Ur domen:
”… spridit rykten om henne, mobbat och slagit henne och denne kille hotade att fortsätta med det om hon inte hade sex”.
• • •
En pappa står på en skolgård och håller i ett plakat:
”Elevstrejk”.
Hans dotter ska strax ha utvecklingssamtal men pappan förklarar för läraren varför de inte kommer. Flickan vill hellre demonstrera. Hon är arg.
Arg på skolledningen som låtit två sextonåringar gå kvar på skolan trots att de dömts för att ha våldtagit en av hennes skolkamrater. En fjortonårig elev.
Arg för att hon och föräldrarna inte fått veta något förrän tidningarna skrev om det i veckan. Arg för att vuxna har låtit det gå så här långt, trots att killarna under en längre tid mobbat elever.
Samtidigt är flickan lite orolig att killarnas kompisar ska se dem och börja mobba henne.
Oron bekräftas när en av skolans rektorer går fram och säger att det här kan bli jätteobehagligt. Gå hem, lyder rådet.
- Det är löjligt. Personalen verkar rädd. Föräldrar också. Alla är fega. Hur svårt kan det vara att agera? utbrister pappan Jorgos Billis.
Jag frågar om det inte kan vara så att skolpersonalen bara vill barnens bästa.
Jorgos Billis skakar på huvudet. Han tror inte ett dugg på att killarna kan bättra sig. Dessutom har skolan inte agerat ens när föräldrar larmat om mobbning.
Starka reaktioner
80 procent av eleverna anger i skolans egen trivselenkät att de vet att det förekommer mobbning på skolan. Ändå händer inget ens när mobbarna döms för våldtäkt.
- Vet man vilka förövarna är så vet man att det inte finns något man kan göra för att göra dem till bättre människor, svarar han.
Jorgos Billis tycker att det är skandalöst att killarna fått gå kvar på skolan medan eleven som drabbats fått hemundervisning.
Skolans ledning har haft en annan syn på saken. I rektorns ögon är förövarna nämligen också offer.
- Alla tre är barn. Killen som nu blivit dömd har ju fått ett ganska kännbart straff och är på det sättet ett offer, säger rektorn till Sydsvenskan.
Det väcker starka reaktioner i hela landet.
Många som läser rektorns kommentarer blir förbannade.
Skolans förklaring över varför man inte gått ut med information till elevernas föräldrar, att det kunde väcka oro och ställa till det mer för de inblandade, dämpar inte precis reaktionerna.
"Svårt att förstå och bry sig"
Mamman till den våldtagna flickan kräver tydligare regler för hur skolor ska agera när förövare och brottsoffer går på samma skola.
- Vi känner ju att det är förövarna som får gå vidare med sina liv och leva ett normalt liv, medan vår dotter sitter hemma och mår jättedåligt, säger hon till Sveriges Radio.
Den massiva kritiken leder snart till att rektorn avgår och att de våldtäktsdömda eleverna flyttas från skolan.
- Vi pratar inte om smart och manipulativ mobbning, det här har inte gått att missa, säger Jorgos Billis.
Socialtjänsten uttrycker det på ett annat sätt.
Myndigheten bedömer att en av killarna upplevs ha svårt att förstå och inte bry sig om att lagen säger att han är straffmyndig. Om det är så att han har nedsatt förmåga att förstå rätt och fel så är det ”en riskfaktor för en framtida livsbana”. Han behöver utbildas för att kunna skydda både sig själv och andra, bedömer socialtjänsten.
Jag bestämmer mig för att försöka hitta föräldrarna till en av de dömda killarna som alla pratar om. De som våldtagit, de som mobbat.
• • •
Den 30 maj 2016 våldtar de två killarna den fjortonåriga flickan på en toalett på 4H-gården vid Gunnesboskolan i utkanten av Lund.
Redan innan händelsen mådde flickan väldigt dåligt. Hon var mobbad och ensam.
Via en kontaktperson på Barn- och ungdomspsyk i Lund gör hon en polisanmälan i juni.
Killarna erkänner sexuellt utnyttjande av barn, inte våldtäkt.
Flickan säger att hon tidigare haft en relation med en av killarna, men att denne slagit henne och spridit rykten om att hon är en hora som säljer sex för pengar.
”400”, kallar han henne. Det är vad det kostar att ligga med henne, påstår han.
När flickan, hennes mamma och mammans sambo en dag stöter ihop med killen ropar han ”400” efter dem.
Enligt flickan hotade killen att fortsätta sprida rykten om hon inte hade sex. Tingsrätten kommer fram till att det handlar om mer än sexuellt utnyttjande. Brottsrubriceringen är ”våldtäkt mot barn”. Det är mycket osannolikt att hon frivilligt skulle vilja ha samlag samtidigt med båda killarna. I december döms de därför.
