Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Larmet: Personalen bestraffar funktionsnedsatta på boenden

På ena sidan: personal. På den andra: Andres som har cp-skada från födseln. Foto: Anders Grönlund / Kvällsposten
Det var efter en konflikt om musik som händelsen ska ha inträffat. Foto: Anders Grönlund / Kvällsposten
Barn- äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér: "Blir fruktansvärt upprörd". Foto: Lisa Mattisson Exp / LISA MATTISSON EXP

En dag ringer cp-skadade Andres till polis och berättar att han blivit slagen av personal på sitt boende.

Ord står mot ord, personalen får jobba kvar.

Nu larmar flera handikappförbund om att personer bestraffas för sina funktionsnedsättningar.

– Ingen tror på en utvecklingsstörd, säger Andres mamma.

Brå: "Brist inom rättsväsendet"

"Personer med funktionshinder kan också osynliggöras i en vidare bemärkelse av samhället och sin omgivning. De identifieras ofta i första hand med sitt funktionshinder och blir inte sedda som unika individer".

(...)

"Synligheten kan även brista inom rättsväsendet då polisanmälan har gjorts och hör samman med förmågan att bemöta personer med funktionshinder på ett adekvat sätt. Det saknas kunskap om till exempel kommunikationsförmågan, som, om den är bristfällig, kan leda till problem med trovärdigheten och svårigheter att få användbara vittnesmål"

Källa: Våld mot personer mot funktionshinder, Brottsförebyggande rådet.

Ministern: "Blir fruktansvärt upprörd"

Barn- äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) säger att hon känner till att det är vanligare att personer med funktionsnedsättningar utsätts för våld och kränkningar.

– Jag blir förstås fruktansvärt upprörd varje gång jag hör talas om våld eller kränkningar av det här slaget. Varje arbetsgivare har förstås ansvar för moral och etik på arbetsplatserna. Det är helt oacceptabelt att det är så och en stor utmaning att komma tillrätta med.

Våld mot funktionshindrade är ett på många sätt outforskat område, trots att många larmat om att funktionshindrade är mer utsatta. Vad gör ni för att ändra på det?

– Det stämmer verkligen och som regering måste vi jobba på flera sätt med det här. Förra året beviljade vi exempelvis medel till stiftelsen Allmänna barnhuset för en kunskapssammanställning kring våld mot flickor och pojkar med funktionsnedsättning, säger Åsa Regnér.

– Men sen måste också funktionshindersperspektivet integreras i andra verksamheter, exempelvis i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Även där är kvinnor med funktionsnedsättningar särskilt utsatta.

Personal får inte tillräckligt med vidareutbildning av chefer som har ansvar för flera boenden, enligt förbunden vi talat med. Vad ska ni göra åt det?

– Vidareutbildning av personal är förstås arbetsgivarens ansvar och regeringen ska inte säga exakt vad arbetsgivarna ska göra. Däremot kan vi skapa förutsättningar. Förra året tillförde vi exempelvis 200 miljoner i stimulansmedel för just vidareutbildning inom funktionshindersomsorgen och äldreomsorgen.

Så säger lagen

 Frivillighet är grunden för insatser inom lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Inga åtgärder får vidtas mot den enskildes vilja.

 Frihetsinskränkningar eller tvång är straffbelagda enligt Brottsbalken.

 Var och en som jobbar med personer inom LSS ska se till att de får gott stöd, god service och lever under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande ska anmäla det till.

Det finns en generell ansvarsfrihetsregel i Brottbalken, nödrättsregeln i Brottsbalken 24 kap 4 §. Den gäller generellt för handlingar som annars hade varit brottsliga och innebär att den är fri från straffrättsligt ansvar som handlar i nöd för att avvärja fara för liv eller hälsa. Ett exempel på en nödrättssituation är då någon hindrar en person som är starkt förvirrad att ensam ge sig ut då personen kan befaras hamna vilse och utsätta sig för risk att förfrysa eller skada sig i trafiken.

Hans passion är Malmö FF och FC Barcelona. Och musik som får hans kropp, den del som inte är förlamad, att vilja dansa.

Han heter Andres Alvarez Munnier och sitter en kväll på sitt rum på gruppboendet och lyssnar på tonerna från högtalarna.

Ibland får han titta på fotboll på allrummets tv. Ibland inte. Det beror på vilken personal som jobbar för tillfället. Om det är någon som gillar fotboll eller inte.

