Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vägen vänsterut

Per Wahlöö mötte Maj Sjöwall i början av 60-talet, resten är deckarhistoria.Foto: Ingvar Andersson

Per Hellgren om Per Wahlöö i en tid långt före alla deckarna – borgerligt korrekt reporter och konservativ opinionsbildare i Kvällsposten.

Per Wahlöö

PER WAHLöö (1926-1975)
Per Fredrik W föddes i borgerlig familj: pappa Waldemar journalist, senare redaktör för Lundasidorna i Sydsvenska Dagbladet, modern Karin var kontorist, senare hemmafru och deckarrecensent för Bibliotekstjänst. Familjen flyttade från Göteborg när Per var två. Föräldrarna umgicks i konstnärskretsar och var uttalade antinazister.
Per Wahlöö arbetade som journalist mellan 1947 och 1964: först i Sydsvenska Dagbladet, 1950-53 Kvällsposten, 1954-59 frilans, 1959-61 Veckorevyn, 1961-63 Folket i Bild, 1963 Nya Folket i bild, 1964 FiB-Aktuellt, 1965-70 i redaktionsrådet för vänstertidningen Tidsignal.

Per Wahlöö är mest känd som litterär vänsterapostel i 70-talets nyöppnade socialrealistiska deckarlandskap.

Men på 1950-talet var han en rapp och mångsysslande kulturskribent och reporter i Malmö med annan politisk agenda, här i Kvällsposten.

Per Wahlöö (1926-75) kan ses som den svenska kriminalromanens förnyare, som i symbios med Maj Sjöwall (1935-) banat väg för dagens världsomspännande blågula deckarvåg med kiosk­vältare som Håkan Nesser, Stieg Larsson, Henning Mankell och Lars Kepler i spetsen.

Sjöwall-Wahlöö lyckades med konststycket att släpa ut detektivromanen ur dess borgerliga skrymslen genom att proletarisera den i en sällsamt lyckad korsbefruktning mellan betonggrå diskbänksrealism och marxistisk samhällskritik.

Men före Sjöwall-Wahlöö fanns bara Wahlöö. Tidsandan var helt annorlunda.

Per Wahlöö på Walt Disneys presskonferens i Köpenhamn inför premiären av Foto: Foto: Kvp Svenskt PressfotoSom filmskribent i 50-talets Malmö svärmade Per Wahlöö för amerikansk genrefilm, men kritiserade också Hollywoodmaskineriet för dess konstlösa massfabrikation. Han rörde sig obehindrat mellan dagspressens olika genrer; från raka nyhetsartiklar till mer lössläppta krönikor och kulturartiklar. I dem kan man skönja en borgerligt korrekt hållning i många frågor - från hans sällsynt välartikulerade förkastande av våldsimpregnerad (amerikansk) tecknad film, som till exempel Tom & Jerry, till en nästan propagandistisk syn på försvarsmakten.

 

Man kan också se en klart antikommunistisk tendens i Wahlöös opinionsartiklar, vilket kan knytas till en tid genom­syrad av patologisk rysskräck där Sovjet framstod som det stora hotet i öster. Wahlöös borgerliga bagage från hemmet, där fadern Waldemar var journalist på Sydsvenskan, var nog avgörande för hans journalistik vid den här tiden.

Hösten 1953 slutade Per Wahlöö på Kvällsposten, efter tre år här, för att åka till Spanien där han blev kvar i några år. En tidningsredaktions bestämda tider fick rastlösheten att gro inom Wahlöö, han var en frihetssökare. Spanienresorna på 50-talet skulle komma att bli centrala för hans författarskap och politiska uppfattning innan polisromanerna. Han blev kvar i Spanien i två år, mest i Katalonien men också på Balearerna, främst på Mallorca.

 

Första spåren av en politiskt medveten Per Wahlöö kan man se i en lång rad kritiska artiklar om serietidningar och vålds- och science fictionlitteratur i slutet av 50-talet, publicerade i en mängd olika dagstidningar. Här framträdde för första gången antiimperialisten, pacifisten och humanisten Per Wahlöö på allvar. Och här samman­strålade flera av de teman han ständigt återkom till i sin journalistik: den amerikanska våldskulturens prägling av barn och ungdomar kopplat till en USA- kritisk diskurs, där ingredienser från en alltmer kaxig atombombspotent utrikespolitik - med exemplen Korea, Indokina och Iran - samsades med en konformistisk kulturindustri i vilken trötta cowboystjärnor förpassats till kulissen, medan pinuppor och imperialistiska rymdfarare intagit scenen.

 

Man kan i Wahlöös journalistik se två brytpunkter, avgörande för den process som innebar Per Wahlöös ideologiska vindkantring, från borgerlig till vänsterpräglad: dels den långa vistelsen i Spanien i mitten av 50-talet då han konfronterades med den spanska diktaturen, dels arbetarrörelsens diskutabla försäljning av tidningen Folket i Bild till Bonniers Åhlén & Åkerlund vid årsskiftet 1962/63, när Wahlöö arbetade som journalist där.

Vid samma tid träffade han Maj Sjöwall och de båda kom att bli Sjöwall-Wahlöö: syntesen var fullbordad. Kriminalromanen var redo för sin förnyelse.

 

Per Hellgren

kultur@kvp.se