Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Uppfriskande dygdetik från Ann Heberlein

"Prioriterar du plikt högre än du prioriterar glädje?" Jag fick frågan en gång hos en terapeut jag besökte för att försöka komma vidare från en utbrändhetsepisod och jag minns hur klentroget jag stirrade på henne.

 Aldrig hade jag formulerat det så tydligt för mig själv, men ändå: kan man ens tänka på något annat sätt?

När man ser sig omkring i samtiden tycks man dock otvetydigt kunna det. Överallt personer i maktposition som prioriterar allt annat än plikt, överallt system som främjar kortsiktigt egenintresse, på alla nivåer.

Just därför är Ann Heberleins lilla introduktion till etiskt tänkande “Etik - människa, moral, mening" så uppfriskande. Någon måste våga tala allvar om hur vi borde vara, och då inte i det empatilöst överlägsna tonfallet hos någon som viftar undan verkliga svårigheter som trams de drabbade bara borde skaka av sig. Heberlein föraktar inte svaghet. Däremot tror hon att alla har möjlighet till det goda och rätta. Det är en fundamental skillnad.

Jag tror nu egentligen inte att vi har fri vilja. Våra handlingar är ytterst beroende av vem vi är och vem vi är har vi inte valt själva. Detta är en allvarlig invändning mot all form av etik, en som Heberlein tar upp, men som hon slutligen avfärdar med att det vore outhärdligt att tänka sig ett liv utan fri vilja.

Jag håller med om att det vore outhärdligt. Men lösningen är inte självklart därför att påstå att den finns ändå, den kan lika gärna vara att vi bör låtsas som om den fanns, just för att konsekvenserna för mänskliga samhällen och relationer annars skulle vara fruktansvärda. Vi måste tänka att vi har fri vilja för att vilja ta moraliskt ansvar, för att uppleva oss som autonoma. Samtidigt måste vi inse dess oerhörda begränsningar, för att inte falla ner i det svaghetsförakt där den utan förutsättningar till ett gott liv ändå antas få skylla sig själv för att hen inte tagit sig därifrån. Heberlein går kort igenom olika etiska skolor, som randianism, utilitarism, kantiansk pliktetik, dygdeetik, omsorgsetik. Detta är en introduktion, allt är skissartat, men ger ändå en rimligt seriös bild. Den stora fördelen i det korta är att hon på bara några få sidor knyter samman politisk filosofi med traditionell etik, Rawls och Mill bredvid Kant och Aristoteles, den oinsatte ser skillnader och likheter, linjer genom historien.

Det är intressant att hon landar mest i dygdetiken, denna undanskuffade lära som faktiskt tycks på väg tillbaka. Häromåret kom den konservative kulturskribenten Johan Wennströms "Dygdens glädje", som beskrev hur det man kallar positiv psykologi kan leda till såväl dygd som det goda livet. Åtskilliga recensenter beskrev hur de hoppade till bara av titeln - vad kan mer samtidsfrånvänt, vad kan vara töntigare i dag än dygd? Wennström var mer missionerande än Heberlein (även om hon delar hans tendens till svepande formuleringar som låter bra, men som sedan mest väcker frågor: fler människor svälter t ex inte alls i dag än tidigare, enligt FN har antalet hungrande i världen minskat med 17 procent de senaste 25 åren), men de har båda den grundläggande uppfattningen att det är livsviktigt att vara en god människa. Vi har ett ansvar för varandra. Kanske behöver man inte ens prioritera plikt över glädje. Kanske blir konflikten meningslös, så länge man inte är alltför självförsakande uppoffrande. Dygd och godhet kan nämligen skänka en känsla av mening som i sin tur ger en grund till ett gott liv. För att komma dit måste man öva. Ingen föds god. Man får lära sig och präglas till dygder som generositet, mod, förstånd, rättvisa. Vi föds som tidigare nämnts också med dramatiskt olika förutsättningar att över huvud taget komma dithän att vi övar, också bortom det genetiska arvet. Mycket av den grundläggande civilisationsprocessen sker i tidig barndom, när vi genom att spegla våra föräldrar lär oss vilken typ av person man bör vara, övar på hur man är rätt och därmed gör rätt. Ändå kan man försöka, efter bästa förmåga. Ändå måste vi försöka, på samma sätt som vi måste se med förståelse på dem som inte når ända fram.

-

SAKPROSA

Ann Heberlein

Etik - människa, moral, mening, Albert Bonniers förlag, 280 s.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!