Första tiden med fem barn har varit utmanande för danska familjen Meier-Morsi – på flera plan.
– Det är så mycket svårare än jag trott. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men jag visste att det var svårt att ha tvillingar sedan första gången. Men jag tror inte att du kan förbereda dig på den där extra bebisen. Du har bara inte nog med händer, säger Michella Meier-Morsi.
Hon och hennes man Mark fick sitt livs chock den där junidagen hos barnmorskan i Köpenhamn. Sedan tidigare hade de tvillingarna Filippa och Ophelia och Michella hade precis genomgått en hormonbehandling för att bli gravid igen.
”Börjar storgråta”
Innan det första ultraljudet hade Michella ovanligt ont i kroppen och tänkte att hon antingen hade fått ett missfall eller att de väntade tvillingar, igen.
– Men när barnmorskan flyttar scannern ser vi en tredje svart box. Det är som att allt stannar. Vi hör ett tredje hjärtslag. Det blir helt tyst i det där rummet och jag börjar storgråta. Jag kan inte sluta skaka och gråta, berättar hon.
Michella och Mark fick den närmaste tiden höra allt om alla risker, hur dålig statistiken är för tre foster och om möjligheten, som finns i Danmark, att ta bort ett av fostren.
– De kommande sex veckorna var förmodligen de svåraste jag någonsin varit med om. Du tittar på din familj och känner dig så tacksam för att du har två friska, välmående barn och så slänger alla negativ information, om vad som kan hända med trillingar, i ansiktet på dig. Jag var skräckslagen.
Men Michella valde att fortsätta graviditeten. Rädslan för att något skulle hända med barnen, att de skulle födas alldeles för tidigt, var ständigt närvarande. De sista veckorna av graviditeten tog den fysiska smärtan över allt mer.
– Jag har pratat mycket om hur fysiskt ont det har gjort. Jag tror att människor har varit i chock över hur stor min mage var. Och det har varit jättesmärtsamt. Men det svåraste har ändå varit det mentala.
Exalterade storasystrar
De efterlängtade trillingpojkarna Charles, Theodore och Gabriel föddes i graviditetsvecka 35. Lyckan var total.
– Tänk om någon hade sagt det till mig i början av graviditeten! Att de skulle stanna i magen till vecka 35, och komma ut helt friska. Det hade varit så skönt, men det är ju omöjligt.
Pojkarna växer och utvecklas som de ska, och flickorna är exalterade över att äntligen vara storasystrar.
För Michella och Mark innebär det nya livet än så länge i snitt fyra timmars sömn per dygn. Fortfarande har Michella ont i magen.
– Det är ganska deprimerande, i Danmark fokuserar vi inte så mycket på kvinnors hälsa efter förlossningen. Helt ärligt är det ingen som bryr sig, jag lärde mig det den senaste gången. Jag har en väldigt bra fysioterapeut som jag ska gå till snart. Men magen kommer inte att återhämta sig helt, jag kommer att få genomgå en operation snart.
Från första stund har Michella valt att dela med sig av sin och familjens resa på sin Instagram.
– Förra gången vi försökte skaffa barn kände jag mig väldigt ensam. Då tog det ett och ett halvt år, och jag fick flera missfall. Jag kände att andra gången så ville jag dela med mig, skriva om det, tala om det. Plötsligt var jag gravid med trillingar.
– Att skriva om allt har varit det bästa beslut jag tagit, förutom att behålla dem. Det har varit läkande.
