Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

'Tråkig traggling är nyttig för kreativiteten'

"Utantillärning behöver inte vara en motsats till kreativt lärande. Den är en förutsättning för det." Foto: Oksana Bratanova / Oksana Bratanova
Ola Wikander. Foto: Susanne Svensson

När jag skriver detta är jag just på väg att återvända från Tokyo till Lärdomsstaden på slätten.

Skillnaderna går kanske inte att överskatta (även om jag alltid tyckt att det man lite stereotypt kunde uppfatta som "japanska" och "svenska" mentaliteter faktiskt har vissa likheter). Men för mig som arbetar inom universitetsvärlden - med att undervisa om gamla språk och texter - är det precis nu en annan skillnad som illustreras än den mellan neonljus och Lundagårdsträd: synen på utantillärning.

Varje japan ägnar en stor del av hela sin skolgång åt att lära sig kanji, de från kinesiskan inlånade skrivtecken som tillsammans med två stavelsealfabeten används för att skriva japanska. Det handlar om ungefär 2 000 tecken som en skolutbildad japan skall kunna - och var och en av dem brukar ha ett flertal olika möjliga uttal (medan betydelsesfären däremot är någorlunda konstant - oftast). Det är ett styvt jobb, vilket alla som försökt lära sig japanska vet. Jag sliter själv med att banka in fler och fler av tecknen.

Det man märker när man sliter med detta är en enkel sak: Det handlar om övning, övning och upprepning. Utantillärning.

Motvilja mot att lära sig

Ibland hör man i svenska sammanhang i dag ett slags motvilja mot - eller är det rädsla för? - sådant man måste lära sig utantill. Verbformer, skrifttecken, citronsyracykeln, vad det nu vara månde (fast den sistnämnda måste jag erkänna att jag själv hade svårt för). Ibland verkar en del tro att detta att lära sig information utantill kräver något slags övermänskligt geni ... men så är det inte. I Japan och Kina klarar man av teckenmassorna - det är bara övning och enträgenhet som gäller. Folk har gudbevars lärt sig de homeriska eperna utantill. Det mänskliga minnet kan vara helt enastående om man låter det lyfta lite tyngd.

Andra invänder mot utantillärning, därför att den skulle kunna förhindra ett självständigt, analytiskt sinnelag. Och det får ju inte bli följden - utantillärning kan överdrivas, där är jag den förste att hålla med.

Kreativt tänkande

Men de inbankade kunskaperna kan, rätt använda, bilda grund för just sådan analys: Genom att ha all denna kunskap i huvudet kan man faktiskt se mönster, göra spontana och kreativa kopplingar som skulle vara omöjliga om informationen bara fanns i en bok eller på en hårddisk (och inget ont om dem i och för sig).

Genom att öva våra minnen, ge dem den föda de behöver, kan vi just göra det möjligt att se alla dessa kopplingar och osynliga lösningar på problem som funnits där hela tiden. Att lära sig tusentals tecken, eller verbformer eller kungalängder - allt detta kan ge oss en bas i vårt tänkande. Och det kan öva våra hjärnor, ge dem mer material att arbeta kreativt med. Det är som mental styrketräning.

Utantillärning behöver inte vara en motsats till kreativt lärande. Den är en förutsättning för det.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!