Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Utan återvändo?

När det blev känt att Thomas Millroth hade ansökt om tjänstledighet så var den första - och retoriska - frågan: Du kommer väl aldrig tillbaka?
    - Nej! utbrister Millroth.
    - Hur länge ska jag hålla på och hoppas? Gå omkring här som en jävla Hamlet. Ständigt behöva slåss för verksamheten. Jag har tröttnat på att vara ett problem som ska hantera andra problem.
    - Det finns inga pengar till att göra utställningar. Jag har inlett varje budgetår med 0 kronor. Och sen kom privatiseringsförslaget - det var droppen.   
    Ingen har väl kunnat missa att Thomas Millroth är chef för Ystads konstmuseum. Under hans chefskap har ett relativt okänt museum i en småstad blivit ett av de mest omtalade i Skåne och hela Sverige. Hur många lika små svenska städer har konstmuseer/hallar som nämns på tidningarnas kultursidor och i kulturprogram på radio/tv? 
    Museets förra utställning innehöll oljemålningar; den pågående är en större installation av konstnären Per Svensson. Typiskt för Millroths syn på konst: han följer inga konstnärliga trender utan gör utställningar med intressant konst, oavsett om den är ny eller traditionell.
   
Så beslutade Ystads kommunfullmäktige att kulturen skulle spara pengar. Ett sparbeting utfärdades på all kommunal kultur: 250.000:- måste sparas år 2008 och två gånger 500.000:- de följande åren. Gert Andersson (c), 1:e vice ordförande i kultur- och turismnämnden, tog initiativ till en utredning om att privatisera delar av konstmuseet. 
    Det blev ett jäkla liv i kultur-Sverige.   
    - Utredningen, säger Cecilia Fahlborg (m), ordförande i nämnden, visade att privatisering inte var det optimala alternativet. Däremot kvarstår sparbetinget.
    - Det är sant, säger hon, att de pengar som konstmuseet får den 1 januari inte räcker till verksamheten. Vilket företag har pengar när året börjar? Intäkter tillkommer ju: inträde, visningar, konserter. Thomas är också skicklig på att ordna pengar från andra håll. Det ska han göra, det ingår i uppdraget.
    Vad tycker du om Ystads konstmuseum med Thomas Millroth som chef?
    - Museet har en stor samling konst och andra föremål. Samlingen ska visas för Ystadborna - också för andra men invånarna i Ystad är den viktigaste publiken. 
    - Thomas är jätteduktig. Han har gjort utställningar med konst från hela Sverige, de närmaste utländska grannländerna och de nordiska. Vad jag kan sakna - ibland blir det lite för smalt för mig - är fler lokala konstnärer.
    Millroth utbrister:
    - Jag vill inte ha en klapp på axeln! Visa uppskattning genom att anställa mig på heltid i stället!
   
Det hör till saken. När Thomas Millroth blev ny konstchef i Ystad var tjänsten på halvtid (underförstått: eldsjälar jobbar mer än för pengarna). Chefstjänsten omfattar nu 75 procent men Millroth vill ha heltid(slön). Det har inte politikerna velat. 
    - För några år sen, berättar han, lät jag göra en revision av konstmuseets ekonomi. Revisorerna - kommunens egna - kom fram till att museet är underfinansierat.
    Han sträcker ut händerna mot turistbyrån, numera granne med museet, samma entré och ingen vägg emellan.  
    - Ombyggnaden av turistbyrån blev dyrare - cirka 200.000:- dyrare! - än beräknat. Men sånt kallas  ”felräkningspengar”, säger - fnyser - Millroth. 
    Detta måste förstås en journalist kontrollera. Såväl kultur- och turismnämnden som dess förvaltning bekräftar. Uppgifterna stämmer. 
    Revisionen, som lämnades in för ett och halvt år sen, har inte behandlats. Att den inte kom upp i samband med utredningen om privatisering får anses anmärkningsvärt. Exakt hur mycket dyrare som turistbyrån har blivit är inte helt lätt att greppa. Eftersom varken politiker eller tjänstemän dementerar Millroths siffra bör en kvalificerad gissning vara att fördyrningen motsvarar - minst - ett års sparbeting för kulturen i Ystad.
    Du överger skeppet och överlåter problemen till Yrr Jónasdóttir, konstmuseets intendent och pedagog?      
- Säg inte så, nu får jag dåligt samvete. Jag är helt övertygad om Yrrs kapacitet. Hon är tung. Hon ska inte underskattas.
    Frågan är hur Yrr Jónasdóttir - nu när hon är ensam - ska handskas med politikerna?
    - Jag ska ta dem i örat, svarar hon.
    - Nej, men jag tror på en slags pedagogik, det måste gå att få dem att förstå vad vi håller på med och vad som krävs för att åstadkomma det. 
    Vad ska du göra under det år som Thomas är tjänstledig? Vad blir det för skillnader?
    - Inga större. Mycket är redan bestämt. Och vi har arbetat tillsammans. Vår konstsyn är inte exakt likadan  utan vi kompletterar varann. Thomas kan konsthistorien och även om inte heller jag är okunnig om den så har jag bidragit med kunskap om den nya, unga konstscenen. Det är min styrka.
    Något speciellt du vill göra?
    - Jag skulle vilja göra ännu en utställning med konst och musik och dessutom film från Mellanöstern. Gärna i samarbete med andra.

Bengt Eriksson
kultur@kvp.se