Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Metallica på sparlåga ville
avbryta premiärkonserten

James Hetfield kämpade illa med sången och måendet under konserten. Han togs i mål med hjälp av publiken. Foto: NILS MEILVANG / EPA / TT

“Vi låter skit”, rosslar James Hetfield besviket.

Efter sex låtar frågar sångaren publiken om det inte är bäst att avbryta konserten.

"Jag är riktigt jävla sjuk”, konstaterar han och ber om ursäkt.

Metallicas invigning av nya Royal Arena i Köpenhamn blev en musikalisk och dramaturgisk berg och dalbana – som tog slut tidigare än planerat.

Sex låtar in i konserten ställer sig trummisen Lars Ulrich och sångaren James Hetfield vid trumsetet. Lamporna slocknar och de ser ut att ha en illa dold överläggning om någonting viktigt. De skakar på huvudet och slår ut med armarna.

Sedan lunkar frontmannen James Hetfield fram till en mikrofon:

– Jag är ledsen. Jag är riktigt jävla sjuk och ni har betalat dyra pengar för att se ert favoritband. Det här är inte det bästa Metallica ni kan få, grymtar James Hetfield och rosslar fram: “We sound like shit”.

Han har inte kunnat dölja sin dåliga form och frågar publiken om det trots allt inte är bäst att avbryta konserten. Gensvaret från de nästan 16 000 ditresta fansen blir dock ett rungande nej – och Hetfield lovar till slut att göra sitt bästa i några låtar till. Samtidigt är det omöjligt att undgå hans interna hjärnkamp mellan att vilja besvara publikens kärlek, och att istället gå hem och lägga sig under en varm filt med en dubbel penicillinkur och en kopp varm choklad på hotellrummet.

Men att ställa in spelningar hör inte till vanligheterna för bandet och fansen som rest från hela världen (det syns brasilianska, argentinska, ryska och tyska flaggor i publiken) vinner till slut dragkampen om frontmannens framtid. Och det är trots allt en del som står på spel här.

Konserten var en historisk premiär i Danmarks splitternya arena, ett skrytbygge som ska invigas med att stadens egen trumslagare, Lars Ulrich, kommer hem och bankar in fyra schemalagda – och redan slutsålda – konsertkvällar med buller och bång. 

Om han lyckades första kvällen?

På hemmaplan trivs Lars Ulrich uppenbarligen bra – det var inte lika många snedsteg på trumman som vanligt. Foto: NILS MEILVANG / EPA / TT

 

Trujillo är felfri

Tja, när Metallica väl trycker gasen i botten är mycket sig likt. Robert Trujillo är felfri på basen, en vanligtvis svajig Lars Ulrich trummar som om han måste bevisa något för hemmapubliken – vilket har gjort honom gott – och gitarristen Kirk Hammett håller för det mesta fingrarna i styr. Undantaget är två bortsjabblade intron i "Fade to black", då Hammett först spelar på en ostämd gitarr, och sedan snubblar bort introt i "Nothing else matters", genom att försöka slå an strängarna med en trumpinne...

Men frontmannen James Hetfield mår uppenbart inte bra. Han undviker pratet mellan låtarna, grinar illa i vissa passager och kämpar med en eskalerat bråkig och rosslig tupp i halsen. De sångmässigt mest utmanande delarna överlämnas till publiken som gör ett troget jobb med att hjälpa till. Det är nog så hjärtvärmande att se publiken ömma för frontmannen så mycket att de sjunger hejarramsor mellan låtarna och bär honom i mål.

Men bandet ger sig tusan på att det ska gå hela vägen och trots viljan att avbryta konserten spelar de till slut 16 av de 18 planerade låtarna.

Scenen är förhållandevis liten och placerad i mitten för att låta publiken komma närmare. Publikfrieri, förstås, men när Metallica plockar fram det riktigt tunga artilleriet når svallvågorna in i arenans minsta hörn, mycket tack vare intimiteten. Spåren från den nya plattan tas också emot väl av publiken och är som piggt bränsle till en eld som i många år brunnit på sparlågor från gamla meriter.

På söndag, tisdag och torsdag spelar Metallica i nya Royal Arena igen. Foto: NILS MEILVANG / EPA / TT

Har flera växlar

Världens största metalband är månne trötta efter fyra månaders skivpromotion. Danska minusgrader och influensatider gör det knappast bättre. Men när besökarna lämnar den nya arenan – som för övrigt har lite att jobba på vad gäller det emellanåt mullrande ljudet – har de fått vad de betalat för.

När lamporna tänds lovar också Lars Ulrich – på danska – att de kommande tre spelningarna ska bli bättre, och att det nu blir en penicillinkur för frontmannen.