Andres är 23 år. Kanske hade han helst velat bo på ett hem med andra som också är unga. Nu är närmaste grannen över 80 år. Men det får vara så. Han har sitt hem, sin lägenhet.

Nu är Andres inne i sitt eget rum och där kan han göra som han vill. Så han höjer volymen och sjunger med.

När Andres blir glad är han jätteglad, när han blir ledsen är han jätteledsen. Foto: Anders Grönlund / Kvällsposten

Plötsligt rycks dörren upp. En vårdare står med nycklarna i hand och säger åt honom att sänka musiken. Andres svarar upprört att personalen inte bara kan rusa in på hans rum, det är nämligen hans hem. Vårdaren går fram till datorn och sänker själv musiken.

Andres blir arg och rusar fram. Det har hänt tidigare att Andres blivit utåtagerande, att han haft svårt att kontrollera sin ilska.

Enligt 23-åringen svarar personalen med att ge honom ett slag. Hans glasögon flyger ner på golvet och går sönder.

Senare samma dag knackar polisen på LSS-boendets dörr, sedan Andres ringt och gjort en anmälan. Trots att polisen kommer till boendet gör personalen ingen anteckning om händelsen.

Andres ringde och gjorde en anmälan hos polisen. Foto: Tomas Leprince

Ord står mot ord.

På ena sidan: personal. På den andra: Andres som har cp-skada från födseln, är halvt förlamad, har dålig syn och har vattenskalle.

Andres upplever att ingen lyssnar på honom.

 

***

 

En dag skriver Andres mamma Carmen Stoianoff ett mejl till mig:

”På boendet där han bor är det ingen som bryr sig om Andres kärlek till fotboll. Barcelona och MFF är hans passion. Det är ingen som bryr sig om det är rent i hans rum. Om han borstar tänderna. Ingen bryr sig om varför han skriker och dreglar när Messi och Suárez gör mål. Personer med särskilda behov känner precis som vi andra, de andas, de älskar”.

Andres har halvsidesförlamning, han har dålig syn och vattenskalle. Ett dåligt slag kan ta död på honom.

Carmen Stoianoff är orolig. Hon vet att Andres är utåtagerande. Att han har svårt att kontrollera sina känslor. När han blir glad är han jätteglad. När han blir ledsen är han jätteledsen. När han blir arg är han jättearg. Problemet är när han blir isolerad och inte får vara med och bestämma över sitt eget liv.

Carmen Stoianoff bodde själv, som ensamstående mamma, med Andres tills för bara två år sedan. Det var inte lätt att skaffa ett boende till honom. Stället där han bor nu kändes inte helt rätt, hon hade helst sett att han fått grannar i ungefär samma ålder. Om hon tackat nej hade hon och Andres dock hamnat längst bak i boendekön.

Andres mamma säger att man kan lära sig att tolka honom, för att inte hamna i bråkiga situationer. Framförallt går det att bemöta honom utan att dela ut slag.

– Jag lämnade min son till boendet i tron om att de skulle ta hand om honom.

Andres var 21 när han flyttade hemifrån. Carmen Stoianoff vet mycket väl hur det är att bo med honom. Han har tagit sönder saker i sitt rum när han blivit ilsken.

– Men man lär sig hur man ska bemöta honom. Andres är 23 år men mentalt är han som ett barn. Om man inte kan hantera personer med särskilda behov ska man inte jobba med dem, säger hon.

Andres moster Lourdes Stoianoff jobbar själv inom vården sedan över tjugo år. Hon påpekar att personalen är där för att hjälpa Andres.

Jag frågar om det inte kan finnas situationer där pressad personal måste försvara sig.

– Jag har jobbat på boenden där stora, vuxna verkligen slåss. Jag har själv blivit slagen då. Men det betyder inte att jag har slagit tillbaka. Det sitter i ryggmärgen, att man inte slår tillbaka. Jag är ju där för att vårda de boende, de är inte där för min skull, säger Lourdes Stoianoff.

– Andres har halvsidesförlamning, han har dålig syn och vattenskalle. Ett dåligt slag kan ta död på honom.

Andres mamma bor numera i Jönköping. Hon har dåligt samvete för att hon inte kan besöka sin son så ofta.

