Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Linnea, 24, sekunder från döden under ridturen

”Jättejobbigt att livet kunde förändras på en sekund”
Linnea Lundin har inte ridit ordentligt sedan olyckan. Foto: Privat

”Ska jag hoppa av eller inte?” tänkte Linnea när hon satt på den skenande hästryggen.

Sedan vaknade hon upp med bruten nacke – och på sjukhuset konstaterade läkarna att Linnea haft änglavakt. 

Men trots det blir livet inte riktigt sig likt igen.

– Det är jättejobbigt att ens liv kunde förändras på bara en sekund, säger hon nu.

En förmiddag fyra år sedan förändrades livet för Linnea Lundin, 24, från Svedala.

Då var hon 20 år, väldigt aktiv, och var ute och red som så många gånger förr. Hon var en mycket van ridtjej. Men just den förmiddagen var olyckan framme. Linneas häst blev rädd för något och började skena.

”Ska jag hoppa av eller inte?” tänkte Linnea för sig själv.

Sedan blev det mörkt.

Det Linnea minns är att hon vaknade upp på innergården medan hästen fortfarande sprang runt i panik. Ridhjälmen hade spruckit. Teorin är att Linnea slog i huvudet i ett stentak.

”En otrolig änglavakt”

På sjukhuset konstaterade läkarna att Linnea hade en spricka i bröstbenet. Nacken var bruten. Kota sex och sju var helt trasiga och är så än i dag. 

Man konstaterade även att Linnea där och då hade klarat sig mirakulöst, och kanske även lurat döden.

– Jag var bara sekunder, eller millimeter, från att bli förlamad från axlarna och ner. Men livet ville annorlunda, säger Linnea i dag, fyra år senare.

En ovanligt bred spinalgång räddade Linnea. 

– Han som opererade sa att jag hade en otrolig änglavakt. Just då kopplade jag väl inte att det var så pass nära, utan jag var hög på morfin och visste varken ut eller in. Det är mer nu i efterhand som man förstår vilken tur man hade, och det är jätteskrämmande att det var så pass nära.

Ärren på Linnea. Foto: Privat
Kota sex och sju trasades sönder. Foto: Privat

Livet förändrades på en sekund

Fyra år senare har Linnea lust att prata om det som hände men också om hur man förändras som människa.

– Man ser livet ur en helt annan synvinkel, man är mer rädd om livet och tänker lite mer på vad man gör.

Och kanske främst förändras som en ung människa i en ålder där man förväntas kunna vara aktiv och ”leva livet”.

– Jag skulle fylla 20 när det hände. Jag tränade jättemycket, red i princip varje dag, och levde ett normalt liv som en ungdom gör, men nu är jag väldigt… anpassad. Det är jättejobbigt att ens liv kunde förändras på bara en sekund.

Linnea söker gärna kontakt med andra i samma situation. Det hjälper henne att gå vidare.

– Ja, det är skönt att känna att man inte är ensam om att gå runt och ha svårigheter att få jobb, att man inte är ensam om att ha så här ont i så här ung ålder. Det är jätteskönt.

Flera av Linneas bilder från sjukhuset. Foto: Privat

Svårt att få jobb

Ja, att söka ett stadigt jobb har blivit en snårig syssla för Linnea, även om hon i dag jobbar som timvikarie på ett äldreboende och inom barnomsorgen. För utåt sett ser Linnea ut som vilken ung människa som helst. Det som däremot inte syns är ärren i och utanför kroppen. Kronisk smärta i nacken, återkommande huvudvärk, och det krävs många vilo- och sjukdagar för att Linnea ska fungera.

– Inga chefer eller kolleger har förståelse för hur ont man har. Att man inte kan jobba 100 procent, att man inte kan göra allt, för jag får så jättelätt ont. Så det är jättemånga som har nekat mig jobb på grund av min skada, säger Linnea, och fortsätter:

– Ingen vill anpassa sig efter mig. Folk har bara uppfattningen om mig att jag ”sjukar” mig för ofta, kanske pratar bakom ryggen om att det är väl inget fel på mig, ”hon är inte sjuk”.

Och så det mentala, med depressioner och ångest.

– Jag fick gå till psykologer och försöker bearbeta. Det blev något som man tänkte på varje dag innan man vaknade och somnade. Det har varit och är fortfarande väldigt tufft men jag har lärt mig att leva med det lite.

Hur ofta har det blivit problem med jobb på grund av din skada?

– Ja, i princip varje jobb som jag har sökt. I början var jag ju inte ärlig med min skada, för jag visste vad folk tänkte. Men när det kom fram fick jag inte fortsätta eftersom att jag inte var tillräckligt bra. Nu har jag varit ärlig med det och då har det inte blivit något heller.

Vad är det du får höra?

– Att de inte vill ta emot mig för att jag inte kan arbeta de tider som de begär, och då säger jag att de får ge mig tider som jag klarar av och kan anpassa mig till, och att jag får tid att vila upp mig, för då funkar det jättebra. Men det är tyvärr inte någon som har velat ge mig den chansen.

Foto: Privat

”Jag är väldigt rädd för döden”

Linnea tappade intresset och slutade att rida efter olyckan, trots klartecken från läkarna, och trots att hon dessförinnan ridit mer eller mindre varje dag.

En annan konsekvens blev rädslan.

Efter olyckan, och med vetskapen om att hon hade änglavakt, har Linnea blivit rädd för ytterligare olyckor i vardagen. Döden blev plötsligt närvarande.

– Det är väldigt ofta. Jag är väldigt rädd för döden just nu och tänker ofta vid minsta lilla sak, som när man blir sjuk, att jag kanske dör nu. Som på nyår när de smäller smällare, då är jag skiträdd för att jag ska bli träffad och dö. Saker som jag tyckte var kul innan men är rädd för nu.