Festen blev inte inställd, men det bestående intrycket är att detta mest var en förfest inför veckans senare spelningar.

Det hänger mycket på Hetfields fortsatta hälsa. Men Metallica har tveklöst några växlar till att lägga in.

 

Scenen är liten och placerad i mitten för att förstärka intimiteten med publiken. Foto: CHRISTER EL-MOCHANTAF

 

Så var konserten – låt för låt

Metallica - 3 getingar

 

Plats: Royal Arena (invigning), Köpenhamn

Publik: Fullsatt – 15 500

Vem: Rockband som bildades i Los Angeles 1981. Tillhör de kommersiellt mest framgångsrika grupperna i världen med över 110 miljoner sålda album. Slog igenom för den breda massan med "The black album" från 1991. Består sedan 2003 av originalmedlemmarna James Hetfield (sång, gitarr), Lars Ulrich (trummor) och Kirk Hammett (gitarr) samt Robert Trujillo (bas). Senaste studioplattan kom 2016, nu turnerar de världen runt med den.

Spelar: Även på söndag, tisdag och torsdag i samma arena.

 

Låt för låt: 

 

Hardwired – 3 getingar

Royal Arena invigs med det thrashettriga öppningsspåret från den nya skivan. Publiken är med på noterna från början.

 

Atlas, Rise! – 4 getingar

Denna Maiden-dränkta riffkavalkad sitter redan som gjuten hos fansen. Lars Ulrichs baskaggar smattrar som hästsparkar mot bröstkorgen. Ett av nya skivans starkaste spår, trots svajig sång.

 

For Whom the bell tolls – 3 getingar

Robert Trujillo briljerar på basen i denna trotjänare. Men nu hörs tuppen i Hetfields strupe oroväckande mycket...

 

Fuel – 2 getingar

Scenen förvandlas till en stor grill och badar i rött ljus när bandet gasar med denna bensinstinna biljakt. De försöker krama energi ur varandra men kommer aldrig över hastighetsgränsen. Något verkar vara fel.

 

The Unforgiven – 3 getingar

Kirks Hammetts första solostund leder rakt in i denna avskalade, och vanligtvis, gåshudsframkallade klassiker. Men frontmannens sång låter allt rossligare och studsar åt alla möjliga håll. Befriande avlöses han av publiken vid behov.

 

Now that we're dead – 3 getingar

"Vi är några sjuklingar på scen", hintar Hetfield och drar igång en pigg popblinkande swinglåt från nya skivan – låter ännu bättre live än på skiva och publiken älskar att hytta med näven och klappa.

 

Moth into flame – 3 getingar

Hetfield övertalas till slut av publiken att fortsätta (puh!). Därmed gör den nya plattans mest publikfriande låt entré. Trots hotet om att avbryta spelningen är det – stabilt!

 

Harvester Of Sorrow – 4 getingar

Nu börjar det likna något på allvar – herregud vilken koloss detta är. Byggnaden skakar i fundamenten och publiken får ryggskott efter halva introt. Så tung är den här låten från 1989. Hetfields arga kråksång gör dessutom att han låter elakare än vanligt.

 

Confusion – 3 getingar

En ny "hytta-med-näven-och-vråla"-låt från 2016 som gör vad den ska, trots otymplig refräng.

 

One – 4 getingar 

Laserstrålar, dödskallar på skärmarna, bomber och granater. Hetfield tycks under bassolot före låten ha tagit dunderhonung bakom kulissen och Metallica börjar låta som sig själva igen...

 

Master of Puppets – 4 getingar

...och med sån här skarpladdad ammunition i hölstret är det svårt att misslyckas. Publiken bär sången i både vers och refräng.

 

Fade to Black – 3 getingar

Kirk Hammett sjabblar irriterande nog bort introt med ett märkligt och otajmat gitarrbyte – han spelar sedan introt på en ostämd gitarr. Men det tar sig mot slutet där Hetfields röst kommer till sin rätt.

 

Seek and Destroy – 3 getingar

Metallica lyfter på locket till sitt debutalbum och gensvaret från fansen är – kvällens största. 

 

Battery – 4 getingar

Stenhård. Brutal. Som en dansk Lars Ulrichsk skalle mitt i plytet.

 

Nothing Else Matters – 2 getingar

Den ofrånkomliga klassikern stökas bort illa kvickt. Hammett slarvar i introt och James överlåter refrängen åt publiken för att slippa sjunga. Synd på rara ärtor.

 

Enter Sandman – 4 getingar

Pliktskyldig, uttjatad, väntad – och så klart en perfekt avslutning. Publiken älskar att gasta med i refrängen och det blir till slut en godkänd Metallicakväll på jobbet, med hopp om att det kan komma mer på söndag.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!