Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Läkarna missade Felicias hjärntumör

ÄLSKAD SYSTER. Felicia var outtröttlig när hon lekte med sina småsystrar. Nu sörjer familjen.

Felicia, 8, älskade livet och omvärlden. Hon var solstrålen, charmtrollet, glädjespridaren. I hemmet, i skolan, var än hon dök upp.

Hon hade ADHD, vissa koncentrationssvårigheter. Och en hjärntumör som upptäcktes alldeles för sent. Den tog hennes liv.

- Det begicks en mängd misstag inom vården. De utreds nu. Jag hoppas det leder till att unga liv kan räddas och att andra föräldrar besparas den smärta jag genomlidit, säger Felicias mamma, Linnea White i Nybro.

Den 18 januari förra året stängde läkarna på intensivvårdsavdelningen i Linköping av Felicias respirator.

- Hon hade opererats hela natten. Klockan sex på morgonen talade kirurgerna om för oss att hon inte skulle överleva dagen. Vid en sista röntgen klockan 12 konstaterades att hon var hjärndöd, berättar Linnea.

- Tre timmar senare slutade man med all livsuppehållande behandling. Klockan sex stängdes hennes respirator av. Felicias pappa var med per telefon från Thailand. Felicia var död.

Älskade småsyskonen

Linnea var då gravid i tredje månaden. Hon och hennes man Fredrik väntade sitt tredje barn. Felicia var eld och lågor inför ytterligare ett litet syskon. Hon älskade sina småsystrar. Kärleken var ömsesidig.

- Trots sina tillkortakommanden som en följd av diagnosen ADHD var Felicia den mest ansvarsfulla och trofasta kamrat och familjemedlem man kan tänka sig. Hon var glad och påhittig och artig. Hon umgicks helt otvunget med alla människor oavsett ålder. Det är så sorgligt att världen gått miste om henne, fortsätter Linnea.

För föräldrarna framstod det ganska tidigt att allt inte var riktigt normalt med Felicia. Och vid fem års ålder konstaterades att hon led av ADHD.

- Hon fick medicin och det verkade väl helt okej. Hon klagade aldrig på någonting, men var väldigt nyfiken och intresserad av allt som hände omkring henne.

Huvudvärk

Det var 2010 som komplikationerna inföll och Felicia bollades mellan olika institutioner och vårdinrättningar. Ingen hade ett övergripande ansvar för kontroll, behandling och diagnos av de symptom som yttrade sig.

Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen, sjukvårdens habilitering, vårdcentraler, ögonkliniken - alla bedömde Felicia, hade idéer om hennes huvudvärk och andra sjukdomsyttringar. I botten låg hela tiden hennes ADHD som den självklara orsaken till ohälsa.

- Jag misstänker, och det gör nu också flera läkare, att det var hjärntumören som ställde till det och bidrog till att hennes balans och motorik svajade, säger Linnea.

- Men ingen tog ett helhetsgrepp. Ingen föreslog då att hon skulle genomgå hjärnröntgen. När det till sist gjordes, alldeles för sent, var tumören som tryckte mot lillhjärnan, ja i stort sett trängde undan lillhjärnan, stor som en tennisboll. Den orsakade svåra blödningar och svullnader som i det skedet inte gick att reparera.

Ingen undersökte

I stället experimenterade läkarna med olika mediciner och doseringar.

Trots att hon kände sig hängig och illamående gick Felicia till skolan den 17 januari 2012. Hennes tillstånd skylldes på biverkningar av läkemedlen. Att hon hade en blödande knytnävsstor tumör som tryckte sönder livsviktiga funktioner i skallen var det ingen läkare som misstänkte, eller bemödat sig om att undersöka.

På idrottslektionen bad Felicia läraren om att få gå på toaletten. När Felicia dröjde sökte gymnastikfröken efter henne och hittade Felicia liggande utslagen på toalettgolvet.

- Skolan ringde efter ambulans och jag larmades dit, säger Linnea.

Sedan gick allt slag i slag. På Kalmar lasarett insåg akutläkarna allvaret. När Felicia hjärnröntgats kördes hon med blåljusambulans till intensivvården vid universitetssjukhuset i Linköping, som liksom Lund är specialiserade på neurologi.

Då först framstod hur allvarlig Felicias situation var. Hennes tillstånd var livshotande.

"Det var overkligt"

- Vi fick inte följa med ambulansen. De sa att den var tvungen att köra så fort och inte kunde ta passagerare. Vi tog taxi från Kalmar till Linköping. Där fick vi ett rum och ombads vänta till operationen var klar och tumören avlägsnad.

- Det var overkligt. På någon timme var Felicia helt plötsligt på väg att dö. Hon hade ju tidigare bara varit lite krasslig på grund av medicineringen. Det var fruktansvärda timmar, säger Linnea.

Så kom då beskedet. Domen. Felicia skulle inte komma att överleva.

På Barncancerfondens hemsida skriver Linnea om det sista dygnet, det sista mötet med dottern:

Blev hjärndöd

"Vi fick träffa Felicia som var nersövd och andades med hjälp av respirator. Jag fick krypa upp i sängen och hålla om henne, pussa på henne, mysa med henne.

Vid 12 gjordes en ny röntgen som visade att blodflödet stannat av. Hjärnan fick inget syre. syre. Hon blev hjärndöd."

För Linnea, hennes sambo och för Felicias pappa följde en tid av obeskrivlig plåga, sorg och saknad.

- Jag hade ju också ansvar för de andra barnen, Alva och Ester som då bara var ett och två år gamla. Och så var jag gravid. Det var väldigt starka känslostormar. Jag var tvungen att hålla humöret uppe och samtidigt glädjas över det ofödda barnet. Och gråta över Felicia.

Anmälan

Linnea insåg att något gått snett i tillsynen och behandlingen av Felicia. Hon ville få en prövning av hela sjukdomsförloppet och bristen på den helhetssyn hon menar att alla vårdsökande ska ha rätt till.

Kalmar lasarett beslutade då att själva göra en Lex Maria anmälan. Den är inte färdigbehandlad. Socialstyrelsen har i ett skarpt formulerat utlåtande krävt in kompletterande material från länssjukhuset och landstinget i Kalmar län.

- Ingenting kan återupprätta Felicia. Men jag hoppas att rutiner, organisation och ansvarsförhållanden inom vården kan stramas upp så att riskerna minskar för att andra ska tvingas genomlida det vi har gjort. Och att liv inte offras i onödan, säger Linnea.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!