Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Maj-Britt, 91, hänvisas till ett vandrarhem

"Jag tycker det är skamligt" säger Maj-Britt Kjellin, 91, som inte beviljas korttidsboende av kommunen. Foto: Marcus Palmgren
"Jag känner mig kränkt. Ta in på vandrarhem har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra det heller", säger Maj-Britt Kjellin. Foto: Marcus Palmgren

Maj-Britt Kjellin har ingenstans att ta vägen i en månad under stambytet.

Kommunen tycker att hon kan ta in på vandrarhem.

– Ska vi gå tillbaka hundra år i tiden då när barnen skulle ta hand om sina föräldrar? säger Maj Britt Kjellin.

Det var Blekinge Läns Tidning som först skrev om Maj-Britt Kjellin i Karlskrona.

När Maj-Britts husvärd ska göra stambyte i sommar, tvingas hon flytta ut under en månads tid. För att ha någonstans att ta vägen, sökte hon om korttidsboende hos kommunen. Då tyckte kommunen att Maj-Britt, som är svårt synskadad, skulle ta in på vandrarhem.

– Jag känner mig kränkt. Ta in på vandrarhem har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra det heller, säger Maj-Britt Kjellin.

Kommunen motiverar avslaget på Maj-Britts ansökan med hänvisning till hennes behov. De är inte tillräckligt stora för att hon ska beviljas omvårdnadsbehov.

– Jag ser väldigt dåligt. Jag kan inte slå in ett telefonnummer. Jag kan inte laga mat själv och jag hittar inte till toaletten. Jag vill inte gnälla, men jag tycker att det är hårt.

Växte upp under 30-talet

Maj-Britt föddes år 1924. När hon växte upp fanns ingen skola, många var fattiga och under kriget var matransoner allas vardag.

– Vi var ju med när det var svårt, vi har kämpat så att det finns skolor för alla. När jag var barn fanns varken mat eller pengar.

Maj-Britt Kjellin tillhör den generation vars arbetsinsats under yrkeslivet, bidrog till den svenska välfärden. Maj-Britt tycker att skatten som hon betalat under sina år som korrekturläsare på lokaltidningen, ska vara tillräckligt för att täcka ett korttidsboende på en månad.

– Jag har fyra barn men aldrig haft någon barnomsorg. Jag får hemtjänst, men förutom det har jag aldrig bett om någonting från kommunen. Jag tycker att det är skamligt.

Förlorade i förvaltningsrätten - tänker överklaga igen

När Maj-Britt fick beskedet om avslaget för några veckor sedan bestämde hon sig, med stöd från hennes barn, att överklaga beslutet i Förvaltningsrätten.

”Det är inte en kommuns ansvar att tillhandahålla korttidsboende för enskilda som inte kan bo i sin egen bostad på grund av ett stambyte”, skriver rätten i sitt avslag enligt BLT.

– Jag har inte haft det så bra sedan jag fick beskedet. När man får ett brev från rätten känner man sig som en brottsling.

Trots besvikelsen överväger Maj-Britt starkt att överklaga Förvaltningsrättens beslut.

– Man kan ju försöka, men jag hoppas inte på någonting längre. De äldre är så eftersatta, säger Maj-Britt Kjellin.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!