aïssatou i Dakar - och vi besökte även Aïssatou i Dakar. Världen krymper. Det var ett drömreportage.

Niklas kom till Kvällsposten i början av 2012. Innan dess jobbade han på vår Malmökollega Sydsvenskan.

Han har blivit Malmö trogen i 15 år, trots flera möjligheter att flytta på sig.

- Vi har vårt liv här och trivs fantastiskt. Min dotter gjorde pärlplattor med Malmö FF-skölden på dagis som tvååring. Idag är hon tio år och älskar att gå på match. Hon skulle aldrig förlåta mig om vi flyttade till Hammarbys, AIK:s och Djurgårdens stad...

Vad är så speciellt med Malmö?

- Malmö är en av Sveriges mest livfulla städer. Konfliktytorna ligger i öppen dager och att leva här gör att man ständigt reflekterar över Sveriges förändring och hur den bäst skildras.

- Jag trivs väldigt bra här, säger han.

Niklas yngre bror, Johan Orrenius, är också en hyllad och prisad reportageskribent - men inom sport (i många år i Kvällsposten). Ett ämne som Niklas troget undviker.

Efter att ha haft förmånen att jobba även med Johan under många år, är det förstås inte utan att man undrar hur två bröder kan bli så lika - men ändå olika.

- Roligt att du frågar det - jag sitter just nu i hans kök och svarar på dessa frågor! Han fyller 30 i dag och jag överraskade honom med ett besök. Det skiljer nio år mellan oss, så vi pratade inte så mycket journalistik under vår uppväxt. Men nu pratar vi ofta om skrivande och vad som gör texter bra. Vi har båda samma drivkraft: att blåsa in så mycket liv i texten som möjligt.

Den senaste tiden har mycket av hans arbetstid tagits upp av Sverigedemokraterna, men framöver blir det mer berättande som berör även i andra ämnen.

Sitt absoluta drömreportage vill han dock inte avslöja:

- Nej, det säger jag inte! För då kanske någon annan gör det. Men jag är mycket nyfiken på Sydafrikas utveckling. Jag bodde där år 2000 och tror att mycket förändrats - men Afrika är tyvärr i medieskugga.

Det finns också drömmar om reportage i kanske mer klassiskt Kvällsposten-land:

- Jag vill gärna skriva om varselvågen har drabbat Skåne hårt. Jag skulle vilja tillbringa en hel del tid i orter där många jobb försvunnit och beskriva verkligheten för människorna där.

När Niklas Orrenius stod på scenen i Konserthuset i Stockholm i går kväll och tackade för "Guldpennan" var det förstås ett stolt ögonblick för oss på Kvällsposten. Och för er läsare.

Fortsätt att följa Niklas berättande här i Kvällsposten.


Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!