Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vi möter en amazon...

HEMMA HOS ANITA. Då var det 1990 och Christoffer Barnekow intervjuar Anita Ekberg i trädgården till hennes hem i Genzano utanför Rom. Foto: SVT
I dag fyller Anita Ekberg 80 år. Vi säger grattis från Kvällspostens kulturredaktion.
Christoffer Barnekow berättar om ett oförglömligt besök hos henne i Genzano i början av 90-talet - som slutade med att hon ville laga hans bil.
Den 29 maj 1990 möter jag Anita Ekberg i hennes hem i Genzano nära Rom.
Bakgrunden till detta möte är följande.
Tillsammans med ett inspelningsteam från Danmarks Radio reser jag runt i Europa.
Vi har fått genom en serie på sex entimmesprogram I sanningens tjänst där jag tillsammans med mina vänner Poul Nesgaard och Nulle Nykjaer far fram och tillbaka över kontinenten för att ta reda på hur människor lever, särskilt sådana som bor i konstiga statsbildningar med oklar språktillhörighet.
Vi besöker små byar i Schweiz, Wales, Transsylvanien och italienska Tyrolen men också städer som Bryssel, Strasbourg, Berlin, Vaduz i Liechtenstein.
Så kommer vi till Italien och Rom, antikens och Europa-idéns vagga.
På Forum Romanum kratsar jag loss en bit marmor från en antik staty. Blir upptäckt och jagas av polisen med påslagna sirener genom staden.
Hamnar i en by ute på landsbygden. På en utomhusbio via Fellinis Det ljuva livet med Anita Ekbergs marmorvita kvinnlighet som får Mastroiannis hand att hänfört tveka inför en beröring i vattenkaskaderna under Fontana di Trevi.
Någon berättar för mig att Anita Ekberg bor strax utanför byn.
Jag had e lovat prästen att gå i mässan och den kommunistiske borgmästaren har erbjudit mig ett möte om Europas framtid.
Jag slingrar mig ur mina avtal och står plötsligt utanför muren till Anitas vingård.

Vi har förberett vårt möte genom åtskilliga telefonsamtal med en engelsktalande kvinna som sagt sig vara Anitas sällskapsdam. Det lite fiktionsartade upplägget kräver en del förklaringar och vi måste sända manus i förväg och i nästa skede ska vi precisera mina frågor. Beslutet om Anitas medverkan fördröjs av alla dessa telefonsamtal men sällskapsdamen försäkrar att Anita är positivt inställd och ber oss ringa upp följande dag, bara för att komma med ytterligare krav på preciseringar samt ny väntetid.
Snart börjar jag misstänka att det hela är ett spel. Visst är det Anita själv jag talar med i telefon, föreställer jag mig. Hon spelar bara rollen av budbärare för att få betänketid och ordentligt ladda för sit t första framträdande i svensk och dansk television på mycket länge.
Så säger sällskapsdamen till slut:
- Ni är välkomna. Anita Ekberg tar emot.
Plösligt står hon bara där. Överst på trappan, klädd i dramatiskt svart. En grandios entré!
- Nu ska vi ha vin! Slå er ner! Inte ska vi jobba hela tiden.

Anita har intagit scenen fullständigt och vi alla i det stora tv-teamet känner omedelbart att vi nu bevittnar en äkta primadonna i aktion.
Min kompis Nulle har svårt att hålla tillbaka tårarna. För honom är klassisk show business den största av konster. Och Anita är kanske en av dess sista representanter.
- Inte behöver du gå i kyrkan. Gud finns här, säger Anita. Här i min vingård. Här bor jag sedan tolv år. Med mina betjänter och hundar.
- Jag har ingen karl om det är det du undrar.
Men jag vill börja i min barndoms Malmö. Bland dåtidens biografer. Försöker få med henne i namnrabbel: Crab, Kaninen, Piccadilly, Alcazar...
- Jodå Alcazar minns jag men annars ingenting. Vi kom nästan aldrig iväg på bio i min barndom. Vi var åtta barn. Mina föräldrar hade inte råd.

Hennes språk svänger. Längst ner ligger den genuina malmöitiskan, ovanpå ligger sedan ett lager engelska och överst italienskan. Stora gester, stora skratt, mycket beröringar. Jag är snudd på euforisk.
- Jag är italienska. Har italienskt temperament.
Kan du inte komma tillbaka till Sverige? Det börjar bli rätt ok där nu...
- Svenskarna har det som hästarna hade förr, "paraocchi" (skygglappar). De är inte elastici. Du märker det inte eftersom du bor där.
Vem är statsminister i Sverige nu?
- Amen sluta! Varför skulle jag känna till det. Det är väl fullständigt ointressant. Det står ingenting om det i tidningarna. Det nämns aldrig i några nyhetsprogram på tv. Svensk statsminister... Blähä.
Så där håller vi på medan kameran går. Vi sitter vid ett stort ekbord med våra vinglas och jag känner hur det danska filmteamet bakom kameran älskar Anita och ännu mer får mig att känna mig som ensam svensk i Europa.
Och teamet applåderar för öppen ridå när intervjun är klar och nu befaller Anita fram mera av gårdens vita vin, skönt avkylt i stora flaskor och med väldiga glas.
Och vi har lagt rundlig tid för denna intervju men vi måste till slut vidare i vår stora inspelningsbil.
Men det är något som krånglar då vi ska hem. Och Anita - nu ännu mer i gasen - är den som vill laga bilen. Hon kommer farande med stor skiftnyckel i ena handen och något som liknar en rörtång i den andra och nu är det hon och ingen annan som ska hugga i.
Vi har mött en amazon.

Och så kommer vi då i iväg till slut. Anita står vid grinden. Hon har olja upp över armarna. Hon viftar med rörtången.
- Det finns mer vin i källaren, vädjar hon som avsked.
Men.
Vi har en intervju till som vi måste hinna med denna arbetsdag.
Jag ska tala med byprästen om att leva i celibat.
På kvällen tillbaka på hotellet kommer det danska film-teamet i samlad tropp in på mitt rum.
De vill veta hur man är funtad som kan avvisa en inbjudan från Anita Ekberg, för en präst som ska prata avhållsamhet.

Christoffer Barnekow
kultur@kvp.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!