– Det är tur att Andres kan prata för sig. Han kan berätta vad som hänt. Vissa vårdare verkar vana vid boende som inte kan det. Vad händer med de som inte kan prata för sig? frågar hon.

Jag sms:ar och ringer till chefen över LSS-boendet där Andres bor. När jag får tag på henne säger hon först att hon är för upptagen för att prata. Hon är chef för två boenden. Jag frågar om hon kan prata någon gång senare i veckan men får inget svar.

Jag kommer dock snart att bli uppringd av hennes chef.

 

***

 

Enligt Handikappförbundet, med över 400 000 medlemmar och som i maj byter namn till Funktionsrätt Sverige, är Andres långt ifrån ensam om sin situation.

– Om man förstår hur personen fungerar, anpassar kommunikation och miljö, så minskar också utåtagerande beteenden som ofta handlar om att personen försöker uttrycka att situationen är ohållbar och inte får stöd i att kommunicera detta på något annat sätt, säger Anne Lönnermark som är förbundsordförande för Autism- och Aspergerföreningen.

Hon berättar att det inte enbart handlar om fysiskt våld utan också om ett slags uppfostrande sätt där personer blir bestraffade för beteenden som har med funktionsnedsättningen att göra.

Det är inte värdigt att människor behandlas så här i sitt hem som ska vara den tryggaste platsen.

– Vi får signaler om en ökning av begränsningsåtgärder, tvång, fostrande förhållningssätt och konsekvenspedagogik. Brist på aktivt individanpassat och stimulerande, aktiverande stöd. Detta ger en ökad ohälsa, säger Anne Lönnermark.

Istället för fokus på kostnader inom LSS borde regeringen försöka komma tillrätta med den här problematiken, menar hon.

– Det är inte värdigt att människor behandlas så här i sitt hem som ska vara den tryggaste platsen.

Allt bottnar i pengar, tror Thomas Jansson, ordförande på FUB, föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning.

– Det du berättar är mer vanligt än man tror. För många är utsattheten stor. Det handlar om att de har ett otryggt hem och är oroliga över vem det är som jobbar för dagen, säger han.

 

Enligt Thomas Jansson klarar personalen ibland inte personens diagnos. Det betyder att de kan vara kunniga rent allmänt men inte specifikt om individens behov.

– Då måste ledningen öka personalens kompetens och ge dem bemötandeutbildningar. Men ofta görs kostnadsbesparingar.

Andres älskar fotboll. Foto: Anders Grönlund / Kvällsposten

Det som i vissa fall ses som en uppfostrande åtgärd mot funktionshindrade skulle garanterat ses som brott eller övergrepp om handlingen utfördes mot en person som inte är funktionshindrad. Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) är våld mot personer med funktionsnedsättning ett dolt samhällsproblem, trots att psykisk eller fysisk funktionsnedsättning i sig innebär en ökad risk att utsättas för övergrepp.

Enligt funktionshinderförbunden jag pratar med finns stora brister när det gäller statistik. Förmodligen underrapporteras det rejält, menar de.

2015 gjorde IVO, Inspektionen för vård och omsorg, en granskning som visade att "personalen i de flesta fall känner till sin rapporteringsskyldighet enligt lex Sarah som avser missförhållanden. Men personalen i verksamheterna tänker inte alltid på att tvångs-, skydds- och begränsningsåtgärder skulle kunna innebära risk för ett missförhållande som borde rapporteras."

 

***

 

Efter Andres polisanmälan omplacerades den anklagade personalen. I februari är hen åter tillbaka på Andres boende. Fallet har lagts ner och en utredning om missförhållanden och arbetsrättslig hantering har genomförts.

Ronny Gullberg, enhetschef i Malmö stad, med ansvar över LSS-boenden, ringer upp mig. Han berättar att det är ovanligt att boende polisanmäler personal. Det är desto vanligare att personal anmäler boende, eller "brukare" som de kallas.

När jag frågar varför personalen ska jobba kvar på Andres boende, när det finns andra gruppboenden där hen kan placeras, berättar Ronny Gullberg att ord stått mot ord men att man "verkligen försökt och haft omfattande kommunikation med brukaren om att personalen ska komma tillbaka". För att vara säkra på att han inte kände sig otrygg.

– Det var en uppjagad situation, när brukaren gjorde polisanmälan. Det var säkert svårhanterligt för personalen, då brukaren utdelade våld. Vi har gjort åtgärder för att stärka personalen i hur man hanterar uppjagade situationer.

