Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Löpningen Görans
väg tillbaka till livet

Löpningen blev tidigt Göran Wallins sätt att ta sig tillbaka efter den allvarliga olyckan han var med om som 20-åring. I dag har han sprungit elva maraton.Foto: Privat
För en dryg vecka sedan sprang Göran Wallin välgörenhetsloppet Wings for Life World Run i Kalmar. Göran har har också skrivit den självbiografiska boken "Jojje – den meningssökande löparen" om sitt löpande.Foto: Privat
Görans bil efter olyckan 1985.Foto: Eje Sjölander

HELSINGBORG. På bara några sekunder förändrades Göran Wallins liv, när hans bil fick sladd och frontalkrockade med en annan bil en vinterdag för snart 30 år sedan.

När Göran vaknade upp 18 dagar senare var han multihandikappad.

Men han hade överlevt mot alla odds, och kämpade sig tillbaka till livet. Löpningen blev hans räddning och i dag har han sprungit elva maraton.

Den 11 december 1985 satte sig den då 20-åriga Göran Wallin i sin röda Opel tillsammans med sin 14-åriga lillasyster. Han studerade ekonomi och marknadsföring och skulle åka i väg till ytterligare en vanlig dag i skolbänken.

Men det blev ingen vanlig dag. När Göran svängde in på E6 söder om Helsingborg, fick bilen sladd på en förrädisk isfläck. Bilen åkte över i motsatt körfält, där den frontalkrockade med en mötande bil. Kollisionen blev våldsam och Görans bil totalt demolerad.

Görans lillasyster klarade sig ur krocken med två brutna ben, men för Göran gick det sämre. Han kommer inte själv ihåg någonting från olyckan, mer än att han vaknade upp ur medvetslösheten 18 dagar senare.

– Då var jag multihandikappad. Mina armar var krossade, jag hade ingen balans och fick till en början sitta i rullstol, säger han.

Mindes inte sitt liv

Dessutom hade Göran fått en hjärnskada. Han kände inte igen sina anhöriga och kom inte ihåg någonting från sitt tidigare liv. Det första minnet han har efter olyckan är att han står inne på rehabiliteringsavdelningen i Lund.

– Jag funderade på varför jag var där och vilka alla människor som kom på besök var. Jag kände inte igen mina föräldrar, syskon eller min flickvän Cecilia. Jag var som en man från en öde ö.

Läkarna hade inte mycket hopp om att Göran skulle kunna ta sig tillbaka till ett normalt liv. Allting fick han lära sig på nytt – skriva, läsa och räkna.

– Jag kunde till en början bara läsa några rader innan jag somnade eftersom det var så ansträngande. Sjukvården sa att jag förmodligen skulle få det ganska svårt i livet.

Men Göran är envis och gav sig den på att hitta ett sätt att motbevisa dem som trodde att han inte skulle klara sig. Efter ett halvår på rehabiliteringen i Lund fick han komma hem och blev dagpatient. De följande åren kämpade han sig tillbaka till livet. Ett sätt var att börja springa.

– Jag kände att jag kan ju springa i alla fall, och då ska väl det kunna hjälpa till att bära mig framåt i livet.

Har aldrig slutat springa

Sedan han började springa, har han aldrig slutat. Löpningen blev en enormt viktig del av Görans tillfrisknande.

– För att passa in måste du kunna göra något. Då tänkte jag att springa ska jag minsann klara av.

Efter ett tag blev joggingrundorna längre och längre.

– Första målet var att klara av en mil. Sedan drömde jag om att springa halvmaraton. När jag hade klarat det gick jag vidare i tankarna och började drömma om att springa ett maraton. Och det gjorde jag nio år efter olyckan.

I dag tränar Göran efter ett intensivt och välplanerat schema, där han varvar löpträning med pass på Friskis och Svettis.

Än i dag lider Göran av sviterna efter olyckan – han har tinnitus, saknar hörsel på ena örat, lider av dyslexi och inre smärtor. Han har under åren jobbat som bland annat vårdare och personlig assistent och även studerat vid Malmö högskola, men planerna på drömyrket rehabiliteringssamordnare fick han lägga på hyllan. I dag är han förtidspensionär.

– Eftersom jag har funktionsnedsättningar har det varit svårt för mig att hitta jobb. Jag är lite långsam av mig.

Men Göran är inte bitter eller arg för att livet tog en sådan vändning.

– Jag lever i nuet, och jag vill leva livet. Bara att sitta ute i skogen och njuta av tillvaron, det är så enormt.

I dag är Göran ute och föreläser. Han har också gett ut en bok, "Jojje – den meningssökande löparen".

– Den handlar om min resa från olyckan 1985 fram till förra året och beskriver hur man blir en meningssökande människa när man varit med om något sådant här. Man börjar söka efter meningen med livet eftersom man inte passar in någonstans.

"Familjen betyder allt"

I familjen har Göran i alla fall sin självklara plats. Flickvännen Cecilia är sedan många år hans hustru och bara fyra år efter olyckan blev de föräldrar till Frida, i dag 26. Två år senare kom Simon till världen.

– Familjen betyder allt. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli pappa eftersom jag var så sönderkrossad.

Hittills har Göran sprungit elva maraton och åtskilliga millopp. Nu är målet inställt på flera lopp under sommaren och hösten – bland annat Göteborgsvarvet och Helsingborg maraton. Löpningen har definitivt förändrat hans liv.

– Om jag inte hade sprungit hade jag mått pyton. Jag måste röra på mig.

 

Följ Kvällsposten på Facebook och Twitter – där kan du diskutera och kommentera alla våra artiklar!