Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Liv Strömquist: "Jag går på magkänslan"

Liv Strömquist säger att allt hennes arbete handlar om att betrakta samhället, och om att ifrågasätta olika typer av makt. "Förhoppningsvis på ett sätt som folk ska tycka är lite kul", säger hon.
Foto: Tomas Leprince
Liv Strömquist tecknar och signerar en kanin.
Foto: Tomas Leprince

Hon är briljant, hon är modig, hon ser bra ut, hon kan skriva och hon kan rita och hon gör det med besked och stor framgång.

Hon brukar beskrivas som feministen som genom sina verk drar ner brallorna på patriarkatet.

Hon är så där som man själv hade velat vara när man var mycket yngre.

Känner ni inte till Liv Strömquist är det hög tid och lättreparerat, bara att knäppa på SVT2 klockan 20.30 på tisdag.

Liv Strömquist, snart får vi se dig i tv med själva sinnebilden för den så kallade kulturmannen, akademiledamoten Horace Engdahl. Hur kan man ha tänkt när man satte ihop just er två, tro?

– Först trodde jag att de ville ha någon som kunde säga "gubbe" till Horace Engdahl. Och då sa jag att vill ni det får ni ringa någon annan för det tänker jag inte göra. Men det finns säkert jättemånga som skulle vilja göra det.

Och varför ville inte du?

– För mig vore det väl polemiskt och jag är verkligen genuint intresserad av litteratur och kultur, jag ville gärna lära mig mer om de författare och platser vi besökte. Det här programmet bygger inte på en åsiktsstrid mellan oss två utan tvärtom, på ett gemensamt intresse.

Vad är alltså grundtanken med programmen?

– Att det ska handla om bildning, vad är klassisk bildning och finns det alls i dag? Och vad är intressant och varför?

Liv Strömquist om Horace Engdahl: "Roligare och vänligare"

Var Horace som man tror? Fick du en syl i vädret?

– Jag hade ingen riktig bild av honom. Vi är från olika generationer. Han är superkänd men var det inte för mig. Jag har aldrig läst något han skrivit. Han var snäll och omhändertagande mot mig hela tiden. Vi blev vänner. Han var en roligare och vänligare människa än jag trott, kanske.

Du är serietecknare, radiopersonlighet, manusförfattare, poddmakare och säkert mycket annat. Vilken är den minsta gemensamma nämnaren i allt detta?

– Alltihop handlar om att betrakta samhället, om att ifrågasätta olika typer av makt och det förhoppningsvis på ett sätt som folk ska tycka är lite kul.

Hur har din uppenbara lust att bråka med makten uppstått?

– Den har alltid funnits där. Min pappa diskuterade politik med mig redan när jag var kanske fem år. Jag minns hur han förklarade det kalla kriget med hjälp av tvålkoppar och tandborstar, om USA har en tandborste, då vill Sovjet också han en.

Hur väljer du dina ämnen?

– Utifrån vad som känns stimulerande och intressant, jag går på magkänslan. Och jag utgår ofta från saker jag själv haft krångel med.

Är ditt skrivande och ritande ett sätt att komma underfund med vad du tycker?

– Främst ett sätt att undersöka och försöka förstå mina egna reaktioner. Som i min senaste bok "Kunskapens frukt": varför var det så genant att be om en värktablett när jag som tonåring hade mensont? Var det för att jag var en ovanligt stel person eller handlade det om något annat?

Liv Strömquist.
Foto: Tomas Leprince

"Jag tror att jag har varit lite blyg"

Du har alltid verkat vara en person med stark integritet. Är det så?

– Jag tror att jag har varit lite blyg och haft svårt för att tala om mig själv i intervjuer. Att jag inte riktigt velat. Det har känts som om jag lätt kunnat bli attackerad om en massa information om mig legat ute till allmänt beskådande.

Har du blivit attackerad?

– Jag tror att jag är rätt förskonad, jag är inte så mycket ute i de sociala medierna, jag twittrar inte. Och jag googlar aldrig mig själv, så det kanske pågår diskussioner där som jag inte tar del av och det tycker jag i så fall känns som det enda sättet att hantera sådant.

När du fick Expressens satirpris år 2012 intervjuade Nina Lekander dig. Efteråt var hon sur över att hon inte frågat dig om du levde ett heteronormativt kärnfamiljeliv eftersom du satiriserat just den livsformen. Lever du ett sådant liv?

– Jag är separerad och delar vårdnaden om mina barn, men jag lever i ett heteroförhållande med Ola. Så lite både och kan man säga, inte hundraprocentigt heteronormativt kärnfamiljeliv, men kanske halvnormativt.

Går det att satirisera?

– Ja, det tror jag absolut man kan.

Blir det nästa bok?

– Jag tror att jag måste vänta lite med det. Det är svårt att göra något av det man är mitt uppe i.

Du gisslar ofta manssamhället och du har två söner. Hur gör du för att inte de ska bli en del av patriarkatet?

