Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Marie fick anorexi:
"Kände mig värdelös"

Kämpade länge. Marie Westerberg, 24, i Halmstad kämpade i många år men visade att det går att bli fri från anorexi. Idag hjälper hon andra med ätstörningar. Foto: Frisk & Fri
När Marie var 16 övertalades hon av sin mamma att söka hjälp hos BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) i Halmstad. OBS, genrebild. Foto: Patrick Degerman

Marie Westerberg, 24, i Halmstad drabbades som 14-åring av anorexi.

Mobbning, dålig självkänsla och samtidigt skyhöga krav på sig själv fick henne att må mycket dåligt.

- Jag kände mig ensam och värdelös, säger hon.

DE VANLIGASTE TYPERNA AV ÄTSTÖRNINGAR

Anorexi: Stark viktfobi, den drabbade personen bantar eller fastar av rädsla för att bli tjock.
Bulimi: Hetsätning för att sedan försöka göra sig av med maten, oftast genom att kräkas, använda laxermedel, träna överdrivet eller följa en sträng diet.
Hetsätning: Hetsäter ofta en stor mängd mat utan att kompensera för det efteråt. Personen kan därför gå upp mycket i vikt.
Ortorexi: Försöker leva så hälsosamt som möjligt på ett tvångsmässigt sätt som till slut i stället leder till ohälsa.
UNS: Vanligaste formen av ätstörning, namnet står för "Utan närmare specifikation" och används när det inte går att specificera exakt vilken typ det handlar om. Kan utgöra en inkörsport till mera svårbehandlade former av anorexi och bulimi.
Fakta: Frisk och fri, Vårdguiden

VARNINGSSIGNALER

– Du bantar och blir allt mera upptagen av tankarna på matvanor och vikt.
– Du äter långsamt, skjuter gärna upp måltider och vill äta utan sällskap.
– Du hoppar över måltider, äter oregelbundet eller äter stora mängder "förbjuden" mat i din ensamhet.
– Du tränar överdrivet mycket.
– Du får svårt att koncentrera dig på ditt arbete eller skolarbete.
– Du kritiserar din kropp.
– Du utvecklar tvångsbeteenden, till exempel speciella sätt att äta vissa saker.
– Du blir nedstämd eller ångestfylld.
– Du utvecklar ett självskadebeteende eller självmordstankar.
– Du försöker göra dig av med mat genom att till exempel kräkas.
Källa: Vårdguiden och Föreningen Frisk och fri

Anorexi

Marie Westerberg växte upp med mamma, pappa och storasyster i Haverdal i Halmstads kommun. Hon beskriver sig inte som någon sporttjej utan var tidigt intresserad av musik och teater.

I skolan var hon högpresterande. Marie ville vara bäst på proven och få högsta betyg. Samtidigt blev hon mobbad av andra elever vilket bidrog till en stukad självkänsla. Det började i mellanstadiet och fortsatte upp i högstadiet.

- Jag blev kallad ful och att jag inte dög. Självklart påverkade det min självkänsla.

Tog över tänkandet

Hon minns inte exakt när ätstörningen började. Den kom liksom smygande och började ta över hennes tänkande i 14-årsåldern. Marie åt mindre och mindre och ägnade sig åt överdriven träning. Kilona rasade.

- Jag såg inte att jag var sjuk, jag trodde jag kunde styra det och börja äta som vanligt. Men jag var inte frisk, jag hade tankar som styrde mig, vad jag fick äta. Till slut tog de tankarna över all min tid.

När Marie var 16 övertalades hon av sin mamma att söka hjälp hos BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) i Halmstad. Hon var där i tre veckor och fick viss insikt om sina problem. Men sjukdomen blev hon inte helt kvitt förrän fem år senare.

Mådde psykiskt dåligt

Efter BUP-vistelsen, då Marie missade några veckor i skolan, la hon in en ännu högre växel för att prestera bra. Psykiskt mådde hon dåligt och det yttrade sig i fortsatta ätstörningar.

- Jag kände mig ensam och värdelös men om jag kunde kontrollera vikt och kropp var jag åtminstone bra på någonting.

I gymnasiet började Marie på ett musikalprogram men under första året var hon ofta frånvarande. Jobbigast var skolmåltiderna, att sitta med de andra eleverna och äta. Hon fixade det inte.

- Till slut berättade jag för klasskamraterna. Efter det blev allt mycket lättare, de förstod varför jag gjorde som jag gjorde ibland.

Aha-upplevelse

Uppmanad av sin mamma deltog Marie i en självhjälpsstudie för anorektiker anordnad vid Uppsala universitet. Hon började få mer sjukdomsinsikt och läste mycket om anorexi.

Marie började sedan på en teaterskola utanför Falkenberg och i den vevan hittade, återigen hennes mamma, Riksföreningen mot ätstörningar, Frisk & Fri, som hade en självhjälpsgrupp. Marie gick dit och fick en liten aha-upplevelse.

- Vi diskuterade olika strategier och hur man gör då man mår dåligt. Hon som ledde kursen hade själv varit sjuk men blivit frisk. Det gav mig hopp.

"En del av tillfrisknandet"

Samtidigt fick Marie ta itu med obearbetade känslor på teaterskolan. Där skulle allt upp och ältas, och det kanske bara var bra.

- Det var också en del i mitt tillfrisknande. Att bearbeta kraven på mig själv och synen på mig själv.

När Marie var 21 år kunde hon betrakta sig som frisk. Fri från ätstörningar och malande destruktiva tankar.

- Jag märkte att de tankar jag haft som kontrollerade mig försvunnit efterhand och var helt borta. Jag fick mer livsglädje och vilja att leva och kunde känna att framtiden innebar möjligheter.

Pluggar

I dag är Marie Westerberg själv kontaktperson för Frisk & Fri och har startat en lokalavdelning i Halmstad. Hon pluggar till sjuksköterska och planerar att jobba inom psykiatrin. Kanske med patienter som lider av ätstörningar och/eller självskadebeteende.

Hon vill gärna vara en positiv förebild.

- För mig var det jätteviktigt att få se och höra att det finns folk som varit sjuka men att det går att bli frisk. Så jag vill ge hopp och råd och stöd. Samt förklara för anhöriga till drabbade hur sjukdomen fungerar och förmedla kontakter till vården.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!