Lars Vilks särbo efter kraschen: ”Är förbannad”

Ett konstnärskap kantrat av kontroverser.
En av de sista bilderna på Lars Vilks i livet. Den togs av hans mångårigt gode vän Jan Watteus när de under lördagen umgicks på Konstakademien i Stockholm.
Foto: Jan Watteus
Lars Vilks särbo skulle egentligen följt med Lars på kalaset i Stockholm.
Foto: JENS CHRISTIAN
Foto: Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN

Lars Vilks är död och hans särbo sedan 35 år tillbaka känner stor sorg – men också ilska.

– Jag är så förbannad över hur polisen behandlade oss. De gjorde det inte lättare för oss att leva, de gjorde det svårare. Och så till slut kom döden.  

Egentligen skulle de varit i Stockholm båda två den här helgen. De var bjudna på kalas hos Stina och Kjell Dabrowski i Stocksund, och planen var att de skulle åka tillsammans. 

Men så blev det nu inte. 

Vi kallar henne ”Maj”. Lars Vilks särbo som polisen sedan några månader tillbaka stämplat som ett ”arbetsmiljöproblem” och vägrat låta åka med i livvaktsbilen. När Lars Vilks i god tid innan resan frågade polisen hur resan till Stockholm med Maj skulle arrangeras fick han, berättar Maj, tre alternativ:

– Antingen skulle vi köra till Stockholm själva i en egen bil, eller så skulle vi flyga upp och sedan ta oss in till stan med allmänna färdmedel, eller så skulle vi ta tåg och sen ta oss runt med tunnelbana eller buss eller taxi. Alla allmänna färdmedel var tillåtna. Istället för att bara ta oss bägge i bilen. Hur de skulle sköta bevakningen visste varken jag eller Lars. Det är så absurt. Det blev för komplicerat, så Lars tog beslutet att åka ensam tillslut, säger Maj. 

Känner ilska

De sista åren i konstnären Lars Vilks liv var på många sätt en kamp. Först för att överleva, för att undkomma terroristerna som i olika omgångar under 15 års tid försökt ta hans liv. 

Sedan för att leva. För att kunna bo under samma tak som sin älskade, i det hus hon renoverat bara för dem. Ett hus på landet som i flera år stått redo men obebott – som fortfarande är obebott. 

När jag träffade Maj i somras var hon uppgiven och frustrerad över hur hennes liv med Lars (som främst bestod av dagliga telefonsamtal) så mycket kommit att handla om deras gemensamma kamp mot polisen. Kampen för att få leva tillsammans och tillbringa ålderns höst i samma säng under samma tak. När jag sent på söndagskvällen pratar med henne är det som att tiden stått still. 

– Det jag känner nu är en ilska över situationen och hur vi blivit behandlade. De gjorde oss så illa. Polisen gjorde allt för att sära på oss. Det är klart att det väller ut en massa hat nu.

En av de sista bilderna på Lars Vilks i livet. Den togs av hans mångårigt gode vän Jan Watteus när de under lördagen umgicks på Konstakademien i Stockholm.
Foto: Jan Watteus

”Nu är han borta”

När två poliser under söndagen knackade på Majs dörr visste hon redan varför.  

– Jag sa ”är Lars död” innan de ens hade hunnit komma in i huset. Det var först när Lars var död som de kunde ha kontakt med mig. 

Sist hon träffade Lars Vilks var för två veckor sedan. Sedan dess har de bara pratat i telefon. Och det sista de pratade om var, som så många gånger förr de senaste åren, praktiska problem. 

– Jag pratade med honom innan han åkte och då blev det ju en diskussion om de här tre förslagen. De gjorde allt för att sära på oss. Ursäkta att jag är bitter men det är jag faktiskt. 

Vad är det sista du minns av Lars?

– All diskussion om den här resan. Vakterna skulle underlätta livet för oss, men de gjorde livet svårt. Och nu är han borta. 

”En skamfläck för Sverige”

När vi pratar igen vid tiotiden på måndagen har Maj inte sovit en blund. 

– Inte en människa från polisenheten har tagit kontakt med mig efter att jag fick dödsbeskedet igår. Jag måste ju ordna begravning och jag måste ordna med dödsannons och jag vet ingenting, jag har inte ens kunnat se Lars...

Nu brister rösten.

– Det är en skandal. Jag hoppas att du skriver detta, snälla skriv detta. 

Det är med ilska hon följt nyheterna och flödet i sociala medier under natten. 

– Alla politiker nu som twittrar hit och ministrar som twittrar dit, de kunde gjort något för oss när han levde istället. Varför gjorde de inget? Det är en skam. Jag kommer låna min röst så länge jag lever för att berätta om detta. För det är en skamfläck för Sverige det här. 


LÄS MER: Konstnären Lars Vilks och två poliser döda i trafikolycka

LÄS MER: Lars Vilks levde under dödshot i nästan 15 år 

LÄS MER: Lars Vilks och hans särbo om kampen att få leva tillsammans 

Polisen: ”Vill kunna utesluta yttre påverkan”

Polisen om utredningsåtgärderna kring kollegerna och Lars Vilks död.

”Han levde totalt övervakad varje timme”

Alexander Vickhoff om mötet med Lars Vilks.

MISSA INGA NYHETER FRÅN SYDSVERIGE – ladda ner Kvällspostens app!