Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lea Gleitman vittnar om dödslägren

Foto: Drago Prvulovic / Scanpix

MALMÖ. När 22-åriga polska judinnan Lea Gleitman kom från ett av brittiskt transitläger nära tyska Bergen-Belsen till Sverige den 6 maj 1946, hade nästan hela hennes släkt raderats ut i de nazistiska dödslägren.

På söndag vittnar hon och två andra överlevare på Stadsbiblioteket i Malmö om Förintelsen.

Förintelsen

Förintelsen kallas nazisternas folkmord på judar, romer och andra folkgrupper före och under andra världskriget. Nazisterna ville förinta alla judar. Enligt FN:s officiella siffra krävde Förintelsen cirka sex miljoner judar.
Auschwitz, det tyska namnet på staden Oswiecim i södra Polen. Här byggdes det största och mest beryktade nazistiska koncentrations- och utrotningslägret under andra världskriget. Mellan en och två miljoner människor dog i Auschwitz.
Bergen-Belsen, tyskt koncentrationsläger under andra världskriget, beläget norr om Hannover. Lägret byggdes för krigsfångar men användes också som transitläger för judiska fångar. När det befriades av brittiska styrkor den 15 april 1945 rymde lägret 40 000 fångar varav många dog senare trots vård.
Källa: Nationalencyklopedin (TT)

Deras vittnesmål, i form av "levande böcker", är en av programpunkterna under Förintelsens minnesdag.

Lea Gleitman och hennes judiska vänner har dock i många år, i skolor och i föreningslivet, skildrat Nazitysklands ohyggliga övergrepp och systematiska massmord på miljoner människor, främst judar och romer.

Undkom Auschwitz

När den franske historierevisionisten och Förintelseförnekaren Robert Faurisson kom till Sverige i början av 1990-talet, bildade judiska överlevare i Malmö föreningen Förintelsens ögonvittnen för att utifrån egna erfarenheter sprida kunskap om den ofattbara, närmast industriella människoslakten i vårt eget närområde.

– Från början var vi 22 personer. Nu är vi fem kvar, säger Lea Gleitman som fyller 89 år just på söndagen.

En kuslig ironi är att hon själv föddes i Oswiecim i sydvästra Polen, mer känt som Auschwitz där nazisterna byggde sitt största koncentrations- och utrotningsläger.

Hennes egen mamma, en syster, farmor, farfar, farbröder, fastrar och kusiner mördades i Auschwitz gaskamrar. De hade alla sorterats ut i augusti 1942 och transporterats direkt till förintelselägret. Bara Lea, två av hennes syskon och två kusiner undkom deportationen.

Lea hamnade i ett tvångsarbetsläger i östra Tyskland som tillverkade skjortor och underkläder till tyska soldater. Men då sovjetiska styrkor i december 1944 hade nått in i östra Polen tvingades Lea och de andra unga kvinnorna att anträda en veritabel dödsmarsch mot koncentrationslägret Bergen-Belsen norr om Hannover. Många föll offer för köld och svält, andra sköts ihjäl om de snubblade och inte orkade marschera vidare.

"Plikt mot offren"

Men inte heller i Bergen-Belsen släppte döden sitt grepp. Under allt sämre förhållanden i fråga om mat och hygien under krigets slutskede spreds sjukdomar. Varje dag dog fångar av tyfus och ren utmärgling innan lägret befriades av brittiska styrkor i april 1945.

När Lea Gleitman berättar om alla fasor, sina släktingars och alla andras offers öde, fylls hon varje gång av djup sorg. Men hon fortsätter att berätta.

– Det är vi skyldiga alla döda. Det är en plikt mot offren. Världen får aldrig glömma, säger hon.

TT

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!