Utanför portarna låter våren ännu vänta på sig. Men inne på Expressteaterns lilla scen är den meteorologiska metamorfosen inte bara möjlig, utan slutligen också ett faktum.
Under året planerar teatergruppen tre föreställningar (varför inte fyra?) med årstiderna som tema. Först ut alltså våren. I upphovsmännens och skådespelarnas - Ed Damron, Kajsa Englund och Vidisha Mallik - barnpjäs "Prima Vera" stiftar vi bekantskap med flickan Vera: observera titelns finurliga dubbelbetydelse. Hon upptäcker gradvis under föreställningen sin egen integritet som människa.
Englund fångar barnet i det existentiella gränslandet mellan nyfikenhet och rädsla, mellan det kavata och det osäkra. Upprepade gånger kommer Vera på sig själv med att bära klasskamratens tunga skolväska fast hon inte vill, och varje morgon äta mammas gröt som hon egentligen inte tycker om. Man vill ju inte göra någon ledsen och besviken, menar Vera. Och glömmer i sitt goda uppsåt sig själv och sina egna behov.
Men långsamt börjar det hända saker. Någonting gror inom henne.
Associativt och med sparsmakade dialoger, mycket kropp och rörelse och åskådlig gestik skildrar man olika händelser, platser och känslor i Veras vardag. De diskreta och låga träväggarna i Ylva Lundquists enkla scenbild duger fint som både gömställe och badkar, och två vita pappersark kan finurligt beteckna såväl isflak under vådliga skridskofärder som stencilerade skolprov om fotosyntesen. Alltmedan Damron och Mallik snabbt och smidigt pendlar mellan rollerna som skolkompisar, föräldrar och lärare.
Momentant kan gestaltningen bli lite väl fragmentarisk och lös i fogarna för att innebörden skall bli helt tydlig för målgruppen (8-11 år). Men på det hela taget är det en sympatisk och fin föreställning om den svåra konsten att upptäcka och vara trogen sig själv medan knopparna brister och våren tvekar.