Den äldre av dem döms till 100 timmars ungdomstjänst och 24 timmars samtal med socialsekreterare. Men bägge får alltså gå kvar på skolan där våldtäkten ägt rum.
• • •
Det är skribenten Ann Heberlein som först skriver om våldtäkten och om skolans passivitet i en artikel på ledarsidorna.se.
En vecka senare har rektorn avgått och killarna flyttats från skolan.
Efter några dagars sökande får jag kontakt med mamman till pojken som dömdes till ungdomstjänst och samtal med socialsekreteraren. Han som socialtjänsten upplever har svårt att förstå och bry sig.
Först vill hon inte prata. Hon säger att sonen sagt åt henne att inte göra det, för att journalister ljuger.
Men efter en dag bestämmer hon sig för att träffa mig.
På lördagen möts vi på Lunds stadsbibliotek.
- Jag blev jätteledsen och arg på min son, säger hon. Men nu har alla vänt sig mot honom. Han är demoniserad. Hela familjen har drabbats.
"Ingen har försökt hjälpa honom"
Enligt mamman kan ingen av hennes barn fortsätta gå i skolan. De riskerar att hamna i slagsmål.
- Det är tragedi om flickan mår så dåligt. Min son mår också dåligt. Han har blivit stämplad och det påverkar hans framtid. Han är orolig. Han har försökt lägga det här bakom sig men nu öppnas såren.
Jag påpekar att han dömts för våldtäkt. Det blir tydligt att mamman inte tror att han tvingat henne till sex.
- Vi pratade med honom och sa att det är fel överhuvudtaget. Inte bara i Sverige men överallt. Vår religion tillåter inte att man alls är i kontakt med någon man inte är gift med. Det felet har skett och där måste han tänka om, säger hon.
- Jag tror man måste markera att sånt här får inte ske. Däremot är det som hänt efteråt orättvist. Medier verkar ha glömt att han är ett barn. Ingen har försökt hjälpa honom. Du är den första som intresserar sig för oss.
Familjen har bott i Sverige i nio år. Föräldrarna pratar knappt svenska. En tolk hjälper oss i samtalet.
- Där jag kommer ifrån, om ett barn begår fel i skolan exempelvis, då kallas föräldrarna in och man försöker hitta en lösning. Det barnet som begått fel straffas. Men det är något man förhandlar om mellan föräldrar och skolan, säger mamman.
Kände inte till mobbningen
- Här, om ett barn gör ett litet fel så involveras myndigheter direkt. Det är en helt annan barnuppfostran. För oss är det de vuxna som tar ansvar. Här kallas myndigheter in för minsta grej. Barn får inte vara barn.
Jag påminner om att det inte handlar om något litet brott och att flickan var fjorton år när hon drabbades.
Det blir tyst en stund.
Mamman säger att hon inte känner till att hennes son mobbat andra elever. Hon tycker att det var rätt av skolan att inte stänga av honom. Hon anser att en kortare avstängning hade varit okej, men nu när han inte får gå de tre månader han har kvar av högstadiet sätts hans framtid på spel.
- Skolan har inte pratat med oss heller. Som det är nu är han stämplad. Han behöver också hjälp inför framtiden, vädjar hon.
- Han kommer inte kunna gå i skolan i Lund överhuvudtaget. Är det verkligen nödvändigt? Har det här aldrig hänt någonsin…? Även om det hade varit våldtäkt, visst det är hemskt och borde inte hända, men reaktionen är helt otrolig.
++
På skolan möter Jorgos Billis, pappan till en elev som stått och demonstrerat mot skolledningen, flera elever som är vänner med de våldtäktsdömda killarna.
De ropar att journalister ljuger. Att allt är en lögn.
- Håll käften! ryter Jorgos Billis.
- Hela det här gänget borde splittras, säger han. Och flyttas till olika skolor. Det är det minsta man kan göra. Som det är nu får de fortsätta mobba.
Han anser att skolan försatt eleverna i fara. Killarna hade kunnat fortsätta våldta. De har fortsatt mobba andra elever och sprida rykten om den drabbade flickan.
- Jag känner ilska mot skolan, kommunen och samhället som helhet. Det finns en tystnadskultur. Lagar som inte erbjuder skydd. Däremot finns det tydligen skydd till förövare.
Jorgos Billis ser ut över skolgården och är tyst en stund.
- Men vi ska inte byta skola. Vi måste göra den bättre. Vi ska inte byta skola på grund av ett killgäng och en ledning som inte gjort sitt jobb för att skydda barnen.
Jag knackar på hos rektorn som tagit över temporärt efter att den gamla nyligen slutade.
Hon säger att hon inte vill prata med oss och stänger sedan dörren.
På dörrfönstret har skolan satt upp en förbudslapp:
”Förbud mot nötter, jordnötter, mandel och sesam”.
Följ utvecklingen i Kvällspostens app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android.
Premium