Ronny Gullberg berättar att Andres boende haft flera olika chefer senaste året. Han betonar att våld mot boende är helt oacceptabelt.

– Att personal brukar våld får inte förekomma. Det har hänt att personal fått skydda sig och så uppfattar brukaren något annat. En del brukare har perceptionssvårigheter.

Enligt enhetschefen finns alltid risk att personal agerar som om de har mer makt över brukaren än vad de ska ha.

– Är det något vi flyttat fram positionerna i så är det att kunna ge personal fortbildning och kompetensutbildning, säger han.

 

***

 

Andres säger att han inte är glad över situationen på gruppboendet.

Ingen verkar lyssna, säger han. Han vill ju bara vara glad. Som när han tittar på fotboll.

– Då känns det som att det bubblar inom mig.

Hemma på sitt rum bjuder Andres på kaffe och kakor. Sedan spelar han upp musik som han gillar.

– Har du hört den här? frågar han och sjunger med.

Barn- äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér uttalar sig nedan. Foto: Lisa Mattisson Exp / LISA MATTISSON EXP

Ministern: "Blir fruktansvärt upprörd"

Barn- äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) säger att hon känner till att det är vanligare att personer med funktionsnedsättningar utsätts för våld och kränkningar.

– Jag blir förstås fruktansvärt upprörd varje gång jag hör talas om våld eller kränkningar av det här slaget. Varje arbetsgivare har förstås ansvar för moral och etik på arbetsplatserna. Det är helt oacceptabelt att det är så och en stor utmaning att komma tillrätta med.

Våld mot funktionshindrade är ett på många sätt outforskat område, trots att många larmat om att funktionshindrade är mer utsatta. Vad gör ni för att ändra på det?

– Det stämmer verkligen och som regering måste vi jobba på flera sätt med det här. Förra året beviljade vi exempelvis medel till stiftelsen Allmänna barnhuset för en kunskapssammanställning kring våld mot flickor och pojkar med funktionsnedsättning, säger Åsa Regnér.

– Men sen måste också funktionshindersperspektivet integreras i andra verksamheter, exempelvis i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Även där är kvinnor med funktionsnedsättningar särskilt utsatta.

Personal får inte tillräckligt med vidareutbildning av chefer som har ansvar för flera boenden, enligt förbunden vi talat med. Vad ska ni göra åt det?

– Vidareutbildning av personal är förstås arbetsgivarens ansvar och regeringen ska inte säga exakt vad arbetsgivarna ska göra. Däremot kan vi skapa förutsättningar. Förra året tillförde vi exempelvis 200 miljoner i stimulansmedel för just vidareutbildning inom funktionshindersomsorgen och äldreomsorgen.

Brå: "Brist inom rättsväsendet"

"Personer med funktionshinder kan också osynliggöras i en vidare bemärkelse av samhället och sin omgivning. De identifieras ofta i första hand med sitt funktionshinder och blir inte sedda som unika individer".

(...)

"Synligheten kan även brista inom rättsväsendet då polisanmälan har gjorts och hör samman med förmågan att bemöta personer med funktionshinder på ett adekvat sätt. Det saknas kunskap om till exempel kommunikationsförmågan, som, om den är bristfällig, kan leda till problem med trovärdigheten och svårigheter att få användbara vittnesmål"

Källa: Våld mot personer mot funktionshinder, Brottsförebyggande rådet.

Så säger lagen

 Frivillighet är grunden för insatser inom lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Inga åtgärder får vidtas mot den enskildes vilja.

 Frihetsinskränkningar eller tvång är straffbelagda enligt Brottsbalken.

 Var och en som jobbar med personer inom LSS ska se till att de får gott stöd, god service och lever under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande ska anmäla det till.

Det finns en generell ansvarsfrihetsregel i Brottbalken, nödrättsregeln i Brottsbalken 24 kap 4 §. Den gäller generellt för handlingar som annars hade varit brottsliga och innebär att den är fri från straffrättsligt ansvar som handlar i nöd för att avvärja fara för liv eller hälsa. Ett exempel på en nödrättssituation är då någon hindrar en person som är starkt förvirrad att ensam ge sig ut då personen kan befaras hamna vilse och utsätta sig för risk att förfrysa eller skada sig i trafiken.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!