– Jag tror inte att föräldrar kan programmera sina barn till någonting och jag tror inte att det är någon bra idé att alls försöka. Och jag känner mig inte alls säker på att jag vet allting så mycket bättre än de gör. De lever i en ny tid där allt är helt annorlunda.

– Däremot tror jag det finns en viktig sak man kan göra med små pojkar: prata känslor med dem, att det inte ska vara tabubelagt, tala om för dem att de inte hela tiden måste känna att de ska vara stentuffa, att de får vara svaga och ledsna och gråta, det är inte farligt!

Liv Strömquist: "Ett ansvar jag inte riktigt kan leva upp till"

En helt annan sak: du har massor med hängivna beundrare, när du blev intervjuad i Stockholm stadsteaters stora hörsal för ett par år sedan var det smockat, du satte publikrekord. Hur känns detta?

– Som ett ansvar jag inte riktigt kan leva upp till. Bruno K Öijer har sagt något om att en fårskock alltid kan förvandlas till en vargflock. Det är lätt att trampa fel och göra någon besviken. Det är klart att jag är glad över att bli läst och uppskattad, men det är en dubbel känsla.

Malmö verkar proppat med komiker och ståuppare och poddare och ni verkar alla känna varandra. Du har till exempel den förut så framgångsrike, nu giftstämplade Kringlan i din närhet, han som fick ett galet offentligt utbrott mot kulturkvinnan Åsa Linderborg och blev av med alla sina åtaganden. Finns det alls något att säga till hans försvar?

– Kanske att den där Aftonbladet-killen ändå var rätt störig i sin recension? Ha ha nej, jag skojar.

Borde du inte flytta till Stockholm förresten?

– Brukar du fråga stockholmare om de inte borde flytta till Malmö? Eller New York eller Berlin?

Nej, det förstås. Berätta i stället om den pjäs du skrivit som snart har premiär på er lokala stadsteater!

– Den heter "Blod och eld", jag har skrivit den med regissören Ada Berger. Man kan säga att den är ett försvar för Snövits styvmor, hon som bara uppskattats för sitt utseende och nu måste tåla att Snövit går om henne. Snövit som förstås kommer att få vara med om samma sak när hon själv blir 40 eller 50. Det handlar alltså om pressen och terrorn kring kvinnor och deras utseende.

En sista, brännhet fråga: Horaces fru Ebba Witt-Brattström kommer snart med en bok om deras kraschade äktenskap. Synpunkter på detta?

– Du, där svarar jag: pass!

FAKTA

Foto: Emil Nordin Exp

Har podden "En varg söker sin pod" tillsammans med Carolina Ringskog Ferrada-Noli

Ålder: 38 år

Familj: Sambo med komikern Ola Söderholm, sönerna Nikolas, 7 år och Silas, 4 år från ett annat förhållande.

Bor: I en lägenhet i bostadsrättsföreningen Lyckliga gatan i Malmö

Född och uppvuxen i: Ravlunda på Österlen.

Mammas yrke: Bibliotekarie.

Pappas yrke: Konstnär.

Är själv: Serietecknare, bland mycket annat.

Utbildning: Har läst statsvetenskap, sociologi, kulturvetenskap med mera vid universitetet.

Karriär i extrem korthet: Har arbetat på radioprogrammet Tankesmedjan i P3, har gett ut sex seriealbum (Prins Charles känsla, Kunskapens frukt...), hennes succépjäs "Liv Strömquist tänker på dig" bara fortsätter att gå på Dramaten och så har hon podden "En varg söker sin pod" med Carolina Ringskog Ferrada-Noli. Till exempel.

Priser: Har fått ungefär alla, från Gustaf Frödings stipendium och EWK-priset till Expressens satirpris Ankan.

God egenskap hon själv nämner: Jag är generös med pengar, inte så snål.

Sämre egenskap enligt henne själv: Jag vet inte, jo, jag kan bli skrikig och jobbig när jag är full. (Det har ingen söndagsintervjuad någonsin svarat tidigare).

Aktuell: Tv-serien "Liv och Horace i Europa" börjar sändas den 23 och 24 februari.

PS. Så var mötet

■ Porten till det hus hon bebor är fullklottrad med tags och annat och en kort stund inbillar jag mig att det är hon själv, serietecknerskan, som dekorerat den. Fast det är det inte.

Klockan är tio när vi ringer på, det är hennes födelsedag visar det sig, hon har varit vaken sen fem eftersom det var då sönerna ansåg att det var dags att börja fira henne.

Det är ingen hemma utöver Liv, får jag för mig. Fast det är det. Sambon Ola trycker diskret i ett annat rum än det vi ockuperar.

■ Hon pratar en nästan smittsam skånska, jag får lust att också säga smärrrta i stället för smärta och svärrrta i stället för svärta. Hon skrattar lika smittsamt som hon talar och hon gör det befriande ofta.

■ När vi är klara lurar jag åt mig den teckning hon gjort för att fotografen bett henne rita när han plåtar. Jag äger nu en signerad kanin av Liv Strömquist. Jag är mycket belåten.

MISSA INGA NYHETER FRÅN SYDSVERIGE – ladda ner Kvällspostens app!