Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tragikomisk teater om hemtjänst och fattigdom

Lars-Göran Ragnarsson och Susanne Karlsson i Fly me to the moon. Foto: Emmalisa Pauly

Humorn är svart i Marie Jones pjäs om den moderna arbetarklassen.

Sara Berg ser samtiden i vitögat och kan inte låta bli att skratta.

RECENSION | TEATER. Samma dag som "Fly me to the moon" har premiär, sänder P1:s Studio Ett ett reportage om att Sveriges inkomstklyftor nu är rekordstora. En sorglig men passande förfest till den nordirländska dramatikern Marie Jones pjäs om de båda "hemtjänstarna" Frida och Ljiljana, som har så låga löner att de knappt har råd att försörja sina barn.

För 120 kronor i timmen sliter de med tunga lyft och annat kroppsarbete, vilket leder till dåliga ryggar och smärtor. Inte konstigt att de är besvikna på samhället och slipsgubbarna. Inte konstigt att de funderar på att sno pengar från en gamling som ändå inte behöver dem.

Moraliskt dilemma

Fast riktigt så enkel är det inte, visar det sig. Hela föreställningen är ett moraliskt dilemma, där tanken på ekonomisk lättnad ställs mot vad som är rätt och riktigt och ju längre tiden går, desto mer kaos blir det.

Dialogen är oerhört rolig, men det dröjer ändå ett bra tag innan jag kan tillåta mig att skratta. Även om klassmarkörerna slängs fram med svart humor, är anekdoterna från kvinnornas liv för äkta för att de ska kännas helt rätt i den här medelklassmagen.

Susanne Karlsson och Sandra Stojiljkovic i Fly me to the moon. Foto: / Copyright © Emmalisa Pauly, All Rights Reserved.

Fridas son heter Kevin och säljer piratkopierade videofilmer, Ljiljana kan knappt hantera tanken på att plötsligt bli 600 spänn rikare, de har ingen koll på geografi och anser att den finaste egenskapen en partner kan ha är ett jobb.

 

LÄS MER – Sara Berg ser Tarek Taylor smaksätta kärlek på Teater Insite

 

Det hjälper att Jones själv kommer från arbetarklassen och att rolltolkningarna görs med en sådan värme och innerlighet, mitt i allt det dråpliga. Susanne Karlsson och Sandra Stojiljkovic är enormt övertygande som urskånska Frida och Ljiljana, försedda med två – om än aningen trasiga – moraliska kompasser samt mycket kärlek och drivkraft.

Man hade dock kunnat tajta till andra akten som känns alltför slapp i jämförelse med den knivskarpa första och tyvärr tillför rollen som gamlingen Karl-Gösta ingenting alls. Men överlag känner jag att jag skrattar med kvinnorna betydligt oftare än åt dem.

 

Teater

Fly me to the moon

Av Marie Jones

Översättning Anna Kölén 

Regi Maria Löfgren

Intiman, Malmö

Speltid 2.20 t.

 

Sara Berg är kritiker på Expressen och Kvällspostens kultursida.

 

LÄS MER – Sara Berg ser "Den oändliga historien" på Malmö stadsteater

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!