Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tveksam opera om sexturism

Butterflys väninna - Sibylle Glosted, Suzuki - Susanna Sundberg, Sharpless - Per Høyer, Goro - Conny Thimander, Cio-Cio-San - Mariann Fjeld-Solberg och Pinkerton - Tobias Westman.
Foto: Malin Arnesson
Kate, Sibylle Glosted. I förgrunden Susanna Sundberg.
Foto: Malin Arnesson
Själva Butterfly är bra, men inte sammanhanget. Suzuki - Susanna Sundberg.
Foto: Malin Arnesson
Pinkerton: Tobias Westman strör sitt guld över en dålig regi.
Foto: Malin Arnesson.

Operan Butterfly handlar om en japansk flicka som blir utnyttjad av en amerikansk soldat.

Hanna Höglund menar att Malmö opera verkar ha blundat för problematiken.

Det kryper i mig av obehag när den amerikanske löjtnanten Pinkerton och hans barnbrud, geishan Cio-Cio-San eller ”Butterfly” beger sig in i den äktenskapliga sängkammaren till naiva blockflöjtstoner. Och så obligatorisk applåd på det. 

Jag är på premiären av Malmö Operas turnéföreställning ”Butterfly” (originalets ”Madama” eller ”Madame” har fallit bort) i skånska Förslöv och har sällan bevittnat en uppsättning så helt på kant med min egen förståelse av verket. Här har haft man ett gyllene tillfälle att säga saker om samtiden, imperialism, kulturell appropriering och inte minst sexturism – för det är ju det som svinet Pinkerton håller på med när han tar sig en fattig, tillfällig japansk hustru på femton år, gör henne med barn och sedan drar. (Att hans partner-in-crime, konsuln Sharpless gissat att Butterflys ålder är tio år gör inte det hela bättre.) 

Melldahls läsning är hövisk

Men teamet Åsa Melldahl (regi), Bengt Gomér (scenografi och ljus) och Annsofi Nyberg (kostym) gör i stället tvärtom: deras läsning är hövisk, nästan ceremoniell och trogen den jugendperiod som också var tonsättaren Puccinis egen. Det är idel kimonos, japanska seppuku-svärd och ditsminkade asiatiska kråksparkar i vithyade sångares ögonvrår. Puccini-ariornas exotistiska skönhet tillåts släta över allt. 


Läs mer – Gunilla Brodrej om Butterfly på Göteborgsoperan: Unkna orientalismer


Tragiken kunde – borde – ha handlat om att Butterfly är ett offer för pedofili och hedersförtryck. En tonåring man hett önskar en blodig revansch. Istället fokuseras det på att Pinkerton överger Cio-Cio-San för en annan och att hon därpå tar livet av sig, på klassiskt, tröttsamt Puccini-madonne-manér. 

En poäng med den här versionen är att Pinkerton själv faktiskt dör tillsammans med Butterfly på slutet. Men det sker liksom av en slump, hon vänder sig om med svärdet när han ropar och råkar spetsa honom i farten. 

Sångmässig guld-duo

Det hjälper inte. Trots att stackars Mariann Fjeld-Solberg och Tobias Westman är en sångmässig guld-duo som Butterfly och Pinkerton. Och trots att Bo Wannefors fina kammararrangemang för fyra musiker både raderat Puccinis värsta yxigheter och ger hans musik en otippad air av Erik Satie på sekelskifteskabaret. 


LÄS MER – Butterfly på Folkoperan - det bästa som hänt sedan Rigoletto


Nej, det ligger något, på helt fel sätt, tragiskt över denna uppsättning redan när man läser programbladets förord där nya operachefen Michael Bojesen på ett anslående sätt dissar greppet att göra ”Madame Butterfly” – en av hans personliga favoriter – i det här formatet. Storyn och dess upplägg verkar han däremot inte ha några större problem med. Ironiskt nog, när det är just kammarklangerna som är ett av få försonande drag i en annars havererad opera. 


Opera

Butterfly

Av Giacomo Puccini

Regi Åsa Melldahl

Malmö opera på turné


Av Hanna Höglund

Hanna Höglund är kritiker på Expressens kultursida