Deras vittnesmål, i form av "levande böcker", är en av programpunkterna under Förintelsens minnesdag.
Lea Gleitman och hennes judiska vänner har dock i många år, i skolor och i föreningslivet, skildrat Nazitysklands ohyggliga övergrepp och systematiska massmord på miljoner människor, främst judar och romer.
Undkom Auschwitz
När den franske historierevisionisten och Förintelseförnekaren Robert Faurisson kom till Sverige i början av 1990-talet, bildade judiska överlevare i Malmö föreningen Förintelsens ögonvittnen för att utifrån egna erfarenheter sprida kunskap om den ofattbara, närmast industriella människoslakten i vårt eget närområde.
– Från början var vi 22 personer. Nu är vi fem kvar, säger Lea Gleitman som fyller 89 år just på söndagen.
En kuslig ironi är att hon själv föddes i Oswiecim i sydvästra Polen, mer känt som Auschwitz där nazisterna byggde sitt största koncentrations- och utrotningsläger.
Hennes egen mamma, en syster, farmor, farfar, farbröder, fastrar och kusiner mördades i Auschwitz gaskamrar. De hade alla sorterats ut i augusti 1942 och transporterats direkt till förintelselägret. Bara Lea, två av hennes syskon och två kusiner undkom deportationen.
Lea hamnade i ett tvångsarbetsläger i östra Tyskland som tillverkade skjortor och underkläder till tyska soldater. Men då sovjetiska styrkor i december 1944 hade nått in i östra Polen tvingades Lea och de andra unga kvinnorna att anträda en veritabel dödsmarsch mot koncentrationslägret Bergen-Belsen norr om Hannover. Många föll offer för köld och svält, andra sköts ihjäl om de snubblade och inte orkade marschera vidare.
"Plikt mot offren"
Men inte heller i Bergen-Belsen släppte döden sitt grepp. Under allt sämre förhållanden i fråga om mat och hygien under krigets slutskede spreds sjukdomar. Varje dag dog fångar av tyfus och ren utmärgling innan lägret befriades av brittiska styrkor i april 1945.
När Lea Gleitman berättar om alla fasor, sina släktingars och alla andras offers öde, fylls hon varje gång av djup sorg. Men hon fortsätter att berätta.
– Det är vi skyldiga alla döda. Det är en plikt mot offren. Världen får aldrig glömma, säger hon.
TT
