Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mästerkocken-Jennie adopterades bort

Jennie blev Årets mästerkock, för Kvällsposten berättar hon om sin okända bakgrund. På lilla bilden: Jennie med mamma och mormor

MALMÖ. Skånska Jennie Walldén, 37, blev Årets mästerkock i TV 4 i onsdags.

För Kvällsposten berättar hon om sin okända bakgrund och uppväxten i Sydkorea.

- Allt började med att mamma tvingades lämna bort mig, berättar Jennie, som i stället för Sydkorea växte upp med nya föräldrar i Kristianstad.

Gillar amerikanska kokböcker och skaldjur

Namn: Jennie Walldén.
Ålder: 36.
Bor: Tygelsjö, Malmö
Familj: Man och två barn, 3 och 5 år gamla.
Arbete: Marknadschef för Fun Light, Ekströms, Önos, Dan Gamle Fabrik och JOKK på Procordia. Nu tjänsledig under ett år.
Tv-favoriter: "Sveriges mästerkock", "Australien masterchef","Solens mat", Nigella Lawsons program.
Favoritkock: Jamie Oliver.
Kokboksfavorit: Amerikanska kokböcker om koreansk mat. Kom hit som sexåring från just Korea.
Favoriträtt: Koreansk bulgogi, Spaghetti Vongole och svenska skaldjur (hummer).
Äter helst inte: Blodmat.
Tre saker jag måste ha i köket: Vassa knivar, bra spis och olivolja.
Aktuell: Sveriges mästerkock 2013. Kokboken "Smaker i mitt hjärta - Korea möter väst".
Tidigare vinnare i "Sveriges mästerkock": Louise Johansson (2011) och Sigrid Bárány (2012).

Hon vann segern i "Årets mästerkock 2013" i onsdags i en rafflande final - mot lundakillen Carl Bodin Svensk (som i sommar öppnar krog i Bohuslän) - som inte saknade något i form av dramatik.

- Jag trodde inte det var sant och jag stod där alldeles tyst i säkert fyra minuter och försökte fatta. Sen kom tårarna, glädjetårarna, berättar hon i dag.

- Jag är så lycklig över vinsten och det var mycket känslor där när jag vann.

En hemlighet

I fyra månader har hon burit på hemligheten. Det var nämligen redan 4 december i fjol som finalen spelades in. Men utgången har varit hemlig sedan dess och förutom att hålla tyst (bara maken har känt till utgången) har Jennie ägnat tid åt att skriva kokbok.

- Ett rent nattarbete. Först vanliga jobbet, sen familjen, sen fråmåt tio på kvällen spisen fram till två på morgonen.

Men nu är den här.

- Det var en fantastisk känsla när jag hade boken i min hand för första gången i måndags.

Boken handlar om mat så klart men är också en reseskildring. Jennies egna fantastiska resa i livet. Från en tuff uppväxt i Sydkorea till en ny familj i Sverige. Och med mat som löpt som en röd tråd genom berättelsen.

- Min pappa vill inte gifta sig med min mamma och det betydde att jag inte hade några rättigheter i mitt gamla hemland. Jag fick inget pass, ingen sjukvård, ingen skola, ingenting.

Så här skriver hon själv i boken:

- Min biologiska mamma födde mig när hon studerade på universitetet. Ung och kär blev hon gravid med en man som inte var riktigt lika förälskad i henne. Så det blev inget giftermål.

Blir diskriminerade

Ensamstående mödrar och deras barn blir diskriminerade. Mamman fick inte ens registrera sitt barn eftersom hon inte var gift. Förutom att hon inte fick pass, sjukvård eller utbildning så saknade hon rösträtt och omfattades inte av försäkringar.

Till slut - när fadern gift sig med en annan kvinna - kände sig mamman tvungen att lämna bort den lilla dottern.

- Det fanns ingen annan utväg. Jag ville börja skolan och det skulle jag inte få göra i Korea. Mamma sa att hon skulle adoptera mig så att jag kunde börja skolan utomlands. Ja hon nämnde USA, men det blev Sverige.

"Skulle fylla sex år"

Framtiden hette Berith och Hasse Walldén i Kristianstad. Hennes nya föräldrar.

- Jag skulle fylla sex år och det är klart att jag var ledsen, nervös och rädd. Väldigt ledsen för att jag skulle tvingas lämna mamma. Men samtidigt visste jag att min mamma älskade mig och att hon gjorde det här för min skull. Jag är inte arg på henne. Snarare tacksam faktiskt.

Och så var det det där med nya mamma Beriths trädgårdsland där kärleken till mat uppstod. Trots att Jennie aldrig ätit bröd tidigare och tyckte att svensk mat smakade konstigt så var hon villig att testa det nya.

- Jag har dessutom rest tillbaka till mitt gamla hemland och träffat min familj. Alla. Min mamma, mormor. Och jag hade aldrig vunnit Årets mästerkock om mamma inte skickat i väg mig. När jag höll den färdiga kokboken i min hand var jag så lycklig.

En hyllning

Den är en hyllning till hennes mormor - med lärkrukor med kimchi nergrävda i sin trädgård - som lärt henne så mycket om mat.

- Ja så kan man nog se det lite.

Hon har även kontakt med sin pappa som hon heller inte känner något agg mot.

- Nej det gör jag faktiskt inte. Jag kan inte ha det. Det här har blivit bra.

Hemlandet och släkten lever dessutom kvar i henne genom matlagningen.

- Jag var ju den ende i tävlingen som hade ett annat kök än det svenska, säger hon trots att hon i bland hade svårt att övertyga den konservative jurymedlemmen Leif Mannerström med sina nya smaker.

Och med vinsten har hon nått ett av sina livs mål.

- Jag har levt ett fantastiskt liv. Jag gillar mitt liv. Och nu har det blivit ännu bättre.

Men det har inte alltid handlat om mat.

- Nej först var jag mer intresserad av dans och av att måla. Men sen när jag pluggade i Lund tilltog intresset för mat. Inte minst eftersom studiekamrater där jag bodde uppskattade när de blev bjudna på min mat och ville gärna bli bjudna igen. Det var inspirerande. På senare år har matlagningen mest varit en slags ventil. Du vet, det kom så mycket emellan: Tentor, jobb, kille, barn. Livet gick i 180.

Men att hon skulle vara Årets mästerkock 2013 är fortfarande svårt att ta in.

- Det är en dröm. En guldklimp. Näst efter man och barn är det här det största som hänt mig.

Testar livet som kock

Och nu har hon tagit tjänstledigt för att testa på livet som kock.

- Just nu finns det inga bestämda planer mer än att jag vill pröva vingarna. Det känns som att jag har hoppat på ett tåg utan att veta vart det tar mig. Barnen är för små för att jag ska våga starta krog men jag gör gärna gästspel. Och jag vill gärna prova på att vara tv-kock. Och jag ska försöka inspirera folk genom att skriva på social medier och på min blogg.

Hon har gett sig själv ett år. Så länge är hon ledig från jobbet som produktchef på matjätten Procordia (tidigare bland annat Felix) i Eslöv.

MISSA INGA NYHETER FRÅN SYDSVERIGE – ladda ner Kvällspostens app!